Mormor författaren

Jag vill så gärna skriva om det som Gud gör mot mig och de mina. Det är som om den stund jag skriver ner minnerna av det som varit återför mig till det jag upplevat. Och jag kan aldrig få för mycket att skriva om Gud, som gör mig så mycket gott, jag arma. (Dagboken 25/10 1840)

Brevskrivaren

För varje år jag lever blir jag allt rikare. Jag får allt fler att skriva till, att älska och deltaga med.
(Citat av mormor återgivit av Lina Sandell i Korsblomman 1882)
 

Mormor var en stor författare även om hon inte själv gav ut några böcker. Hon skrev däremot sådant som efter hennes död kommit i tryck. Inte minst så författade hon tusentals brev till brevvänner i Sverige, Tyskland och England. Tack vare hennes rika författarskap på dessa områden vet vi, och kan lära oss, en hel del om- och av henne. Utav alla brevvänner hon har utmärker sig några ur mängden bl.a. Paulina Westdahl i Jönköping och Wilhelm Rappe med fru Mathilda, på gården Tagel, i Mistelås socken, en mil öster om Rydaholm. I breven med dessa och andra för hon teologiska diskutioner,resonerar om praktiska problem när det gäller att sköta en gård och dess verksamhet, men delar också personliga och vardagliga bekymmer. Mormor sparade alla brev och behandlade dem som dyrgripar. Det hände att hon flera år efter brevens datum kunde ta fram, läsa dem igen och glädjas.
Under det att han predikade i dag, gick jag igenom en del brev från 1844-1845, emedan jag inte kunde höra ett ord av vad han sade. Breven voro som vita duvor med hälsningar från en värld, som var min en gång. Tack, Gud! (Dagboken 18/4 1857)
När hon blir äldre och orken tryter blir det förstås svårare att hinna med denna, nära på, heltidssysselsättningen det kräver att svara på alla brev. Den 9 april 1855 skriver hon i dagboken efter att ha beklagat sig över några hemska dagar då huvudet har varit ohjälpligt.
Alla mina kära vänner, som skulle ha brev! Hur ska det gå?

Vad jag biktat för min Jesus
(Was ich meinem Jesus gebeichtet habe)

Rubriken är namnet på den biktbok där hon skrev ner sina innersta tankar och blottade sin smärta. Om det i breven framträder en övertygad troende troende med skarp teologi möter man här mer än någon annanstans människan Emelie Petersen. Den författades i rummet där hennes make dog och hon kallade detta rum för sin helgedom. I denna bok skrev hon och bekände sin synd i förberedelse inför nattvarden som var mycket viktig för henne. Vi får ta del av hennes tacksamhet och glädje och möta hennes svaghet och skröplighet. Den har påverkat mig starkt personligen och jag förundras över att bakom, en till det yttre, handlingskraftig och stark person möta en så svag psykiskt skör människa. De första anteckningarna är från den 26 mars 1836 och de sista från 26 augusti 1858. De första anteckningarna inleder hon med "Uttrannsaka mig, Gud, och få veta mitt hjärta. Och se till, om jag är på en ond väg, och led mig på den eviga vägen." Mitt första änkoår är tillända - omättligt rika hava därunder mina erfarenheter varit, mina erfarenheter av din nåd, o Du, min Gud och frälsare!

Dagbok

En lång tid har gått, sedan jag upptecknade Guds välgärningar emot mig. Det var så mycket, som i de gångna dagarna strömmade över mig. (Dagboken 22/4 1843)

De första anteckningarna i det som är bevarat av mormors dagbok är från den 1 januari 1836 och de sista från den 26 december 1857. 1 januari 1836 skriver hon "O Herre. hjälp mig till gemenskapen i himmelen och på jorden! Den innerhåller allt från vardagshändelser till undervisning och bibelord. Ibland händer det att hon recenserar någon missionsbön som har varit. Man förstår också att hon ser som sin uppgift att skriva ner och påminna sig om allt gott Gud har gjort mot henne. Hennes dagbok kan man läsa om och om igen och hitta nya guldkorn.

Årsberättelser

"Ljuvligt är det för mig att vara bokhållare över Guds välgärningar och skriva register över hans underfulla godhet."
(mormor i årsberättelse för året 1842-43)

Med stor säkerhet skriver mormor från början årsberättelser för Kärda arbetsförening och senare också från Räddningsskolan. De skickades varje år runt till gåvogivare och uppköpare bl.a. Konungen som uppskattade hennes rapporter mycket. I årsberättelsen från året 1842-43 gör hon en tillbakablick till dess bildande 9 april 1838 och tillkännarger behållningarna fram till 1842. Hon redogör i rapporterna för föreningens ekonomiska, moraliska och kristliga ställning. Hon kryddar också sina årsberättelser med en hel del undervisning och exempel på familjer som blivit hjälpta.

 

Mormor på Herrestad 2003
I spelet om Mormor på Herrestad 2003 spelades mormor av Maria Nilsson

Mormor skrev

 


 

Mormor skrev till

Regelbundet

  • Pauline Westdahl
  • Wilhelm och Mathilda Rappe
  • Familjen Runge

Enstaka tillfällen

  • Kung Carl XIV Johan
  • Prinsessan Josefin
  • Biskop Esaias Tegnér