Brev till Esaias Tegnér
(4/4 1831)
Kyrkoherdevalet i Kärda 1829 vanns av den brännvinsglade Abraham Vilhelm Mellin. Något som inte mormor var tillfredställd med. Hon låter därför sin fosterdotter Sofie konfirmeras i Forsheda för prosten Cederschiöld. Med anledning av detta skickar hon till Biskop Tegnér en begäran om att få ta nattvarden i Forsheda kyrka.
Ärade Herr Biskop
Man vill om än inte omöjliggöra så dock försvåra för en herdelös hjord i Er församling att söka sin tillflykt hos en annan herde. Längtan efter nådemedlen, efter Ordets vederkvickande, friska vatten är i denna övergivna hjord så stark, att den ropar till sin överherde, till Er, högt ärade Biskop, om hjälp i sin nöd! Anledningen till detta måhända gåtfulla klagorop är i korthet denna: Vårt andliga barn Sophie Von Holst, som vi fostrat i Guds ord sedan hennes tredje år, har då vi varit tvugna att skilja oss från våra ovärdiga präster, fått konfirmationsundervisning av vår granne, kyrkoherde Cedersköld., efter attest från vår vice pastor Almén. Hon ska naturligtvis också motta den heliga nattvarden där. Vi har bett kyrkoherde Cedersköld att låta oss undfå denna välsignelse med henne i Forsheda kyrka, men på dett har han svarat, att han inte kan göra det utan tillståndsbevis från biskopen, enär han redan fått motta hotelser från Almén beträffande denna sak. Förra året i december var jag nämligen dödssjuk och full av längtan efter det heliga sakramentet. Jag kände det omöjliga att mottaga denna för det andliga livet nödvändiga himmelska gåva som en sådan ur så ovärdiga händer som våra församlingsprästers och vände mig därför i min nöd till kyrkoherde Cedersköld, som utan någon tvekan och utan några mänskliga hänsynstaganden tillmötesgick den svårt sjuka. Nu hotar man honom fördenskull med en anmälan till konsistoriet och det är naturligt, att han, om han ska mottaga oss offentligt vid Herrens bord, begär att få visa upp ett tillståndsbevis från Er. Andligen modigt är detta inte - även om räddhågan är naturlig - ty i hela världen har alla troende fri tillgång tilldetta bord, i alla länder kan varje kristen själv välja sin biktfader eller själasörjare och ingenstans hava konsistoriet rätt att tvinga på oss en sådan. Lastbarheten hos en präst, som - vilket har hänt - kan stå berusad för altaret, och vicepastorns totala eländighet och uselhet avgör nu denna utestängning från vår kyrka; förlorara vi processen, som är att förmoda, skulle vi, liksom Danckwards och vår familj, inte finna någon tillflyktsort i vår grannkyrka eller någon kyrka överhuvud? - så voro vi alltså utestängda från de salighetsmedel som Guds ord anbefaller såsom nödvändiga för saligheten? - så kan det inte vara - och därför framför vi vår klagan till Er, käre Herr Biskop, och är på förhand förrvissade om att med Er tillåtelse få söka skydd och andlig näring, där vi finner dem motsvara våra heligaste behov. Alltså vänta vi omgående ett tillståndsbevis från er som innehåller: att vi och våra anhöriga i framtiden får mottaga den heliga nattvarden hos kyrkoherde Cedersköld i Forsheda kyrka. Petersen låter hälsa Er genom denna anhållan och även personligen. Jag tillstår gärna, att jag bett min man att få lägga fram denna heliga angelägenhet för Er, vördade Biskop; det är min innerliga önskan som mor att få begå mitt barns första nattvard tillsammans med henne - en man i sin klokhet kanske skulle ha avvaktat ett lämpligt tillfälle att muntligen framföra denna bön, men det dröjsmål detta skulle ha medfört ville jag inte riskera.
Högaktningsfullt
Emelie Petersen, född Ekerdt