Relationen till Jesus

Där mötte hon sin frälsare. Hon utvecklade en relation till denne Jesus som jag bara kan avundas henne. Utan honom kunde hon inget göra. Med honom pratade hon om allt. Han bar henne tryggt på örnavingar. För honom öppnande hon sitt hjärta. Han kunde förstå henne i sorgen efter maken. Den sorg där man ofta står så ensam. Lyssna till Emelie

”Att i mitt eget hus inte bli förstådd, och det av mina närmsta, gör mig utan tvivel gott, ty det driver mig alltid till dig, min Jesus i ljuvligaste samspråk” ”En natt upplevde jag en innerlig stund med Herren Jesus. Jag hade faktiskt en för nimmelse av att han var i mitt rum. Intrycket därav var så starkt att jag fortfarande lever kvar i det.” ”Hade jag inte haft min frälsare så hade jag säkert blivit vansinnig.”

Om bekymren fick för stor plats kunde de hindra henne i sitt umgänge med Jesus. Bekymren kunde också driva henne in i frälsarfamnen. Han kom att bli den viktigaste personen i hennes liv.

Allt brukade vända för henne när hon kastade sina bekymmer på Gud. Hon berättar i dagboken om bekymmer som hon dessvärre inte omedelbart kastat på sin frälsare. Men hon slutar med att skriva ”redan nästa dag lågo de där dock”.

Namnet Jesus blev något mycket stort, kraftfullt och viktigt för henne. Hon berättar hur hon gjorde saliga erfarenheter av att vara ensam med sin Jesus och hur hon lärt sig att uttala hans dyra namn på ett särkilt sätt högt för sig själv.

Det namnet kom också att bli användbart för henne på flera sätt. Inte minst i hennes kamp med mörkrets krafter. Hon menade sig ibland vara attackerad av djävulen och onda andar. De mörka krafternas makt plågade henne. Ibland, bara en kort tid efter hon hade haft ett innerligt möte med Jesus. Det är, sa hon, ”som om djävulen inte tålde att min själ prisar Gud”. Hon berättar att i dessa attacker brukade hon ta del den Helige Andes försvar. Hon ropade och bad och det hände att hon sjöng en sång och anfallet bröts.

Hon undrade varför sådant kom då hela hennes själ längtade efter vackra, ljuva, andliga drömmar. Men hon tycktes vänja sig vid det för hon menade sig kunna konsten att driva den lede på flykten. ”Jag behöver ju bara nämna namnet Jesus så flyr han” Hon hade vid ett tillfälle stött på en erfaren kristen kvinna som undervisat henne om kraften i Jesus blod. Hon förstod snart att det var Jesu blod som renade från synd genom den fria nåden.

Vad är det viktigaste mormor vill säga till oss som är samlade här idag.

Jag läste sedan "Gutschows liv" men fann ingen vederkvickelse däri; ty icke en enda gång nämnes Jesu namn i boken, hans namn inför vilken alla knä skola böja sig. (Dagboken 16/5 1839)

”En sak har jag mycket tänkt på. Människorna blir ej goda genom att försöka göra goda gärningar. Men icke heller blir de onda människorna onda bara genom att göra onda gärningar. Det är grundnaturen som i båda fallen måste dödas och göras ny, och botemedlet är ett: Jesus Kristus. (Dagboken 20/6 1840)

”Låt oss se upp till Jesus trons begynnare och fullkomnare”

”För alla tider gäller att Jesus Kristus är Guds son och världens frälsare. Vår rättfärdighet är förvärvad genom hans blod och vår salighet hänger på hans liv. (Dagboken 5/4 1840) 

O, min Jesus, du mitt hjärtas rannsakare. I skam och ångest får jag erfara Din förnyande kraft. (Dagboken 17/2 1839)

Vi voro alla förenade i Herren Jesus och fingo i sanning erfara, att han är de fattigas förmyndare. (Dagboken 20/4 1840)

Ja, min Jesus, Du har åter renat mig i ditt blod. Du har fölåtit mina synder, och denna förvissning genomströmmar mig nu som en salig erfarenhet och ger mig nytt liv. (Dagboken 1/12 1840)

 

Min Jesus, jag avslutar året hos dig och vill börja det nya året hos Dig. Syndernas förlåtelse - den är min erfarenhet, min stora, saliga erfarenhet i mitt hjärta. Syndernas fulla utplånande, o underfulla hopp. (Dagboken 31/12 1841)

Gång på gång gör jag saliga erfarenheter av att vara ensam med min Jesus. Jag har lärt mig att uttala hans dyra namn på ett särskilt sätt högt för mig själv. (Dagboken 27/2 1853)