Göra ej folkskolor räddningsskolor överflödiga?

5. Denna fråga får tiden besvara. Församlingarna äro ålagda att hålla de fattiga barnen i skolan, vilkas föräldrar ej kunna för fattigdoms skull kunna ha dem där. Min åsikt som jag i ödmjukhet vill föredraga, är grundad på erfarenhet.
Herrestads 14-åriga folkskola upptog sedan föreningens början 1838 vanvårdade barn utur församlingen, vilka blivit vanda vid att tigga sig fram, som man säger. Dessa barn måste år efter år lära oss själva, huru de skulle kunna bliva räddade. De försökte och märkte noga på om försöken misslyckades eller lyckades. I varje årsberättelse har vi framlagt resultaten av vår erfarenhet. Nu först vid tredje årets överskådande har vi någolunda insett vad barnen behöva, vi sågo, att de hade andra behov än de lyckligare lottade barnen, som har förståndiga föräldrar och ett hem, som försörjde dem med alla livets förnödenheter. Andra lagar behövdes det för Herrestads folkskola, än för församlingens räddningsskola.

Komma dessa att bestå bredvid varandra, o, huru gärna vill vi då avbörda oss det stora ansvaret att själva hålla de 20 återstående barnen i räddningsskolan; till dess tvingar kärleken oss att behålla dem, om Gud giver andliga och lekamliga krafter.

Räddningsskolan behövde 1) ett familjeliv med tillfredställande av dess andliga och lekamliga behov genom en kristlig faders- och modersvård.
2) Utvecklingen genom handarbete, som är för gossar och flickor oumbärligt, om livet ska bli ett helt. I ordentliga familjeliv får barnen lära sig sådant, men de till räddning upptagna barn har ej ett hem, där de inläras sådant.
3) En oavbruten tillgång till skolhemmet på därtill bestämda terminer till dess barn bliva överlämnade åt kyrkan och samhället, till detta senares hjälp i mat och kläder och framför allt söndagskläder. Vikten därav har vi utvecklat i en av de förra årsberättelserna. Detta behov förstår också varje sabbatsvän bäst och medger lätt skyldigheten att skaffa de nakna kropparna, som själva känner sina behov, en möjlighet att själva övertyga sig om själens nakenhet, som ej vet därom och ej säger till, såsom kroppen, samt erbjuda dem, vad evangelium vill giva. Momentet av intagandet har vi i första frågans besvarande förenat med julaftonens glädje.
Barnen är därigenom ställda under den enda möjliga räddningen genom Jesu Kristi, Guds sons, människoblivande. Detta vare nog om behovens olikheter i folk- och räddningsskolor. Komma dessa att bestå bredvid varandra, o, huru gärna vill vi då avbörda oss det stora ansvaret att själva hålla de 20 återstående barnen i räddningsskolan; till dess tvingar kärleken oss att behålla dem, om Gud giver andliga och lekamliga krafter.