Människan Emelie Petersen
O, Herre låt mig ej gå utan ledband! Låt mig vara leret i mästarens hand. Bestäm Du själv alla riktningar och rörelser. Utan Dig, min Jesus, kan jag ingenting göra, det vet jag, det har jag erfarit, men glömmer det tyvärr ofta allt för lätt. (Biktboken 26/3 1836)
Äktenskapet Familjen Personlighet FördjupningBakgrundEmilie Charlotta Eckerdt föddes den 15 juli 1780 i Bostel utanför Berlin. Hon var äldst av två döttrar. Hennes syster hette Elise, var fyra år yngre och det sägs att de båda var ovanligt vackra, något de ärvt från modern. Faderns namn var Johann Christian Eckerdt och var preussisk konsul och hovråd. Han var också köpman och gjorde affärsresor bl.a. till Sverige. Modern hette Catharina Cecilia Leve (född omkring 1760) och tycks ha varit ett mindre bra föredöme för döttrarna.Vid sju års ålder kom Emelie till ett flickhem Hamburg. Först placerades hon av moden, i faderns frånvaro, på ett mindre bra hem hos två ogifta "ytterst dåliga och lättsinniga" kvinnor men insjuknade samma dag som hon kom dit. Fadern hade redan planerat för ett annat flickhem som leddes av fröken Hanna Gütschow. När Hanna Gütschow hörde talas om att Emilie låg sjuk, lämnad åt sig själv, på andra sidan gatan skickade hon två starka karlar för att hämta henne. Liggande i sängen bar dom henne tvärs över gatan till det hem där hon sedan stannade i flera år. Denna flyttning ansåg Emilie själv blev hennes räddning och hon tackade Gud för den och fröken Gütschow blev den mor hon så väl behövde. Emilies lillasyster Elise tog fadern med sig vid en resa till Sverige och placerade på ett flickhem i Växjö som förestods av en Fru Köhler. Elise var vid tillfället 10 år gammal och hon stannade tills hon var 15 då hon gifte sig med dåvarande löjtnanten senare ryttmästaren Fredrik Rappe från Vartorp. ÄktenskapetPå flickhemmet i Berlin mötte Emilie den några år äldre läraren Amalie Von Herder som blev en vän för livet. Hon träffade där också sin blivande make Johann Philipp Petersen. Omedelbart efter förlovningen flyttade Emelie hem till sina blivande svärföräldrar, och paret gifte sig 1803.
Ett tidigt stort intresse för det unga paret var konst, estetik och poesi. Det intresset fick en speciell betydelse för Emilies väckelse och andliga utveckling speciellt genom den gode vännen konstnären Otto Runge. Många poeter, tidningsmän, konstnärer och ansedda Hamburgerbor var gäster i deras hem. De flydde Tyskland 1813 på grund av Napoleon och bosatte sig på gården Herrestad i Sverige. Äktenskapet tycks ha varit lyckligt och kärleken stor. Det är med beundran som Emilie beskriver sin make. Hon kallar honom för sin store andlige välgörare. Slaget var därför mycket stort när maken avlider 1835 i en ålder av 63 år. Detta var mer än hon trodde sig klara av och hon var inställd på att snart följa efter. Så övertygad att hon iordningställde sin egen svepdräkt. FamiljenParet önskade sig men förblev utan biologiska barn. Fosterbarn skaffade dem sig däremot och deras första fosterbarn var Emilies systerdotter Emmy Rappe, som kom till dem redan under deras tid i Tyskland. Emmy gifte 1820 in sig i en annan gren av Rappe släkten. Nämligen med Carl Rappe på Drettinge. Emmy blir änka 1837 då Carl avlider efter en tids sjukdom. Det andra fosterbarnet hette Sophie Von Holst. Hon kom till Herrestad 1817 0ch var 14 år yngre än Emmy. Hon gifte sig med komminister Carl Johan Engström. Det som man kan kalla det tredje fosterbarnet var Emilia, Emmys dotter, som mormor ofta hade hand om och oroade sig för. Emilia gifter sig på Herrestad 1846 med Per Magnus Elmblad. Utöver dessa fanns massor av "föreningsbarn" som kallade Emelie för mormor. Flera av dem begravdes i familjegraven på Kärda Kyrkogård. PersonlighetHon hade en hel del kroppsliga krämpor. Hon plågades ofta av svår huvudvärk och klagade över en tung kropp. På äldre dar fick hon köras i rullstol om hon hade ärenden på lite längre avstånd. Nedsatt hörsel led hon av sedan ungdomen och den försämrades med åren. Detta gjorde att hon ofta missförstod folk. Hon kunde också ha ett häftigt humör. Hon var själv medveten om sina brister och klagade över sitt sätt att umgås med familjen. Förmodligen var hon envis och ställde höga krav på sig själv och andra. Det framgår i hennes biktbok att hon led av det vi idag skulle kalla prestationsångest. Mycket på grund av det glapp som hon uppfattade fanns mellan hennes ideal och hur hon levde upp till det. Hennes psyke verkar också ha varit bräckligt.
FördjupningÖgonvittneMathilda Foy möter mormor på HerrestadSofie Von Holst blir Petersens fosterbarn |
Viktiga dagar i familjen
Mormor om ...
|