Om Emmy Rappe
1836 1837 1839 1840 1841 1843 1846 1847 1848 1849 1853 1855 1857
1836
Just när jag på morgonen lärde mig löftesordet utantill, att "Gud räddar oss sex gånger ur nöden, och sju gånger avvänder han olyckan ifrån oss", trädde först barnen och sedan Emmy och vår gamla Ulla in genom den ensammaas dörr. O, vilket lov och tack! (Dagboken 13/1 1836)
1837
I dag reste Sofie och hennes man till hans föräldrarhem. Det gör mig gott, att de genom föräldrarna ha så stor glädje. Gud bevare dem och låter dem lyckligt återvända. - Emmy har bekymmer, men hennes uppriktighet rör mig gränslöst. Må jag kunna svara henne i dag enligt Guds vilja. (Dagboken 4/5 1837)
I dag fortsatte vi de betydelsefulla samtalen. Allt är nåd, endast nåd! Jag tackar Dig, min Gud! Linnérs kommo på eftermiddagen. Jag känner mer glädje över att få se och vara tillsammans med människor, än jag trodde. - Så stilla stunder på mitt rum och mycket förtroende från Emmy och Carl. (Dagboken 5/5 1837)
Kom Leijonhufvud. Efter allt att döma för sista gången. Han var gripen av heligt vemod vid genomseende av min Petersens kvarlåtenskap.
Även Emmy kom i dag. Gud välsigne vår samvaro och föröke i oss sin kärlek. (Dagboken 6/7 1837)Reste Carl och Emmy. Svåra, svåra strider vältrades över mig. De egna barnen vittnade emot mig, och, Gud ske lov, jag kunde ge dem rätt! Men o, vade det kostade på. Djup, djup smärta. O Gud, hjälp mig att komma bort från mig själv, mitt eget jag, lämna mig ej, förrän Du välsignar mig med rätt ställning i den situationen, i vilken jag blivit försatt. Amen! (Dagboken 26/7 1837)
På ett stilla och ödmjukt sätt resonerades mellan Carl, Emmy och Caroline om Emilia. De båda föräldrarna visade mig gränslöst förtroende, då de så öppet förstodo min mening, ehuru det gällde deras eget barn.
(Dagboken 22/8 1837)Denna dag reste vår käre Carl. O, Gud, hur det skar i hjärtat, när jag tänkte på att jag någon gång kunnat såra honom och att Emmy en gång för alltid måste lämna honom. Inför denna tanke stegrades mitt elände under resten av dagen.
Sedan åkte vi till Heidemans. Där hade jag några minuters vederkvickande samspråk med Eva. Ack, den fattigaste och svagaste av Dina varelser, min Gud, är mer värd än den mest begåvade, när hon äger Dig, sötaste Jesus Krist, i sitt hjärta!
Men nöden för Carl återkom, och jag kunde resten av dagen icke säga ett ord till Emmy. (Dagboken 24/8 1837)En undebar predikan av Schartau. En innerligt skön pratstund med Emmy - om Gud vill, vill jag återkomma till den, när vi hunnit till Tagel. På eftermiddagen träffade jag bl.a. fru Edhman - en änka, ledsen, men jag hade just inget ord till henne! (Dagboken 28/8 1837)
1839
Kom oväntat min kära Emmy. Vi hade några underbara dagar med varandra. Hon är och förblir min glädjeängel. När hon kom, blev jag så glad, att jag prisade Gud på sätt, som jag själv ej riktigt förstod. (Dagboken 3/2 1839)
Reste Emmy. Låt mig, o Gud, med tacksamhet överväga alla Dina välgärningar. (Dagboken 6/2 1839)
Fortfarande kvar å Tagel, dit äv en Emmy nu kommit. Jag var så upptagen med att skriva brev till vännerna i fosterlandet, att jag inte hann med något annat... Gud har förverkligat en älsklingstanke hos mig, nämligen att få behålla Hörda, så länge jag lever. Gud gav sin välsignelse till denna min önskan. (Dagboken 30/5 1839)
På aftonen. O, min frälsare, jag har mottagit Dig och från Dig. Det har redan ljusnat för mig i det av mig fruktade förhållandet till barnet, min Emmys, min Carls barn. " De som bidar efter Herren hämtar ny kraft, de få nya vingfjädrar såsom örnarna. Så hastar de åstad utan att uppgivas, de färdas framåt utan att bliva trötta", Jes. 40:31. Detta löftesord upplyfter mig, blott jag dagligen erinrar mig det och tror det. Du leder mig på den väg, som jag ensam icke kan finna, nämligen kärlekens, fridens och sjävförnkelsens väg. Amen! (Biktboken augusti 1839)
Veckan har gått och jag har fått mer kraft att tåla all oro och att finna ro i oron. I dag i kyrkan fick jag mer kraft att bära fram i bön det som oroat. O, Herre föröka kraften än mer! Mina bekymmer om mitt älskade barn Emmy vill jag också kasta på Herren. Jag vet, att han kommer att bära dem. Jag mötte hennes Carl tvenne gånger i en dröm, den ena gången var han strålande, ung och skön. Jag kände, att han var salig i sin död och att vi utan denna hans död aldrig kunnat glädja oss åt hans uppståndelse. En gång såg jag honom i trädgården tillsammans med Vilhelm, och då var han sådan som jag minns honom från hans jordeliv. O, så härlig!(Dagboken 18/8 1839)
En skön missionsdag. Hans talade så underbart. Min dyra Emmy var här ännu. I Hamilton var alldeles säkert den förekommande nåden kraftigt verksam, som säkert skulle bereda honom från förlusten av barnet. För många underbara dagar tillsammans med Emmy har jag innerligt tackat Gud. Vi har uppsökt alla vackra platser på Herrestad, och alla blevo dubbelt kära. (Dagboken 2/9 18399
I dag är det sista aftonen (med Emmy) (Dagboken 9/9 1839)
O, Gud, Du rike Gud i Kristus Jesus. Du har alltid nya nådens strömmar för Dina fattiga barn. Jag fick vara tillsammans med Emmy på resan och hade det fortfarande gott med henne. Och när vi tillsammans med hans kommo till Tagel, se, då var Adolf där - ett bevis på Guds förunderligt rika nåd. På tal om honom så avskyr han sin synd djupt, djupt, och i hans ledning till Gud är mycket likt min. O, Jesus, övergiv honom icke, fullborda Ditt verk Du begynt i honom. På söndagen var jag hela tiden tillsammans med honom. På måndagen började Emmy sin hemresa, fast hon inte kände sig kry. Hon var mycket allvarlig men älsklig. Herre Jesus, var Du själv hennes läkare! (Dagboken 18/9 1839)
Den gångna veckan var underbar rik. Den inneslöt mycket av evighetsvärde, strömmar av andlig välsignelse vällde fram. Jag fick ock under den ett härligt brev Sofie, utbytte tankar med henne liksom med mitt hjärtas Emmy...Pris vare dig, Herre, att Du alltid har vägar och möjligheter för Dina barn att få dem fram till målet.
