Mormor om missionsbönerna

«Tillbaka till missionsbönerena

1840  1841   1843   1846  1847  1848  1849  1853  1855  1857

I brev och dagböcker fäller mormor personliga omdömen om de många missionsbönerna som arrangeras på Herrestad. De datum som anges är de datum som det är infört i dagboken. Alltså i flera fall inte den dag eller dagar som missionsbönenerna genomfördes. 

1839

7 januari. Missionsdagen, halleluja! Men det var ett förfärligt oväder. Och som vanligt hade jag en svår natt. böjd under änkeståndets smärtor och i stor svaghet gick jag omkring så gott som hela natten. Idag väntade jag just ingen. Bad om möjligheten att kunna bedja och att till sist få glädja mig. Men då kommo missionsgästerna, bl.a. den gamle Dankwardt, fru Bagge, M. Lemchen, Ann Mari, pastor Bergvall - Gud ske lov! Härliga i sin förkunnelse voro Ydström och Bergvall. Sången var oöverträffad. Dagen slutade så innerligt skönt.
4 februari. En skön missionsdag. Jag kände mig friare än tidigare.
24 mars. På söndagen sov Moberg mycket. På måndagen var här missionsdag, varför jag icke kunde komma till honom. På tisdgaen hade en hel del vänner stannat efter, varför jag inte heller då kunde resa.
1 april. Den förste april hade vi missionsdag här med så mycket folk, att det var rent för mycket. Okäre, käre Frälsare, jag beder Dig: låt det icke mer bli så många här! Bergvall talade vackert och jag fylldes av frimodighetens ande. (Dagboken 14/4 1839)
1 juli. Idag har här hållits en skön och mycket givande missionsdag. Sju predikanter! Bland dem vår käre Engström.
5 augusti. En härlig missionsdag. Bröderna och systrarna från Jönköping voro här - likaså Hans.
7 oktober. En härlig missionsbön. Ydström var så älsklig i sin förkunnelse.
4 november. Missionsdag. Märkbara välsignelse i den stilla ljuva Anden genom den upplyste läraren, magister S. Kan du inte , Herre Jesus, ännu giva mig hjärtats stilla, dolda människa med den saktmodige anden, som är så kostelig inför Dig, så har Du åtminstone fört in i mitt hus en stor välsignelse, som även jag fått del av. Tack, och äran åt Dig!
december. Därför ser jag med stor tacksamhet tillbaka på den gångna veckan. Den började så skönt med den kära missionsdagen, då Guds helige Ande bokstavligen, tycktes det mig, vilade över hela församlingen. Sandén höll en uppbygglig predikan om bönen. genom Guds nåd lösgjordes mitt hjärta så att ett obetvingligt jubel höll på att spränga sönder det. Dagboken 9/12

1840

Den 4 kommo Emmy och fyra av hennes äldsta barn, och den 6 kommo Sofie och hennes Engström lagom till missionsbönen. Dessa båda reste den 11, efter att ha berett mig mångfaldig glädje. Missionen var talrikt besökt. Pastor sandén talade välsignat. (Dagboken 12/1 1840)

3 febuari. Undebar missionsbön med tal av Bergvall och Ydström.

1841

28 februari. Vi hade en stilla och skön missionsdag. Ydström: "Människan leva ej allenast av bröd..." Bergvall: "Varmed skall jag blidka Herren?.." Gud vare tack - veckan var lugn och stillhet rådde här och - i min själ.

3 augusti. Den 3 augusti hölls här missionsbön av Engström och den väckte mycket uppmärksamhet för hans sätt att vända sig till folket. (Dagboken 26/8)

7 september. Missionsaftonen igår kväll var mycket rik på gäster och predikanter. Men så blevo vi också överaskade av en vänlig, fast objuden predikant - månen! Den gick nämligen upp och speglade sisg så övernaturligt vackert i sjön, som låg så stilla. Någon sade: "Se där, så ser vårt undebara Herrestad ut! En hydda med fönster direkt mot himmelen!" (Dagboken 8/9)

4 oktober. Igår en stilla ljuvlig missionsbön. Gud bönhörde mig då. I natt har jag sovit så lungt och skönt. Vi hade igår tre talare: Sandén, Bexell och Norlén, alla med goda och djupträngande förklaringar av ordet. (Dagboken 5/10)

1 November. Den 1 hölls här en strålande missionsdag, då allas liksom min glädje var övermåttan stor. (Dagboken 27/11 1841)

