Årsberättelse 1852-1853
15:de årsberättelsen av Kärda församlings fattigförening,
från den 9 april 1852 till den 9 april 1853.
Ekonomi Beställare Sverige Beställare Tyskland Gåvor
Doltorinnan Wienhold Nöden 1853 En kvinna hjälper
Herrestads räddningsskola 1852-1853.
Direkt till räddningsskolan
Vi äro samlade för att fira denna dag genom överskådande av årets enkla historik. Vi ser Guds utsträckta fadershand i dess ledning och beskydd. Ännu lyser i vår natt, såsom forom för Israels barn, då de drogo genom öknen, Guds eldstod om natten. Och Guds molnsky om dagen - den heliga, vänliga Guds närvaro. Fastän denna ledning visar sig för ett troende öga uti andra tecken, så visar den sig städse, såsom ljusstrålar, vilka upplysa vårt av naturen så dunkla förstånd, leda viljan, den av Gud skänkta nya viljan, och värma hjärtan med kärleken ovanifrån. - Då stiger nödens rop uppåt som en dimma och kommer tillbaka såsom en nådens glänsande dagg.
Brödnöden har varit stor men hjälpen likaså. "Lova herren, min själ, och förgät icke vad gott han dig gjort har!" - Ja, lova Herren min själ, nu och evinnerligen! Amen.
---
Ekonomi
Den ekonomiska redogörelsen upptager 6,132 av Kärda, Hånger, Forsheda, Kulltorp och Maramö utarbetade alnar väv. - Utbetalt arbetslön för dessa 6,132 alnar uppgår till 1,859 rdl., 36 helbiblar, 24 nya testamenten, 12 bibliska historier och 12 katekeser, även som mjöl malt, potatis och väv äro räknade tillovan anförda summa av 1,859 rdl. - Vi har alltid trott, att Gud är den enda tillräckliga borgesmannen för vår kassa - vi trodde ofta uytan att se - äran vare Herrens!
Betalningen av arbetslön, utdelad i rotarna under 15 år, uppgår i totalsumma till 20,217 rdl.
Kapitalet, om det varit utlånat på räntor, hade på 15 år lämnat de fattiga omkring 1,500 rdl. Under brödnöden skänktes och utbetalades för 22,500 rdl.
råg, korn- och havremjöl m.m. till våra fattigaste hushåll. Huru välsignelserikt har icke den trogne tjänaren, fattigkapitalet ockrat med sitt pund! Nej - aldrig bör ett fattigkapital utlånas mot räntor; då det kommer uti kristliga händer, blir et rörligt på ett eller annat sätt till de fattigas bästa. Ett fattigkapital tillhör ju obestridligen de fattiga. Nu tror ju en kristen Guds ord, som säger, att denna världen ska förgås. Vem blir då arvtagare av de fattigas kapital? - Ingen annan än den yttersta dagen. 2 Petri 3:10 säger: "Jorden med de verk, som däruppå är, skolas avbrännas."
Beställare Sverige
Arbetsbeställningar för 1853.
Hans Majestät Konungen........................................ 1,500 rdl.
Hennes Majestät Drottningen.................................. 300 rdl.
Hennes majestät Änkedrottningen........................... 300 rdl.
överste greve Hamilton........................................... 100 rdl.
hovfröken von Stedingk........................................... 20 rdl.
grevinnan Ch. Björnstierna..................................... 20 rdl.
grevinnan de Geer.................................................. 50 rdl.
batterichefen kapten M. Rosenblad........................... 250 rdl.
grevinnan Ida von Essen......................................... 90 rdl.
fru Ebba Aschan, till gåva för Magdalenahemmet,
att utarbetas i linneväv.......................................... 40 rdl.
häradshövding Odencrants..................................... 15 rdl.
pastor Fjellstedt, till lappmarkens skolbarn............... 100 rdl.
demoiselle Mathilds Foy.......................................... 15 rdl.
konsul Willerding................................................... 30 rdl.
