Är det icke farligt att låta barnen vara i beröring med de sjunkna föräldrarna?

Vi svarar frimodigt i stöd av erfarenhet: Nej, dock förbehåller vi oss tillägget: ingen regel utan undantag. Vi bevisar ordspråkets sanning i et vi själva låtit ett och annat av de upptagna barnen stationeras året om hos torparen John på Berget, som är genomträngd av nit och räddningsanda. Så fortfara vi nu med 2 barn från Borrarp, som vistas året om i skolhuset, under skolfadern Schöns och fattigmodern Stinas undervisning och ledning.
Men den evangeliska räddningsandan törs ej utesluta de arma föräldrarna från möjlig inverkan av räddningsarbetet. De säkraste missionärer för så sjunkna hushåll, där ej kykans eller samhällets bemödande kunna verka, äro de räddade barnen. Olyckliga äro de själva och olyckliga voro deras barn, innan de kommo till räddningsskolan. Huru sjunkna, huru slutna för allt gott de än äro själva, så har genom Guds faders hjälp sällan eller aldrig lusten att se sina barn lyckligare än de själva äro, försvunnit inom dem, nu finna de dem lyckligare.
Barnet kommer hem med Guds ord och sång, kanske ock med bönens gåva och med små färdigheter i handgärning. Det är klätt och befriat från osnygghet. Barnets omdöme har vaknat genom jämförelse emellan familjelivet i skolan och hemma. Det ligger i människans natur att vilja verka, kanske även härska. Må så vara. Beröringen med de på bättringens väg stadda barn väcker dock föräldrarnas eftertanke.

Barnet kommer hem med Guds ord och sång, kanske ock med bönenes gåva och med små färdigheter i handgärning. Det är klätt och befriat från osnygghet. Barnets omdöme har vaknat genom jämförelse emellan familjelivet i skolan och hemma.  

Mormor på Herrestad 2003

Mormor svarar på frågor om Räddninsskolan.
Här spelad av Maria Nilsson i spelet "Mormor på Herrestad" 2003

Känsla för det moraliskt goda har vaknat hos en och annan av dem. Om också ej mer, så är ändock därmed mycket vunnet. En 10 år gammal skolflicka var, då hon blev upptagen, full med orenlighet och höljd i trasor. Glad sade hon nyligen: "Nu vet jag, huru jag ska hålla mig ren; förr förstod jag det ej. Jag har nu gått med potatisplockare och därigenom förtjänat mig till 2 linntyg." Samma barn väckte den hittills sorglösa modern, som aldrig bevistat kyrkan, att spinna sig till en psalmbok och ett nytt testamente. Hon blygdes att hennes barn hade arbetats sig till ett sådant och hon ej ägde det.
Jag stannar vid dessa två exempel, vid det första för att bevisa, att barnens fria utveckling gör det nödvändigt att icke uppfylla alla deras behov året igenom. Att understödja dem med kläder, är gott och nödvändigt, men att befria dem och deras föräldrar ifrån all omsorg om både kläder och föda, söver hos barnen all förmåga att hjälpa sig själva och närer hos föräldrar lättja och håglöshet.
Bonden har ett ordspråk, som lyder: "Barnen måste vända sig till en tröja, annars akta de den ej." Denna sanning finner sitt användande i allt vårt strävande. I paradiset sade Gud tilll människan: I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd. Den barmhärtige fadern sänkte meddetsamma en längtan efter möda och arbete ned i vår själ, vilken han även genom denna hävstång vill lyfta ur gruset.
Höga och låga, unga och gamla, fattiga och rika längta efter uppfyllelsen av budet och dess välsignelse och utvecklar sig genom en sann kristendom allra säkrast på kallets törnbevuxna, mödosamma bana, om vars betydelse endast Guds ord klart upplyser oss.
Med det andra exemplet har jag velat antyda växelverkan mellan ett på räddningens väg vandrande barn och dess sjunkna moder. Det må för tillfället vara nog. Jag kunde anföra många exempel, som besvara frågan: är det icke farligt att sätta bättringsbehövande barn i beröring med deras föräldrar eller forsterföräldrar med "nej". Fjärde budet utreder detta "nej" tillfyllest.