Marie om Gustaf

Såret efter Gustaf Blomén tycktes aldrig riktigt läka. Marie förblev ensam resten av sitt liv. Ett val som tycks ha varit medvetet, för hon ville vara Gustaf trogen. I dagboken skriver hon under tiden i Kaiserswerth.

"Det röda blodet erinrar mig alltid om ett ädelt, högrött människoblod som flutit, en jordens sons blod, en Adams son, av den röda mullen skapad, stoftson, som redan många år vilat stilla i moder Herthas armar, efter 24 års kamp och strid, mot sorg, smärta och lidanden. Ack, förbarmande Fader, har du ej upptagit den trötta, förlorade sonen till ditt förlåtande hjärta, till ditt faderssköte?"