Beställare Tyskland
Beställningar från Tyskland 1853.
dem. Fanny och Marianne Gütschow, Lübeck........... 60 rdl.
fru Niemeyer, Lübeck............................................ 10 rdl.
dem. Claudius....................................................... 10 rdl.
fru Nehmöller....................................................... 25 rdl.
grevinnan Reventlow............................................ 150 rdl.
dem. Johanna Wienhold........................................ 150 rdl.
dem. Kuhlenkamp................................................ 15 rdl.
dem. Vouget......................................................... 8 rdl.
dem. Gradenhorst................................................. 15 rdl.
fru Julie Albers..................................................... 8 rdl.
fru Kragenman..................................................... 30 rdl.
fru Nine Runge..................................................... 15 rdl.
dem Bieber........................................................... 15 rdl.
Gåvogivare
Gåvor, särskilt givna för avhjälpandet av brödbristen.
Doctor Wichern..................................................... 5 rdl.
fru Runge............................................................. 50 rdl.
dem. Averdiek...................................................... 100 rdl.
pastor Fjellstedt..................................................... 85 rdl.
dem. Cecilia Fryxell............................................... 15 rdl.
dem. Neuman....................................................... 5 rdl.
Doktorinnan Wienhold
Doktorinnan Wienhold, som förra året för första gången beställde för 150 rdl. grått vadmal, emottog sändning tvenne dagar före sin död. Högst viktigt och rörande är det för oss att meddela hennes sista ord till sin dotter: "Glöm ej de fattiga i Sverige, jag lägger dem på ditt hjärta." Genast efter moderns begravning beställde hennes dotter för 150 rdl. vadmal och bifogade orden av hennes döende moder. - En dylik erfarenhet, att kärleken icke återvänder och är av döden oövervinnerlig, hade vi för en månad sen från vår hemförlovade vän, Carolina Pehrsson. Hon var förestånderska för Källunda rote i 7 år. Hennes ömma vård omfattade 28 familjer. Under hela hennes sjukdom och ännu tvenne dagar före sin död, visade sig hos henne livligt deltagande för sina fattigas nöd. - Hon lade flera fattiga hushåll på våra hjärtan, under fullt medvetande av sin annalkande död och då hennes umgängelse redan var i himmelen. - "Ja saliga äro de, som i Herranom dö härefter, ja, Anden säger, de skola vila sig ifrån sitt arbete, ty deras gärningar följa dem efter." Upp. 14:13.
Nöden 1853
Under brödnöden ha vi således suttit med vår fattigskara under den allsmäktiges skugga. Herren, vår Gud och Fader, var när oss i nöden.
Vi vända våra blickar i tacksamhet mot hjälpen och ser nöden efter midsommar stiga mer och mer. Själva hackelsen, som maldes och blandades uti mjölet, tog slut - och i juli började många av våra fattiga att avskära den gröna halmen med sina omogna ax, torka och hacka dem samt mala den vid kvarnarna; likaså blandades syrfrö i brödet eller koktes välling därav. Då kom den första hjälpen från våra svenska vänner. Korn och havre köptes samt utdelades.
Sedemera, när det var förtärt och ännu 6 veckor återstodo innan skörden, blev nöden ännu bittrare. Då kom ett bevingat brev från Hamburg med 150 rdl. till bröd för våra nödställda hushåll. Men ingen ätbar säd fanns mer att köpa. Då erhöll solen i uppdrag av Fader vår att mogna en högt belägen åker i socknen, som den 30 juli, tre veckor före all annan råg, blev inskördad. Några dagar därefter fingo våra fattiga ett härligt rågmjöl av de kära, tyska vännerna. Till alla fem rotarna sändes det för att utdelas. Jag meddelar här Kärda förestånderskas skriftliga yttrande efter utdelningen. Hon skrev: "De 27 kvinnornas glädje vid utdelningen var stor; de emottogo de tyska vännernas rågmjölsgåva onsdagen den 4 augusti. Det var en härlig stund jag hade här på gården med detta välsignade mjölförråd. Sedan jag sagt dem varifrån denna gåva kom, mätte jag själv upp allt, och vi uppstämde sedan gemensamt: "Nu tacker Gud allt folk." Alla gräto glädjetårar och var och en gick till sitt hem med begäran, att jag skulle tacka dessa välsignade människor, som så förbarmat sig över dem. De ville ock av hjärtat tacka Gud under förtärandet. Herrens löfte till sitt Sion, Ps.132:15: "Jag vill välsigna dess spis och giva dess fattiga bröd nog", besannades."