(Dagboken 24/9 1839)Emmys födelsedag förlöpte så stilla. Det var så roligt att för hennes skull pryda det kära Herrestad. Men mitt i allt bröts den stora björken ned av stormen. O, vad det knakade, även i hjärtat! Svaga hjärta, vad Du ändå hänger fast vid detta jordiska!
Förra söndagen hade vi det så välsignat i kyrkan. På eftermiddagen kom brev från Emmy, vari hon berättar om Elises och Fredriks första återseende. Gud välsigne detta och lede han de båda även i fortsättningen.
(Dagboken 2/10 1839)Hur mycket har jag ej att tacka för sedan förra nattvardsgången. Bland alla välgärningar strålar den med min älskade Emmy - hur mycket innerligare äro vi också! Dessutom tvenne härliga midsommardagar. Också den bärgade skörden för både människor och djur. Och hjärtat har väl blivit mera moget - det beder för båda ej förenade nu i tro! Och Hans, den käre Hans Adolf. Så dyrbart det var att få se honom. Hjärtat beder också för Carl och Hildur. Herre, undervisa det att lära sig bedja innerligare, mera enträget för Emilia och Axel - ack, den senare ligger mig så fjärran!
(Biktboken oktober 1839)Den 27.
Söndag. Så var det så skönt nyss, och idag? Avfall i mig och runt om mig. O, Herre Jesus, förlåt?
Ett kärt brev från Emmy vederkvickte mig. Men jag kännerden 28,
att jag icke tillbringat min söndag, såsom jag skulle. De krafter, som en måndag skulle finnas, fattas mig. Dagen är nu slut, den är genombeden. Det som fattas mig idag får jag som ny nåd i morgon.(Dagboken 27-28/10 1839)Denna dag har Emmy som hyresgäst flyttat in till mor Hulda. (Dagboken 1/11 1839)
I går var det Hannas födelsedag - den sista? Vilhelm har varit här och glatt mig och de mina. Gud välsigne den käre Vilhelm för hans varma intresse för mig och Emmy. (Dagboken 29/11 1839)
Jag har nu fått veta, att Emmy inte kommer (till jul). Det känns svårt och vållar mig nu bekymmer. "Jesus allena." (Dagboken 15712 1839)
Emmy har inte kommit idag heller. Men det är som min käre Carls barn säger: "Det är Guds vilja, att vi si stillhet skola öva oss i gemenskapen allenast med Jesus och taga allt, evad det än må vara, såsom gåvor av honom. Då blir allt gott."
(Nyårsafton kl.10 på kvällen)1840
Dig vare evigt lov, min Herre och Gud, som gjort mig så rik! Du har tagit en och annan av mina käraste ifrån mig, men tack för dem jag har kvar! Ja, Du skyddar änkorna, och de faderlösas Fader är Du. Amen. Herre Jesus, stanna kvar hos oss! Amen. (Dagboken 12/1 1840)
Jag och Emmy promenarade till Hörda. På vägen dit gjorde de rimfrostbeklädda björkarna ett djupt intryck på oss. De stodo där vitklädda som andeväsen och deras bild mot den blå himlen verkade mäktigt på oss. Det hela var som en förklaring på hur skön himlen en gång blir för oss... (Dagboken 14/1 1840)
Idag har Emmy rest. Jag är något besviken. Jag hade nämligen väntat mig mer glädje från hennes sida beträffande Emilie, men ack: alla mänskliga förhållanden äro så svaga och små. Hur bindas vi ej av obetydliga ting. Skönt att det en gång ska bli bättre där i frihetens och fridens gyllenen land! Först idag tog julfirandet slut. Det har varit vackert och härligt. Med Emmy har jag i alla fall haft härliga stunder. Vi har fröjdat oss i minnet efter våra kära avlidna. Minnena kommo som vågor av ljusa gestalter. Det är väl därför vi hava dem tillsammans med Gud. Jag saknar nu Emmy. Hon verkar så gott på mig med sitt lugn. Vad Frälsaren skänkt oss tillsammans under dessa dagar, måste jag nog tänka på att bevara. (Dagboken 17/1 1840)
Under den gångna veckan har jag haft gott om rent mänskliga prövningar. Det gällde Emmy. Åt dig, Gud, som rannsakar hjärtat anbefaller jag henne. Du är kärlekens Gud, ack, föröka kärleken! Sanningen hör tillsammans med den gudomliga kärleken, och så långt jag har förstått har mitt rama modershjärta givit utav den. (Dagboken 2/2 1840)
Hela denna vecka har jag varit bunden i min själ och deprimerad. Kanske var det för att jag haft mycket i tankarna angående min kära Emmy. I varje fall räknar jag med Guds välsignelse och att Gud stöder den moderliga troheten, om också satan försökte att göra den om intet. (Dagboken 4/3 1840)
Annandag påsk var en svår dag - jag erhöll nämligen ett brev från Emmy, vari hon meddelar sina planer att bosätta sig i Stockholm. O, vad jag blev uppskakad! Jag måste pröva mig inför Guds ansikte och har funnit, att jag inte kan stanna här hemma. Jag måste redan i morgon fara i väg för att få trycka mitt älskade barn till mitt hjärta och för att fråga hur detta kan vara och när en resa kan komma att ske, Men nu, innan jag träffat henne, vill jag vördnandsfullt fråga Dig, min Gud:
1. Får man egenmäktigt lämna sitt hem för att följa en son ut i världen, följa honom och taga sina tre döttrar med sig, som icke äro tvungna att ge sig ut i världen!
2. Få vi tysta ner alla röster, som tydligt talat tidigare till oss?
3. Får man ge avkall på sina tidigare gjorda föresatser? Har icke Du bestämt, att där vi bliva satta en gång och fårr vår uppgifter, där skola vi förbliva?