1843

 2 januari. En stilla missionsmorgon - en skön missionsafton. Den stora skaran människor var så stilla och uppmärksam. Ydström var ensam, varm och livlig. (Dagboken 2/1 1843)

6 februari. Den 6 d:s hölls en rik och skön missionsbön här med Blomén, Ydström, Bexell och Bergvall som predikanter. Alla talade mycket uppmuntrande - den gemensamma kärleken hade också bråttom. Många förvillade kommo ångerfulla hit, och jag tror att det uträttades en hel del. (Dagboken 13/2)

1 maj Den 30 april  höll Engström inträdespredikan i Kärda och vann därmed allas hjärtan. Dagen därpå hölls här missionsbön, och jag kände djupt att det var de egna barnen (Engströms) som denna gång voro värd och värdinna liksom till ett himmelskt gästabud. Sandén - smärtornas man - närvaro verkade mycket välgörande. Norlin, Bergvall och Engström talade. E. vann även nu allas hjärtan. (Dagboken 21/5)

På måndagen hölls missionsbön , mycket skön. Norlin och Engström predikade och Cederschiöld läste. (Dagboken 13/8 1843)

Vi kommo hem lagom till missionsbönen på måndagen. Henrik Cederschiöld och Engström medverkade. Även fröken Menzer kom på besök och stannade hela veckan. (Dagboken 30/8 1843)

Missionsbön. Vi firade nu sexårsminnet av den första missionsbönen och det var så vackert. Nilsson, Engström och Norlin voro här. Den sistnämde stannade över natten, likaså den för tillfället olyckliga Maria Cederschiöld. (Dagboken 4/12 1843)

1846

På måndagen hölls missionsdag, då endast Engström talade, men så innerligt gott och givande - tryggt under stark åska och blixt. På kvällen fick jag ett mtcket starkt intryck av en artikel i kyrkotidningen om en svart och en vit duva. Länge kommer jag att ha gott av den. (Dagboken 9/8 1847)

Den 7 missionsbön med många predikanter. Engström och Ydström talade vackert. (Dagboken 10/9 1846)

Den 6 hade vi en rikt välsignad missionsbön. Engström och Bexell predikade och många kära troende voro församlade överallt i det kära Herrestad. Carlborg och hans moder jämte fyra predikanter stannade över natten. O vilken bön! Dagen därpå var helt ägnad åt bön. (Dagboken6/10 1846)

Missionsbön. Jag kunde nu äntligen betala min skuld till Sandén: han fick nu tillsammans med Engström predika vid bönen! Båda stannade tillsammans med Stålhammars över natten. Allt var så stilla och skönt, men en sak störde oss -  H: koketteri för den stackars Stålhammar. På tisdagen reste de kära vännerna. Jag har haft samvetskval över mitt hårda omdöme om S. Särsklilt på torsdagen deltog han till allas glädje i förhöret. Förlåt mig, Gud, mitt kärlekslösa dömande! (Dagboken 2/11 1846)

Missionsbön. I dag var jag kall som is. O, Gud! Endast Engström talade. (Dagboken 7/12 1846)

1847

Den 4 missionsbön här. Norlin, Ydström och Engström talade. Hade många bestyr, hela dagen gick utan att jag fick njuta av Mathildas och Elises sällskap. (Dagboken 10/1 1847)

En välsignad missionsbön, som måtte bli till välsignelse för mig och andra. Bexell förhärligade stunden, brinnande i anden. Mycket folk närvarande. Norlin talade först mycket bra, men kändes icke så fri i anden. Det kändes som han fullgjorde en plikt. Engström avslutade med bön. (Dagboken 1/2 1847)

Min passionstid, som började med både kärlek och smärta, ändade äntligen med missionsdagen... Missionsaftonen var mycket skön. Stålhammar började med ett högtravat tal, Nilsson höll en god missionspredikan och Bergvall avslöt mötete med ett fritt framför undebart tal. (Dagboken 1/3 1847)

Vi visste inte, att Engström var hos fröken Sparre såväl på påskadagens morgon och kväll som på annandagen. Han kom till missionsdagen, i vilken så väl han, som Stålhammar som Norlin talade för mycket folk. (Dagboken 5/4 1837)

Missionsdag. Mycket gripande, Sandén talade, Engström bad som ett i sanning benådat barn  ber. Frida tillfrisknar! (Dagboken 3/5 1847)

