Per Petersson

Från ett fattigt hem

Per Petersson föddes i Jönköping den 6 april 1815 i ett fattigt hem. På rekommendation av konrektor A. Andrén sattes han i Jönköpings skola och som 17 -åring började han läsa på universitet i Lund. Han började först läs filosofi men efter problem med hälsan övergick han till att läsa teologi och prästvigdes den 13 augusti 1837 av Esaias Tegnér.

En andlig kris

I 25-årsåldern genomgår han en djup andlig kris i samband med en svår sjukdom. Han gör då erfarenheter av synd och Guds nåd som han bär med sig hela livet. Detta förvandlar Per Petersson till en stor väckelsepredikant som kunde tala i timmar utan koncept. Överallt där han var verksam drog han mycket folk. I Hovmantorp som han kom till 1841 sägs det ha vandrat "sökande själar" ända från Blekinge. Då kyrkan inte räckte till lät kammarherre N. A. Rosenblad på Hovmantorp uppföra en tillfällig byggnad i anslutning till kyrkan där fler kunde komma in och genom ett öppet fönster se in till predikstolen.

Anklagad för att vara läsarpräst

Under pastoratets protester förflyttars han år 1843 till Barkeryd efter att ha blivit anklagad hos domkapitlet för att vara läsarpräst. Också här drog han folk som kom i långa karavaner från omkringliggande orter. Ju närmare man kom desto större blev karavanerna. Här blir anklagelserna mot läseriet ännu hårdare bland annat 1845 från landshövding Bergenstråhle. Av medicine doktor N. G. Höglander anklagades han även för att utöva läkaryrket och av andra för att han utan tillåtelse åkt utanför stiftet för att lyssna till Peter Fjellstedt och även på annan ort hjälp till vid ett nattvardsfirande.

I mormors närhet

Efter en kort tid i Gnosjö fick Per Petersson sin första fasta komministertjänst 1848 i Kävsjö som låg bara en dryg mil från mormors Herrestad där hans mor, Maria Svensson i sin ungdom, varit i tjänst hos mormor. Han talade under denna period ofta på missionsbönerna i Herrestad och stannade ibland över natten och höll då förstås morgonbön. Vid denna tid genomgår Peterssons förkunnelse en förändring kanske efter påverkan från Herrestad. Efter att ha varit en förkunnare i gammelpietistisk riktning och lagiskt färgad drogs han mer och mer åt nyevangelismen. Här mötte han också mormors måg P.M. Elmblad och de blev mycket goda vänner och umgås flitigt. Han hade 1845 kommit i kontakt med C. O. Rosenius och F. G. Hedberg, den senare känd för sin hyperevangeliska åskådning. Denna utveckling sker i Kävsjö och fortsätter i Skede dit han sen flyttar.

Till Skede

När Petersson kom till Skede 1851 blev det en andlig vår på orten med kyrkan fylld söndag efter söndag av fräsningssökande. På kykbacken var samtalsämnet frälsning och väckelse. Ibland kom Petersson åkande i sällskap med friherre August Rappe på Trollebo eller kanske lektor P. M. Elmblad som ibland besökte Holsby hälsobrunn, där Petersson brukade predika. Folket lyfte på hatten och det sågs som en ärat att få komma så nära som möjligt. Han intresserade sig också för nykterhetssaken och den kristna diakonin och i  Skede grundade han även ett barnhem. År 1867 blir han kyrkoherde i Nottebäck och där efterträds han av Peter Sandén.

Lag och evangelium

Den hyperevangeliska inriktningen utvecklades senare i en riktning som Petersson inte kände sig hemma i. Nåden överflödade så att man offrade helgelsekravet. Han insåg faran i detta "självbedrägeri". Han var övertygad om behovet av omvändelse från sitt onda väsen och att i Kristus inte söka försvar utan frälsning i från synden. Problemet var inte nu att alltid hjälpa själar ur lagiskhetens tvång utan utan även leda ur den själviska frihet många hävdade under åberopande av evangelium. Detta gjorde att en del inte länger ville mottaga någon andlig ledning av Per Petersson. De stora skarorna drogs inte längre till hans predikstol. Särskilt i Fröderyd dit han senare kom tyckte han sig göra nedslående erfarenheter av den känslokristendom som nyevangelismen kunde urarta till. Han såg hur väckelsen ortsatte men utanför kyrkan och det smärtade honom.

En mångkunnig man

Han var en en praktisk man som på tre av de prästgårdar han bodde på gjorde stora ombyggnader. Han ritade själv och skaffade material, utstakade grunden och ledde arbetet. Flera skolor samt societetshuset vid Lannaskede brunn uppfördes efter hans anvisningar och han sysslade också med mekanik och vattenkraft. Han odlade och hade intresse för medicin som han läst och i Holsbyholm hade han ett rum som kallades apoteket. Han förband, drog ut tänder, behandlade frost och brännskador, och återställde ledvrickningar. Han var duktig på att ställa diagnos och behandlingen var ofta framgångsrik. Utöver allt detta skrev han och översatte flera böcker. Per Petersson avled den 29 juli 1896.
Hans son skriver "för sin egen del ville han leva och dö inom den kyrkas sköte, där Gud givit honom livet i Kristus. Och även såsom denna kyrkas tjänare ville han intill sin levnads slut vara henne trogen, bära hennes smälek, i tålamod verka hennes verk och först och sist bedja om Guds andes utgjutelse över hennes medlemmar och hennes tjänare.

Fördjupning

Anklagelserna i Barkeryd

Mormor om Per Petersson

G. Palmqvist om Per Petersson

Liv i korthet

• 1814 6/4 Föds i Jönköping.
• 1831 Student i Lund.
• 1837 13/8 Prästvigs.
• 1848 Komminister i Kävsjö.
• 1848 3/3 Gifter sig med Charlotta.
• 1850 Komminister i Skede, tilltr. 1851.
• 1861 Komminister i Nävelsjö, tilltr. 1862.
• 1865 Avlider första hustrun, Charlotta.
• 1866 Pastoralexamen.
• 1867 Kyrkoherde i Nottebäck.
• 1867 Gifter om sig.
• 1871 Kyrkoherde i Fröderyd, tilltr. 1873.
• 1871 Kontraktsprost i Uppvidinge.
• 1873 Kontraktsprost i Västra Härad.
• 1874 LVO
• 1890 Avsked av prostsysslan.
• 1896 29/7 Avlider.

Barn

• Per Emanuel (1851-?)
• Hanna Maria (1853-?)
• Eva Christina (1855-?)
• Lydia Charlotta (1857-1909)
• Sophia Elisabet (1858-?)