En kvinna hjälper
En vacker kärlekstanke, till vars utförande den öppna arbetstillgången genom fattigföreningen förhjälpte en gudfruktig kvinna, må här anföras. Hon ägde nämligen en vän, vars man är drinkare; huset uppehålles av kvinnans flit allena. Hon har tre barn och arbetar på föreningen. Nöen steg dock förlidet år i detta hus till det yttersta; den enda kon skulle pantsättas, ty mannen, till vilken hon var skyldig, fann intet annat att taga, från dessa arma människor. Skatten för torpet skulle även erläggas. Då träddes hennes vän, den omnända gudfruktiga kvinnan, fram och ställde sina flitiga händer till borgen för den fattiga vännens skuld och räddade på detta sätt kon åt henne. Gumman fick på arbetsföreningen ett vadmal att utarbeta; med arbetslönen, som hon här i fattigkassan uttog på förhand, betalades den trängande skulden. Den kära, enda kon kalvade snart och med tillhjälp av förskott ur fattigkassan samt kalvens försäljande blev skatten för torpet även erlagd. När den kära välgörarinnan kommit med vadmalet, talade jag med henne. Hon sade: "Jag hjälper min arma nästa med mina händers flit; när jag för året har arbetat ut våra behov, så är min man så god och skänker mig den återstående tiden för att efter bibelns befallning arbeta med mina händer och för att ha något att giva åt de fattiga."
Hon begärde mer arbete för att kunna skaffa utsädessäd åt samma sin fattiga vän; ho ville ej att hennes lilla åker skulle ligga osådd!
VI se av detta sköna exempel , hur viktig arbetstillgången är. Vi ser här ett sätt att hjälpa den arme nästan, verkställbart för var och en, som kan arbeta. Lovad vare Herren, som har öppnat barmhärtighetens källa även för den fattigaste att därutur kunna ösa hjälp, om det också endast vore en bägare vatten. Ja saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall ske barmhärtighet.
Vi har nu i korthet ordat om vår ringa, dock av Gud så välsignade verksamhet och visat huru den kärleksfulle Fadern har kallat för detta arma barn medbedjare, medarbetare och medhjälpare under det förflutna, svåra året.
Herrestads räddningsskola från april 1852 till april 1853
Underhållare Trasskolor i England Nytt skolhus Kranstal vid "Das rauhe Hause"
Antalet av de barn, som under 6 månader av det förflutna året har åtnjutit vård, kläder, kost och undervisning i skolan uppgår till 21; dessutom ha de 2 barn, som nu i 4 år varit där såsom helpensionärer, åtnjutit allt detta året om. Dessa 23 barn har kostat kassan 563 rdl. Av räddningsbarnen (ty godsets barn räknas ej) inalles 44 utgått i tjänst, över vilka hittills ingen klagan blivit hörd. Vår skollärare, som nu redan i 4 år såsom skolfader på Herrestad vistats på Berget, har inlämnat följande vitsord: "Några av barnen har lämnat skolan med beröm för flit och sedlighet, de övriga som utgjort största antalet, har inträtt i skolan mer eller mindre sjunkna i sedelöshet och laster, men har dock genom Guds ords kraft utgått moraliskt förbättrade och, såsom jag vill hoppas, med många djupare intryck av sanningen på sin a hjärtan, vilka en gång torde bliva en brodd till evinnerligt liv. För grövre utbrott av synden har Herren Gud bevarat vår skola, ehuru syndens eld varit nära att uppflamma. Sedligheten har på det sista året betydligt förbättrats. Gud vare pris och ära!"
