Källunda och Åminne rotar.

«Tillbaka

Fredags aftonen den 24 mars voro några personer församlade på N. till en bibelstund, varest brodern J. och jag föreläste ur Davids psalm och därvid yttrade våra tankar efter som orden gåvo vid handen. Orden trängde, såsom det syntes, ned i djupet av fleras hjärtan, bland dessa en hustru S. från Å. Hon framträngde bland folket, sedan vi uttalat välsignelsen, hon hade fått ett styng i sitt hjärta. En stark tåreflod frambröt och det i ännu ymnigare mått, då ordet om Kristi framträdande i vårt ställe inför Guds dom betraktades. Därvid uttryckte hennes ansikte en salig tåreglädje och hon utbrast i dessa ord: "Gud ske lov att förlåtelsen finns för arma syndare! Ack, jag arma dåre, som så länge levat utan Gud i världen, då han likväl älskat mig så högt. Han har dock fått stå utanför mitt hjärtas dörr." Hon återvände hem och uppstod frisk och sund från sin vilobädd följande morgon. Men litet fram på dagen överfölls hon av en stark feber, vilken snart berövade henne förmågan att tala med de kringstående. Efter några dagar insomnade hon i den sömn, varifrån hon icke mera ska uppvakna, förrän dagarna hava en ände. Aftonen före sin död återfick hon talförmågan, och detta Jesu förlorade får lät oss höra sitt "igenfinningskväde".