Genom Engström fick jag underättelsen, att tvenne predikanter från Skara stift kommit för att infinna sig på Herrestad på eftermiddagen , till missionsdagen. På läktaren väntade de på mig, och så satt jag mellan tvenne obekanta Guds barn... Så kom då denna dag, ljus och vacker. Visserligen försökte fienden på att ansätta Arvid genom stolthet hos en präst, men det var förgäves. Glädjen blev ogrumlad, ja, den stegrades under dagens lopp. Här voro på missionsbönen icke mindre än 11 predikanter. Bexell, Linnarsson, Landahl, Petersson talade. På kvällen kom kvällen kom den där misstämningen genom Elmblads oväntade, förbluffande häftighet. Men tidigt påföljande morgon skulle alla resa, och då blev det lugnt. (Dagboken 5/6 1847)

Den  2 hade vi missionsbön av prosten Nilsson och Svensson som talare. Vilhelm och Mathilda kommo och överlämnade vita liljor - ett tecken på Mathildas kärlek. (Dagboken 8/8 1847)

Missionsdag. Härligt. Sandén, Fjellstedt och Petersson talade - o, att mitt huvud skulle vara så klent. (dagboken 6/9 1847)

Missionsbön, men jag blev mycket splittrad efter en promenad med E. och nu i kväll är jag mycket ledsen och nedstämd. (Dagboken 4/10 1847)

Den 1 hade vi en skön missionsbön med Engström som ensam talare. Den kära gamla på Tagel kom hit. Ej mycket folk denna gång. (Dagboken 15/11 1847)

1848

Idag har vi firat 11-årsminnet av den första missionsbönen på Herrestad. Engström predikade över ordet: "Herre fräls min själ". Till min stora glädje var Sofie också närvarande. (Dagboken 3/1 1848)
Sofie födde den 6 en stor frisk pojke.

Missionsbön. Oerhört mycket folk. Petersson talade. I kväll har vi bäddat för 17 personer! Här voro 4 predikanter, de hade det gott tillsammans. (Dagboken 7/2 1848)

På missionsdagen talade endast Engström. Han förde oss in i vår frälsares lidandeshistoria, en god förberedelse till såväl passionstiden som den stundande nattvarden! (Dagboken 19/3 1848) 

En undebar missionsafton. Petersson utlade på ett undebart sätt apostlagärningarna 4. (Dagboken 3/4 1848)

En härlig missionsbön. Petersson och Colliander höjde själva och lärde oss höja spenabarnens lov! Davids 2:dra psalm förklarades. persson läste Apg. 8. Han satnnade över natten. (Dagboken 5/6 1848)

En minnesrik missionsstund. Tyvärr hörde jag icke Franzén och Petersson, men dess bättre Elmblad över Joh.4, om den samaritiska kvinnan, om tillbedjan i Ande och sanning. Engström, Norlin och Franzén stannade över nattan. Den 4. Petersson föklarade olika bibelställen både på morgonen och aftonen, och den kära Sofie var också med. Den 5. Norlin, Elmblad och Petersson höllo undebara bibelförklaringar, Petersson talade över Rom. 7. Tyvärr har jag alldeles glömt, vad som mest grep mig därvid - jag är mycket ledsen för det, ty jag var mycket glad och tacksam för ordet. Elmblad har idag förklarat första hälften av kap. 8 alldeles underbart. På eftermiddagne gick jag för en gång skull en långpromenad och vid hemkomsten voro de kära (oläsligt namn) jämte fru Nordin här. Deras ankomst beredde mig verklig glädje. Elmblads förklaring av Rom. 8 och 9 var outsägligt rik och välsignad och gjorde på alla ett starkt intryck. Likaså på eftermiddagen, då han talade över 1 Joh. 1.  (Dagboken 3-4-5/7 1848)

En strålande missionsdag i det kära Herrestad. Skolmästaren Hallberg var närvarande vid morgongudstjänsten, och Elmblad, den outtröttlige, förklarade då Rom. 12 sällsamt skönt. (Dagboken 7/8 1848)

1849

Den nya året har börjat med glada förväntningar på Herrens välsignelse. Det var också årets första missionsbön. Vår dyre Engström predikade med mycket nåd. "Guds ord har kraft att saliggöra alla dem som tror därpå", sa han bl.a. (Dagboken 1/1 1849)

En härlig missionsbön. Sju predikanter närvarande. Petersson och Colliander talade hänryckande. Moronen därpå höllo desamma morgonbön, då jag särskilt fäste mig vid Collianders bön. (Dagboken 5/2 1849)

Missionsbön med Engström som ensam talare. (Dagboken 5/3 1849)