-------
Under det förflutna året (julafton) har vi upptagit en flicka från Vallerstad, vars fader avsade sig att kunna försörja sina tre barn. Flickan är hitills i djuriskt tillstånd. Gud hjälper! Även upptogo vi i mars månad en gosse från Nästa, baron Rappes på Tagel skyddsling, som år 1849 rymde ifrån herrestads räddningsskola och år 1851 återkom till Tagel, rymde åter 1852 från en bonde, hos vilken baron Rappe inackorderat honom för att lära hantverket. Han rymde, såsom har förut sagts, emedan han mer tyckte om rågbrödet i Skåne än om havrebrödet i Småland. - Härav lära vi ånyo sanningen av den ofta återupprepade satsen, att man ej bör giva de fatttiga bättre föda än lokaliteterna medgiva. - Nu 1853 är det arma barnet ånyo hemkommet till sina outtröttliga välgörare på Tagel, som nu för tredje gången med öppna armar emottogo dett förlorade får. Guds beskydd har nu som förr vakat över honom. Sven Petter kom under sina vandringar I Skåne till Råby räddningshus, där han fick tillsåtelse att deltaga i skolundervisningen, så att han nu är mer fösigkommen i läsning, än då han gick bort.
Underhållare
Influtna gåvor till räddningsskolans underhåll.
Baron V. Liljecrantz, Stockholm............................ 106 rdl.
herr David Carnegi, London................................. 100 rdl.
konsul Willerding, Göteborg.................................. 30 rdl.
fru Kuylenstjerna................................................ 3 rdl.
statssekreterare Danckwardt................................ 15 rdl.
fru hovrättsrådinnan Rahmn............................... 3 rdl.
biskopinnan Bruhn, Göteborg............................... 20 rdl.
lagman Cassel, Stockholm.................................... 15 rdl.
baron Axel C:son Rappe........................................ 8 rdl.
fru Eleonore Dickson............................................ 75 rdl.
fröken Bergman.................................................. 5 rdl.
fru Jacobsson...................................................... 7 rdl.
grevinnan Cederström......................................... 50 rdl.
grevinnan von Essen........................................... 20 rdl.
för Aftonbladet insända anonyma översättningar,
men begäran att honoraret måtte översändas till
Kärda församlings kvinnliga fattigförening........... 63 rdl.
friherrinnan Mathilda Rappe, i för den tredje
gången återvände Sven Petrus namn till hans
forna skolkamrater............................................. 5 rdl.
friherinnan B. L. Rappe i ull................................ 3:36 rdl.
fru von Gadow med familj, Mecklenburg.............. 145 rdl.
dem. Ganslandt, Lübeck..................................... 50 rdl.
Dess bidrag giva stor räntor, ty de äro givna till Herren för hans återlösta barns räddning. Med djup tacksamhet känna vi deras värde och våra förböner att Gud måtte välsigna de ädla givarna och barnen bliva efter löftet hörda.
Gåvor till räddningsbarnen att använda till julglädje.
Häradshövding Odencrantz, en tunna råg, bakad och utdelad till jukbröd....... 16 rdl.
friherinnan Eugenie Hermelin till linne eller ljus.......................................... 15 rdl.
fröken Kuylenstjerna, med begäran att använda för ett fattigt hushåll,
en änka med 6 barn i Forsheda socken, som blevo begåvade julafton och
erhöllo sedan en tunna sädeshavre och en tunna potatis................................. 25 rdl.
Julbordet omgavs av 50 barn och ålderstigna. Behovet av kläder och linne var stort, emedan mödrarna för brödnödens skull ej kunde spinna och väva åt sig och sina barn.
