Mormor esteten

Saknar ideal

Kommen från ett hem som hade allt materiellt som fanns att erbjuda så saknade Emilie ändå något. Det tycks som om familjelyckan aldrig riktigt infunnit sig i hennes föräldrarhem. Efter att ha blivit placerad i fröken Gütschows flickhem började hon söka idealen. Tillsammans med  sin lärarinna Amalie von Herder, som var syster till författaren och poeten J.G. Herder, gjorde hon en överrenskommelse. De två förband sig att leva sitt liv rent och obesmittat. Hon fick en god uppfostran och en fin undervisning på flickhemmet med bl.a. elva olika teologiekandidater i religion som var och en förklarede sitt eget system men ingen utgick ifrån bibeln.
Bibeln var väl utestängd från undervisningen, men allt vad den uträttat i världen kunde icke med detsamma utestängas, och därför verkade väl många av dess läror ännu delvis på sådana sinnen, som av naturen voro känsliga och öppna för sanningen.
(Lina Sandell Korsblomman 1882)
Hon fick däremot i denna välordnade flickpension möjlighet att träffa många framstående personligheter bl.a. sin blivande make Johann. Emilie var under denna tid livlig och tempramentsfull, ja till och med glödande enligt Lina Sandell. Hon hade ett mycket öppet sinne som sökte och längtade efter de goda idealen och andlig harmoni.

Estetiskt intresse

Som nyförlovad flyttade hon till svärföräldraranas hem. Där fanns en gammal kakelugn. På dess plattor var bilder målade ur den bibliska historien. Dessa bilder facinerade henne men hon förstod dem inte. Emilie fann snart ett gemensamt estetiskt intresse med sin make och umgicks under tiden i Hamburg med lärda och konstnärliga människor. Det var tidningsmän, bokförläggare, författare och konstnärer och som värdinna i det Petersenska hemmet visade hon god smak.

Klassvandringen

När de lämnade societeten i Hamburg och kom till Herrestad hade förstås den platsen inte samma sociala liv att erbjuda. Tvärt om fann dom där en misär som chockade dem och mangårdsbyggnaden var inte i det skick de hade förväntat sig. Det började med en besvikelse och mormor skriver att hela socknen är en tiggarkolonie.
Moralen hos folket var låg och apatin var utbredd. Något som inte främjade själens känslighet för att njuta av konst och skönhet utan istället var livet inriktat på överlevnad.
Deras väg förde dock icke dem till den sköna mälardrottningen, Sveriges huvudstad, där den unga, fint bildade frun, mänskligt att se, bättre skulle hava passat än bland den okunniga befolkningen i en undangömd landsort. Denna väg gick genom södra Sveriges bördiga och delvis vackra trakter till den fattigaste vrå av Småland, där naturen i allmänhet är av helt annan art än den, vid vilken de varit vana. Här funnos inga lummiga bokskogar, inga vidsträckta, vajande vetefält, utan istället små magra åkertegar mellan stenarna och jämte den mörka gran-och furuskogen eller den spenstliga vitstammiga björkarna långa sträckor av oländig mark. (Lina Sandell Korsblomman 1882)

Naturen blir en väg till Guds tankar

Efter ankomsten till Herrestad följde en tid av arbeta och upprustning av gården. Något som kanske skingrar och håller tillbaka tankar av främlingskap och  m.m. som omställningen säkert innebar. Efter en tid när det nödvändiga är gjort infinner sig säkert hemlängtan och känslor av ensamhet. Då börjar Emilie vandra omkring i Herrestads vackra omgivning. Där finner hon sina smultronställen. Där möter hon Gud och förstår hans tankar. Naturen blir en ingång i evangeliet och hon blir vad man kan kalla en naturevangelist. Promenader i naturen gjorde hon så länge hon orkade. På äldre dagar så blev det naturligtvis svårare men hon längtade efter dessa promenader och på slutet använde hon en rullstol. Sjuttiofem år gammal skriver hon i dagboken. Jag längtade så efter en promenad utåt ängarna och företog den också. Men fråga är, om det var klokt. Mitt onda knä började värka, och det var med knapp nöd jag kom hem.

Emmys födelsedag förlöpte så stilla. Det vara så roligt att för hennes skull pryda det kära Herrestad. Men mitt i allt bröts den stora björken ner av stormen. O, vad det knakade i hjärtat! Svaga hjärta, vad du ändå hänger fast vid det jordiska! (Dagboken 2/10 1839)

Estetiska favoriter i Hamburg. 

• En kakelugn med bibliska motov i svärföräldrarnas hem.
• Konstnären Otto Runge och hans konst.
• Fosterlandets stora poeter. 

Estetiska favoriter i Herrestad.

Mormor om...

• Sjöhagen
• Lindallén
• Den vita syrénen
• Rimfrosten
• Solen
• Månen
• Styvmorsviolen
• Talgljuset
• Naturen

Lovstenar

 
I Sjöhagen utvalde mormor vissa stenar vid vilka hon vilade. Där bad hon och kallade dem sina lovstenar.

Mormor naturevangelisten

Naturen, Guds predikan

Allt är givet sonen, även naturens rike, för att därom tala till oss i liknelse: strömmar, blommor, månen, solen, allt, allt förklarar nådens ordning för oss människor. Vilden känner naturen. Han kan ej tala, kan ej läsa Guds ord, men när missionären kommer och talar med honom genom liknelse, så kan han förstå honom. (Dagboken 9/8 1840)

Guds nåd

Idag har vi regn och åskväder. När jag tänker på gårdagens ljusa och strålande väder, så står den för mig som en bild av Guds nåd. Den som begagnar sig av en sådan dag får sitt hjärtas lador fulla av Guds välsignelse. Den som ej begagnar sig av den förlorar mycket. (Dagboken 1/8 1848) 

För många undebara dagar tillsammans med Emmy har jag innerligt tackat Gud. Vi har uppsökt alla vackra platser på Herrestad, och alla blevo dubbelt kära. (Dagboken 2/9 1839)