Bespisningsundret i Kärda

«Tillbaka till arbetsföreningen

Året är 1852 och nöden i Kärda socken är mycket stor beroende på missväxt året innan. Efter midsommar stegrade sig nöden ännu mer.

Själva hackelsen, som maldes och blandades uti mjölet, tog slut - och i juli började många av våra fattiga att avskära den gröna halmen med sina omogna ax, torka och hacka den samt mala den vid kvarnarna; likaså blandades syrfrö i brödet eller koktes välling därav. Då kom den första hjälpen från våra svenska vänner. Korn och havre köptes samt utdelades.
Sedemera när det var förtärt och ännu sex veckor återstodo blev nöden ännu bittrare. Då kom ett bevingat brev från Hamburg med 150rdl. till bröd för våra nödställda hushåll. Men ingen ätbar säd fanns mer att köpa.
Då erhöll solen i uppdrag av Fader vår att mogna en högt belägen åker i socknen, som den 30 juli, tre veckor före all annan råg, blev inskördad.

Åkern som skördades är enligt traditionen den så kallade Hackarebacken som ligger på Västragård och syns norr om väg 27, från Kärda, strax innan Nästa vägskäl.

 Några dagar därefter fingo våra fattiga ett härligt rågmjöl av de kära, tyska vännerna. Till alla 5 rotarna sändes det för att utdelas. Jag meddelar här Kärda förstånderskas skriftliga yttrande efter utdelningen. Hon skrev:

"De 27 kvinnornas glädje vid utdelningen var stor; de emottogo de tyska vännernas rågmjölsgåva onsdagen den 4 augusti. det var en härlig stund jag hade här på gården med detta välsignade mjölförråd. Sedan jag sagt dem varifrån denna gåva kom, mätte jag själv upp allt, och vi uppstämde sedan gemensamt: "Nu tacker Gud allt folk." Alla gräto glädjetårar och var och en gick till sitt hem med begäran, att jag skulle tacka dessa välsignade människor, som så förbarmat sig över dem. De vill ock av hjärtat tacka Gud under förtärandet. Herrens löfte till sitt Sion, Ps. 132:15: "Jag vill välsigna dess spis och giva fattiga bröd nog", besannades."