Så litet vårt fattiga Sverige kan efterfölja det rika, på stora företag till mänsklighetens räddning så fruktbara England, så kunna vi dock mycket lära av denna nation, i synnerhet då vi ser huru Kristi kärlek tvingar detta storartade folk att vara lika troget i det ringa, som det är jättestort i stora företag. I Guds rike finns egentligen intet, som kan kallas ringa, ty Herren vår Gud mäter icke efter måttstock eller aln, utan ser på tron och om den än voro så ringa som ett senapskorn, så har den dock löfte att kunna övervinna skyhöga svårigheter. Må det mig därför förunnas att lämna ett litet utdrag ur en kristlig tidning, som farmställer några teckningar ur den stora sammankomsten i London, den 10 maj 1852.
Trasskolor i England
Trasskolornas 8-årsfest firades där, under Lord Ashleys, numera greve av Shaftsbury, presidium. Den storartade förbindelsen av trasskolor utgrenar sig i alla arter av kärleksvården för barn ur den vådligaste, mest sjunkna folkklassen och visa sin räddande verksamhet i trasskolor, friskolor, arbetsasyler med kost och boning, natthärbärgen och mycket annat. Denna förening i London har med varje år tilltagit. 1845 hade den endast 5 skolor, 1,650 frivilliga och 200 lönade lärare samt 13,000 barn. Då hade föreningen 60 p. st. inkomster (1 p. st ytgör nära 20 rdl. sv.) 1852 hade den 3,510 p. st. årliga inkomster genom frivilliga bidrag.
Man bildar dessa barn till tjästehjon inom rikét och för utvandring till kolonierna. Man uppläste brv från Australien och Amerika, däruti dessa barn lovordas och däruti man uttrycker isn önskan att få fler av lord Ashleys gossar. "Den ädle Lorden uttalade sitt hopp att dessa trasgossar en gång skola bliva goda borgare, ämbetsmän och domare i kolonierna. Han sade med humor att man med tiden skulle få se i trsskolor uppfödda barn så som lord Mayor m.m. i London."
Denne förträfflige greve Shaftsbury är själen i hela föreningen. Han yttrade vidare vidare vid sammankomsten den 10 maj följande: "Här är en ofantlig ödemark att uppodla. Ännu kringdriva 100,000 barn på gatorna utan att någon fråga efter dem. Må vi nu uppsöka dessa arma, vanvårdade barn. Trasskolor måste forfarnde hållas i smuts och rännstenar, så länge det finns smuts och rännstenar. Jag för min del tillstår, att mitt arbetsfält ligger i rännstenarna och jag ämnar ej övergiva etta arbetsfält." Mycket talades, för vidlyftigt för att här anföra. Slutligen sade den ädle greven Harrowby med eftertryck: "Vi måste framför allt uppsöka de allra fattigaste barn, vårt kall måste bli att sopa gatorna." Referenten tillägger: "En sådan kristlig ödmjukhet och självbegränsning måste bära rika frukter."
Efter förutgångna framställningar blygas vi ej att visa på vår lilla trsskola på Berget. Även uti denna daggdroppe glänser hala nådessolen. Våra flickor har åtnjutit dess välsignelse nu redan i 15 år. De har genom praktisk utövning av trasornas lappning lärt inse deras värde. För våra gossar önskades ett motsvarande arbete, då vi sågo huru de kommo med sönderivna kläder i skolan. Den nedlåtande Guden i Jesu Kristo visade oss även här en väg. Ett av föreningens barn, det svagaste av alla, har flera år gått med skräddaren och beredes i år till sin första nattvardsgång i sitt skolhem. SÅ kunna då till en början 4 av de fattigaste gossarna av honom lära att lappa sina kläder och strumpor. En anmärkning från en tysk trasskola är frappant. Det heter: "Vår skolbarn fingo tillsägelse att i skolan omsorgsfullt kurera, vad som där hemma var sjukt på linne, strumpor, tröjor, kjortlar och byxor m.m. Därigenom vuno hushållen mycket, ty när man lämnar kläderna frihet att brista och gå sönder bäst de vilja, så är det en ej ringa orsak till hushållningarnas förfall. Och är först ett hål i klädningen, så kommer snart det andra och av det lilla hålet blir ett stort, just som med synden. Och vidare att hålla en trasig klädning ren lönar ju ej mödan och där klädningen sönderfaller i trasor, kommer tvättningen också ur modet, och om tvätt och såpa vet en sådan människa snart ingenting mera. Då löpa barn och gamla omkring och se så ut, att man knappt vill vidröra dem med eldtången. Och i kammaren, där de bo, ligger smutsen högt upp på golvet och där inne kan ingen finna sig väl. - Jag påstår att genom ett hål i strumpan kan djävulen komma in i ett hus. Slå därför igen dörren inför hans näsa, stoppa i tid dina strumpor och laga dina kläder med tacksamhet mot Gud, som givit dig dem, så skola ej välsignelserna fela."