4. Får jag som kristen ge mig ut i något, som lätt kan bli till fara?
5. Får jag verkligen övergiva alla tidigare förhållanden för att följa ett av mina barn, då jag har flera, allra helst som jag kort förut bestämt mig för att än mer än förut ta han om en ensam gammal mor, helst när denne redan planerat en hel del nybyggnader. Blir inte detta också anledning till en hel del onödiga kostnader och besvär?Jag beder Gud, att alla dessa frågor måtte lösas till det bästa, och var Du, min Frälsare med vid den kommande uppgörelsen. O, giv Emmy förlossning från denna änkeoro. (Dagboken 20/4 1840)
I dag reste vi över Yxkullsund till Tagel. Vi förlitar oss på Herrens vägledning på denna resa. Och att jag kommer på rätt fot med Emmy. O, min Emmy!!! I morgon träffas vi. (Dagboken 21/4 1840)
Lyckligt tillryggalagd resa och tydligt vittnesbörd om att vår resa var lyckosam. Kärleken och förståelsen var ömsesidig. Trots olika åsikter vovo våra hjärtan förenande genom tron och i Jesus. Lovad vare Herren för det. Han som är Herren i kropp, själ och ande. Jag fick emellertid finna mig i en annan ordning. Emmy måste följa sitt barn till Kristianstad. Jag kunde inte säga emot, trots att allt inom mig ropade på gehör. Den käre Vilhelm var mycket upptagen, men Gud vederkvickte mig genom honom. (Dagboken 22/4 1840)
Denna dag reste Emmy. Ack, så ensam jag blir. Jag var också så ledsen. Länge följde vi hennes spår, mitt barns spår, såsom hon ju måste följa sitt barns spår - hur underligt är icke livet! Men min tröst är, att hon troget vill följa vår gemensamma Herres spår, och då går det ju i anden vidare på den smala vägen. Hon följer sitt barn för att lättare kunna leda det på den rätta vägen. (Dagboken 23/4 1840)
Sedan jag sist tecknade ner något i denna bok, har jag åter upplevat en rad välgärningar från Gud. Jag kan endast svagt tacka Gud för alla nådesstunder han delar till mig. I dag har jag tillskrivit min vän Hanna och därtill allt vad som hände under förra månaden. Detsamma har jag tidigare talat om för mina dyra vänner Mina Runge, Justine Matsen, Emmy och Sofie. Hittills har Du, min Jesus, förunderligt härligt hjälpt mig och mitt hus. Må ordet ur Jes. 5o:10 gälla särskilt med avseende på framtiden för oss alla! (Dagboken 31/4 1840)
I dag stilla och fridfullt. Alla äro i kyrkan och till nattvarden. Jag ensam med min Emmy. O, Herre, bevara och välsigna! Tack, att Du skall göra det. (Dagboken 31/5 1840)
En undebar tisdag. Strömmar av välsignelse ur fadershanden! Jag fick denna dag ett starkt intryck av att Herrestad kan bli till mångas välsignelse, när Guds barn får ställa och styra där. Och så Sandén igen! O, vilken kärlek den mannen är mäktig. Men så tänker han blott på det enda nödvändiga. - Emmy har kommit hem, mitt kära, kära barn. Kommer hon månne snart hit? Ja, Gud må sköta om det. Må han bevara oss och sköta om oss från nu och till evig tid! (Dagboken 2/6 1840)
I går kom min kära, kära Emmy! Och med henne barnen. Jag, som väntat och längtat så, kände mig inte så fri och lycklig, som jag borde ha varit, och det gjorde mig mycket ledsen. Det bästa på jorden förvrids ofta genom de mest oförutsedda händelser. Gud hjälpe! Endast den som Sonen gör fri är fri. Kom, Jesus, och befria mig! Kom,glädjekällan, viken alla smärtor. (Dagboken 6/6 1840)
O, min Jesus, Ditt otacksamma barnn måste liksom samla kraft för att söka vara tacksam för all Din Nåd. Sedan flera dagar har jag nu varit tillsammans med Emmy, det äldsta nådebarnet, och har jag för varje dag blivit gladare och friare, ja, jag känner som lättnad i hela kroppen. (Dagboken 20/6 1840)
O, Du fader vår i himmelen. Hur har Du åter icke visat oss Din barmhärtighet. Den 27 juni tog Du hem vår älskade Hedda för att hos Dig förvara henne för evigt. Liksom med en kyss tog Du denna Din älskling, ett ämne för lovprisning för Dina barn, så länge de väntar efter denna Din famn. Underbart berett sände Du till henne Emmy och Elise, så att hon fick dö i deras armar. Du styrkte Emmy så att hon fick vara här i stillheten dessförinnan, som Du alltid skänker oss tillsammans. (Dagboken 2/7 1840)
Den 10 kom Emmy åter, även hon med mycken glädje. Den 15 hade vi examensdag. Innehållsrik och god. Ydström och Sandén talade. Hela dagen enbart glädje. Vilhelm och von Schmiterlöf voro också med. De stannade till den 17. Den 30 juli firade vi Sofies födelsedag. Jag erfor därvis sann modersglädje i mitt hjärta.
(Dagboken 9/8 1840)Den 31 hölls missionsbön, som var enastående. Hans kom på lördagen innan efter Emmys hästar. Hans tal! Även Bergvall, Sandén och Ydström medverkade. Den 4 auguati återvände Emmy till sitt hem. Min oro för henne var så stor. Det är så svårt att kastas från ett stilla, med Gud dolt liv in i ett hav av oro. Men allt måste gå, i Guds namn. Det var svårt, ty den naturliga människan behärskade mig fullständigt den dagen Emmy reste. Högst bedrövligt är det också idag, på söndagen! Idag har Hans talat i anslutning till Samuels utrop om att Herren gör något med Israel. Jag tänkte på detta och på sista avskedet från Emmy. Hans talade om Abraham och Sara hos konung Abilmelek, då Abraham kallade Sara för sin syster. Detta må höra till en frimodig bekännelse för alla Guds barn. Vi få, på grund av barmhärtighet från Gud, vara Jesus bröder och systrar, ja, hans brud. (Dagboken 9/8 1840)
Så kom brev från Emmy och Sofie och gladde mig mycket. O, de kära barnen! Gud välsigne dem! (Dagboken 23/8 1840)
Den 10 reste vi till Tagel, där vi hade det gott som alltid och vilade oss påföljande dag. Den 12, sent på lördagskvällen, kommo vi fram till Emmy. Men ack så främmande jag kände mig med rummet. Det var nytt. Men Sofie var där, som en dröm stod hon där från en gammal tid - ja, tid, icke evighet fast det var längesedan vi träffades här. Det tövade inte länge förrän jag ledsagades till Heddas rum, där jag skulle vila över natten. Den Gode Guden tog hand om mig. Igenom hans helige Ande hade jag liksom sällskap med henne, min älskade Hedda. Många minnen döko upp från förflutna dar, påminnande om hennes älskliga väsen, ödmjukhet, tålamod och anspråkslöshet. Så kommo minnerna varje kväll, ofta även om natten. denna erfarenhet är oförglömmerlig, och jag känner, att den kommer att bära frukt. Hur dyrbart, att redan avsomnade vänners andar så kunna besöka ännu levande!