En härlig missionsbön, Petersson, Engström och Stålhammar voro här. (Dagboken 2/4 1849)

En härlig missionsbön med Bergvall som predikant. Han förklarade Jes. 55. Petersson var sig olik, han nästan sårade några av våra gamla vänner. Jag ropar till Dig, Du medlare, Herre Jesus Kristus, förena och ena! Båda parterna har tro och kärlek, tag därför bort det som hindrar kärleken att flöda. Du är ju bådas grund, låt dem enas i Dig! (Dagboken 4/6 1849)

I dag har vi haft missionsbön med en undebar predikan av Elmblad. Guds ande var mäktig särskilt i bönen. Guds heliga ord är sömnaden till Jesu undebara klädnand, genom vilkens vidrörande vi kunna hålla oss andligen friska. (Dagboken 2/7 1849)

En härlig missionsbön igen. Engström och Petersson talade, den senare nästan för mycket personligt. Engström stannade över natten.(Dagboken 6/8 1849)

Missionsbön. Det tänkbarast ljuvligaste väder. Jag tog en lång promenad i Sjöhagen. I skogens ensamhet kändes Gud och frälsaren mycket nära. Missionsbönen var talrikt besökt, sex predikanter! Colliander och Engström samt, till min stora glädje, Petersson predikade. Vi hade sexton gäster på nattten. (Dagboken 3/9 1849)

Den 1 oktober hade vi missionsbön. Engström kom, han atannade till påföljande dag. Hultmans morgonbön var skön och upplyftande, och blinde Hans talade så vackert. Ja minnerrna av de gångna veckorna äro idel goda och vackra. (Dagboken 6/10 1849)

En härlig missionsdag. Petersson talade Vi sjöngo Hosianna. (Dagboken 3/12 1849)

1853

Härlig missionsbön. E. talade i tre timmar. Jag måste för mitt huvud och för hettans skull dock avlägsna mig tidigare. Den käre Ydström gav en översikt över julens välsignelse. (Dagboken 3/1 1853)

Missionsbön. Engström, Bexell och Ydström talade. (Dagboken 7/2 1853)

Missionsbön. Märklig, därför att Engström höll sin avskedspredikan här. De kära stannade till tisdagen. (Dagboken 4/4 1853 )

I dag har vi haft missionsbön i det fria. En stor skara människor hade lägrat sig på gräsmattan å planen vid  porten. Först talade Elmblad , mäktigt och övertygande om Guds nåd i Kristus, därefter Danielsson och sedan en älsklig tysk representant för Brödraförsamlingen som redogjorde för Herrnhuts ringa början och stora framgång. En insamling företogs för brödraförsamlingens verksamhet och den gav 32 rdl. predikanterna skötte själva om insamlingen. Elmblad avslöt samlingen. icke mindre än tolv predikanter voro här om natten, alla rum voro upptagna av glada människor i förbrödringens tecken, enade med fridens band, väntande från Herren, lovande och tackande Gud. På kvällen talade åter Lindberg. En mäktig stämning rådde och Guds ande vilade mäktigt över oss. Min älskade Emilie var mycket upprymd och glad.
Den 5. De predikanter, som stannade över natten, voro: prosten Linnarsson, Danielsson, Engström, Bergvall, Svallander, Lindvall, Roentgen, Palmqvist, Lindberg, Vilhelm,och Ekersten.
Den 6. I dag tisdag bjöds allt folket på Hörda hit. Alla lägrade sig i trädgården och under lindarna. Nu talade Lindberg med text ur Höga Visan på ett gripande och välsignande sätt. På kvällen talade prosten Linnarsson, med tyvärr kunde jag icke höra honom. På middagen reste alla utom R. till nykterhetsmötet i Berga. (Dagboken 4-5-6/7 1853)

I dag missionsbön. Mycket folk lägrade sig ute på planen. Ydström och Nilsson talade först. Den 2. Över natten stannade Svallander, Bergvall,Danielsson, och Norlin. Den 3. På tisdagen talade Elmblad, Bergvall och Svallander. Tyvärr var det i dag svårt att höra, och det gjorde mig mycket ledsen. (Dagboken 1/8 1853)

Jag har blivit hårt ansatt av Vilhelm att inställa missionsbönen för smittkoppornas skull. Detta är absolut mot min uppfattning. (Dagboken 20/9 1853)

Hans höll i dag en härlig missionspredikan. Mycket folk. (Dagboken 7/11 1853)

1855

Missionsbön. Vi föreläste ur en missionstidning om "Vad är bibeln?" Ydström och Hultman talade. (Dagboken 5/12 1853)