Vi ämnar till höstterminen antaga en fullärd skräddare, som ska hålla en lappningsdag i veckan med alla skolans gossar. Han har själv förr varit föreningsbarn och lägger, hoppas jag, värde vid den ringa dagen. Länge har vi önskat att bygga en verkstad, där gossarna kunde lära sig grövre handslöjder, tjänandes till nytta för deras framtid - för flera år sedan uttalade vi denna önskan. Medlen felades, men vi lovade att vid första bidrag genast med tron gripa till verket. Det kom nu i vår från våra kära outtröttliga vänner i Hamburg.
Fru W. Runge skänkte för detta ändamål................................................. 50 rdl.
demoiselle J. Gravenhorst...................................................................... 20 rdl.
demoiselles G. och J. Matsen................................................................... 5 rdl.
Nytt skolhus
Nu bygga vi, så snart våren kommer, ej allenast en verkstad, utan öven ett nytt skolrum och sovrum för föreningsbarnen. Det gamla skolrummet är för litet, sedan 24 räddningsbarn kommo till lika många, ja, flere, godsets barn.
Måtte varje fattig hjälp, den må omfatta barn eller äldre fattiga, hava till ändamål attt höja de fattiga till medvarkan av dera sunderhåll. Det förutan finnes ingen möjlighet att hjälpa dem, om också millioner utkastades för fattigvården.
För 24 år sedan invigde vår dyre lärare, pastor Ydström, det gamla skolhuset, som under stor kärlek byggdes av Herrestads ägare för godsets barn. Guds fadershand har varit utsräckt däröver i 24 år. Vi bedja, att vår käre lärare ville inviga det nya skolhemmet nästa höst. Men innan detta sker, må vi på denna stund uppmuntra varandra inbördes att med förenade böner helga företaget. Vi vilja låta bereda oss därtill genom ett ursprungligen tyskt tal, som en vän i Stockholm haft godheten att för oss översätta till svenska. det är nämnligen ett allmänt bruk i Tyskland, att när ett hus är upptimrat och taket rest, uppföres på plats en ofantlig blomsterkrans, och timmermannen håller därvid ett tal i folkmässig, vanligen burlesk ton och obundna verser till stor förnöjelse för den nedanför samlade mängden. Det kranstal, som vi nu ämnar uppläsa, hölls på takresningen av ett skolhus i den bekanta räddningsanstalten "Das rauhe Haus" i Hamburg. Det lyder sålunda ur timmermannens mun:
Kranstal vid "Das rauhe Hause"
Att hålla tal är ej min håg.
I ensamhet jag hellre såg
med knäppta händer, böneljud
gå upp till min Gud.
Men barnen, som här stå
både stora och små,
De längtar med törstiga läppars par
att tömma min vishets bägare klar.
Jag vill eder läska, så gott jag kan,
jag fattiga, törstande timmerman.Då jag var ung, som alla andra,
jag ville genom världen vandra,
ty arbetet vill ej gå
i spiselvrå
med nattmössa på.
Med ränsel på ryggen en sommarkväll
jag drog mina färde som utlärd gesäll.
Arbete och bröd jag fick,
erfarenhet och skick.