Emmy blev för mig på något sätt ljusare och älskligare för varje dag. Särskilt gott kändes det den 23, då vi reste till våra käras gravar och då korset på Heddas grav restes. Därefter kom besöket på Hästhagen sista aftonen. Frågan kom då så livligt för mig: kanske Emmy och jag aldrig ses mer i detta livet. Men då har vi återseendet, , vi har varann under alla förhållanden. Britta, Louise och August voro också mycket vanliga, då vi träffades. Den 24 reste vi hem. Gud välsigne oss alla och vad som varit! (Dagboken 28/9 1840)Stilla har denna vecka gått, och jag tror, att Gud har uträttat mycket hos oss. Den gångna veckan var den sista för Emmy att vara på Drettinge. (Dagboken 4/10 1840)
Den 12 kom Emilia åter hit. Sitt hjärta hade hon öppnat för mig redan den 5 november, så att alla händelse lågo nu i morgonens ljus. Mycket var det nu att dryfta i breven till och från Emmy. Jag känner som om jag ej skulle kunna läsa hennes brev i dag, ty hennes brev äro ofta störande med avseende på min söndagsfrid, och det är dock Herrens dag idag. I Herren kämpar vi båda och äro förenade med varandra - alltså, efter aftonsångsgudstjänsten skall jag ändock våga läsa dem, sedan jag rätteligen väpnat mig med andens vapen, tron, kärleken och bönen.
(Dagboken 29/11 1840)Denna dag har varit en stilla dag med rikt utbyte i samtal med Karolina och skriftligen med Emmy. Välsigna, Gud, dem båda! O, Herre, allt skedde till Dins sons ära. Hjälp mig ock med min skrivelse till Willerding! Må alla mina ord och tankar behaga Dig! (Dagboken 10/12 1840)
Jag har åter vågat något för våra fattiga. Låter Du, Herre, Din välsignelse vila däröver, så kommer det att lyckas. Ja, min Frälsare, flera av Dina barn skulle därigenom bekläadas och bespisas. Välsigna nu allt, som genom Din helige Ande påbörjats av mig... Låt nu sabbatsstillheten komma över mig, och giv mig andlig glädje och frid, o Jesus, för det att jag inte sysslat med Emmys brev idag. (Dagboken 12/12 1840)
I dag får jag meddelandet, att Emmy och hennes barn vilja komma till det stilla Herrestad till jul! Outsägliga glädje! Välkommen välkommen, kära barnet, med hela din skara! (Dagboken 14/12 1840)
Emmy och barnen lyckligt anlända hit. De kommo sent. Vi hade väntat länge på dem. Gud, välsigna Du vår samvaro! Vi har känt Gud nära oss i dag. (Dagboken 23/12 1840)
O, min Frälsare, hur skall jag kunna tacka Dig för Din förbarmande Nåd! Dagen har gått så stilla och skönt i Din tjänst, lovad vare den helige väktaren, Anden, som icke tillät mitt hjärta bliva oroligt i de många bestyren med alla utdelningar till de fattiga. Vårt förråd räckte till alla. Du höll mig uppe, och var och en fick sitt. Under allt stärkte Du min kropp, allt var bevarande nåd. Jag vill också lova och tacka för allt utan överdrift. Gör mig Du mottaglig för Dina gåvor på rätt sätt, så blir nåden bofast hos mig.
Emmy föreföll trött och ledsen. Slå brygga mellan våra hjärtan, Herre! (Dagboken 24/12 1840)1841
Hela veckan har Guds heliga ande varit verksam i vår kära Johanna. Gode Gud, hjälp! Hjälp! Låt henne och andra här ej tröttna vid det härliga verket. Kom och befrukta allas våra själar! Emmy är så kärleksfull! (Dagboken 10/1 1841)
Nu ha åter tio dagar gått, under vilka jag ej har hunnit uppteckna någonting. Emmy blev sjuk, och hennes bekymmer fyllde mig så, att jag ej kunde företa mig något. Annars hade jag väl behövt för mitt eget hjärta koncentrera mig kring det som är min dagliga tröst. Lär mig det, Du värde lärare, Du helige ande!
I dag har ordet om den dagliga bättringen och boten trängt in i min själ och saligheten av att jag kan få dricka Guds kärlek såsom hjorten dricker ur den friska källan. Detta för att jag borde försöka förstå Guds under och välgärningar även med det som han låter ske i naturen.
Emmy har dessa dagar förefallit oss mycket förändrad. Giv henne, o Gud, vad hon behöver - såsom Du ger oss alla! Jag erkänner, att jag har syndat emot Gud varenda en av dessa dagar men måste till Herrens pris erkänna, att han förlåtit mig allt lika trofast som jag varit trolös. (Dagboken 20/1 1843)Alltfort välgärningar, talrika som sanden i öknen, vem kan räkna sandkornen? Blott några kan jag nämna: först att Gud gjort väl vid mitt gamla huvud och bota värken i nacken! Tack också för Emmys tillfrisknande! (Dagboken 30/1 1841)
Så måste jag också lämna Emmy, som fick lämna det lugna, fridfulla Herrestad för att bege sig ut i den hårda och kärlekslösa världen därutanför. Hon reste den 5. Hur fasansfull stod inte känslan av dödens närhet nyss! Isande kall kom den liksom från avgrunden. Är jag verkligen rädd för att dö? Men till livet trängde jag, till min, till vår Jesus, i vilken alla mina döda leva - o, jag lever ju i honom själv! (Dagboken 6/2 1842)
Vi ha varit så lyckliga i kärleken här. O, låt denna vecka bli sådan! Giv vår Emilia vad hon behöver till liv! O min Jesus, Jesus, Jesus! Jag hade även denna vecka brev fån Sofie och skrev själv till Elise, Emmy, Vilhelm, min syster Lejonhufvud. (Dagboken 12/2 1841)
Den 12 kom Vilhelm jämte Sofie och hennes söta barn. Den 13 Emmy, Engströms den 24 och den 2 ds Louise. Den 6 voro alla borta. (Dagboken 26/ 1841)
Sedan jag sist nedtecknade något, ha underbara välgärningar från Gud höljt mig, och många viktiga händelser ha tilldragit sig. Den 13 reste Caroline, vår Emmys Caroline! (Dagboken 29/9 1841)
De båda senaste dagarna ha vi varit stilla och återhämtat oss efter resan, och det var ljuvligt. Nu ska Emmy snart vara här igen och: Fader, giv mig mer av stillhet och återhämtningen, så att jag kan vara för henne den ömma modern. Stärk mig också inför den annalkande vintern! (Dagboken 1/10 1841)
De båda senaste dagarna ha vi varit stilla och återhämtat oss efter resan, och det var ljuvligt. Nu ska Emmy snart vara här igen och: Fader, giv mig mer av stillhet och återhämtningen, så att jag kan vara för henne den ömma modern. Stärk mig också inför den annalkande vintern! (Dagboken 9/10 1841)
Med Emmy och barnen kom det in i mitt hem som jag länge saknat. Jag tackar Gud. Veckan har varit rik på andliga och lekamliga välsignelser. Att Elise var min Heddas (andliga) dotter, känner jag dagligen mer och mer. Sannerligen förbönen ska icke tystna!