Missionsbön. Falk framförde ett benådat budskap. (Dagboken 1/1 1855)

Missionsafton. Men vad mina tankar ilade! Rent äventyrligt funderade jag ut, att vi kunde kanske göra en slags anordning från talarstolen, en fångsttrumma för ljudet, så att detta kommer till min plats, däe jag alltid sitter. Bäst jag satt där med mina tankar, blevo mina öron så snälla: jag fick höra ord från Ydström och sen hörde jag Johansson, Hultman och Mathsson - halleluja! Jag var så tacksam att jag just denna stund skulle få höra så bra. (Dagboken 5/3 1855)

Falk talade den 6 på missionsbönen. (Dagboken 17/5 1855)

Hultman och Lindberg har talat här de senaste dagarna. Gud hjälpe mig från min förkylning med de läkemedel, som funnos till hands. Men det bästa läkemedlet var hans heliga ord. På kvällen var här mycket folk och jag kunde trots min förkylning höra, Jag gamla döva stackare. (Dagboken 4/6 1855)

Missionsaftonen härlig med tal av Ydström, Hultman och Elmblad. (Dagboken 2/7 1855)

Under middagstiden kom Ahnfeldt. Efter kraftigt regn på morgonen blev under dagens lopp väderleken sådan, att vi kunna hålla missionsbönen ute i det fria. Jag såg under mötes lopp, att en predikant, som hade namn om sig att vara lagpredikant, tinade upp och vaknade till evangeliskt liv - det var när Elmblad talade. Det gick med honom som med lärjungarna på vägen till Emmaus: Som en blind hade han kommit till missionsbönen, som fri och seende man reste han hem. Lovad vare Gud! Hur viktigt är det inte för Jesus skull att bereda dylika tillfällen åt folk. (Dagboken6/8 1855)

Missionsbön. Helt oväntat stode den käre Colliander i talarstolen. Och jag har bett honom här nedan inskriva sitt tal. ("Huru få ett rent hjärta?") På eftermiddagen talade Hultman. (Dagboken 3/9 1855) 

I tisdags höll Hans föredrag över förklaringen på Tabor och Golgatamysteriet alldeles förträffligt. Sedan talade Johnsson. På måndagen hölls missionsbön, då blinde Hans, Hultman, Ydström och Johnsson talade. (Dagboken 15/11 1855)

Vid missionsbönen i dag voro 5 predikanter närvarande. Tre av dem talade, nämligen Hultman, Bergvall och Engström. Den 5. Idag reste alla åt sitt håll. Må nu den helige Ande göra levande allt vi fingo höra! Emmy och Vilhelm äro ännu kvar i mitt hem. (Dagboken 3 och 5/12 1855)

1857

En mycket svag missionsbön, den svagaste vi någonsin haft. Emellertid gjorde Ydströms bekännelse om sin svaghet åhörarana gott, det blev en allvarlig rannsakans stund. (Dagboken 6/1 1857)

Missionsbön med tal av Ydström och Hadders. jag var dock för klen för att deltag i mötet. (Dagboken 2/2 1857)

Undervisades vi av den käre Menken om "den heliga gemenskapen". Dessutom missionsbön, då Hultman talade, så att jag, gamla, blev full av Andenes kraft. (Dagboken 6/4 1857)

Missionsbön men jag var klen. En glädje var att så mycket folk var närvarande Hultman var ensam och talade över Jes. 35. Avslutningen på tisdagen kunde jag till min stora glädje höra, och den beredde mig mycken glädje. (Dagboken 1/6 1857)

Vi har haft en härlig missionsbön, nio predikanter, bland dem två missionärer, som skola till Indien. Ett kraftigt åskväder verkade visserligen störande, men vi kunde tacka gud för det också. Burkhards nationalitet hade ett välgörande inflytande på mig, hans tyska predikningar voro ljuvliga, men jag glömde icke att prisa Gud på svenska! (Dagboken 6/7 1857)

Härlig missionsbön, Elmblad kom i tid. Hit kom även Fischer, en älsklig man, Fornander, Hadders,  och Ydström. Jag var som vanligt fånge på mitt rum, men jag gladde mig över de nedströmmande välsignelserna över de stora människoskarorna. (Dagboken 3/8 1857)

Missionsbönen var ljuvlig - vänliga, kära ansikten gladde mig, fru Lemcken, Raab och den käre Carlborg. Alla tittade in till mig och hade så många vänliga ord. (Dagboken 14/11 1857)