Brev från Tegnér till Konungens handsekreterare Johan Ulrich

På en förfrågan från Carl XIV Johan, genom hans handsekreterare krigsrådet Johan Ulrich, undersöker Tegnér förhållandena i Herrestad. Han gör det genom att begära in uppgifter från Prosten Blomén i Kärda men skriver också till Emelie själv. Nedan följer Tegnérs svar till Konungen i sin helhet.

Icke förrän nu har jag hunnit besvara det brev av den 22 oktober, varmed Herr Krigsrådet på nådig befallning hedrat mig. Kärda församling, varifrån underättelserna måste inhämtas, ligger mycket avsides och med en trög postgång. Utom prosten Bloméns ämbetsskrivelse, som jag infodrat, måste jag även korrespondera med stifterskan, fru Petersen särskilt. Korrespondans med damer går vid mina år lite trögare än i yngre dagar. Jag bifogar nu både prostens ämbetsutlåtande och stiftarinnans originalinstruktioner för inrättningen. Denna fru Petersen är född Tyska, men som har flera släktingar här i landet, har bott här i mera än tjugo år.
Hennes man, likaledes född tysk, dog för några år sedan och efterlämnade en icke obetydlig förmögenhet. Själv är hon känd som ett bildat ehuru något exalterat fruntimmer, mycket religiös och andäktig, icke utan all misstanke för läseri och pietism, men då hennes uppförande i övrigt är exemplariskt och hon, olik de flesta andra läsare, hellre tjänar än fördömer sina medmänniskor, må hon gärna frukta Gud på det sätt som samvete och övertygelse förstava henne. Hon nekar, att hon någonsin begärt något understöd för sin inrättning utomlands. Vänner och släktingar i Hamburg, bland vilka flera lära vara förmögna, hava oanmodadae bidragit till det goda ändamålet. Själv har hon också därpå gjort betydliga uppoffringar.
Inrättningen har onäkligen gjort mycket gott i församlingen. Principen, att nämligen ingen annan fattigfond förslår än de behövandes arbetsförmåga, är också den enda riktiga. Kan arbetet ske hemma så besparas också därigenom omkostnaderna för ett dyrt arbetshus. Den förtjänte efterföljd på flere ställen, om man endast överallt eller ens på de fleste orter kunde påräkna att få en sådan inrättning ställd på municipalfot. Men detta är tyvärr icke förhållandet, och administrationskostnaderna bära icke en sådan stiftelse. En väsentlig svårighet möter alltid vid avsättningen. Allmogen tillverkar själv sina förnödenheter och kan därför icke påräknas som avnämnare. Utan publikt understöd fruktar jag alla sådana inrättningar måste falla. Därtill fodras också Ständernas mellankomst, och dessa äro sällan frikostiga, kunna ej heller vara det i ett fattigt land. Någonting svarande mot de engelska, till och med de franska, fattigtaxorna skulle vårt land icke kunna bära. Det ger sig nu, vad den stora fattigkommittén, som snart sammanträder, kan upptänka för utvägar. För min del väntar jag föga av denna som av alla andra kommittéer.
Emellertid ber jag Herr Krigsrådet vid tillfälle framföra min djupa underståtliga vördnand och tacksamhet hos H. Majest. Konungen för den nåd, varmed han täckts vårda sig om en församling i stiftet. Fattigförsörjningen är en kristlig plikt, och det tillkommer clereciet och dess chefer att åtminstone med tacksamhet erkänna vad jordens Mäktige göra därför.
Med utmärkt högaktning framhärdar Herr Krigsrådets och Riddarens ödmjukaste tjänare.

Östrabo den 15 december 1838

Es. Tegnér