Rimfrosten

Jag och Emmy promenarade  till Hörda. På vägen dit gjorde de rimfrostbeklädda björkarna ett djupt intryck på oss. De stodo där vitklädda som andeväsen och deras bild mot den blå himlen verkade mäktigt på oss. Det hela var som en förklaring på hur skön himlen en gång blir för oss... (Dagboken 14/1 1840)

Idag gladde oss den underbaraste rimfrost, vittnesbörd om evighetens renhet och prakt. Den vill påminna oss om reningen, som så väl behövs. Rimfrosten täcker över det mörka och fula i bilden därute. Jesu blod renar oss från all synd och orenhet. (Dagboken 28/12 1840)

I dag skulle jag så gärna vilja sammanfatta och nedskriva de undebart sköna intryck jag igår fick, men jag förmår det inte - rimfrosten var så undebart vacker. I allt var solens effekter så överjordiskt sköna - fast jag inte såg henne direkt! Röken steg rakt upp mot himmelen som bönen från ett altare Gudi till bahag. (Dagboken 22/1 1841)

Idag reste jag till skolan i  undebar omgivning av rimfrost. (Dagboken 12/1 1847)

Rimfrosten var så vacker. Vid ditresan moln på himlen. På hemresan glänste solen i sin härlighet. Det blev en erinran om först synden, sedan förlåtelsen från synden. (Dagboken  6/12 1853)

Tack också, min himmelske Fader, för de tvenne undebara rimfrostdagarna. Jag njuter alltid av det vackra i skogen, då träden rimmas vita som helgonen måste vara. (Dagboken 13/12 1855)