En tolvårig pojke

«Tillbaka till arbetsföreningen

 

En tolvårig gosse från Forsheda socken hade under flera år burit kräftor och bär till Herrestad. Foto Åke Ahlström 2003 Medan han vilade i köket såg han ofta huru de flitiga kvinnorna kommo med arbeten och gingo hem med råg- och blandmjölspåsar, en del kläderspersedlar, det kära Guds ord och några penningar. Härvid suckade han för sig själv: "Ack om även min mor ville arbeta, men nej, det vill hon icke, hon springer omkring i gårdarna och botar kreatur, för att få sig mat, medan vi, arma barn, får vara utan både mat och kläder. Gud hörde emellertid barnets vemodiga suckan och gav den lilla gossen mod att övertala modern att försöka med föreningens arbete. Glad kom han nu springande och begärde spånad för mor. Han fick på försök några skålpund lin och kom glad med garnet, men gick ännu gladare tillbaka till det fattiga hemmet med mjölpåsen. Allt oftare kom han sedan för att hämta arbete och allt större  blevo mjölpåsarna. Påskafton, då han fick emottaga den största arbetsförtjänsten, utbrast han belåten: "Nu tror jag att jag tar bara rågmjöl och sedan måste mor spinna för en skjorta åt mig, ty jag vill gå i tjänst." Gossen kom ut i tjänst, skickade sig väl och blev en nyttig och duglig arbetare. Modern och en liten tioårig syster fortforo med arbetet i hemmet. När flickan första gången kom för att lämna sitt garn på herrgården, begärde hon att i betalning få en katekes och en höna. Katekesen ville lära sig utantill medan hon spann sitt garn och hönan ville hon föda med de smulor, hon själv kunde undvara, och sedan sälja äggen för att därav bereda sig en liten inkomst.