Det blev genast så ljust, när Emmy kom. (Dagboken 17/10 1841)Livet med Emmy och barnen är mig kärt, men Emilia, o Emilia! Var är du och hur är du? Din ställning till mig och alla är för mig en olöst gåta, en ständig orsak til ängslan. O, Jesus, giv förtroende, låt ingen taga Dina får ifrån dig! Och giv mig äntligen frid och glädje i detta! Låt det Du lidit för mig alltid var inför min åsyn, på det att jag må älska dem som Du givit mig!
(Dagboken 27/11 1841)En stilla och skön jul med Emmy och hennes barn har gjort mig outsägligt lycklig. Jag tackar för detta som för en stor nåd. Jag tackar för alla mina goda vänner i fosterlandet, som kommit ihåg mig med brev. Dig vare evigt lov, min Herre och Gud, som gjort mig så rik! Du har tagit en och annan av mina käraste ifrån mig, men tack för dem jag har kvar! Ja, Du skyddar änkorna, och de faderlösas Fader är Du. Amen. Herre Jesus, stanna kvar hos oss! Amen. (Dagboken 31/12 1841)
1843
Välsignad kyrkogång. Kära brev från Emmy och Vilhelm. En skön predikan av Luther över Jesu namn. (Dagboken 1/1 1843)
Emmy har fått uppskakande underättelser om Karl Reinhold Hirdemans sjukdom och hastiga död. Tack vare många bestyr med föreningen kunde jag inte riktigt sjunka med henne in i sorgen. (Dagboken 8/1 1843)
Halleluja! Emmy kom i eftermiddag och gladde mig. O, giv oss nu tillsammans den sanna glädjen. Jag har åter fällt så många saknadens tårar efter Daniel. (Dagboken 27/1 1843)
Åter många tårar, men genom Guds hjälp har jag i afton blivit lugnare. jag har kommit överens med min Käre Emmy. (Dagboken 30/1 1843)
Emmy känner sig förkrossad av en envis huvudvärk. Så är det med livet härnere! (Dagboken 13/2 1843)
Samvaron med Emmy rörde mig ofta på djupet, och ibland blev jag mycket vemodig. Men det kunde ju inte bli på annat sättJag har ofta känt, att vi skulle komma att skiljas. En gång kommer det dock att bli annorlunda ty hon bygger sitt framtidshopp på samma grund som jag: Guds nåd och hopp om himmelens salighet. Men hon måste ju följa sina barn och hon lever ju så olikt mig. Hon kan ju så väl bereda glädje för sina barn. Jag tackar Dig, Gud, för allt vad hon har gjort för mig. Hon har alltid berett mig så mycket glädje och varit så öm och moderlig. (Dagboken 25/2 1843)
Ännu en vecka bakom mig. Och även under den har Guds nåd i Kristus Jesus varit med mig. Sofie har varit hos mig i 8 dagar, därför är allt som det skall vara. De första dagarna efter Emmys resa var jag på grund av spänningen fullkomligt slut. Vid sådana tillfällen finns för mig endast ett att göra: tro på Gud och få styrkan hos honom. Så skedde även denna gång.
Under denna vecka har jag haft tvenne drömmar om Emilia, som kraftigt omskakat mig. Jag såg henne i kyrkan, världslig, lätt, med ett tanklöst uttryck - annars intet mer. Den synen vill jag helt glömma. Den andra drömmen var däremot så ljuvlig, att jag aldrig vill glömma den. Jag spelade en psalm, och när jag slutade och liksom satt och lyssnade till de sista orden, hörde jag Emmys älskliga röst. Jag hade först en känsla av att jag ensam befunnit mig i rummet, men rösten kom från soffan vid motsatta väggen. Emmy sade: "Mor, se hur skön och vacker Hanna är, hur vackert hon ler mot dig." Jag vände mig om och då såg jag, att Emilia låg i Emmys armar. Plötsligt slet sig Emilia lös från moderns armar, kom emot mig med öppen famn och gav mig en kyss med sådan innerlighet och värme, att jag aldrig kommer att glömma den, så verklig var den. Hela dagen som följde på den natten, var jag upprymd av den ljuva drömmen. (Dagboken 4/3 1843)Så kom ännu ett brev från Emilia samtidigt med ett kärleksfullt brev från min Emmy. Hur underbart är ändock icke förhållandet till de älskade barnen; helt annorlunda än mellan mig och de kristna i min närmaste omgivning, hur annorlunda t.o.m. än mellan mig och vännerna i Tyskland. (Dagboken 26/3 1843)
Hur mycket bekymmer gör sig inte mor Emmy för min Benjamin! Detta tränger mig verkligen djupt in i själen. Jakob fick ju också låta sin Benjamin draga lång väg tillsammans med sin bröder, som sålt Josef. Hon har emellertid i sin Herre och Frälsare en ledsagare, som följer henne troget i allt och som älskar henne ömmare än mor Emmy förmått att älska. ""Varför rädens I?" Mor Emmy säger, att hon vänta sig alldeles för mycket av människorna, och så kunna vi alla också säga. Men det är för mig en allvarlig förmaning att ej göra så. Jag önskar dock till Gud, att ifråga om trohet, kärlek och förbön till och för de mig anförtrodda själarna hade samma nit som hon. På den punkten gör hon mig mycket skamsen. Jag skulle vilja om henne säga som den helige Ambrosius: Det är omöjligt, att en son, för vilken modern gjutit så många tårar, kan gå förlorad. Om att gå förlorad kan ju icke här vara tal. Det gäller här blott för henne att närmare lära känna flera klippspetsar och avvägar för att ännu mera bestämt och med ännu mera tillit följa den rätta vägen. (Dagboken 22/4 1843)
