Jonas Allvins beskrivning av arbetsföreningen
«Tillbaka till arbetsföreningen
Jonas Allvin var född i Västra Tollstads socken i Östegötland och tog vid 30-års ålder lantmäteriexamen. Han var en stor naturälskare och blev Jönköpings läns förste lantmätare. Många år av sitt liv ängnade han åt att resa runt i olika härader och utarbeta topografiska beskrivningar. Hans bok "Beskrifning öfver Östbo Härad i Jönköpings län" utkom 1852. Han hade då under några år rest runt i Östbo Härad och även i Kärda socken där han personligen mötte "mormor på Herrestad" någon gång mellan 1849 och 1852. Allvin avled i Gränna 1866 över 88 år gammal.
J. Allvin berättelse
|
Det är tvifvelsutan att förmoda, det denna inrättning hvarken kunnat åstadkommas eller fortfara utan betydlig uppoffring från Fru Petersens sida. Olyckligtvis är det således att frukta, det samma inrättnings graf öppnas på samma gång som Fru Petersens egen; ty hvilken Svensk, man eller qvinna, om än lika förmögen, träder i denna Tysklands ädla dotters så beskaffade fotspår. Skäl till tvifvel är åtminstone här för handen. |
|
Vid årsmötet 1849, hade på de förflutna 10 åren icke mindre än 14,000 Rdr kommit orten till godo genom dylika arbetsförtjenster. I slutet af sistförflutna årtiondet upprättades I Herrestad en räddningsanstalt för vanvårdade barn, eller rätterligen en skola i hvilken 12 fattiga barn får lära läsa, jemte kristendomeend första grunder, allt på arbetsinrättningens bekostnad. Genom Fru Petersens outröttliga nit har hon beredt afsättning med hvad inrättningen framalstrat, till och med i Tyskland. Deras Majestäter Konungen, Drottningen och Enkedrottningen hafva af bevågenhet, för denna nyttiga och välgörande anstalt inköpt betydligt af samma tillverkningar hvilka kommit Stockholms fattiga tillgodo, emedan hvad Deras majestäter inköpt offrats på dem. Prosten Blomèn, som något öfver ett decennium följt och biträdt vid denna inrättning, vitsordar fullkomligt den välgörande inflytelse densamma haft för orten. Det är tvifvelsutan att förmoda, det denna inrättning hvarken kunnat åstadkommas eller fortfara utan betydlig uppoffring från Fru Petersens sida. Olyckligtvis är det således att frukta, det samma inrättnings graf öppnas på samma gång som Fru Petersens egen; ty hvilken Svensk, man eller qvinna, om än lika förmögen, träder i denna Tysklands ädla dotters så beskaffade fotspår. Skäl till tvifvel är åtminstone här för handen.
«Tillbaka till arbetsföreningen