Huru utveckla sig barnen i en räddningsskola till handarbetet?

Svar: För flickor är denna fråga besvarad genom deltagande i en syskola,  som sedan 12 år äger bestånd i Herrestads folksskola. Denna anspråkslösa syskolas grundlag och huvudmål är att åskådliggöra den välsignade lappningskonsten, som skpar nytt av gammalt i de mångfaldigaste gestalter. Barnen förfärdiga av gamla kläder, som utgå ifrån herrgårdens och des vänners förråd, sängtäcken, barnmössor, tröjor, linntyg, näsdukar, kragar, m.m. De lära sig att märka på namnduk, de sticka strumpor och vantar, de stoppa, väva band av uppknutna efsändar; de får behålla allt vad de sy. De hav dessa gåvor så kära, att de, när de på examensdagen den 15 juli emottagit dem, aldrig sedan vill bortbyta eller försälja dem. De flesta av dessa flickor äro skickliga till barnpigor och att uppehålla föräldrarnas hushåll med lagning, stickning och sömnad. Väl, om vi hade gossarnas handgärning så väl organiserad. Vår önskan är att bygga en verkstad, där de kunde lära sig tälja, förfärdiga åkerredskap, grovt husgeråd m.m. Äro de därtill skickliga, får man mycket lättare tjänst till dem, och därför hoppas vi att framdeles kunna hjälpa dem med uppförandet av en simpel verkstad. Hjälparen, som vi bida, kommer säkert därifrån, varifrån all god gåva kommer. Milda gåvor och en ny upplaga av "Herdegossen", vilket förlaget skänkt åt räddningsskolan, tror vi bliva medel till uppfyllande av vår önskan. Gossarna har likväl inte skanat kvinnligt handarbete. De har blivit såsom ett nödvändigt ombyte med läsning sysselsatta med strumpstickning, uppnappande av gamla yllelappar, ha lärt sig att karda, i det de blandat ullnapp med ull, hava lärt sig att man därav kan arbeta en ny spånad, som de har frihet att slå in uti en väv, som deras mödrar ha hemma i vävstolen och får därav en liten klädespersedel. I fria luften har skolmästaren givit dem tillfälle att medelst vedhuggning öva sina krafter, och hoppas jag, att i sommar och farmdeles gymnastik icke försummas.