Den 28 juni reste Caroline och jag till Tagel, där vi hörde Wieselgren. Där träffade vi också den kära Emmy(!), Elise och Caroline, som växer upp till allas vår glädje. Den 1 juli kommo vi hem efter våra kära vänners avresa till Hamburg. (Dagboken 2/7 1843)
På söndagen hade jag en mängd kära brev från Vilhelm, Mathilda, Emmy och Emilia - Emilias sista brev! (Dagboken 6/8 1843)
Reste Karolina och jag i Herrens namn. Först kommo vi till Tagel, där var det tomt. Redan dagen därpå kommo vi till Drettinge, där Emilia ilade oss till mötes med öppna armar. Vad jag led där ligger i hjärtats djup, som en dyrbar erfarenhet; ty den kan inte beskrivas. Jag endats antyder i allt vad jag känt med Matt.19:29. Kampen är ännu inte på länge slut, men den slutgiltiga segern står fast, enär min Jesus själv kommer till min hjälp. Glädjetillfällerna där voro ju också utomordentliga. Återseendet, brev, underättelser från alla dyra vänner, o! Min egen kära Emmy var så kärleksfull men så orolig och fruktande i fråga kom vandringen på den rätta vägen med hänsyn till att moderskärleken ville taga ut sin rätt och leda henne på avvägar. Vi gjorde besök överallt , där vi hade gamla goda vänner. (Dagboken 17/8 1843)
Äntligen på hemväg. Dagen därpå kommo vi till Tagel.Vi stannade över natten. Vännerna voro nu hemkomna från sin resa, och den käre Vilhelm berättade outröttligt. På lördagen voro vi på besök i ett mycket trevligt hem. På söndagen sammantfräffade vi med en häradshövding, en älskvärd ung man, som bekände sig vara en Herrens lärjunge.
Vi kommo hem lagom till missonsbönen på måndagen. (Dagboken 30/8 1843)Några anteckningar ur minnet. den 11 kommo Ydström och stannade till torsdagen. Jag led mycket under denna vecka, bl.a. genom ett brev från min Emmy. Gud hjälpte. Söndagen den 17 hörde jag Engström i Hångers kyrka och jag blev mycket, mycket glad och uppbyggd. Lovad vare Gud, som uppehåller mig och som förljuvar min ensamma levnadsafton på så sätt. (Dagboken 20/9 1843)
Samma dag kom Emmy med alla sina barn utom Sigrid på besök. Emilia verkade frigjord och känner sig hemma. Gud vare tack för det. Med min kära Emmy har jag även haft många allvarliga samtal. Efter dem kändes det som en stor lättnad. Jag talade nämligen fritt ur hjärtat, så att vårt 37-åriga samliv ventilerades i grunden. Allt sades och togs emot med kärlek. I går Carls fördelsedag, hade vi mycket skönt samliv omkring hans minne. Jag kände det så gott, så innerligt gott. Ett mindre angenämt avbrott hörde till. (Dagboken 15/10)
Även idag lägrade sig orosmoln mellan Emmy och mig, medan från Emilie då och då kommo förstående blickar. O, måtte härur utvecklas ljusets ande och ljusets liv mellan oss. (Dagboken 16/10 1843)
Under tiden till i dag - Emmy reste nyss - har det karakteristiska i en människas liv gjort sig starkt gällande: en kamp mellan ljus och mörker, strid, kamp. Ett är emellertid säkert: icke vann satan här, utan Gud! Vi har också haft en underbar dag hos Sofie, lovad vare Herren! (Dagboken 31/10 1843)
Ett brev från Emmy verkade fullkomligt förlamande på mig - men, Gud till pris, nu har jag åter kommit i jämnvikt. (Dagboken 12/12 1843)
1846
Den 5 kommo Engströms redan åter, Emmy hade fått nervfeber, varför de måste ge sig hem igen. Den 7 missionsbön med många predikanter. Engström och Ydström talade vackert. (Dagbok 10/9 1846)
Den 5 kommo Engströms redan åter, Emmy hade fått nervfeber, varför de måste ge sig hem igen. Den 7 missionsbön med många predikanter. Engström och Ydström talade vackert.(Dagboken 27/9 1846)
Caroline är här och Emmy, hennes mor, min Emmy. O, jag känner mig så nära dem. Många underbara brev, från Nanny, från Justine och från den trogne Schiebel med "välsignelsepengarna", varmed jag kan betala skulder, räntor och allt för julen. (Dagboken 16/11 1846)
Härlig kontakt med Emmy. Säkert, säkert blir det bättre och bättre kontakt mellan oss två. Tålamod blott, du oroliga modershjärta. (Dagboken 18/11 1846)
Välsigna, Gud, min kära, kära Emmy! Djävulen vill skilja oss åt och komma oss att få det svårt, men ännu har han inte segrat, och kommer inte heller att göra det, ty min kärlek till henne är, som jag tror genom Guds nåd, nu starkare än någonsin. (Dagboken 31/12 1846)
1847
Äntligen kom min Emmy, som jag väntat på så länge, och det gladde mig så ofantligt, men ändock släppte icke den förfärliga ångesten. (Dagboken 19/1 1847)
En förfärande kroppslig värk som gav mig förvarning till döden. Jag greps av en känsla av vanmakt och svimning, ur vilken Emmy väckte mig med den ljuvaste kyss. Den påminde mig om den kyss hon gav mig, då min Petersens kista stod framför altaret. Då det mörknade för mitt sinne eller medvetande, slog hon sina armar omkring mig och ropade "Jesus" i mitt öra. Hur nära Emmy är mig, kände jag nu tydligt. (Dagboken 26/1 1847)
Jag kan tala om en verklig fest mellan mig , Emmy och N. Anledningen var, att jag fått ta hand om C. Du gode Gud, hjälp oss tre änkor att till Din ära hjälpa varandra, amen! (Dagboken 11/2 1847)