Jag byggde båd' boningshus och stall
och ladugårdar till vintern kall,
där kor fick smaka det doftande hö
och sparven fick plocka korn i snö.
jag sjöng och timrade dagen lång
och lät hela världen hava sin gång.Men under mitt vandringståg
kom ingen ro i min håg.
Över berg och dal
vid morgon röda
i lust och kval,
i arbetets möda,
För varje söndag, som försvunnit,
jag ingen vila hade funnit.
Så underlig var jag till mods därvid.
Jag saknade alltid hjärtats frid.
Jag frågade ofta mig själv med bävan:
O, vartill tjänar dock all din strävan?
De hus du bygger ej kunna stå,
när tidens ande blåser därpå.
Du bygger vitmenad mur kring graven,
och granna käril åt svinadraven.Kamraterna vid min arbetsdag,
de gingo i andlig sömn som jag.
På härbärget framför allt
blev kroppen plågad och själens svalt.
Fulla flaskor och fulla munnar,
hjjärtan torra, som torra brunnar,
många lustiga upptåg och skämt,
men aldrig blev hjärtat till glädje stämt.
Och vid dessa sångares hesa röst
en längtan vaknade i mitt bröst.
Jag längtade till ett hem i min nöd,
där man något bättre än rusdryck bjöd.
Jag ville timra ett hus, som stod,
fast där kom slagregn och storm och flod.
Jag sade det uti kamraters rund.
De skarattade ut mig av hjärtats grund.
Och så jag nyttjade livets tid,
men fann ej frid.Det var en söndag - o, huru väl
det minnet gömmes i min själ.
I natthärbärget en stund jag satt,
på liv och vandring så trött och matt,
och kvälens skyar, de rosenröda,
jag såg i västern på himlen glöda.
Och kyrkklockorna stilla gå,
med tårfyllt öga jag hör därpå.
Se, stugans dörr då öppnar sig,
en främling stiger fram till mig.
"Guds frid!" Hans hälsning var.Han frågte sen med stämma klar:
"Vad är ditt hantverk vandringsman?"
Mitt svar: "Jag är en timmerman."
Han sade då: "Det är mig kärt,
du timmerman, om du rätt lärt.
Jag också timra kan,
är dock ej timmerman."
Jag svarade: "Främling god,
ditt svar jag ej förstod!"
han sade: "Jag timrar vad evigt skall bliva,
jag bygger vad ingen kan nederriva."
"O", sade jag, "all min längtan det är,
tag mig i din tjänst, jag av hjärtat begär."Han såg på mig med blick så klar,
hans anlete så älskligt var.
Det syntes mig den sommarnatt
som både vemodsfullt och glatt.
Men under mörka, rika håren
av törnekronan syntes spåren.Men hör nu vad han talar:
"Se, över jordens dalar
mitt Sion är brustet och rämnat
dess klagorop skall bli hämnat;
ruinerna ligga i flammor,
och barnen, skingrade alla,
ej kunna mig fader kalla.
De känna mig ej, de nämna mig ej.
De lära sig synda och häda,
de går till fördärvet, de späda!
Men långt, långt bort över jordens rund
på det eviga hällebergets grund
och över ruinen, som brast,
jag timrar min byggnad så fast.
Se, redan fälles högväxt ceder
och redan brytes stenar neder.
Jag bygger redan sen åratal
i stillhet, med händer tusental.
Och nu, vill du trofast höra mig till;
säg ja, om du vill!"Och då jag hörde hans ljuva ord,
kring mig ljusnande himmel och jord.
För skenet av hans ögon klara
de syntes kärlekens brunnar vara,
och för den himmelsblicken med fröjd
jag skönk till hans fötter nedrböjd:
"O, tag mig an, jag dig tjäna vill,
ditt barn, din tjänare vill jag bliva
fast ovärdig jag är därtill,
o, värdes själv du mig krafter giva!"Han fattade mig vid handen då.
Mitt hjärta av glädje knappt kunde slå,
gudomliga ord han till mig talar,
oc för mig genom jordens dalar.
