Om Carl Johan Engström

1837  1839  1840  1841  1843  1846  1847  1848  1849  1853  1855  1857

1836

Natten mellan den 6 och 7 hade jag en fruktansvärd bönekamp beträffande Engström och Emmy Liberius. Lovad vare Gud för sitt vittnesbörd, att han vill stärka min kärlek, så att jag, när jag ej är motsträvig, åter kan få njuta av nattens vedekvickelse av min Jesus. Jag höll på att gå vilse och icke vara trogen i ståndaktig övning i bönen för nästan och mig själv. Den sjätte var här kärleksmåltid. Högtid blev det, fast jag var sjuk. Engströms fromme dräng Johan drog hit bröderna från arbetet i skogen som en magnet. Mobergs voro med, så ock Ydströms.
...Den 8 reste de kära Engströms - helt och hållet äro vi ömsesidigt vederkvickta, och nu skall det, om Du, min Herre och Gud, vill, arbetas i kärlekens ande.
(Dagboken 4/1 1836)

Gör alla mina tankar och gärningar behagliga för Dig och förena allt i det högsta - Din kärlek! Här får jag bedja, och nu beder jag för Engström och hans församling. Jag ber om välsignelse för hela mitt hus så att Herrestad måtte blomstar under Din välsignelse evinnerligen! (Biktboken 16/10 1836)

1837

Synbarligen välsignad genom Engströms härliga Eliaspredikan och genom J. på grund av hans anderika samtal och slutligen genom frid från min Gud.(Dagboken 5/3 1837)

Herrens heliga nattvard. Engströms tal vittnade om att den helige Ande fyllde honom. Gud vare lovad! Jag kände min synd men kände ock nåden. 1 Petri 5:5.(Dagboken 24/3 1837)

Engström avskedspredikade. O, avskedssmärta - jag tänkte på min Petersen. Men det förutom var det skönt. O, I den osynliga världens krafter, var ären I? Ack, övergiven icke mig, arma! (Dagboken 24/4 1837)

Reste jag med Engströms till Drettinge. Vår resa hade en god början. Dagen förut var jag orolig och ängslig men fick kraft genom ett härligt löfte i Ordet. (Dagboken 2/5 1837)

Kom Engström. Han ska styrka sig med brunnsdrickning. (Dagboken 27/6 1837)

Rättfärdighetens frukt kommer av en sådd i frid, dem till del som håller frid. Reste Engström. Välsigne Gud hans utgång! Hans kom på kvällen. (Dagboken 28/7 1837)

1839

Torsdagen den 13 juni sedan fru Hebbe hade rest och vi några dagar vilat upp oss och haft det skönt, reste vi till våra kära Engströms. Och där äro vi nu. Resans första dag gick genom en mycket ödslig trakt. Detta gjorde oss mera avskilda till Guds ords betraktande. Vi övernattade i Barnarp, där vi kände oss trygga och lugna alldeles i kyrkans närhet, vi båda ensamma kvinnor. Dagen därpå kommo vi till Jönköping - o, vad längtansfullt mitt hjärta slog! Först gästade vi Sofia, sedan fru Ribbing - sen till Pauline. O, vilket himmelskt återseende! Gud hade nu förenat våra hjärtan genom tron på hans son, Jesus Kristus, och vi kände nu gemenskapen som aldrig förr. Även Rahmn beredde mig mycken glädje, och all den glädje de kära vännerna gåvo mig gav jag tillbaka till min Jesus. Ty det är han, som har givit dem det mått av tillgivenhet deras tro åstadkommit. Ty för Dig, Herre Jesus, var deras tro verksam. Hur outsägligt vederkvickande var icke mötet med dem! Hur rikligt lönar icke Du den sanna kärleken mellan Guds barn!
Hela denna resa till barnen var en hjärtats jubelfest. Trakten kring Jönköping och resans fortsättning därifrån är ju en enda ögonfägnad. När vi kommo fram, sågo vi genast skolhuset och det glada vimlet framför. Och snart - låg jag i Sofies armar. Såg henne djupt, djupt in i ögonen. Fick bekräftelse där på det goda samvetets vittnesbörd och tackade Gud. Hela vistelsen här har varit som en kedja av högre fröjder både i naturen, i Gud och hans kärlek, ja, i nådens rike, i Jesus och i Guds förbarmande kärlek.
(Dagboken 22/6 1839)

I dag har här hållits en mycket skön och mycket givande missionsdag. Sju predikanter! Bland dem vår käre Engström. (Dagboken 1/7 1839)

Engström kvar. Han predikade i dag och vittnade varmt och riktigt. (Dagboken 4/7 1839)

Reste Engströms. (Dagboken 26/7 1839)

Dagen var så vacker, jag hade helst velat njuta den därute, men vi fingo så mycket att syssla med därinne. Och så fick jag höra talas om så mycket, mycket som var sorgligt men som vänt i glädje genom Herrens ingripande. Nu blott beder jag, att de mycket andligen försummade gossarna, som vårt samspråk rörde sig om, måtte få komma till Engströms. (Dagboken 20/11 1839)

På lördagskvällen erfor jag något, som under vanliga fall skulle ha vållat mig bekymmer rörande Engströms, men - min Gud hjälpte också ifrån det. Starka ord ur bibeln kommo till min hjälp, såsom "jag, Herren, är din läkare". (Dagboken 17/11 1839)

 I det fördolda har Din välsignelse som en ström översköljt hennes verksamhet. Den 26 fick jag reda på Engströms svåra sjukdom. Är den dödlig? Herre, har Du gjort det? - I går var det Hannas födelsedag - den sista? Vilhelm har varit här och glatt mig och de mina. Gud välsigne den käre Vilhelm för hans varma intresse för mig och Emmy. (Dagboken 29/11 1839)

Ja, Du har gjort det, Du har låtit min kära Engströms sjukdom tjäna till Din egen ära, till Ditt namn förhärligande. Det blev ej döden! Pris och tack vare dig därför! I förgår erhöll jag underättelsen om hans tillfrisknande. Och vilket brev från Sofie! Djupt har makens sjukdom plöjt i hennes hjärta och djupa livets ord vällde ur hennes brev. Därför ser jag med stor tacksamhet tillbaka på den gångna veckan. (Dagboken 9/12 1839)

1840

Otaliga välgärningar har redan detta år mött mig från min Gud. Jag kan inte räkna upp allt, som fröjdat mitt hjärta. Den 4 kommo Emmy och fyra av hennes äldsta barn, och den 6 kommo Sofie och hennes Engström lagom till missionsbönen. Dessa både reste den 11, efter att ha berett mig mångfaldig glädje. Missionen var talrikt besökt. Pastor Sandén talade välsignat. (Dagboken 12/1 1840)

