Gemenskapen
"Vi skola älska varandra oförfalskat så som barn älska, trots alla skröpligheter, och det för den nåds skull, varmed Gud omger var och en av oss. Snart gå vi hädan - hur lätt förlåta vi icke då varandras fel och brister. Så gå vi till Gud i himlen, där vi ej mer ser några fel hos varandra." (Dagboken 2/6 1837)
Denna sida är under uppbyggnad...
Mormor högaktade den kristna gemenskapen. Hon ville ha gemenskap med likasinnade och sökte kontakt och hitta former för dem som var bekännande kristna. Hon visste att om hon var fylld av Anden så hade hon lätt för att vara nära dem som älskade Gud. På Herrestad ville hon skapa utrymme för Guds barn att träffas och utbyta tankar. Vi måste bara försöka ”att vi blir tillräckligt små i den egna tanken” menade hon. Hon medlade och försökte ena olika kristna men hon vände inte kappan efter vinden. Tvärt om så var hon fast och engagerad. Hon skickade sina kolportörer där det uppstod nya rörelser för att kunna rapportera till henne. Det fanns punkter där hon var kompromisslös där hon inte prutade på det hon ansåg vara eviga sanningar. Nattvarden och den gemenskap den gav med Jesus Kristus var kanske heligare än något annat för henne.
Hon längtade till kyrkan och gemenskapen där men klagade ibland på att hon inte hörde något men hon hörde nattvardsorden ”Jesu kropp för dig utgiven” och det säger hon är ju nog. Hon förde brevledes en intellektuell och lågmäld teologisk strid med sin gode vän Pauline Westdahl i Jönköping. Samtidigt blev hon med tiden nog mer och mer öppen och visade också förståelse för de som hon tyckte kommit vilse. Hon säger om roparna som var en kortlivad extatisk rörelse att man inte helt kan skilja dem från sig ty de hava Kristus kär.
”Det är något himmelskt över det att vi som tror har så lätt att känna igen varandra och älska varandra från första stund man träffas. Genast märks, vems barn man är. Och tänk på hela jordens rund knäpps dag för dag miljoner händer i bön. Fader vår läses på hundratals tungomål.” Men så vänder jag på saken och då framstår det som ett under att jag stackars arma människa får vara med i allt detta underbara som heter Guds rike.
Kristna behövde dagligen mer av Herrens kraft och det är viktigt att vi dagligen fäster blicken på den korsfäste för att inte bli lurade av den gamle ormen. Grunden för den gemenskapen var Jesus
Är vänskapen däremot ren, är kärleken äkta, står den planterad vid livets brunn och njuter sitt liv därav, då blir den oföränderlig och fast. Vänskap och kärlek, som renas av Anden, blir fastare och saligare genom prövningarna. (Dagboken 9/2 1837)
Genom bön, tro, kärlek och självrannsakning förena vi oss med de gudsmänniskor, som äro oss nära. Gud tager vårt elände på sig och ger oss av sin vishet. Ack, att han ville göra oss till glödande kol, flytta oss tillsammans, så att vi inte längre förbli ensamma, svarta kol utom i sammanflytandets kärlek få en dräkt av värme och glans. (Dagboken 1/4 1837)
Mer eller mindre äro vi alla skröpliga människor och inga änglar. Man får och kan icke kalla svart för vitt. det böra vi milt och ödmjukt påminna varandra om och däremellan noga akta sig själv att man icke gå för långt, ej ser för noga på varandra, att ingen bitter rot må stiga upp. Vi skola älska varandra oförfalskat såsom barn älska, trots alla skröpligheter, och det för den nåds skull, varmed Gud omger var och en av oss. Snart gå vi hädan - hur lätt förlåta vi icke då varandras fel och brister. Så gå vi till Gud i himlen, där vi ej mer ser några fel hos varandra. (Dagboken 2/7 1837)
Gemenskapen, som borde finnas emellan Guds barn utvecklar oförliknelig kraft. Om endast två av dem är riktigt sammanbundna i tron, så kunna de med hjälp av den av Gud tända elden förbränna djävulens utsäde... Gud har alltid visat sig segra genom få. Hur mycket förmå icke Guds barn, om de bliva förenade om ett och samma mål. Djävulen utsår sitt gift i själarna och uppviglar dem så mot varandra, förgiftar deras verksamhet och förintar alla goda ansatser. Därför måste den ängsliga själen fly till kristi sår. Där vinner han över all satans makt, om denne så möstrade upp 1000 legioner änglar. (Dagboken 24/8 1837)