Carolina Albertina Pehrsson f. Liborius

(3/1 1803- 22/3 1853 kl. 12.15)
23 år yngre än mormor

Carolines födelsedag. Jag är ofantligt tacksam för allt jag äger i henne. Om det är din vilja, Gud, så låt mig få behålla henne. Lär mig i allting säga: om det är Din vilja.
(Dagboken 3/1 1839)

Född i Hamburg

Carolina Liborius föddes i Hamburg 1803 och var systerdotter till Terese Jordan som medföljde paret Petersen på flykten från Tyskland 1813. Hennes far var affärsman i staden och hon hade en yngre bror, Theodor Liborius som var ungdomskamrat med Wichern. När Terese dog ersattes hon som tjänstekvinna av Carolina, som från och med våren 1830 var bosatt på Herrestad, och blev som en i familjen. Carolinas mamma var en utav Emilies äldsta vänner.

Tog julkrubborna till Sverige

Carolinas bror Theodor Liborius var ungdomsvän med Johann Hinrich Wichern som startade Das Raue Haus i Horn utanför Hamburg. Med sig till Sverige hade Carolina bilder till att användas i julkrubbor som hon gav till bl.a. Wilhelm Rappe. Både på Herrestad, Tagel och Drettinge fanns julkrubbor ofta placerade mellan två granar och de kallades oftast för "Betlehemshyddan". Denna tradition spred sig och Carolina räknas som den som introducerade julkrubborna i Sverige.

Gifter sig med Herrestads rättare 

Carolina var mycket aktiv i mormors verksamhet och gifte sig i oktober 1845 med rättaren på Herrestad Nils Pehrsson. Året därpå föder hon tvillingpojkar. En är död vid födslen och den andra fick namnet Peter Emanuel. Carolina besökte de fattiga och sjuka och var föreståndare för en rote med 28 familjer. Hon var också med när Sveriges första syförening bildas på Herrestad 1844.

Svår sjukdom

Hösten 1850 blir Carolina sjuk i bröstcancer efter att ha fått flera knölar i högra bröstet och under armen. Hon opererades i Jönköping och fick vård i Växjö och kämpar i tre år mot cancern. Hon oroas förstås över sin son Emanuel, en börda som mormor lättar genom att lova ombesörja för honom. Den 15 mars tar mormor och Carolina nattvarden tillsammans för sista gången. Carolina uttrycker då att hon känner sig  "riktigt inlindad i Jesu Kristi kärleksmantel. Nu har jag kastat alla mina synder på honom"

Dödskamp

Den 23 mars 1853 ligger Carolina i dödskamp och ögonen har överdragits av en vit hinna. Efter morgonbönen går mormor till henne. Hon faller impulsivt ner på knä och känner sig manad av anden att uttala samma ord som hon gjort över sin make 18 år tidigare.  "Herre Jesus, tag emot hennes ande, här har du henne, som min själ älskade". Hon tog bibeln och läste Jesu ord från korset till Maria och Johannes. Jämte sängen står Carolinas make Nils och mormor lägger välsignande sin hand på hans huvud och säger "här är mitt arv". Carolina vänder sin blick mot mormor med ett underbart, överjordiskt leende och trycker hennes hand.

Carolina avlider

Därefter stannar mormor 2 timmar och läser för henne även om det då tycks som om hon inte hör, men vid två tillfällen ler hon himmelskt och kastar tydligt med handen slängkyssar mot mormor. När mormor lämnat en stund senare kommer Wilhelm Rappe in i rummet. Han möts också av ett leende men så knäpper hon sina händer, skådar uppåt och somnar in. Carolina dör 50 år gammal i cancer, en sjukdom hon kämpat mot i tre år. Hon begravs den 3 april på Kärda Kyrkogård jämte mormors make. Mormors skollärare Hultman talar vid båren över Jes. 28.

Foto Lars Ericsson 2008


 

Fördjupning

Mormor om Carolina

Om Carolinas död

Sista nattvarden vid Carolinas dödsbädd

Mathilda Foy om Carolina

 

Liv i korthet

  • 1803 Föds i Hamburg
  • 1830 Kommer till Herrestad
  • 1845 Gifter sig med Nils Pehrsson
  • 1846 Föder sin son Emanuel
  • 1850 Drabbas av bröstcancer
  • 1853 22/3 Avlider på Herrestad

Barn

  • Peter Emanuel 24/8 1846


Carolina begravs den 3 april 1853 bredvid mormors make på Kärda kyrkogård.

Mormor läste 

Vid Carolinas dödsbädd läste mormor från Johannes 19 vers 25-26.

Brev

I december 1843 skriver Carolina till Mathilda Rappe på Tagel om den stora händelse som väntar Herrestad Peter Fjellstedt har nänligen aviserat sin ankomst. Det dröjer dock till februar 1844. Här kan du läsa hennes korta brev och se hennes handstil.