O, min Jesus, giv mig Din helige Ande, så att jag nu rätt kan blicka tillbaka på de senast gångna dagarna!
Tisdagen den 31 mars erhöll jag från vår älskade kronprinsessa tillsammans med några kristligt vackra ord, citerade efter hennes biktfader, arbete för våra fattiga för två år framåt. Dessutom har jag varit föremål för ett ljuvligt kärleksbevis från Engströms.
(Dagboken 4/4 1840)

Nådegåvorna från Gud har strömmat över mig, så jag känner mig ur stånd att tacka Gud för dem alla. Efter Heddas död hade vi den första underbara glädjen att den 6 juli få besök av Peter Wieselgren, som just på Heddas begravningsdag i den helige Andes kraft höll missionsbön. Detta var en upplevelse och den märklige mannen har därmed fått en ingång i mitt kära Herrestad, något som mitt minne ska hjälpa till att erinra om då och då. - I går kommo Engström på besök och med dem mycken glädje.
... Den 31 juli reste Engströms. Det gjorde så ont i hjärtat, men Gud hjälpte, det lättade snart.
(Dagboken 9/8 1840)

Ja, min Jesus, Du har åter renat mig i ditt blod. Du har förlåtit mina synder, och denn förvissning genomströmmar mig nu som en salig erfarenhet och ger mig nytt liv. I dag ett trefaldigt firande: 1) Engströms bröllopsdag, 2) Ullas hemförlovning och 3) Emilias tillfrisknande, vilket hon mitt i natten lät mig veta med ett "halleluja!" Hannas förböner förmärktes. Gud gav oss glädje i hjärtat. (Dagboken 1/12 1840)

1841

Den 12 kom Vilhelm jämte Sofie och hennes söta barn. Den 13 Emmy, Engströms den 24 och den 2 ds Louise. Den 6 voro alla borta. Den 3 augusti hölls  här missionsbön av Engström och den väckte mycken uppmärksamhet för hans sätt att vända sig till folket. (Dagboken 26/8 1841)

Först kom brevet från Lina, så från Sofie och ytterligare från Engström. Och nu vill jag bara tacka, tacka, även om det blir med svag stämma .
....Ydströms val gladde oss, meddelandet därom kom till oss den 15. Herre välsigna honom! Vi bedja innerligt om nåden, att Engström måtte bli själasörjare här efter honom.
(Dagboken 27/11 1841)

1843

Stor nöd i min själ för Ydströms obilliga krav  mot den fattige Engström. Gud, hjälp oss ifrån denna nöd med okränkt kärlek. I dag också ett innerligt kärt brev från Emilia samt en ny stor hjälp till föreningen. Vidare en god hjälp för mig genom stor försäljning av säd. (Dagboken 18/3 1843)

I dag kom Emilie Engström med blad från Petersens gravkulle. Jag förvarar det i hans dödsrum, mitt älsklingsrum. (Dagboken 31/3 1843)

På den stilla fredagen (långfredagen) firade vi tillsammans med Engströms och Ydströms den heliga nattvarden. Påskadagen voro vi i kyrkan och på annandagen predikade Ydström avsked.
Nu väntar vi på Engströms invigning (installering) och på Sofies stund.
(Dagboken 22/4 1843)Den 27 flyttade de, och den 28 sent på kvällen kommo Engströms.

Den 30 april höll Engström sin inträdespredikan i Kärda och vann därmed allas hjärtan. Dagen därpå hölls här missionsbön, och jag kände djupt att det var de egna barnen (Engströms) som denna gång voro värd och värdinna liksom till ett himmelskt gästabud. Sandéns - smärtornas man - närvara verkade mycket välgörande. Norlin, Bergvall och Engström talade. E. vann även nu allas hjärtan. Lovad vare Gud!
Den 2 maj besökte vi Engströms första gången och hade utomordentligt angenämt. Den 3 reste Sofie här ifrån till man och hus, driven och tuktad av den helige Ande till lugn och besinning. Den 7 gjorde Engströms sitt intåg i Hånger, och han kände därvid stor bävan. Han var emellertid glad, ty allas hjärtan tycks ha fallit honom till.
Under tiden 8 till 20 stegrades mina lidanden för mor E:s skull och för det syndiga förhållandets skull, som så länge varit en olycka för mitt hus. Allt har emellertid nu blivit uppenbarat, och jag tackar Gud för att han ska sända mig hjälpen.
I dag, den 21, predikade Engström åter, och hans förkunnelse grep hela församlingen. Lovad vare Gud!
(Dagboken 21/5 1843)

Den käre Daniel har flera gånger skrivit. Den käre P. är död. Mycken god andlig välsignelse har jag fått genom Engström Den 10 juni nattvardsgång och ett underbart bevis på den himmelske Faderns trohet och som hjälpte mig ur en stor förlägenhet. (Dagboken 2/6 1843)

Elise stannade hos mig i 4 dagar, och Gud var med oss hela tiden. Hon gladde sig särskilt över Engströms predikan i söndags. På eftermiddagen besökte vi de kära Engströms, och vi gladde oss mycket över hennes snabba tillfrisknande. Lovad vare Gud, som hjälpte henne i ett svårt fall och förde henne åter till oss.
....Den 31 voro de kära Rosengren här med sin väluppfostrade son, predikanten! Föräldrarglädjen var här densamma som hos Engströms. Må den känsla av stolthet över god gåva var ömsesidig.
Sofies födelsedag, den 29 juli, gladde det mig ofantligt att få se henne så kry och känna henne så nära mig.
(Dagboken 6/8 1843)

På måndagen hölls missionsbön, mycket skön. Norlin och Engström predikade Engström och Cederschiöld läste.
Vid avskedet på onsdagen från Sofie hade jag redan förfärlig tandvärk. Den 11 lät Sofie kyrktaga sig för att kunna besöka mig här. Alla min kära rådde mig till att stanna hemma, och så stannade jag. Kände mig lättad genom blodiglen, och hade därefter en härlig söndag, som Gud välsignade åt oss alla. Giv oss din heliga Ande till rannsakan för vår egen ande, och säg oss tydligt genom Anden, att vi äro Dina barn! Amen!
(Dagboken 13/8 1843)

Vi kommo hem lagom till missionsbönen på måndagen. Henrik Cederschiöld och Engström medverkade. Även fröken Menzer kom på besök och stannade hela veckan. (Dagboken 30/8 1843)

Den 9.
I dag kommo Ingelmans samt Marie Cederschiöld och Amelie, och tillsammans med dem foro vi till kyrkan, där Engström predikade ljuvligt.
(Dagboken 9/9 1843)

