En inre maning
Året är 1837, den 5 december, på morgonen. Mormor sitter ensam på sitt rum. Plötsligt känner hon en kraftig maning i sitt inre. En inre röst som hon själv identifierar som Den Helige Ande. Hon upplevde sig tvingad att hålla missionsbön. Redan samma dag samlar hon sitt husfolk till den första inofficiella missionsbönen på Herrestad.
Hennes fosterdotter Emmys make Carl Rappe hade nyligen hastigt insjuknat. Han avlider i julhelgen och skulle begravas på nyårsdagen men mormor hade lovat Herren att de offentliga missionbönerna skulle starta första måndagen 1838. Den inföll på året första dag alltså den 1 januari 1938, och då hölls den första offentliga missionsbönen. Mormor hade kallat sin mycket nära vän, komminister Fredrik Ydström till att hålla den. Han blev senare vald till kyrkoherde i Kärda. Hon bjöd in grannarna. Skolmästaren var med och andra Guds barn bland allmogen.
Man satte fram en kateder och mormor själv satt så nära
talaren som möjligt, för att kunna uppfatta hans ord.
Första måndagen varje månad
Efter nyårsdagen 1838 hölls missionsbön på Herrestad första måndagen varje månad i 22 år. Det ställdes vad man vet aldrig in. Inte ens när smittkopporna gick på Herrestad och hon råddes att ställa in gjorde hon det. Istället flyttade hon det till Kärda Kyrka. Det var alldeles emot hennes uppfattning att ställa in.Denna dag började förberedelserna tidigt. De första missionsbönerna började kl. 15.00 men de flyttades senare fram till kl.17.00. En eller flera talare deltog. Man började med att sjunga en psalm som mormor själv brukade spela till. Sen följde tal av präster eller lekmän som kunde hålla på flera timmar.
En tredjedel av talarna på Herrestad var lekmän och vid någon missionsbön deltog upp till elva präster som åhörare och talare. De innehöll också bön och information om missionen genom t.ex. läsning ur någon missionstidning samt en kollekt till missionen. Att det var första måndagen i månaden kan ha berott på att man inom de bildade missionssällskapen kommit överrens om att be just denna dag. Den första måndagen i månaden upplyftas inom missionssällskapen de bedjande händerna för missionens fortsatta arbete. (Dagboken 4/1 1836)
Det fanns tveksamhet
Kyrkoherden pastor Blomén i Kärda var till och börja med helt emot mormors initiativ men han skickade sin fru och sina barn till Herrestad. Senare mjuknade också han och deltog.
Den andra prästen i församlingen som höll den första missionsbönen var Ydström och han hade samvetskval ända fram till midsommar innan han kom över det eftersom det kunde betraktas som konventiklar och därmed var olagligt.
Utomhus
Jag tror säkert att Gud är med uti privatsamlingar ; det har erfarenheten utvisat att de hava blivit välsignade. Att missbruk kan fruktas, och har skett, bör ej avhålla därifrån; det är en skön drift att ock lova Gud i förening och känna sig starkare uti sammanträde, när den svagare tager från den mer begåvade ljus och kraft.
(Brev till Wilhelm Rappe 8/4 1833)
Missionsbönerna utvecklades till rena folkfester och hölls sommartid ibland utomhus något som först inte var positivt. Mormor tyckte att uppmärksamheten på ordet blev sämre. Senare tvingades man ändå, på grund av den stor folktillströmningen, ha missionsbönerna utomhus.
Missionsbönerna utvecklades till rena folkfester och hölls sommartid
ibland utomhus på grund av den stora folktillströmningen
Det berättas då om hur folk under eftermiddagen kom åkande och till fots. Några speciellt inbjudna skulle äta middag på Herrestad. Andra slog sig ner vid sidan av vägen, i skydd av träd och gärdsgårdar för att äta sin medhavda matsäck. Missionsbönerna blev ett jätteföretag och kunde hålla på i upp till tre dagar. Inte undra på att mormor ofta oroade sig för dem.
Fördjupning
Ögonvitten
|
Missionsböner att minnas
-
6/7 1840 Besök av Peter Wieselgren
Den 6 juli hade mormor den undebara glädjen att få besök av Peter Wieselgren som i den helige Andes kraft höll missionsbön. Detta var en upplevelse och den märklige mannen har därmed fått ingång i mitt kära Herrestad, något som mitt minne ska hjälpa till att erinra om då och då.
-
31/8 1840 En enastående missionsbön
Den 31 hölls missionsbön som var enastående. Hans kom på lördagen innan efter Emmys hästar. Hans tal! Även Bergvall, Sandén och Ydström medverkade.
Solskenshistorier
Den söndermalde mannen
Missionsbönerna var mormors högtidsstunder och innehöll många solskenshistorier som den om den "söndermalde mannen". Läs berättelsen om honom under överkurs.
Hon var ändå inte okritisk utan recenserade ofta missionsbönerna i dagboken.
Den söndermalde mannen kom till Herrestad för att mala säd.
En lagisk predikant vaknar till liv
Under middagstiden kom Ahnfeldt. Efter kraftigt regn på morgonen blev under dagens lopp väderleken sådan, att vi kunna hålla missionsbönen ute i det fria. Jag såg under mötes lopp, att en predikant, som hade namn om sig att vara lagpredikant, tinade upp och vaknade till evangeliskt liv - det var när Elmblad talade. Det gick med honom som med lärjungarna på vägen till Emmaus: Som en blind hade han kommit till missionsbönen, som fri och seende man reste han hem. Lovad vare Gud! Hur viktigt är det inte för Jesus skull att bereda dylika tillfällen åt folk. (Mormor i dagboken 6/8 1855)
Missionsböner att glömma
|
