Jonas Allvins beskrivning av arbetsföreningen

«Tillbaka till arbetsföreningen

Jonas Allvin var född i Västra Tollstads socken i Östegötland och tog vid 30-års ålder lantmäteriexamen. Han var en stor naturälskare och blev Jönköpings läns förste lantmätare. Många år av sitt liv ängnade han åt att resa runt i olika härader och utarbeta topografiska beskrivningar. Hans bok "Beskrifning öfver Östbo Härad i Jönköpings län" utkom 1852. Han hade då under några år rest runt i Östbo Härad och även i Kärda socken där han personligen mötte "mormor på Herrestad" någon gång mellan 1849 och 1852. Allvin avled i Gränna 1866 över 88 år gammal.

J. Allvin berättelse

Vid en år 1838 i denna trakt inträffad hungersnöd, därhän att menniskolif voro nära att spillas, fattade Fru Petersen det manliga beslutet att inom Kärda socken söka afhjelpa detta elände. Genom uppmaning till socknens ståndpersoner samlades i has en kassa af 665 Rdr dertill hon sjelf gaf 500. Säd hemköptes genast ifrån Halmstad som utdelades till de mest nödställda, likväl under förbehåll att understödet skulle återbetalas med dagsverken på Herrestad, Källunda och Prestgården. Kost fing0 de derunder på stället samt 12 à 18 sk. för dagen, allt efter som hvar och en egde arbetsförmåga. Genom sina in- och utländska vänner samlade hon en kassa af  2,497 Rdr. (deraf från Tyskland 1,782). En ordentlig arbetsinrättning för det qvinliga könet blef nu af henne påtänkt och i verket satt. Socknen indelades i 6 rotar, hvilka hvardera fingo sin föreståndarinna; Fru Petersen sjelf, som därjemte åtog sig öfverstyrelsen, samt pastors- och komministerfruarne, en Fru Moberg och fröken Hildur Danckwardt. Regler uppsattes. Enligt dessa hade öfverföreståndarinnan (Fru Petersen) sig ålagdt att en gång hvarje månad resa omkring till de arbetande och underätta sig om dera husliga omständigheter. Den 9 april hvarje år skulle sammanträde ske, dervid hvarje föreståndarinna borde göra reda och räkning för sin förvaltning under året. Ull och lin upphandlades och utdelades. Somliga spunno andra väfde. En knäpp (100 trådar) lingarn, betalades med 9 rst. Ullgarn med 1 sk. I väflön betalades, för blångarnsväf 2, lärt 4 à 6 och vadmal 4 sk. alnen. Kläder syddes af den vadmal som tillverkades. Arbetslönerna likviderades med penningar eller födoämnen, efter de arbetandes önskan. På mjöl var bestämt pris satt 1 Rdr för blandsädersmjöl (råg och hafre) samt 1:16 för rågmjöl, hvilka priser icke fingo ökas efter vanliga fluktuationer. I denna arbetsförtjenst deltogo snart personer från närgränsande Vernamo, Forsheda och Kulltorps socknar.

Det är tvifvelsutan att förmoda, det denna inrättning hvarken kunnat åstadkommas  eller fortfara utan betydlig uppoffring från Fru Petersens sida. Olyckligtvis är det således att frukta, det samma inrättnings graf öppnas på samma gång som Fru Petersens egen; ty hvilken Svensk, man eller qvinna, om än lika förmögen, träder i denna Tysklands ädla dotters så beskaffade fotspår. Skäl till tvifvel är åtminstone här för handen.

Värnamo Nyheters upplaga från 1934
Jonas Allvins bok om Östbo härad.
Första gången utgiven 1852.

Vid årsmötet 1849, hade på de förflutna 10 åren icke mindre än 14,000 Rdr kommit orten till godo genom dylika arbetsförtjenster. I slutet af sistförflutna årtiondet upprättades I Herrestad en räddningsanstalt för vanvårdade barn, eller rätterligen en skola i hvilken 12 fattiga barn får lära läsa, jemte kristendomeend första grunder, allt på arbetsinrättningens bekostnad. Genom Fru Petersens outröttliga nit har hon beredt afsättning med hvad inrättningen framalstrat, till och med i Tyskland. Deras Majestäter Konungen, Drottningen och Enkedrottningen hafva af bevågenhet, för denna nyttiga och välgörande anstalt inköpt betydligt af samma tillverkningar hvilka kommit Stockholms fattiga tillgodo, emedan hvad Deras majestäter inköpt offrats på dem. Prosten Blomèn, som något öfver ett decennium följt och biträdt vid denna inrättning, vitsordar fullkomligt den välgörande inflytelse densamma haft för orten. Det är tvifvelsutan att förmoda, det denna inrättning hvarken kunnat åstadkommas  eller fortfara utan betydlig uppoffring från Fru Petersens sida. Olyckligtvis är det således att frukta, det samma inrättnings graf öppnas på samma gång som Fru Petersens egen; ty hvilken Svensk, man eller qvinna, om än lika förmögen, träder i denna Tysklands ädla dotters så beskaffade fotspår. Skäl till tvifvel är åtminstone här för handen.

«Tillbaka till arbetsföreningen