Några anteckningar ur minnet. den 11 kommo Ydström och stannade till torsdagen. Jag led mycket under denna vecka, bl.a. genom ett brev från min Emmy. Gud hjälpte. Söndagen den 17 hörde jag Engström i Hångers kyrka och jag blev mycket, mycket glad och uppbyggd. Lovad vare Gud, som uppehåller mig och som förljuvar min ensamma levnadsafton på så sätt. (Dagboken 20/9 1843)

I dag har vi varit hos Engströms. Dessförinnan hade denne predikat så innerligt och skönt. En härlig sabbat. I månskenet foro Vilhelm och jag hem, och under färden hade vi samtal på tyska. (Dagboken 12/11 1843)

Engströms har varit här, en livlig och god dag. (Dagboken 13/11 1843)

Vilhelm har rest. Sedan har jag haft mycket arbete med att styra Engström till Hånger. Allt lyckades. (Dagboken 14711 1843)

Vilket första advent! Strålande. Och vilken predikan av Engström. Livligt, varmt medryckande! (Dagboken 3/12 1843)

Missionsbön. Vi firade nu sexårsminnet av den första missionsbönen och det var så vackert. Nilsson, Engström och Norlin voro här. Den sistnämde stannade över natten, likaså den för tillfället olyckliga Maria Cederschiöld. (Dagboken 4/12 1843)

Med stor frimodighet har jag kunnat organisera den nya fattigskolan. Nu ber jag, att Gud måtte hjälpa mig ur den ångest, som pressar mig ibland. Engströms tackar jag Gud för, de förstår mig så väl. (Dagboken 12712 1843)

1846

Den 18 stod min kära Sofie framför mig och såg på mig med sina djupa ögon, och strax därefter kom även hennes Engström. Det blev en härlig dag. Jag hade just plockat in blommorna från barnträdgården. Vi gingo tillsammans till M., dit alltid barnens kärlek drar mig. Under vägen dit sade Sofie, "Emilie måste lära sig att det lilla alltid med Guds välsignelse och bön räcker och att det myckna detta förutan aldrig är nog." Den 19 predikade Engström och därefter tog han med sig hela Herrestads personal till Nästa. Innan vi skildes, predikade han över Hebr. 12. Allt har jag tyvärr glömt, men ett är säkert: "Ingen mat blir utan verkan"! Den 20 en stilla måndag. Den 21 en härlig tisdag. Engström förklarade skönt ett bibelord och bad så innerligt. (Dagboken 26/7 1846)

De kära, kära Engströms. (Dagboken 28/7 1846)

På måndagen hölls missionsdag, då endast Engström talade, men så innerligt gott och givande - tryggt under stark åska och blixt. På kvällen fick jag ett mycket starkt intryck av en artikel i kyrkotidningen om en svart och en vit duva. Länge kommer jag ha gott av den. (Dagboken 9/8 1846)

Jag sade till Elmblad: "Jag känner i dag så levande, att jag i min svaghet får hjälp av den helige Ande. men jag känner det så svårt inför avskedet, endast tre dagar till." Elmblad svarade: "Efter tre dagar stod Herren upp!" Jag for till Engströms och var där, när Elmblads kommo. De kära barnen, de äro så lyckliga tillsammans. Emilia var mycket rörd inför den stundande avresan. (Dagboken 14/8 1846)

Sista dagen före Elmblads avresa. Engströms äro här för att vara mig nära. (Dagboken 17/ 8 1846)

Den bittra avskedsdagen. Dimman, som höljde oss, brast, när vi gingo ut. Den frambrytande solen kysste de kära avresande och torkade bort alla mina tårar som en kär ängel, ja, det var nog Herren själv, som gjorde det. Jag tyckte honom säga: "Kvinna gråt icke!" En vacker tisdag följde, och de kära Engström blevo så mycket för mig. Och Sofie, hur underbar hon är! Och så reste även de för tre veckor. (Dagboken 18/8 1846)

Den 5 kommo Engströms redan åter, Emmy hade fått nervfeber, varför de måste ge sig hem igen. Den 7 missionsbön med många predikanter. Engström och Ydström talade vackert.
Elmblads har varit tysta. De ville inte lova att skriva genast för att inte skämma bort mig!
(Dagboken 10/9 1846)

- Jag fick dela en del av Emmys lidande. Tack, att hennes sjukdom är övervunnen! Tisdagen den 22 fick jag äntligen besök av Engström och genom honom stor vederkvickelse. Gud har genom den helige Ande givit mig många starka intryck. (Dagboken 27/9 1846)

Gårdagen var icke så helgad, som den kunde ha varit. De kära Engströms hade stora bekymmer i det jordiska. (Dagboken 4/10 1846)

Den 6 hade vi en rikt välsignad missionsbön. Engström och Bexell predikade och många kära troende voro församlade överallt i det kära Herrestad. Carlborg och hans moder jämte fyra predikanter stannade över natten. O vilken bön! Dagen därpå var helt ägnad åt bön. (Dagboken 6/10 1846)

Följde vi Engströms inbjudan att bese anordningarna för att befria sjön från överflödigt vatten, varigenom vi får mer vatten till vår kvarn och en del sumpmarker torrlägges. Sofie var hänryckt och poetisk. Ack, ja, hon är helt enkelt strålande, mitt älskade barn. Engström sade efter vår uttflykt: "Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden." (Dagboken 14/10 1846)

Emilie Engströms födelsedag. Ljuv, ljuv! Hon var förändrad till det bättre. Vad Sofie är outröttlig för detta sitt barn. Stålhammars kommo, och vi delade många andliga välsignelser med dem. (Dagboken 21/10 1846)

En stor affärsdag, som dock stördes av att Carlborg och Engström kommo. Det var för mig ett kärt avbrott. Jag blev emellertid överansträngd. (Dagboken 22/10 1846)

Missionsbön. Jag kunde nu äntligen betala min skuld till Sandén: han fick nu tillsammans med Engström predika vid bönen! Båda stannade tillsammans med Stålhammars över natten. (Dagboken 2/11 1846)

Var Danckwardts här. Också idag sköna stunder. Engström underbar i Kornelii berättelse. (Dagboken 11/11 1846)

Engströms här. Den kära Sofie var inte belåten med sig själv. Kämpade, men vann tydlig seger. Halleluja! Kvällen och natten var så mörk, men de ville ändå resa hem - Engström var förvissad om att stjärnorna skulle börja lysa. Och se, knappast hade de försvunnit, förrän jag märkte stjärnehären på fästet. Salighet! Ty där fanns ljusa moln, ljusa som änglarvingar. (Dagboken 17/11 1846)

