Mormor missionären
Jag tror säkert att Gud är med uti privatsamlingar; det har erfarenheten utvisat att de hava blivit välsignade. Att missbruk kan fruktas, och har skett, bör ej avhålla därifrån; det är en skön drift att ock lova Gud i förening och känna sig starkare uti sammanträde, när den svagare tager från den mer begåvade ljus och kraft.
(Brev till Wilhelm Rappe 8/4 1833)
Evighetsperspektivet
För mormor var det viktigt att det fanns en balans mellan att hjälpa lekamligt och att hjälpa andligt. Det skulle gå hand i hand men om det måste rangordnas så var det andliga det viktigaste.
Både på gården och i skolan var det morgon och kvällsbön.
Hon hade ett evighetsperspektiv på tillvaron. Hon levde med och i den osynliga världens verklighet. Hon värderade bibelord mycket högt och beklagade bristen på det under sin uppväxt. Hon gjorde därför till vana att lära sig ett eller fler bibelord utantill varje morgon när hon klädde på sig. För att som hon sa ha ord i minnet när hon blev äldre och synen kanske omöjliggjorde läsning. Det var av största vikt att de människor hon kom i kontakt med förstod vikten av och fick möjlighet att läsa bibeln.
Mission på gården
Andakter, bibelläsning och bön var något mycket viktigt på Herrestad. På skolan var det morgon och kvällsbön och när kvinnorna abetade lästes det högt ur bibeln och man sjöng och bad.
Varje vardag på Herrestad började med en kort morgonbön kl. 7 på mormors sängkammare.
Den var till för dom som skulle ut och arbeta och därför inte kunde närvara på den ordinarie morgonandakten som hölls efter kaffet som man drack klockan 9.00. Dagarna slutade med kvällsbön. Vem som helst som ville fick komma. Dessa samlingar leddes av mormor själv eller någon tillfällig gäst som var på besök som t.ex. Peter Fjellstedt, mågen P.M. Elmblad eller Hans Håkansson, (Blinde Hans) som flera år var gäst på Herrestad några veckor under sensommaren och höst. Mormor noterade i sin dagbok hur det utvecklades hos de sina. Jag har med glädje märkt det andliga livets tillväxt hos Emilie. Johanna har ock visat tecken till liv. Johan gör mig som hittills glädje. Även vår gamla mamsell (Carolina Liborius Pehrsson) ökar i andligt liv.
Mission för bygden
På söndagarna var mormor en flitig besökare i Kärda kyrka men trots det höll hon egna samlingar i Herrestad på söndagseftermiddagarna då det också förekom predikan av både präster och lekmän. Detta var medan konventikeplakatet forfarande gällde och var att betrakta som olagligt. Vem som ville fick komma på samlingarna på Herrestad. Mormor var övertygad om att Gud var med även i "privatsamlingar". Det hade hon erfarenhet av. Det var "samlingar av allmogen till Guds ära" menade hon.
Även man kunde frukta att denna typ av samlingar kunde spåra ur, var det inte skäl nog att avhålla sig från dem tyckte mormor.
Inte ens på de mössor som man sydde på Herrestad för att skicka till barn i Lappland kunde mormor låta bli att missionera. På varje mössa syddes ett bibelord på.
Barnen från räddningsskolan fick agera missionärer för sina föräldrar. De skulle komma hem med klädda och rena med Guds ord och sång samt nyvunna färdigheter i diverse handarbete. Detta skulle väcka förädrarna till eftertanke.
Men den evangeliska räddningsandan törs ej utesluta de arma föräldrarna från möjlig inverkan av räddningsarbetet. De säkraste missionärer för så sjunkna hushåll, där ej kyrkans eller samhällets bemödande kunna verka, äro de räddade barnen." (mormor årsberättelse räddningsskola 1847)
Hon såg på sin arbetsförening som en del av den inre missionen och skolan skulle vara en kyrknas förgård. Inget barn ville man utexaminera från räddningsskolan om det inte var moget för konfirmation och nattvard.
Fördjupning
|
Mission på Herrestad en vardag
-
Mellan 07.00-08.00. Bön i mormors sängkammare för de av husfolket som skulle ut på arbete och inte kunde närvara vid ordinarie morgonbön.
-
9.00 efter kaffet. Ordinarie morgonbön i förmaket.
-
16.00 Efter kaffet. Samlades alla och mormor läste ett stycke ur Scrivers själaskatt.
-
Kvällsbön
Ofta lästes det högt på Herrestad
ur någon missionstidning eller
predikingar av olika lärare.
På söndagseftermiddagen
Mormor och hennes make hade
4km till sin kära socken kyrka.
På söndagen var det så länge mormor orkade självklart med ett besök i sockenkyrkan. Förutom en tid på 1820-talet då mormor ansåg att prästerna inte levde upp till sitt höga kall. Prästerna där var annars i de flesta fall hennes vänner. Det hindrade inte mormor från att ha egna samlingar på söndagseftermiddagen då hon bjöd in vänner och grannar.
Första måndagen i månaden
Första måndagen varje månad i över
tjugo år hölls missionsbön på Herrestad.
|