Herrestads gråsparvar

"Våra kära barn har fått namn av Herrestads gråsparvar. Månne det ej ha sin betydelse? Jo, visserligen. Dessa små fåglar har ju funnit sitt hus, nämligen ditt altare, Herre Sebaot, vår konung och vår Gud. Guds altare är Jesu kors, och offret därpå är Guds ende son i människonatur, och detta lära våra barn att känna i skolan. Så äro både vi och de hans mödas lön."

Värdefulla

Mormor berättar i sista tillgängliga årsberättelsen att nu även hennes vänner i Tyskland kallar räddningsbarnen för "Gråsparvar". De blev också kända i England, Skottland och Irland under namnet Herrestads gråsparvar. Namnet berodde delvis på att de gick klädda i grå vadmalskläder som syddes av arbetsföreningen men mormor tänkte också på bibelordet som säger att inte ens en sparv faller till marken utan att deras Fader känner till det. På er är till och med hårstråna räknade. Ni (människorna) är mer värda än aldrig så många sparvar. Dessa barn fick ett hem på räddningsskolan eller räddningshemmet som det ibland kallades.

Foto Åke Ahlström Herrestadsmötet 2007
Herrestads gråsparvar hade namn efter de grå vadmalskläder
de gick klädda i men det fanns också en djupare mening.

Kropp och själ

Barnen skulle på hemmet göras medvetna om att de inte bara består av en kropp utan också äger en odödlig själ. Deras andliga behov skulle tillgodoses så väl som de kroppsliga. Många var passiviserade och de kom från mycket dåliga hem eller var föräldralösa. De skulle i skolan få sin allmänna utbildning och kristendomsundervisning som ledde fram till att de kunde konfirmeras. "De många fattigbarnen äro mig också till stor glädje. De äro så tacksamma. Gud, tillåt mig att taga emot dem, så länge jag lever och efter mig skolans stödjare." (Dagboken 16/7 1843)

En positiv livsrytm

På skolhemmet skulle de genom husfadern och husmodern få de goda exempel de saknade hemma. Istället för passivitet var det viktigt att föra dem in i en levnadsrytm med utbildning, arbete och vila som kunde göra dem till dugliga samhällsmedborgare. "En levande kristendom danar de flitigaste arbetare, liksom en väl helgad sabbat återupplivar och ökar arbetskraften för veckans sex arbetsdagar" skriver mormor.

Plats i familjegraven

Flera av dessa gråsparvar blev begravda i familjegraven på Kärda Kyrkogård. Det första föreningsbarnet som avlider heter Stina. Hon gör det i tro på frälsaren och kallas därför av mormor för för "för en kärve från vårt arbetsfält". Stina lades i hennes makes grav.

Foto Lars Ericsson 2008
De små korsen representerar föreningsbarn eller gråsparvar
som avlidit och fått en plats i paret Petersens familjegrav.

Överkurs

Ögonvittne

Mormors slutord om räddningsskolan

Ett föreningsbarn avlider

Foto Åke Ahlström 2004
De omhändetagna barnen uppmanades att kalla Emelie för mormor.

Fakta om gråsparvarna

Oftast bodde 20-30 barn på räddningshemmet.
De upptogs i olika åldrar men helst som små.
De fick stanna tills de konfirmerades.
När de utexaminerades skaffades i möjligaste mån en tjänst åt dem.
De fick vardags och söndagskläder.
De fick mat i nivå med en vanlig torpare.
Det finansierades av arbetsföreningens vinst och av gåvor.