Kraft genom tro och bön... Engströms tro, att deras barn dör. O, Jesus, hjälp, hjälp med Din underbara nåds närvaro, låt himlens balsam falla i deras själar, om Du tar hem deras lilla lamm. (Dagboken 20/11 1846)

Engströms bröllopsdag. De kära barnen voro här. En vacker dag. De käras lycka så stabil och ren, upphöjd över allt som världen har att ge. Ett äktenskap i Guds namn är något förunderligt.
Medan Engström hade en bibelstund, förlossades jag från en beklämning i min själ. Jag känner mig bedövad med tanken på Emilia, fast jag fått lämna allt åt Herren. O, vilken svaghet i en människas själ!
(Dagboken 1/12 1846)

Missionsbön. I dag var jag kall som is. O, Gud! Endast Engström talade. (Dagboken 7/12 1846)

Till julens högtidsstunder hörde besök och tal av Engström. Allt så stilla och skönt. Efter talet fingo barnen rasa om, och deras glädje var så fri och ursprunglig. (Dagboken 31 /12 1846)

1847

Den 4 missionsbön här. Norlin, Ydström och Engström talade. Hade många bestyr, hela dagen gick utan att jag fick njuta av Mathildas och Elises sällskap.(Dagboken 10/1 1847)

Hemmet i Barnarp är upplöst, men alla barnen har fått tak över huvudet. Lovad vare Gud! Vi hade en dag igår full av vittnesbörd om god gemenskap. Idag reste jag till skolan i underbar omgivning av rimfrost. Jag är mycket tacksam för att jag fick komma till skolan, där min Engström tackade så vackert. - Välsigna, o Gud, det förestående biskopvalet. (Dagboken 12/1 1847)

Äntligen mycket bättre. Mitt hjärta är fullt av lov och tack. Engström här. Han förklarade Filemon och blev jag därav mycket välsignad. Han berättade om ett besök i en liten stuga hos en väckt bondefamilj och om en 90-årig gammal mormor där, ur vars ögon Herrens glädje lyste. Den gamla hade berättat mycket om djävulens anfäktelse från hennes tidigaste barndom, att hon flera gånger sett honom men att hon gick lös på honom med ord ur Tobie bok och att hon t.o.m. en gång slagit honom! (Dagboken 29/1 1847)

En välsignad missionsbön, som måtte bli till välsignelse för mig och andra. Bexell förhärligade stunden, brinnande i anden. Mycket folk närvarande. Norlin talade först mycket bra, men kändes icke så fri i anden. Det kändes som han fullgjorde en plikt. Engström avslutade med bön. (Dagboken 1/2 1847)

Brev från Elmblads - bekräftelse på modershopp. De glada, men Engströms ner. Sofie är deprimerad. Gud , hjälp Du! (Dagboken 9/2 1847)

En vederkvickande natt gav dagen lättnad - Gud gav mig mycket under bönen. Gråtit många tårar för mina kära Engströms. Måtte Gud i sin barmhärtighet hjälpa dem upp ur svårigheterna. (Dagboken 10/2 1847)Herr lagman Dankwardt har skänkt 1 tunna havre och ½ tunna råg, baron Sparre och löjtnant Liljenberg 4 tunnor havre. Herr pastor Engström en tunna potatis och 1 tunna havre åt räddningsskolan. Kvinnornas huslighet samt förökad trevnad i deras hushåll äro moraliska följder av flit och stillhet.
(Årsberättelse arbetsföreningen 1847)

De här församlade barnen ha under året kostat 370 rdl. 43 s. rgs. Dessutom har räddningsskolan av lagman Dankwardt, baron Sparre, löjtnant Liljenberg och pastor Engström erhållit tillsammans 6½ tunnor säd och 1 tunna potatis. (Årsberättelse räddningsskolan 1847)

Min passionstid, som började med både kärlek och smärta, ändade äntligen med missionsdagen.
Jag hade tänkt skriva till Justine, men så kom Engström och han hade mycket att säga med anledning av biskopsvalet. Att stridigheter skola förekomma vid val av kyrkans högsta ämbeten, det är sorgligt.
Missionsaftonen var mycket skön. Stålhammar började med ett högtravat tal, Nilsson höll en god missionspredikan och Bergvall avslöt mötete med ett fritt framför underbart tal.
Hela veckan till fredagsmorgonen stannade E:s här, och sällskapslivet för alltid med sig meningsbrytningar och t.o.m. stridigheter. Jag blev under tiden ganska överansträngd. Även den stackars själen, som känner sig lyckligast med Gud, kved och mådde illa. Kärleken kräver emellertid, att man uppfostrar sig själv att vara vänlig och hänsynsfull. Genom Engström hade vi under tiden rikligt med Guds ord, och en och annan stund fick jag vara ensam med den tillfrisknande Sofie...
(Dagboken 1/3 1847)

Engström och Vilhelm på besök. Bibelförklaring över Ps. 21. Hörde mycket kärt från Lund genom Vilhelm. Må Gud låta oss behålla Nanny, och må hon få behålla glädjen i Gud!(Dagboken 23/3 1847)

En svår anfäktelsens stund... Jag kallade på Engström, och han visade mig Rom. 7. Det gav mycket tröst. Han påstod, att det är Guds ande, som väcker denna häftiga botkamp hos mig, och jag blev mycket lugnad. Käre Gud, är det Du, som kommer så! De jordiska bekymren borde inte få förena sig med och sätta ned det andliga livet. (Dagboken 27/3 1847)

Nattvardsgång. Jag fick så övermåttan mycket av min Gud och Fader. På kvällen en härlig bibelförklaring av Engström över Hebr. 10, som på ett alldeles särskilt sätt uppenbarade för mig försoningens djup. (Dagboken 28/3 1847)

Långfredagen. Kyrkogång. Oväntat bad Engström under gudstjänsten innerligt för fröken Sparre. Hon hade bett honom - honom den föraktade - komma, och Herren välsignade besöket. Hon bekände alla sina synder, och syndern blevo henne förlåtna. (Dagboken 2/4 1847)

Kommo de kära Engströms, och vi hade den salig påskafton tillsammans och åto påskägg. Påskdagen åkte vi i härligaste vinterväder i släde till kyrkan. (Dagboken 3/4 1847)

På morgonen voro vi stilla och hade det mycket skönt. Vi visste inte, att Engström var hos fröken Sparre såväl på påskdagens morgon och kväll som på annandagen. Han kom till missionsbönen, i vilken såväl han, Stålhammar som Norlin talade för mycket folk. (Dagboken 5/4 1847)

