Mormor om arbetsföreningen
Jag tackar Dig, Fader, att Du idag liksom så många gånger förr låtiti mig erfara hjällp i ekonomiskt avseende. Du vill, att jag helt ska vara beroende av Din gudomliga hjälp. Och jag ska vara det, ty alltid kommer hjälpen från något håll, fast skickad av Gud. Nu styrkte Du mig genom Francke. O, Herre Jesus, tag bort min klentro, som alltid gör sig gällande när jag räknar över arbetsföreningens räkenskaper! Bedja vill jag, att de nödiga medlen finnas, och sedan lämnar jag det hela åt Dig. (Dagboken 2/12 1840)
O, Du rike, mänsklige Fälsare! Hu har Du ej hjälpt i dag! Alla affärerna lyckligt genomgångna, och full av häpnad står jag tillbedjande inför omsorg och trohet. Fattigflitets åttonde sändning är iväg. Såsom ett under är detta skett inför mina ögon. Ja, Herren har gjort stora ting med oss och däröver äro vi glada! (Dagboken 15/12 1840)
Gamle Hebbe var här. Också den kära lagmanskan överraskade mig i skolan, där satt jag stilla försjunken och njöt över min salige Petersens sista kärleksverk på jorden. Den kära Ulla är nu medföreståndarinna. Jag kan inte förstå, varför just detta gör mig så gott. Kanske är det hennes bön, att hon själv kom och ville vara med i arbetet. (Dagboken 21/3 1841)
Den 19 höllo vi föreningshögtid, och den var i sanning en stor upplevelse genom ett brev från Konungen, som betyf´gade sin stora belåtenhet med det vi hittills åstadkommit och försäkrade oss hjälp för ytterligare fem år framåt. (Dagboken 22/4 1843)
Emellertid fick jag den 11 bönhörelsens glädje beträffande mina fattiga. Prinsessan rekvirerade för 200 rdl. vadmal, och Eckerström gick med på en fördelaktig linaffär. (Dagboken 15/10 1843)
Idag bokslut. Det är svårt med hänsyn till min belägenhet - mitt huvud är efter all ångest som en böld. Varför, min Gud, skall jag ha det så här? Du allena vet det. Jag måste tro, att det kommer från Dig. Du vill göra mig riktigt utfattig för att sedan låta mig känna nåden så mycket starkare.
Alla räkenskaper äro nu lyckligt avslutade. Jag är så glad för att mina underlydande har haft det bra och att de fattigas barn sluppit att lida nöd. (Dagboken 20/1 1847)
Den 14.
En del förberedelse för bokslutet och årsmötet.
Den 19.
Bokslutet klart med stor kassabrist, som aldrig förr. (Dagboken 14,19/1 1848)
Den 5,6,7 och 8
har jag haft fullt upp med förberedelse för årsredogörelsen. Så brev från syster Elise: Fjellsteds besök hos henne har fört med sig välsignande frukter.
Den 9.
En underbart vacker söndag. Förbönens ström lyfte mig högt i dag allt ifrån tidigt på morgonen. Vad t.o.m. förbönen kan välsigna! Lovad vare Gud!
Jag blev så saligt förberedd på
den 10,
vilken dag hela styrelsen var här - hur kärt var icke besöket för mig! Därtill kom Sofie med sina barn för att stanna hos mig i fjorton dagar. Min Charlotte ville hem till de sina, och medan hon är bort hjälper mig Sofie. Lovad var Gud för hans trofasthet! (Dagboken 5-10/4 1848)
Vi trodde utan att se och arbetade oss fram i okunnighet de första åren; men Herren gav förstånd att vårda det lilla senapskornet, som under himmelens milda sol och dagg skulle bliva en bild av det evangeliska senapskornet, i vars skugga mången hungrig och törstig själ skulle svalka och mätta sig. (Årsberättelsen 1847)
Vederkvickt genom skriftlig medelse från Nanny (Fjellstedt). Men allt blir svårare för mig därigenom att mitt huvud blir allt sämre. Trots detta fick jag av Gud nåden att uppsätta årsredogörelsen för fattigverksamheten samt översätta den till svenska. (Dagboken 2/3 1849)
Den 17.
Oväntat kommo redan pengarna från Göteborg. Hur förödmjukande kändes det icke! Herren kommer så ofta i tjänarens skepnad till människor, som känna sig som stoft och aska. Det är väl för att vi icke skola allt för mycket ansättas av högmodsdjävulen.
Den 19.
Efter färdigställandet av tyska brev var jag på avskedsbesök hos prostens. Jag blev glad över vad jag kände av godhet från deras sida... De voro så vänliga båda.
Den 21.
Vilken nåd, att jag idag kunde betala föreningsskulderna med de tyska pengarna- därjämte Evas lön. (Dagboken 17-21/3 1849)
Den 10.
Föreningsdagen. Vår fromma stiftelse har genomlidit en svår och tung vinter, men nu hoppas vi på en skön vår. Den nye skolläraren skriver så uppmuntrande och glatt. Gud vare lovad! (Dagboken 10/4 1849)
Arbete med i ordningställande av paket till konungen. På lördagen var jag i stillhet och beredde mig till den heliga nattvarden. I den gångna veckan har jag också haft ett kosteligt brev från Nanny. Vad jag tckar Gud för denna förbindelse! den måste vara ett barn av evigheten. Att just jag skulle få uppleva denna förbindelse på min levnadsafton! Det är nåd. (Dagboken 8-9/7 1849)
Där de fattiga blir kallade att hjälpa till med sitt livs bärgning, där bliva de upphöjda ur gruset. (Årsberättelsen 1848-1849)
Tvingar nöden först till arbete, så blir därav dock en arbetsfröjd såsom nådelön, som sedan driver de i förut så i lathet nedsjunkna fattiga till frivilligt arbete och frivilligt arbete är en moralisk hävstång. (Årsberättelse 1848-1849)
Vår kvinnliga fattigförening, som i känslan av sin svaghet hämtar kraft och ljus ovanifrån, ifrån ljustets fader, törs ej sätta detta Guds ljus under skäppan. (Årsberättelsen 1850-1851)
Den 10.
I dag har det egentliga föreningsarbetet börjats, förutom det att jag kunnat klara alla egna räkningar. Detta arbete varade hela veckan och var jag och min Frälsare ensamma under hela tiden, o, vilken välsignelse! Lovad vare Herren för att han är så nådig mot mig och oss! Året, som gått, var svårt, men nåden och hjälpen ännu större. Gör mig tacksam, du trofaste Givare! Jag var i stillhet så lycklig med Dig, min Jesus. Din närhet styrkte mig. Jag har också under denna tid drömt så många ljuvliga drömmar, först om min salig Petersen och så om Fjellstedt, Wieselgren och andra. (Dagboken 10/1 1853)