Om Caroline Liborius (Pehrsson)
1836 1837 1838 1839 1840 1841 1843
1836
Carolines födelsedag. (Dagboken 3/1 1836)
1837
Ett allvarligt samtal med Caroline. Hon vill lämna mig. Hjälp mig, Gud, att kunna ordna detta förhållande till det bästa. (Dagboken 2/6 1837)
En tid fylld av husliga prövningar, Förvirringen dock genom Guds nåd lyckligen överstånden. Nu visar sig emellertid något annat - Gud hjälpe - Carolines giftemålsbeslut! Detta synes mig som rent vansinne. Gud, giv ljus! (Dagboken 3/8 1837)
I dag har det inte varit så bra i mitt inre. Kan det lugna, stilla levernet verkligen uppreta fienden? Ack, min Medlare och Beskyddare, det borde ej vara så.
På ett stilla och ödmjukt sätt resonerades mellan Carl, Emmy och Caroline om Emilia. De båda föräldrarna visade mig gränslöst förtroende, då de så öppet förstodo min mening, ehuru det gällde deras eget barn. (Dagboken 22/8 1837)Kom Caroline lyckligt åter från sin resa till Strömsrum. (Dagboken 7/9 1837)
Kommo de små Mobergs. Gud, giv dem Din välsignelse. Emilia sov först på det genom Petersens död helgade stället. Må det bli henne till välsignelse och mig till påminnelse om ännu mer ihärdig bön för henne. Att Caroline och jag därigenom hållas närmare varandra komer också från Dig, min Fader. (Dagboken 1/11 1837)
Heddas födelsedag. Genom Caroline fingo vi reda på hennes dödliga sjukdom. Jag tänkte genast på Ps. 42:1 "Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall Gud hjälpa på olyckans dag." Solen hade gått upp så härligt - över Strömsund utvecklade hon sin fulla glans, vittnade om uppståndelsen så undebar... Caroline talade om Hedda. Så tycktes det vara för henne, en soluppgång så härlig.. (Dagboken 9/11 1837)
1838
Just nu kommer Caroline Liborius med anmodan till dig , att du ville skicka medföljande lilla kors till guldsmeden till försäljning. Hon vill bidraga dermed till vår lilla arbetsförening, då hon inga pengar har. (Brev til PW 23/3 1838)
1839
Carolines födelsedag. Jag är ofantligt tacksam för allt jag äger i henne. Omdet är din vilja, Gud, så låt mig få behålla henne. Lär mig i allting säga: om det är din vilja. (Dagboken 3/1 1839)
Anne-Marie Carlborg, fru Bagges systerdotter, är ett herrligt vittne, trygg utför hon en vidtomfattande hushållsstyrelse på Hinsekind och är rätt min ögonglädje, när hon kommer hit, mer och mer blir hon förenad med min Caroline, hvilkens stilla ödmjuka böneande och kärleksfulla själ är en välsignelse för mitt hus och min gård. (Brev till PW 4/2 1839)
Reste Caroline och jag och lämnade den stackars fru Hebbe ensam kvar. Vi kommo lyckligt till Tagel, men jag var långt ifrån lycklig, ty jag kände i dag min synd så fruktansvärd. I kväll voro vi så lyckliga över att få träffa Vilhelm, den käre Vilhelm. (Dagboken 15/5 1839)
Fick i dag genom min kära Caroline en bild över Skärstad skola, som gladde mig mycket. (Dagboken 1/8 1839)
Anledningen till mitt elände var ett samtal med Caroline. Ack, att människan ska vara så svag. Jag frågar ibland, vad som ligger bakom detta. När ska glädjen återkomma helt i vårt förhålannde? Välsignelsen för oss båda finns, men hur få den förnimbart över oss? (Dagboken 2/10 1839)
1840
Min älskade Karolina förljuvar också min ålders dar genom den kärlek, som hon ständigt ger uttryck för och som är utgjuten i hennes hjärta. Hela mitt hus får del av hennes välgärningar. Ja, skydda Du mig och mitt hus allt framgent och låt det bliva och vara ett bönehus! Amen. (Dagboken 22/3 1840)
1841
Carolines brev från Hamburg var så älskligt och underbart, och slutligen den underbara hjälpen i afton, så att jag kunde ordna mitt lån.(Dagboken 27/11 1841)
