Johan Philip Petersen

Mormor och hennes make var ett på jorden och hon hon upplevde gemenskapen trots att de var skilda åt. Det tycks som om den äktenskapliga föreningen var oupplöslig även om döden kom i mellan dem. Hon trodde att det också skulle fortsätta i den andra världen. Men om så inte var fallet så "bereder han mig också därtill".

Jag ser honom så som min store andlige välgörare, vilken jag i all evighet kommer att tacka. Ty han fortsätter där han är med förbön för mig. Så är denna hans verksamhet en del av hans nuvarande tillvaro, varigenom han står kvar i förening med mig. Huruvida denna hemlighet att två äro ett rent personligen, kan lösa och förklaras, vet jag inte. Visste jag det, vore det ju ingen hemlighet. (Dagboken 10/6 1837)

När min Petersen rycktes ifrån mig, så blevo tillika allt vad man kallar naturgåvfor tagna ifrån mig, och meddetsamma blev allt färg- och tonlöst, hvad som förr glänste och sköd i den mig omgivfande skapelsen, såväl som det i menniskans krafter nerlagda sköna, såsom fantasie, snille m.m. - (Brev till Pauline Westdahl 4/1 1839)

Den 16 högtidlighöll jag min levnads ängels födelsedag. Ännu står blommorna efter den dagen friska och doftande. Kärleken förgår aldrig. Och i detta fall fick den stöd av några undebara ord av min Petersen i ett kvarlämnat brev. detta var en nådeshälsning från Gud. (Dagboken 20/10 1839)

Jag var förvissad om att jag denna dag intet försummat utan att jag levat verkligt gudfruktigt och heligt. Då fick jag se, det var på kvällen, när ljusets fest stod som högst i alla rum, att jag glömt att tända ljusen i min Petersens rum! Min glömska och grämelse däröver ledde mig en stund bort från min Frälsare. Bestraffningen uteblev icke: jag blev så gränslöst fattig och olycklig, kände mig eländig och syndig. (Dagboken 24/12 1837)

Ydström påminde om många saker från min Petersens tid, framför allt om hur ödmjuk han var. Ja, lovad vare Gud, hos vilken han är, som min själ älskade. (Dagboken 17/1 1840)

I dag vår bröllopsdag. Jag har innerligt tackat Gud för att jag fått äga min Petersen i mitt liv och så att jag får vara tillsammans med just honom i evighet. (Dagboken 5/3 1843)