Varför väcker vår lilla, fattiga och anspråkslösa skokssåning så mycket deltagande i det rika Tyskland?

Svar: Man gläder sig åt skogsbarnens anspråkslöshet, tarvlighet och förnöjsamhet och lämnar gärna en skärv, varmed så mycket kan uträttas till vanvårdade barns möjliga räddning. Vår tyska fattigvänner beställa hos våra fattiga arbete, som de hemma kunna köpa för mycket bättre pris än hälften av det, vartill vi kunna lämna det. De betala till och med den dyra transporten.
Varför? Må de svara med egna ord: grevinnan von R. i Mecklenburg skriver: "Vi har uti en förening, varuti vi en gång varje vecka arbeta för våra fattiga, flitigt förfärdigat kläder av svenskt vadmal. Ljuv och hjärterörande är för mig tanken, att vi har hjälp och förenat våra fattiga uti ömsesidig växelverkan. Må då alla våra gärningar ske uti Jesu namn och i hans trohet. Må de genom hans välsignelse bliva fruktbärande hos oss och andra."
Hon betalade 100 rdl. b:co för i Tyskland. Jag är inte bekant med henne. Kristi kärlek tvingar att sträcka ut systerhanden till oss! Lovad vare Herren! Alla tyska vänner äro livade av den anden, som vill förena strävandet i Jesu 100 alnar vadmal, som hon hade kunnat köpa för 12 s. b:co alnen De känna inga politiska gränser, ty Kristi kärlek genombryter dem alla. Så har de under egen stor brödnöd och missväxt i år ändå tänkt på oss och känt sig livligen kallade till brodelig handräckning över hav och land och därmed till förening uti ett och samma strävande, variegenom endast föreningarna blir starka.

Tiden ska komma, då det bryter sig fram, växer och bär frukt, somt trettiofallt, somt sextiofallt, somt hudrafallt, Uppståndelsens sköna, livgivande verkan lärer oss gladeligen hoppas. De som så i tro och kärlek, må tåligt bida till de oss brodden giver först ett ringa korn till utsäde och sedemera mycketutsäde giver en rik skörd för tid och evighet.

Svagt har jag besvarat  de till mig direkt och indirekt ställda frågorna med ledning av en 14-årig erfarenhet. Vi överväga med tacksamhet vår lyckliga ställning farmför många andra länder i Europa, där hungersnöd, plundring av sädesmagasin och plundring av sädestransporter har inträffat. Intet dylikt har hänt här i Sverige under många förflutna missväxtår. Sädespriserna äro höga i år och brödnöd råder här och i många trakter; men Gud välsignar vår fattigdom med enkelhet och förnöjsamhet samt förmåga att försaka, vad man måste umbära, så att hela vår allmoge förstår att rätta sig efter tillgångarna. En allmän välgörenhet råder inbördes. Den rena kristna läran är icke bortträngd ifrån våra predikstolar eller ur folkundervisningen, varigenom Gud kan kalla och bereda människan till tålamod och undergivenhet för hans vilja samt kuva anspråken under trons lydnad. Må vi aldrig vid vår föreningar, som nu så ymnigt uppblomstra, lämna ödmjukhetens sköna dygd ur våra beräkningar. Må vi vårda dess grund hos oss själva först oc sedan under vår kallelse till nästans hjälp och räddning, så skall varken Gud eller vår regering lämna oss ohulpna, ty vi befodrar deras sak, enligt våra förhålanden och Guds ords vägvisning. Motiven för vår trafaldiga verksamhet tror vi oss nu har framställt. Vilja vi nu veta om den kristliga verksamheten har burit frukt, så måste vi svara: Det är för tidigta att fråga efter frukterna. Säderskornet blir ej levande, förrän det dör. Mycket, som ej är dött, har fallit på stenören och på vägarna där det blir förtrampat eller på hård grund där det förtorkas. Visst ligger ändå här och där något korn i jorden förmultnande stilla i det fördolda. Tiden ska komma, då det bryter sig fram, växer och bär frukt, somt trettiofallt, somt sextiofallt, somt hudrafallt, Uppståndelsens sköna, livgivande verkan lärer oss gladeligen hoppas. De som så i tro och kärlek, må tåligt bida till de oss brodden giver först ett ringa korn till utsäde och sedemera mycketutsäde giver en rik skörd för tid och evighet.