Han bar min börda, jag blev ej trött,
men vilade i hans famn så sött
men hur jag gick genom världen vida,
jag fördes hit, vid min Herres sida.
Det var så stilla den morgonstund,
han lät mig skåda båd' gård och grund.
Han bad mig lyssna inunder träden,
hur vinden susade genom säden.
"Var tyst!" han sad', "nu är bönens timma,
och de välsignade tårar glimma
i månget öga, som ser i tron
en skara stå inför lammets tron,
och hör den psalmen därinne klingar
den noahsduva med spända vingar,
som vänder åter med fridens blad."
att vederkvicka den själ, som bad."
Han såg omkring sig: "Se, här jag fann",
han sad', "ett älskligt Kanaan,
här är ett Mamre och här inunder
dess ekar jag verkar ett nådens under,
att rosor växa må, där tårar flöt
och källor springa ur öknens sköt,
och världen, den andliga döda, må bäva,
stå upp och leva.Nu till ditt verk med mod
min timmerman så god,
framåt med hopp.
En dag går opp.
Ren lyser i dessa strålars krans
en evighetens morgonglans.
Jag hör uti natten ett klagorop,
det är från minas, de spädas hop.
De gråta, de gråta så,
de arma, de kära små!
De klaga att dunkel är deras stig.
De finna ej hem, de finna ej mig.
Mot eder, o barn, mina armar jag breder,
men detta hem kan ej skydda eder.
Jag är dock trofast och evigt densamma
och aldrig slocknar min kärleksflamma.
I älskade fåglar små, jag vill bygga
ett näste, där I skolen vila trygga,
i grönskande vår,
som aldrig förgår,
det är vid ditt altare, o Jehova!
Där sjunges det eviga halleluja!Och till detta altars fot jag vill
församla de skördemän mig höra till.
Men medan säden i blomman står,
jag slipar den, tills timman slår;
och skördemännen sen jag sänder
till alla folk och till alla länder,
i skolor, där ordet dött predikas,
att synd och värld därmed förlikas
jag sänder ropande rösters bud:
O, vänden dock om till Herren Gud!
Jag sände dem ut med Andens låga
till dessa barn, som re'n synder plåga,
med bud för dem alla till syndares vän,
som lever och ber för de sina än.
Den hjälten, för vilken döden måste vika,
de skola för mina barn predika.
Därföre till ditt verk med mod
skynda, du timmerman god!
Bygg mig här i solens ljus
ett skollärarehus,
hyddor, där mitt kors ska segra,
där sig fridens änglar lägra.
Men grundstenen lägger jag ned och vet
- den är för tid och evighet."Stalade han - nu lades grunden
och sten vid sten bev av honom bunden.
Ej murare och ej timmerman
det byggde, nej, ensam byggde han!
Är ej vår byggnad präktig?
Den byggdes av Gud Allsmäktig.
Se, han min Herre och mästare är
och Jesus Krist det namn han är!
I barn och syndare fjärran,
o, kommen, kommen till Herren!
Välkommen du kämpeskara!
Tag svärdet och skölden klara!
Trots satans spott och spe,
Guds ord uti väl och ve,
Guds ord uti bibeln kära,
är Andens svärd som vi bära.Herre, se nådigt an
detta vårt Kanaan!
Du reste de döda ur gravens band
och sträckte häröver din hand.
O, vakte portar, du herde kära,
små lammen uti famnen bära!
Och vandra med oss i dessa gårdar,
att själv du här din plantering vårda.
Låt källor springa, som förr du gav
i ödemarken för Moses stav!Hjälp oss i nöden
i ditt namn besegra döden!
Låt bön och lovsång stiga
till din himmels oändeliga!
Du kom att oss evigt försona.
Så skänk oss livsens krona!
Bliv vår lärare själv, du Herde för lammen,
och säg därtill ditt ja och amen!Gud välsigne dig, vårt skollärarehus,
med sitt eviga ljus, sitt eviga ljus.