Drömmer om sin make

Drömde jag så saligt om min käre Petersen. Han hade åtevänt. Och jag berättade för honom om allt som hänt, sedan han gick ifrån mig, om att Carl är så snäll mot mig, att åkerbruket är förändrat, förbättrat m.m. Under tiden satt han småleende och var så mild - jag fick också vila vid hans bröst!  Jag har också denna natt lidit förfärligt av mitt kors - synderna. Men den dyre gjorde mig så lycklig. Jag ville se allt i samband med den osynliga världen. (Dagboken 25/4 1837)

Drömde efter en svår kroppslig och andlig kamp att min saliga fostermoder (fröken Gütschow?) och min gamla förmyndare Radicke, vilken min ädle Petersen sedan gjorde så mycket gott,stodo hos mig och viskade: "Petersen kommer". O ljuva löfte! (Dagboken 14/11 1837)

Vad jag har erfarit och upplevt den gångna natten, vet Du, min Jesus, allena! det var en, ja, jag tyckte det var en personlig hälsning från min Petersen. Minnet därav vill jag så gärna behålla, om jag får för Dig. Låt mig behålla det minnet, om Du ser att jag har nytta därav - att jag därav känt en starkare livsnjutning är sant och absolut visst. Låt mig använda och bruka allt vad jag fått uteslutande till Din ära. (Dagboken 30/1 1841)

Jag drömde en natt, att min Petersen var hos mig,kärleksfull och vänlig. Hans besök var som en hälsning från den eviga världen. En kort stund fick jag vila vid hans hjärta, och så försvann han. En annan gång drömde jag om vännerna i Hamburg, åter en annan om vännerna i Lübeck. Dessa drömmar voro alla så sköna, att jag levde på dem efterföljande dagar så glad och lycklig. Jag förstod att dessa drömmar kommo från Gud, eftersom de blevo mig till så stor tröst. (Dagboken 2/4 1843)

I natt hade jag en märklig dröm. Petersen kom till mig - ungdomlig, vacker. Jag ville stanna hos honom, men han vek ifrån mig och sade, att så mycket av jorden har jag än över mig, att jag icke kan få komma ännu. Då jag ropade efter honom, svarade han: "Du kommer snart efter, hav blott tålamod!" (Dagboken 16/10 1846)

Natten mellan måndagen och tisdagen drömde jag, att jag redan blivit iförd ljusets klänning. Jag sov också på dagen en liten stund och drömde mig omgiven av en mängd osynliga väktare, kanske rent av min Petersen, och blev vederkvickt. (Dagboken 9/3 1847)

I den andra drömmen hade jag besök av min Petersen. Han kom från ett fjärran, vackert land, sade han och gav undebara frukter, söta apelsiner och annat. Han lät mig se hur han målade mitt rum i himmelsblått med vita duvor - och så försvann han. (Dagboken 9/4 1847)

I en dröm i natt såg jag min Petersen frisk och älsklig som vanligt under livstiden och i hälsans dagar. Han erinrade mig om hur lyckliga vi voro tillsammans här. Hela dagen har jag levat i sällskap med honom. Härligt! Samtidigt kände jag att min inre människa sysslade med frågan om att vara rättfärdiggjord i Kristus. (Dagboken 12/9 1849)

För övrigt äro nätterna ganska goda för mig. En natt såg jag min Petersen stå bredvid sängen.  Tack, Gud, för att han så trofast väntar på mig! (Dagboken 26/5 1853)

Den gångna natten såg jag i drömmen åter min Petersen, som vänligt bjöd mig att komma till honom. O, måtte det snart i en salig dödstimma ske! Om det är Guds vilja, amen. (Dagboken 3/3 1855)

I natt kände jag i drömmen en himmelsk förening med min Petersen, och därför längtar jag nu mere och mer efter att hans salighet ska bli min. (Dagboken 19/3 1855)

Jag har drömt om min salig Petersen. Han stod bredvid mig och sade så innerligt och vänligt: "Min lilla hustru, min lilla hustru." (Dagboken 17/4 1855)

I början av månaden hade jag en ljuvlig dröm. Ånyo såga jag min Petersen och bredvid honom lilla ...(oläsligt namn), som var klädd i en vit klädnad och barnsligt ljuva drag. Hon höll ett lysande korn mellan fingrarna och jag hörde henne säga: "Detta korn älskar jag mycket och jag bär det alltid vid mitt bröst."  När jag vaknade tolkade jag drömmen så, att kornet hon bar var det eviga livet. (Dagboken 21/10 1855)

I drömmen en natt såg jag min Petersen resfärdig sägande: "Jag har beställt vagnen för mig." Jag vaknade just när jag höll på att bedja honom stanna hos mig. (Dagboken 14/1 1857)