Den 3.
Missionsdag. Mycket gripande. Sandén talade, Engström bad som ett i sanning benådat barn ber. Frida tillfrisknar! På onsdagen var jag där, ja, det gör hon!
(Dagboken 3/5 1847)

Kyrkobesök. Vinterns många ny gravar gjorde ett starkt intryck på mig. Efteråt hos Engströms. Kärlek, kärlek! Frida mycket bättre. - En förfärlig tjuvhistoria upprör hela Kärda. (Dagboken 9/5 1847)

Engströms här. Stålhammars förflyttning till Kärda och Lings till Forsheda gjorde oss ledsna. Må Gud låta sin kärlek leda allt! Jag är rädd för att det fattas en hel del härvidlag. (Dagboken 12/5 1847)

Den kära Emilia följde med till kyrkan, så stark var hon, trots resan. Och hennes bekanta blevo mycket glada över att få se henne. Efter Gudstjänsten följde Engströms med hit... (Dagboken 16/5 1847)

Genom Engström fick jag underättelsen, att tvenne predikanter från Skara stift hade kommit för att infinna sig på Herrestad på eftermiddagen, till missionsdagen. På läktaren väntade de på mig, och så satt jag mellan tvenne obekanta Guds barn. (Dagboken 5/7 1847)

Underbart skriftemål av Engström. Därförut en god predikan av Elmblad, som jag helt hörde och förstod. (Dagboken 25/7 1847)

I dag reste Engström, Vilhelm och Elmblad till Wittaryd; de kunde ej komma åter förrän på torsdagen. (Dagboken 10/8 1847)

Reste Engström och Elmblad till Broaryd, där den förstnämnde höll nykterhetstal. (Dagboken 15/8 1847)

Värnamo marknad var skuld till att inte Engström kommo till mig. (Dagboken 14/9 1847)

En härlig bibelförklaring av Engström. Ack, om vi efteråt mera hade begrundat innehållet, så hade icke det kärlekslösa samtalet senare på dagen kunnat förekomma! (Dagboken 19/9 1847)

Den 1 dennes hade vi en skön missionsbön med Engström som ensam talare. Den kära gamla på Tagel kom hit. Ej mycket folk denna gång. (Dagboken 15/11 1847)

Kom pastor Steenhoof i sällskap med Engström. Gud hjälpte mig att riktigt varmt mottaga denna kära gäst. (Dagboken 1/12 1847)

Gemenskapens kraft mottog jag också genom en av kärlek fylld blick från E. H. Det kom till mig som en ström från Jesu ögon. Det gavs helt för min räkning. Jag njöt av gemenskapen med himlen och med jorden. O, Jesus - Jesus, Dig vare tack!
Engström, vår käre Engström hade till skriftämne: "Jesus Kristi, Guds sons, blod renar från alla synder."
(Biktboken december 1847)

Slutet på dagen var, att vi alla sutto kring Betlehemskrubban och läste det heliga Ordet. Sofie och Engström kommo, en mängd fattiga förutom barnen. Engström talade. Tvenne barn upptogos i skolan med fullt underhåll, ett barn kunde vi förse med kläder. Det var från Forsheda. Sofie stannade hela eftermiddagen och beredde mig stor glädje. (Dagboken 24/12 1847)

1848

Idag ha vi också firat 11-årsminnet av den första missionsbönen på Herrestad. Engström predikade över ordet: "Herre, fräls min själ." Till min stora glädje var Sofie också närvarande. (Dagboken 3/1 1848)

Engström har nyligen förlorat kyrkoherdevalet i Kärda. Nu har han sökt en ny tjänst och fått klarhete hur han skulle göra.

Engströms resa till Pettersson och Bexell var givande. Han fick klarhet, hur hanskulle göra - alltså var hans resa en verklig missionsresa. Den klarhet Engström fick, var som en uppenbarelse. (Dagboken 28/2 1848)

Jag känner mig också innerligare förenad med Emmy, med alla gamla vänner - trofasta äro de i Dig. Stillhet och frid har jag i huset och en riklig ström av Guds ord genom Din trogna tjänare Engström - också härvidlag en stegrad utveckling. Lovad vare Din trofasthet. (Biktboken mars 1848)

På missionsdagen talade endast Engström. Han förde oss in i vår Frälsares lidandeshistoria, en god förberedelse till såväl passionstiden som den stundande nattvarden! (Dagboken 19/3 1848)

Kommo Engströms. Så snällt att hälsa på. - Mycket arbete i dessa dagar. (Dagboken 29/3 1848)

Den 9 var ju min Petersens dödsdag och vår välgörares, Carl Johans! Samma dag gick jag igenom mina testamenten, som råkat i oordning. Nu läste jag dem igen och fann glädje vid deras innehåll.
Dagen efter kommo de kära bröderna Engström och Petersson.
(Dagboken 31/3 1848)

På morgonen. de senaste dagarna har förflutit stilla och ljuvligt i sällskap med Engströms. Kära barn och barnbarn. Det var glädjande avbrott lördagen den 15, då Elmblads kommo. De gladde oss mycket genom sin andliga friskhet. Dagen därpå kommo Peterssons, och då hörde vi ett riktigt härligt, ymnigt Guds ord. Den 18 reste de, lagom att börja förberedelserna till påsken! Tyvärr var jag mycket förkyld palmsöndagen i kyrkan. Sofie och hennes make voro mycket älskvärda och hjälpsamma. Vad jag tackar Dig, Gud, för dessa barn! På långfredagen var det så skönt. Petersens grav stod där så strålande, nyss uppstånden ur vinterhöljet. Nils och Eric Hellberg voro med i kyrkan och väntade efter rik välsignelse från Herren. Senare hade jag så skönt med min Arndt. Om kvällarna är han så god att ha, de bli så ljuvliga i hans sällskap. På långfredagens afton kom Engström, läste och förklarade sista akten  av vår Herres lidandes lidande historia. Den utläggningen var alldelse enastående. Och så sjungo vi om korsets segerkraft. (Dagboken 23/4 1848)

Reste de kära Engström efter 16 dagars vistelse här.(Dagboken 27/4 1848)

Den 28, 29 och 30
var stillheten vederkvickande. Jag har haft mycket att anteckna om Herrens nåd, om jag blott gjort det med detsamma, men nu, o skam, har jag glömt mycket. Så mycket minns jag, att jag innerligt bad Gud om ekonomisk hjälp för Engströms. Jag bad också för Vilhelms. Jon på berget tog emot Stina och barnen. Jag har också gått ett kärlekens ärende till den andre skolmästaren, och det lyckades!
  (Dagboken 28,29,30/4 1848)

