Mormors minnesord över Carl Rappe

I ett brev till Pauline Westdahl 18/2 1838 vill hon ge en liten bild till sin väninna av sitt "praktstycke" Carl Rappe, framför allt som kristen.

Huru gerna, min syster, ville jag teckna den hemgångnes ståndpunkt som christen, men ännu förmår jag det ej. I korthet kan jag säga, att han var mogen, att han genom en aldrig sviktande tro och genom att städse vara iklädd sin andliga vapenrustning, har han hunnit gå igenom alla frestelser, som verld och kött och satan lade för honom på en lysande bana, han har hunnit målet som segervinnare. Det fanns ej något område af det medborgerliga lifvet der han ej stod fremst, såsom landthushållare var han äfven kallad till storverk, hvars utförande blef  beundradt. - Den antichristiska faran, som tiden framställer  uti vår naturs kufvande, kände han djupt och försvarade sig sjelf med allvar mot allt sataniskt inflytande, gående som ett bedjande barn, i djup ödmjukhet tillskrifvande Gudi äran, och ej sig. Ack huru mycket voro att tillägga men jag förmår ej.