Börjar årets passionstid. Emmy sjuk, men jag har en salig förening med henne. (Dagboken 13/2 1847)
Mycket orolig genom ett brev från Emmy. O, min Frälsare, när blir jag rätt förlitande på Dig? Du allena vet det, men hjälp mig! (Dagboken 15/3 1847)
Med Emmy är jag ännu innerligare förenad, men ändock finns sådant kvar, som genom satans list och det egna fördärvet skulle kunna skilja oss åt. Men nu växer vår förening i styrka genom Dig. O, Jesus hör min moderliga bön för detta barn. (Biktboken mars 1847)
Mycken nöd och kamp för borgensförbindelser med Emmy. (Dagboken 1/7 1847)
1848
På kvällen kom Emmy med sina skatter. Vi hade det så gott vid lampans sken. Att vänta sina kära är att vänta något av det himmelska. Måtte jag ständigt ha denna saliga väntan på Dig, Herre Jesus. (Dagboken 1/2 1848)
Emmy har beslutat sig för att bo på Hörda. Det har jag Dig att tacka för, du kärleksfulle Fader. Välsigna det beslutet och giv, att vi kunna leva i frid och endräkt. (Dagboken 11/2 1848)
Jag känner mig också innerligare förenad med Emmy, med alla gamla vänner - trofasta äro de i Dig. Stillhet och frid har jag i huset och en riklig ström av Guds ord genom Din trogna tjänare Engström - också härvidlag en stegrad utveckling. (Biktboken mars 1848)
Till det som plågat mig vill jag nämna meddelandet om Emmys sjukdom. Ett brev från henne i dag ger mig emellertid nytt gott hopp. Lovad vare Gud! Min svåra förkylning och den starka stormen tilläto mig icke att fara till kyrkan. Till vederkvickelsen under denna tid hör också Fjellstedts brev. (Dagboken 23/4 1848)
Kommo Emmy och Axel - det var ett kärt främmande. Dagens stunder präglades av innerlighet och ro. På kvällen förklarade Elmblad Davids 133 psalm om brödernas endräkt. Vidare återgavs en trösterik och vacker predikan av Schartau av Engströms. Den blev mycket välsignande för Emmy. (Dagboken 22/6 1848)
Jag hoppades på andligt närmande mellan Emmy och hennes anhöriga. Vänta tåligt, mitt hjärta. Sök ej att tvinga fram något i förtid. (Dagboken 24/6 1848)
Jag beder för Emmy, att vår samvaro måtte bliva en sann förening i Anden, i Din Ande, beder för henne och hennes kära barns pånyttfödelse. Mota satans välde på jorden, bevara vårt fattiga land och utgjut Din ande över de Dina. (Biktboken augusti 1848)
Den 30 september intogs det heliga kärlekslivets mål under dödsängelns vingslag. Han flög emellertid bort. Liemannen gick förbi mig. Ehuru jag då kände mig obeskrivligt fattig i anden, mottog jag likväl såväl andliga som kroppsliga krafter. Jag liksom vaknade upp till nytt liv. Vad jag vid det tillfället särdeles kraftigt fick förnimmelse av var min synd. Ty, ehuru jag innerligt och av hjärtat förlåtit Emmy, kunde jag ändock inte glömma. O, hur viktigt är det dock inte att förbliva i kärleken, att förbliva i Gud. Och den som är verksam i kärleken är också verksam i sin salighet. (Biktboken december 1848)
Fullgör till visshet Ditt verk med Emmy. Du verkar. Ack, käre Frälsare, jag beder för detta barn, att hon helt måtte bli Din. Ack, jag vet så litet om hennes inre liv, men Du vet det. Och nu lägger jag henne i Din hand. Du släpper henne ej. Inneslut oss alla, käre Herre Jesus,i Ditt förbarmande medlarhjärta, hjälp oss att där lägga ner alla våra bekymer; ty Du har omsorg om oss. (Biktboken december 1848)
1849
Längtan efter gudstjänst i kyrkan övermannade mig idag. Styrkt och vederkvickt kom jag därifrån, trots att jag inte kunde höra något. - Ett kärt och oväntat brev från Emmy. (Dagboken 11/2 1849)
I brev berättar Emmy, att Hörda sålts. Åter ett dyrbart brev från Vilhelm, vari vår vänskap, grundmurad för evigt, klart framstrålar. (Dagboken 25/2 1849)
Fick kära brev från Nanny, Emilia och Emmy. Min dyra Emilia är fortfarande ansatt av svåra anfäktelser. Gud hjälpe! För mig och min kära Emilia
har jag uppsökt följande bibelställen: 1 Sam. 2:6,7, Klag. 3:31,32, Jes. 66:2, Jes. 48:10, Jes. 41:17. (Dagboken 3/3 1849)Jag var alldeles utan pengar, Emmy hade glömt mig. Då kom helt oväntat från greve Wachtmeister penningar till föreningen. Detta hade jag ej längre räknat med. Tack, käre Fader! På tisdagen betalade mjölnaren, och det var skönt. (Dagboken 13/3 1849)
Avsänt ett riktigt brev till Emmy. Herre, rena, främja och upprätthåll vår innerliga förening till evig tid! Hon är så älsklig. (Dagboken 23/3 1849)
I måndags ett mycket kärt brev från vardera Elmblad och Emmy. För övrigt stillhet en vecka, då jag känt mig svag. (Dagboken 2/4 1849)
Reste Emmy. Beträffande hennes vistelse här och mitt föhållande tilll henne i allmänhet kom jag i dag på morgornen till klarhet, i det jag hörde inom mig tydligt orden: Jesus ska du ha ellena, men alla andra och allt det andra må du dela. (Dagboken 27/8 1849)
Emmys rum är nu färdigt. (Dagboken 27/10 1849)
Emmy flyttade in. Det vore förfärligt, om vi inte nu skulle kunna leva i sämja. (Dagboken 29/10 1849)
Emmy var så glad. Ett oväntat brev från Ydström innehöll en liten hjälp - lovad vare Gud, som styrker och hjälper dag för dag!
