Om kyrkobesök

Idag upplevde jag en undebar morgontimma. Jag vaknade vid att jag hörde mig själv bedja. Jag måste fortsätta bönen men på knä bredvid sängen. Så lade jag mig åter och somnade in, drömde en ljuvlig dröm. Jag befann mig tyckte jag, i vår kyrka, då det började mörkna. Plötsligt hörde jag den mest undebara sång från läktaren, det var Malmström som sjöng utomordentligt vackert. Kort därpå kom ännu en röst till, det var Vilhelms härliga stämma. Länge, länge ljöd den härliga sången. När den slutade, kom den dyra Nora in, förde mig fram till altaret och visade mig en ny ljuskrona, precis likadan som den jag har hemma i missionssalen. Jag vaknade i en känsla av helig glädje. Lovad vare Gud! Han besökte mig på detta sättet. (Dagboken 2/6 1853)