En stilla och ljuvlig missionsbön. Engström förklarade Jes. 55 så vackert. (Dagboken 1/5 1848)

Kommo de kära Engströms åter. Dagen var så angenäm för oss alla. På kvällen hade vi missionsbön i salen. Då utlades Apg. 28 förträffligt. (Dagboken 4/5 1848)

Reste jag till mina kära Engströms och hade det så skönt hos dem. Deras stilla lycka verkade så välgörande och rogivande på mitt sinne. På kvällen sammanträffade jag så oförmodat med Ydström, vilket gladde mig mycket. (Dagboken 8/5 1848)

Voro några vänner här och den käre Engström läste för oss en härlig uppsats om  den sanna friheten av Fjellstedt. (Dagboken 23/5 1848)

Reste alla. De båda mindre barnen Engström kommo. Jag fick också ett kosteligt brev från Minna Claudius, min paradisnäktergal.
(Dagboken 25/5 1848)

Reste Engström och de små barnen; de älskade små, de hade kommit mig så nära, särskilt Frida. (Dagboken 7/6 1848)

Annadag pingst.
En välsignad kyrkogång, ehuru jag icke kunde höra något. Genom Guds nåd fick jag mycket genom min dyra Arndt. På efter middagen åkte vi  till Engströms och i hemmet förklarade han ett avsnitt av apostlagärningarna.
(Dagboken 10/6 1848)

Kommo Emmy och Axel - det var ett kärt främmande. Dagens stunder präglades av innerlighet och ro. På kvällen förklarade Elmblad Davids 133 psalm om brödernas endräkt. Vidare återgavs en trösterik och vacker predikan av Schartau av Engströms. Den blev mycket välsignande för Emmy. (Dagboken 22/6 1848)

En minnesrik missionsstund. Tyvärr hörde jag icke Franzén och Petersson, men dess bättre Elmblad över Joh.4, om den samaritiska kvinnan, om tillbedjan i Ande och sanning. Engström, Norlin och Franzén stannade över nattan. (Dagboken 3/7 1848)

Elmblad var två gånger bortrest, varthän lämnar jag därhän nu. Nu är det för mig angeläget att fasthålla vid det viktigaste och släppa det andra. På fredagsmorgonen kommo Elmblad och Engström och förklarade Rom. 11, allt härligt och lärorikt. Jag beder: "Låt vad jag hört bli mitt rättesnöre för min inre och yttre livsväg." (Dagboken 11/7 1848)

För min egen bekvämlighet, för gästernas och arbetes skull har jag icke hunnit med att skriva förrän idag. Nu några anteckningar av de senaste veckornas händelser. På min födelsedag den 15 voro Engströms här, de kommo redan dagen före. Den 15 var så undebar och skön för mig. Jag har inte känt mig så glad på länge liksom tacksam. Förmiddagen gick så fort. På eftremiddagen höll vår prost sitt avskedstal, som var mycket rart. Han själv var mycket rörd. Elmblad fördjupade sig i texten om den som går sin väg ostraffligt, då han håller sig efter Guds ord. Den 16 höll Elmblad en kostelig predikan - så väl att jag fick utkastet! Söndagen den 23 höll Engström en innehållsrik predikan och efteråt förhör i kyrkan, senare bibelsförklaring. Vissa aftnar har Elmblad hållit bibelförklaringar över Apg. 16 - han har talat om en öm moders inflytande, om Herrens kallande på människan och huru han öppnar örat för sin röst. Den 28 kom Engström och prosten Almqvist hit. Dagen var torr - ändock var jag tacksam för allt det goda, som Engström gav. Dagen gick, trots allt, ja, så är det! (Dagboken 30/7 1848)

1849

Det nya året har börjat med glada förväntningar på Herrens välsignelser. Det var också årets första missionsbön. Vår dyre Engström predikade med mycket nåd. "Guds ord har kraft att saliggöra alla dem som tro på", sade han bl.a. (Dagboken 1/1 1849)

Fridas (Engström) födelsedag. Fadern också här, båda är så glada. Lovad vare Gud. (Dagboken 13/2 1849)

Engström och hans kära Sofie kommo för att avsluta skolan före Schöns avgång. Giv mig himmelsk vederkvickelse. Måtte den nye läraren leda såväl föräldrar som barn till livets källa! Dagen var stilla, men jag var nedtryckt över det sätt, på vilket Schön avslutade sitt arbete på skolan. (Dagboken 1/3 1849)

Missionsbön med Engström som ensam talare. (Dagboken 5/3 1849)

Engströms voro här, kärleksfulla och snälla. På morgonen fyra brev. Endast glädje därav. Men synden förvandlar jorden till en jämmerdal. Gott att förlossningen i Lammets blod är som en plantering därpå med frukter av ljus och nåd! Med den heliga gemenskapen är det något förunderligt.
Från den 23 har jag haft mycket arbete med årsredogörelsen.
(Dagboken 27/3 1849)

En härlig missionsbön, Petersson, Engström och Stålhammar voro här. I dag flera kära brev. Engströms forfarande snälla som änglar. (Dagboken 2/4 1849)

Påskaftonen kommo de kära Engströms med hela sin barnaskara. De hade så mycket att berätta om Guds nåd med dem. Trots sin fattigdom hade de skänkt den sjuke Petersson en madrass, som han så väl behövde. Lovad vare Gud för den gärningen och för dessa barn! (Dagboken 7/ 4 1849)

Påskdagen. Sent på kvällen kom Engström åter från sin tjänstgöring just när Sofie berättade om sina andliga erfarenheter. Hon nämnde något om sin tidigaste barndom. Första gången hon frivilligt böjde sina knän till bön skedde vid fyra års ålder. Hon hade tvärtemot tillsägelse av Terese smakat på ett giftigt bär. Hon minns än, hur hon bad Gud om förlåtelse, så liten hon var, även om rädsla för döden var anledning till bönen.
Engström återgav något av sin predikan för oss och slutade med att trösterikt säga, att hoppets vita duva på korsets segerfana vid den tomma graven ska möta oss vid uppståndelsen.
(Dagboken 8/4 1849)

Engström har hjälpt mig med avräkningen för torparna. David Petersson är saligen avsomnad. Mitt brevumgänge med Emilia är synnerligen kärt. Hon skriver bl.a. om planerna på den nya diakonianstalten. (Dagboken 1-18/4 1849)

En härlig missionsbön igen. Engström och Petersson talade, den senare nästan för mycket personligt. Engström stannade över natten. (Dagboken 6/8 1849)