Emmys härvaro gläder mig mycket. (Dagboken 16/11 1849)Julaftonen blev så vacker hos oss. Hultman höll en innerlig skön bön. Bad om ny välsignelse över barnen och sjöng Hosianna med dem. Sofie var mycket dålig, men jag kunde inte göra mer för henne än innerligt bedja Gud om hjälp. Vi voro alla dagar ensamma med min Kära Emmy, och det var vila och skönt. (Dagboken 28/12 1849)
1853
Caroline Rappe har vi återfått frisk, men vår Emmy är mycket sjuk. Mig, skänkte Du hälsa och gav mig tro på att mitt kranka huvud ej ska mista medvetandet om Dig. I dövhetens öken tröstar Du mig alltjämt. (Biktboken februari 1853)
I dag kommo den kära Sofie och hennes Engström. De gjorde mycket för mig och föreningen - Gud välsigne deras arbete! Även Emmy och barnen kommo. Vi ha det så innerligt bra.
Nu väntar vi oss mycket av Hultmans bibelförklaring. (Dagboken 12/2 1853)Emmy har stannat tills idag. Vi ha haft tankeutbyten, och det voro vi i stort behov av. Under tiden var Karolina mycket sjuk, men denna hennes sjukdom blev för oss till verklig välsignelse. (Dagboken 15/2 1853)
I dag kom den kära Emmy upp från Karolinas dödsläger och sade, att ögonen redan överdragits av en vit hinna och att hon nu låg i dödskampen. Efter morgonbönen gick jag ner till henne och fann det vara sant.(Dagboken 23/3 1853)
I går på tisdagen voro Kylenstierna, Ydström och Emmy här. Det var väl, att Ydström utlade texten, ty annars hade det blivit dött. (Dagboken 12/5 1853)
För fösta gången såg jag idag min Emmy böja knä vid morgonbönen. Vad jag blev glad! Mycken glädje beredde mig i dag också Hultmans utläggning av texten "Viljen också I gå ifrån mig?" Ack, Herre, låt mig bli helt delaktig i försoningen i ditt blod, så Kristus allena utgör hela min gädje - detta ej minst på min 73:dje födelsedag.(Dagboken 15/7 1853)
Den gångna veckan är ett enda stort nådesbevis från Gud. Tillsammans med den dyra Emmy och Caroline Kylenstierna hörde vi Hultman och Elmblad utlägga ordet. Allt var så undebart. (Dagboken 4/9 1853)
Hela veckan full av oro. Under tiden var det så innerligt kärt med Emmy. (Dagboken 22/10 1853)
Du förunnar mig stor glädje genom Engströms liksom genom Emmy och barnen. Du verkar hos Bertha och likaså hos Minnie och Emanuel - förvisso, förvisso. Men jag måste forfarande bedja om hjärtatas stilla människa, som är så kostelig inför Dig. Jag måste bedja om ytterligare hjälp för mitt sjuka huvud, som blir allt sämre, om hjälp att lägga av alla jordiska bekymmer, att jag kan överlämna alla i Dina händers vård, att Du är min kraft, min käpp och stav i min ålders höst, att Du giver mig en salig ålderdom och sist en salig, salig död! (Biktboken december 1853)
1855
På lördagsmorgonen kom Emmy från Hörda och på eftermiddagen Johanssons. Han höll en utomordentlig bibelförklaring med text ur Apostlagärningarna. (Dagboken 3/3 1855)
Kommo Emmy och Caroline och på kvällen Mathilde och Mamsell B., en mycket kär varelse, Minas och Noras väninna. (Dagboken 13/3 1855)
Kom Villhelm. Emmy och Caroline hade rest till Jönköping. (Dagboken 30/3 1855)
Påskaftonen beredde mig Emmy och hennes ungdomar på Hörda ett gott skratt, som för tillfället verkligen slog bort allt ont i det stackars huvudet: de kommo nämligen, de kära, körande efter ett par oxar och hade i schäsen så innerligt roligt och nöjsamt. De kommo, sade de, blott för att säka muntra upp mig, de trofasta barnen! (Dagboken 9/4 1855)
Efter några timmars välbehövlig vila kom Emmy. Och hon erinrar mig om vikten att i tid beställa om mitt hus, d.v.s. ordna mina testamentariska angelägenheter. Jag är nu 75 år gammal, sade hon, och det vore nog klokt att ordna med testamente så fort som möjligt. Jag fick också en stark känsla av att Gud var med i detta och hörde rösten: "Tänk på att du måste dö!" Jag klarade mig ganska bra resten av dagen med mitt knä, men förlamningen i det gjorde mig nedstämd. Förtroendefullt lämnar jag alla mina papper och affärshandlingar till min kära Emmy, Axel och Willin. När jag gjort detta, kände jag ro och frid. Jag visste, att efter min död allt skulle handhavas på bästa sätt.
Även min dyre Vilhelm var med vid detta tillfälle. (Dagboken 15/7 1855)Har tillbringat denna dag ensam. De senaste 14 dagarna har pressat mig förfärligt och jag känner mig mycket svag. Jag reste en tur till Hörda och möttes där av min Emmys kärlek liksom de kära barnbarnens. (Dagboken 31/7 1855)
I dag reste de alla var åt sitt håll. Må nu den helige Ande göra levande allt vi fingo höra! Emmy och Vilhelm äro ännu kvar i mitt hem. (Dagboken 5/12 1855)
1857
På kvällen reste Emmy, och strax därefter kommo sju kära från Tagel. Jag kände mig förfärligt trött, men det gick. På söndagen tal av Johnsson.(Dagboken 7/2 1857)
Kom min dyra Emmy åter - hon läste en utmärkt predikan av Hofacker över texten om Jesu frestelse i öknen. På kvällen talade Falk, så att hjärtat brann. (11/1 1857)
Mycket arbete med räkenskaperna. Rappes hos Emmy på Hörda. (Dagboken 12/1 1857)
När Fjellstedt reste kände jag mig styrkt av hans underbara bön. Han bad för mig och mitt kära Herrestad - en välsignad bön!
Caroline reste med till Voxtorp och kom vederkvickt åter. Hennes käre mor, min älskade Emmy, stannade hos sin nu mycket trötta och klena mor. (Dagboken 18/1 1857)Emmy har varit här hos mig sedan i lördags kväll. Densamma kvällen talade Hultman med text ur Lukasevangeliet gott, det förstod jag, fast jag inte kunde höra ett ord. Jag mådde förfärligt illa. (Dagboken 29/3 1857)
Gud har hört bön, som beredde mig outsäglig glädje. Jag fick en penningsumma, som gjorde mig oskyldig tilll föreningskassan och som gjorde, att jag själv nu är ägare till 90 R. Det kom från Gud. Nu kunde jag taga från mig och betala skulder, så att min Emmy skulle slippa att betala efter mig, om jag ginge bort. (Dagboken 7/5 1857)