Svar: om möjligt Julafton. Hos oss går det så till: Julafton äro alla räddningsbarn och deras föräldrar inbjudna till herrgården.
Förut har man åt alla barn låtit förfärdiga de nödvändigaste viterkläder samt en fullständig beklädnad åt den nykomne. Alla dessa skänker, samt bröd och ljus, kringlor, pepparkakor och små andliga skrifter, upphängda på granar, äro i det vackraste ordning på ett stort bord i salen, men ännu fördolda för deras ögon, tills de efter givet tecken inträda i förmaket, där de samlas kring Betlehemshyddan med stjärnan och en transperant mitt emot, som förkunnar det glada budskapet: i dag är eder född Frälsaren, som är Kristus, Herren i Davids stad. Man uppstämmer en julpsalm. Läraren läser upp den stora händelsen i Betlehem, håller ett förklarande tal däröver och efter ringning i salen öppnas dörren, då rummet med julgranar starkt upplyst inbjuder vänligt hela skaran. De barn som skulle upptas i räddningsskolan denna afton komma upp i sina trasor. Intrycket överväldigar dem. Ögonenes glans, färgen på deras bleka kinder visar att pauperismens livlösa stirrande är övervunnen genom de i förening med de mänskliga medlen verkande livskrafterna, som änglarna förkunnade herdarna i Betlehem. Alla placeras vid sina gåvor och en kort glädjetystnad förljuvar högtiden. De tror sig vara i det förlorade paradiset, varur de snart förflyttas för att framledes lära sig att tro på det återförvärvade i himmelen och bida, lida och strida för att få det igen. Nu plundras granarna på det sättet att gåvorna läggas på bordet, där de sedan visligen och rättvist fördelas till alla lika. Rörande och förödmjukande är det för oss att se, huru föräldrarna är rädda om de små ljusstumparna för att kunna tända upp dem igen i sina små mörka hyddor. Det barn, som blir upptaget, blir när högtiden här uppe är slutad fullständigt klätt och kan således bevista julafton för första gången. Har detta barn något hem, så går det dit med föräldrarna och anhöriga. Alla barn äro under högtiden hemma och komma ej till skolan, förrän den 7 januari. Efter 3 vintemånader i skolan och 3 sommarmånader i olika avdelningar, återvända de städse till hemmet, tjänande föräldrar eller andra, såsom vallhjon eller på annat sätt. Komma de till skolan, så finna de visserligen icke en beständig julafton, paradisets glädje, men de finna, vad de hemma sakna, ett lycklit familjeliv, och tillräckligt livsuppehälle, ordets och sångens livande inflytelse, samt arbete, så är skolan en morgondagg på de förtorkade knopparna. Tro och kärlek äro aldrig utan livsinverkan och så är därmed kraften till att börja den nya levnadsbanan ofelbartvunnen. Varje upptaget barn blir regelmässigt emottaget i skolan under lästerminerna till dess de admitteras till den heliga nattvarden. Detta är vår önskan, men vi tillägga här såsom vid alla våra önskningar: om Gud vill!