Räddningsskolan

"Vi fästa nu vår uppmärksamhet på den glädjegren, som heter räddningsskolan. Den är av vingårdsherren inympad. Herrestads gods skola, vi kallar henne en Guds plantering;
ty hon vill ej annat än föra barnen till Guds son.
Därtill Gud allena med sitt ords levande kraft förhjälpe"
(Årsberättelsen 1849-1850)

Foto Åke Ahlström 2003
Vissa barn hade det så dåligt hemma att de fick sitt hem på skolan.
De hade en husfar och en husmor som skulle ge barnen ett lyckligt familjeliv.

Både hem och skola

Mormor upptäckte med tiden att många av de barnen som kom till skolan hade så usla och fattiga hem att de behövde omhändetagas och vårdas både till kropp och själ. Det var också så att inom arbetsföreningens område fanns så lågt sjunkna familjer att de saknade möjlighet att skicka barnen till skolan. Också innan räddningsskolan officiellt startade fanns barn som fick specillt stöd av arbetsföreningen för att kunna genomföra skolgång.
Därför inrättades en räddningsskola som började med 12 barn i januari1844. Den liknade liknade mer ett internat eller en vårdanstalt dit barn med svåra hemförhållanden kom och bodde under terminerna. De kallades ibland för föreningsbarnen men mest kända är dom som gråsparvarna
Inspiration till detta arbetssätt hämtade hon bland annat från Tyskland och en Amalie Sieveking som hade startat liknade arbete i Hamburg. Den skulle samtidigt som den tog hand om och skötte barnen undervisa och leda dem till en kristen tro.

De fick mat och kläder

De fick både vardags och söndagskläder och mat som visserligen var lika med den torftigaste torpares men som ändå helt och fullt kunde mätta barnen. Barn till räddningsskolan upptogs i varierande ålder både i närområdet, i socknar runt omkring och i något fall från längre håll på rekommendation. Antalet barn kunde variera mellan 20 och 30. Det skulle vara en "kyrkans förgård" och de fick stanna tills de konfirmerades och var mogna för nattvarden. När de lämnade skolan ordnades oftast en plats hos någon pålitlig husbonde. Verksamheten hade en husmor och husfar som föreståndare och de skulle ge barnen ett lyckligt familjeliv, tillräckligt uppehälle, "ordet och sångens livande inflytelse" samt arbete. Jämförelsen med de hem dom kom från skulle väcka deras omdöme.

Barnen skulle väcka föräldrarna

Barnen skulle komma hem till sina familjer med Guds ord och sång samt nyinlärda färdigheter. Denna kontakt med föräldrarna då de klädda barnen kom hem skulle väcka föräldrarna till eftertanke. De barn som inte hade något att komma hem till försökte man att placera ut hos olika ansvarfulla bönder och torpare. Andra kunde placeras på t.ex. lantbruksskola och t.o.m. erhålla lån till detta av fattigkassan. Räddningsskolan finansierades mest av frivilliga gåvor och ibland användes också pengar från Kärda Församlings fattigförening, startad 1838 av mormor, och som var nära knutet till räddningsskolan.


Fördjupning

Ögonvittne

Mormor om räddningsskolan

Mormor svarar på frågor om räddningsskolan

En kväll på räddningsskolan

Vi blev hjälpta

Pojken som rymde

En flicka placeras på Öland

Sex barn som intogs 1849-50

Ekonomi

 


 

 

Räddningsbarnens föda

  • Havrebröd
  • Mjölvälling
  • Potatis
  • Havremjölsgröt
  • Dricka

Någon gång mjölk. Kött och fläsk fick dom inte men vällingen fick en avredning med ister och rågmjöl.


Mormor var mån om sina gråsparvar. Här ses hon samtala med ett par av dem under sin älskade Lindallé

Några gåvogivare i Sverige

  • Statssekreterare Dankwardt
  • Baron Adolf Rappe
  • Fru Eleonore Dickson
  • Grevinnan Von Essen
  • Pastor Peter Fjellstedt
  • Fröken Lejonhufvud

Från Tyskland

  • Familjen Gadow i Mecklenburg
  • Familjen Runge i Hamburg
  • Familjen Claudius
  • Dr. Wiechen
  • Biskopinnan Bouhn

1852 fick man 63 rdl. för till Aftonbladet insända anonyma översättningar med begäran att ersättningen skulle gå till Kärda församlings kvinnliga fattigförening.