Elmblad är så hjärtligt glad att få vara tillsammans med Fjellstedt. På eftermiddagen kommo Ydströms, Engström - att Petersson icke kom beredde mig mycket smärta. Av Fjellstedt fick jag intet hela eftermiddagen, ty Mathilda och fru B. lade helt beslag på honom. Så gick det ock för de andra vännerna. (Dagboken 15/8 1849)

I dag lyckades det oss att få hit även Engströms. Fjellstedt talade strax därefter, men just som mötet började, kom A:s, och då var det som om glädjen försvann. På kvällen talade den outröttlige Fjellstedt igen, men då var jag förbi, trött och missräknad! Gud, hjälp mig! (Dagboken 17/8 1849)

Missionsbön. Det tänkbarast ljuvliga väder. Jag tog en lång promenad i Sjöhagen. I skogens ensamhet kändes Gud och frälsaren mycket nära. Missionsbönen var talrikt besökt, sex predikanter! Colliander och Engström samt, till min stora glädje Petersson predikade. Vi hade sexton gäster på natten. (Dagboken 3/9 1849)

I dag var vi tillsammmans med Engströms, Ydströms och den kära Carolina Larsson en underbar eftermiddag. Hans höll ett originellt missionstal, och Ydström bad så innerligt. Det var första gången vi hade den s.k. syeftermiddagen tillsammans med utomstående. Vi fingo verkligen givande gemenskap och beslöto att fortsätta därmed var fjortonde dag. (Dagboken 18/9 1849)

Den 1 oktober hade vi missionsbön. Engström kom, han stannade till påföljande dag. Hultmans morgonbön var skön och upplyftande, och blinde Hans talade så vackert. Ja, minnerna av de gångna veckorna äro idel goda och vackra. (Dagboken 6/10 1849)

Brev från Emilia - Elmblad mycket sjuk, fara för livet, dessutom var lille Magnus sjuk - stackars Emilia, må Gud hjälpa henne! Engström och Ydström har varit här. (Dagboken 9/9 1849)

Jag ser mig tillbaka. Den 17 blev jag plötsligt mycket sjuk. Det var för mig så som för lärjungarna på Tabor. Först härligheten, sedan det arma, fattiga livet! Min klenhet varade länge. Men den 21 gick jag upp, trots en förfärlig huvudvärk. Engströms voro nämligen här, och på kvällen höll Engström en bibelstund. Även Nora var med.
Den dagen fick jag en påminnelse om livet utan Gud på ett mycket egendomligt sätt. Utanför mitt fönster lyste den gulnande rönnen i morgonsolen så underbart vackert. Men, så dolde sig solen, och rönnen blev så svart och dyster. Då fick jag klart för mig, hurdan människosjälen ter sig utan livets solglans. Herre Jesus, giv mig Din sol, så att det lyser inom och utom mig!
(Dagboken 25/10 1849)

Engström kom ej idag - jag läste själv Fjellstedts härliga missionspredikan från 1847, och aftonen var härlig. (Dagboken 13/11 1849)

Voro Engströms här. Vi lade råd om vad vi skola göra med deras barn! Förutom Engströms bibelförklaring gladde oss mycket Steenhoffs översättning av en Paul Gerhardts psalmer. Emmy var så glad. Ett oväntat brev från Ydström innehöll en liten hjälp - lovad vare Gud, som styrker och hjälper dag för dag!
Emmys härvaro gläder mig mycket.
(Dagboken 16/11 1849)

1853

Redan i förväg låter jag mig tröstas av Dig vid det annalkande avskedet från de dyra Engströms, barnen, Sofie och den dyra läraren. Du tröstar också i den öknen! Men jag vill ock bedja för vår nye hitväntade lärare. Giv honom helig Ande. Låt oss i honom finna den man som vi bedit om, en man efter Ditt hjärta. Giv, o Fader, att jag såsom Ditt barn må undfå den utlovade fullheten av Anden. (Biktboken 5/2 1853)

På morgonen. Min Frälsare, giv mig, Ditt fattiga barn, samling i Dig, i Ditt ord, så att det verkar på mig. Jes. 35:7.
På söndagskvällen hade vi det undebart - Hultman förklarade romarbrevets åttonde kapitel. Engström talade om den stora nattvarden - allt är redo!
(Biktboken februari 1853)

Missionsbön. Engström, Bexell och Ydström talade. (Dagboken 7/2 1853)

I dag kommo den kära Sofie och hennes Engström. De gjorde mycket för mig och föreningen - Gud välsigne deras arbete! (Dagboken 12/2 1853)

Vår trogna P:s nöd blev min. Skall jag taga hennes dotter till lättnad för Engströms? Gud, jag lägger avgörandet i Dina händer. Du ska visa mig, hur jag skall göra. (Dagboken 6/3 1853)

I dag är min salig Petersens begravningsdag. Karolina, det kära barnet, liknar mer ett lik än en levande. Engströms flyttning liksom allt det andra har satt mig i en häftig sinnesrörelse. (Dagboken 13/3 1853)

Engström, den dyre, gav henne och mig för sista gången H. H. N. Han talade över det undebara gudsordet Hebr. 4:14-16. Karolina låg hela tiden med slutna ögon och andades djupt. Det var så gripande och högtidligt att få se livet uppstå ur döden genom det heliga sakramentet. Efter åtnjutande av nattvarden sade hon : " Nu är jag klädd i Gudskärleks mantel, nu ligger hela min syndabörda på Jesus rygg..." Sedan gick det mot skillsmässan i det synliga och mot livet i det osynliga härlighetens rike.
... Så länge hon var här på jorden, var det kring henne liksom påskafton. Den dag hon lades i kistan höll Engström den sista missionsdagen såsom vår egen Engström. På begarvningsdagen, som blev en gripande högtid på samma gång som mitt pinade hjärta erfor innerlig tröst, förklarade Hultman Jes. 25:6-10.
(Biktboken mars 1853)

Karolina och jag ha intagít den heliga nattvarden tillsammans - en stor högtidsstund för oss båda, mäktig som en evighetsstund. K. liknade faktiskt en döende. Skriftemålstexten var Hebr. 4:16. Och så från Engströms hand nattvarden kanske för sista gången. Ack, allt härnere är blott för en liten tid. Karolina sade efter nattvarden: "O, nu är jag riktigt inlindad i Jesu Kristi kärleksmantel. Nu har jag kastat alla mina synder på honom." (Dagboken 15/3 1853)

I anslutning till nattvardshögtidligheten den 15 mars vill jag här anteckna de ord som sades till mig: "Jes. 26:19." På samma gång citerar jag Ditt ord, Herre, som blivit så ljuvligt för mig, nämligen Jes.1-3. Det ordet var min tröst, när Emilie skildes från Engströms, det som Hultman förklarade och som följde mig genom och under lidandet på grund av skilsmässan från Karolina och Engströms utnämning. (Biktboken 19/3 1853)