I dag kom min kära Carolina med meddelandet, att rågen grobar och duger till utsäde. O nåd! Ja, vårt dagliga bröd giv oss idag! Gud, Din allmakt förmår också välsigna denna klena skörd. Nu har jag fått bevis därpå. Tänk på, himmelske Fader, att denna på jorden för vår skull är förbannad, men för Din sons skull, ehuru hans blod runnit ned i den, välsignad är. Å, kanske blev den just därigenom åter välsignad! Ur förgängligheten uppstår nytt liv, ny gestalt!(Dagboken 21/4 1841)
1843
Carolines fördelsedag. Genom Stiebel erhöll jag hjälp och möjlighet att bereda henne glädje och att betala mina skulder. Ydström stannade över natten. Till morgongudstjänsten församlade sig många kära Guds barn. Vi drucko ett glas vin för det kära födelsedagsbarnet. (Dagboken 3/1 1843)
Vilhelm, Nils, Caroline och Mathilda beredde mig alla glädje genom sitt varma deltagande, men framför allt Du, min Gud, med dina tillrättarlägganden genom den helige Andens tukt. Övergiv mig icke, giv mig ljus och bär liv till mitt gamla hjärta! (Dagboken 26/3 1843)
Den 28 juni reste Caroline och jag till Tagel, där vi hörde Wieselgren. Där träffade vi också den kära Emmy(!), Elise och Caroline, som växer upp till allas vår glädje. Den 1 juli kommo vi hem efter våra kära vänners avresa till Hamburg. (Dagboken 2/7 1843)
Den 26 juli reste Karolina och jag till Jälluntofta. Från och med Bredaryd föreföll trakterna främmande för oss, bitvis ruskigt vild, och mitt emot jättegravarna här och där kyrkor! det var egendomligt att just i denna vildmark få uppsöka vännerna.
Först när vi sågo kyrkan, visste vi vad vi hade att söka dem. Vi hade en överväldigande glädje hos dem och kommo mycket uppfriskande åter på fredagen. (Dagboken 6/8 1843)Den 17.
Reste Karolina och jag i Herrens namn. Först kommo vi till Tagel, där var det tomt. Redan dagen därpå kommo vi till Drettinge, där Emilie ilade oss till mötes med öppna armar. Vad jag led där ligger i hjärtats djup, som en dyrbar erfarenhet; ty den kan inte beskrivas. Jag endats antyder i allt vad jag känt med Matt.19:29. Kampen är ännu inte på länge slut, men den slutgiltiga segern står fast, enär min Jesus själv kommer till min hjälp. Glädjetillfällerna där voro ju också utomordentliga. Återseendet, brev, underättelser från alla dyra vänner, o! Min egen kära Emmy var så kärleksfull men så orolig och fruktande i fråga kom vandringen på den rätta vägen med hänsyn till att moderskärleken ville taga ut sin rätt och leda henne på avvägar. Vi gjorde besök överallt , där vi hade gamla goda vänner.
Den 30.
Äntligen på hemväg. Dagen därpå kommo vi till Tagel.Vi satnnade över natten. Vännerna voro nu hemkomna från sin resa, och den käre Vilhelm berättade outröttligt. På lördagen voro vi på besök i ett mycket trevligt hem. På söndagen sammantfräffade vi med en häradshövding, en älskvärd ung man, som bekände sig vara en Herrens lärjunge.
Vi kommo hem lagom till missonsbönen på måndagen. (Dagboken 17-30/8 1843)Ett utbrott av mitt onda lynne visade syndafördärvet i min gamla kropp. Och det var ju förfärligt, ty det riktade sig mot min kära Karolina. Jag felade så starkt, att den helige Andes allra starkaste aga blev nödvändig. (Dagboken 5/10 1843)
Idag har kyrkoåret tagit slut. Efter besök i Kyrkan var jag alldeles ensam hemma. Sofie och Karolina voro lyckliga nog att få följa med till Hånger. Och min gamla kära Karolina behövde det. Och, det var förunderligt, hon tycks nu äntligen ha funnit gåvan ovanefter, som hon så länge redligen sökt och längtat efter.(Dagboken 26/11 1843)