Mathilda Foys besök på missionsbön 1855

Mathilda Foy berättar om sitt besök på en missionsbön 1855.

Då hade det vuxit så att det inte längre kunde rymmas inomhus. Talarstolen var förflyttad till förstukvisten, och hela gården var full av folk. Bänkarna förslogo ej, utan liksom i Johannes beskrivning av undret med de fem bröden och de två fiskarna, fick folket här sätta sig där det var mycket gräs. Den missionsbönen varade nära tre dagar. Den omväxlade med sång, bön och läsning. Den var en folkfest. Då solen låg på åt gårdssidan, då satt talarna på balkongen åt sjösidan, och bredvid honom alltid den kära fru Petersen, som aldrig tröttnar på att lyssna till Guds ord, utan dricker in det, såsom den törstiga jorden dricke in regnet. Under hennes kära stora lindar sutto hundratals människor. Det var en vacker anblick. Alla dessa uppmärksamma ansikten vända åt ett håll, och omkring dem den sköna ramen av frisk nordisk natur, präktiga träd, lindar, ekar och den vackra hängbjörken, så allmän i Småland. I bakgrunden såg man Herrestads malmrika sjö och en klar nordisk himmel. Det var en tavla av stor skönhet, men huvuddraget i tavlan var dock att den var helgad genom Hans närvaro, som i skriften kallas "ett blomster i Saron", "en lilja i dalen".