Missionsbön. Märklig därför att Engström då höll sin avskedspredikan här. De kära stannade till tisdagen. (Dagboken 4/4 1853)

Påsken har gått tillända och var en stilla, vacker högtid tillsammans med Engströms, Emmy, Eva-Marie. Både Hultman och Engström gåvo oss rikligen av Guds härliga ord. Jag fick också tillfälle att påbörja och slutföra avfattandet av årsredogörelsen. (Dagboken 23/4 1853)

Den 2 hade vi den mest sorgliga missionsbön jag någonsin varit med om - må vemodets och sorgens slöja falla ner över den! Pastor Cavalli var här, men Engströms plats stod tom. Jag tackade Gud för att vi ändå hade Ydström. Den 6 kom mamsell tillbaka från Engströms och hade hon enbart glädjande ting att berätta. Ja, Gud vänder allt till det bästa.
I går på tisdagen voro Kylenstierna, Ydström och Emmy här. Det var väl, att Ydström utlade texten, ty annars hade det blivit dött.
Jag saknar mer än jag kan säga min Karolina och Engströms.
(Dagboken 12/5 1853)

De predikanter, som stannade över natten, voro: prosten Linnarsson, Danielsson, Engström, Bergvall, Svalander, Lindvall, Roentgen, Palmqvist, Lindberg, Vilhelm (Rappe!) och Ekensten. (Dagboken 5/7 1853)

Engström hade en svår dag i syn å gården. Hans motståndare bjöd ut hela sin själviskhet mot honom. (Dagboken 24/8 1853)

 Du höll Din fadershand över oss. Du förunnar mig stor glädje genom Engströms liksom genom Emmy och barnen. Du verkar hos Bertha och likaså hos Minnie och Emanuel - förvisso, förvisso. (Biktboken december 1853)

1855

 Från Engström och Magnus välsignade brev (Dagboken 2/1 1855)

På kvällen den 21 kommo Engströms, och det blev en härlig bibelförklaring och Hultman utlade den 103:dje psalmen. (Dagboken 26/2 1855)

Mina affärer med Engströms uppklarade. De har fått sitt. Jag är glad över att ha kunnat infria mitt löfte till dem, välsignande deras barns jordiska arvedel.
Vår dyre Emilia är bättre amma än någonsin - hon kan knappast lämna barnkammaren!
(Dagboken 2/7 1855)

Engströms kommo igen. De beredde mig ett stort bekymmer. Sofie hade skrivit brev, hennes penna var skarp, och nu gjorde det mig ledsen. Gud har väl tillåtit detta för att förödmjuka mig. (Dagboken 22/7 1855)

På morgonen en härlig betraktelse av Elmblad. På lördagen hade jag blivit varse, att jag inbjudits till prästmötet i Smörhult, där Engströms skulle vara värdfolk. Tanken på detta var för  mig som en  ljusstråle från ovan. (Dagboken 4/8 1855)

Och så reste jag till Engströms och prästmötet i Smörhult. Emilia var så rar, hon sprang med oss ända ner till grinden, och jag reste vidare salig i min Herre över att få vara i sådant sällskap. Under resan mellan Forsheda och Ölmestad kom Elmblad i samtal med vår kusk om hans frälsningssak. Han var säkert en präktig och rättskaffens man, full av kraft och livsluft. Han svarade Elmblad: "Jag håller före, att om jag gör var man rätt och sköter mig och mitt kall, så är Gud nöjd med mig." Elmblad blev mycket ivrig. Han var tydligen inte nöjd.
Fru Svalander och hennes make mötte vi under vägen. I Gislaved rastade vi och åto middag. Hittills hade vi haft stora vägen, men när vi togo av från den, blev färden på sina ställen rätt besvärlig och verkligt orolig här och där. Trakten var annars så vacker. Sofie, den kära, och Engström med hela barnaskaran kommo oss friska och glada till mötes. Resan hade på mig gjort ett överväldigande intryck, och jag hade mycket funderat över, hur jag skulle finna min Sofie nu, sedan nya förhållanden inträtt oss emellan. Men jag var så tacksam nu. De bodde så utsökt, vegetationen var kraftig runt huset och inuti rådde den allra bästa ordning. Jag försattes genast av en stämning av andakt och ro. Min tanke var, att här komma barnen säkerligen att kunna bo kvar till sin död, om de ha sin Herre Jesus med sig.
(Dagboken 7/8 1855)

Just när jag för Sofie höll på att föreläsa ur mina tyska brev, kommo alla predikanterna från kyrkan. På e.m. blev det åter föredrag och däremellan vacker sång. Under Elmblads föredrag drog ett åskväder med blixt och dunder över trakten. Elmblad talade över ämnet "den trånga porten - jag är dörren, jag är vägen!" Jag fann, att Elmblads närvaro vid prästmötet var till stor välsignelse.
Sofie var en ypperlig prästfru, rask, älskvärd och stark. Och min glädje över att ännu kunna hjälpa Engströms var nu synnerligen stor.
(Dagboken 9/8 1855)

Engström och Bergvall voro här. Engström talade här och Bergvall på Hörda. Gud var mitt ibland oss genom sin ande. (Dagboken 14/9 1855)

Sofie och Engströms bröllopsdag. På fredagen var jag hos Nora och Ydström och erfor där uppståndelseanda. (Dagboken 1/12 1855)

Vid missionsbönen idag voro 5 predikanter närvarande. Tre av dem talade, nämligen Hultman, Bergvall och Engström. (Dagboken 3/12 1855)

1857

Den 19 kom min dyre Engström och tjänade vid nattvardsbordet. Han stannade här till den 23, då han gjorde sällskap med kolportör Mathsson. Det var riktigt roligt att igår få fylla på kolportörsväskan med goda ting. (Dagboken 21/1 1857)

Överraskande brev från vänner till föreningen. Jag har varit så lycklig över att mina små utflykter har kunnat fortsätta. De kännas så upplyftande. Och så brevet från Elise, vari hon meddelar om sin flyttning. Ett brev från Engström strödde faktiskt välsignelse över min själ. (Dagboken 27/4 1857)

På måndagen kom vår käre Engström. Han stannade några dar och talade för oss på fredagen. (Dagboken 21/6 1857)

Nu började bröllopsgästerna anlända. Axel, Carl-August och Engströms har kommit. Jag är sjuk, men innerst inne glad. (Dagboken 12/8 1857)