Gustav Bloméns öde

När Marie var 24 år gammal var hon förlovad med den ett år äldre Sven Gustav Blomén, son till kyrkoherden i Kärda Jonas Blomén. Sven Gustav hade fått undervisning av hennes far och de hade lärt känna varandra och blivit förälskade. Gustav flyttade 19 år gammal hemifrån till Stockholm och blev bl.a. löjtnant vid Kungliga Uppsala regemente. Gustav blev kommenderad att som befälhavare leda en grupp på femtio man från Norra kasernen i Stockholm till Uppsala. Bland soldaterna fanns den 47-årige Olof Brådd. När han lämnade Stockholm var han frisk men men började under marschen att vingla och föll till slut omkull i ett dike. Man trodde att det berodde på att Brådd hade berusat sig med något starkt. Brådd lades på en bagagevagn och blev på det sättet körd till första nattkvarteret som var en lada i Skälby by. På morgonen rapporterades Brådd frisk. Han hade på morgonen känt sig lite olustig och fått lite brännvin för att piggna till. På den fortsatta marschen började Brådd att vingla igen. Man begärde då att åter få lägga Brådd på bagagevagnen vilket befälhavare Blomén förbjöd och gav order om att två man skulle leda honom. Enligt vittnen hade Blomén sparkat mannen och sagt "han är full den djäveln och ni får inte lägga honom på trossvagnen, utan ni skall punda honom duktigt". I senare förhör erkände en kopral att han gått bakom Brådd och skjutit på honom med bösskolven för att han gick för långsamt och raglade. Även en soldat Tapper erkände att han slagit Brådd med en grankvist och en soldat Modig ahde slagit honom på ryggen. Efter detta orkade inte Brådd gå längre utan lades på trossvagnen varvid Blomeén yttrade "Nu ligger han där och gapar efter brännvin".
Vid Märsta gästgivargård förstod man att Brådd var allvarligt sjuk. Man skaffade en skjutskärra slog åder och baddade hans tinningar med ättika men vid gärdet inte långt från Alsike gästgivargård avled Brådd.
Obduktionen visade att "Brådd nyligen före döden ljutit ett betydligt yttre våld, enligt allt utseende tillfogatmedelst en mängd slag av något instrument, såsom käpp, karbas eller dylikt... Det är tydligt, att de slag, vilka han å ryggen undfått, har bidragit till slaganfallet och den blödande blodkongesionen i lungorna, av vilka detta berodde."
Brådd var känd för ett ordentligt, fridsamt och nyktert liv. Han lämnade efter sig hustru och barn.
Efter att sakne varit uppe i regementskrigsrätten hänsköts den till Krigshovrätten. Men innan utslaget föll gick Blomén rättvisan i förväg och tog sitt liv den 4 september 1839. Redan dagen efter begravdes han i Klara kyrka med den i dödboken korta anteckningen "ärliga, dock i tysthet, jordfästad".