Om Amelie Von Braun

Ur Fattigföreningens och räddningsskolans årsberättelse 1851-1852.

Mormor berättar om en kvinna i Karlshamn som med största sannolikhet är Amelie Von Braun.

Ett kristligt begåvat fruntimme i Karlshamn arbetar nu på andra året högst glädjerikt och egendomligt för den inre missionen. Hon går varje eftermiddag från 5 till 8 uti de fattigas hyddor än här, än där. Hon har stämt möte med ett visst antal av barn i något av deras hem. I stugan blir allt, som det är i vardagslivet. Hon bär en korg med sig, varuti finnes barnens arbeten, ett par blankskurade ljustakar med ljus och en ren bordsduk, som hon utbreder över det smutsiga eller det rena bordet; de brinnande ljusen stå därpå och barnens arbeten blir därefter utdelade. Barnen undfå nu en undervisning om snygghet; föräldrarna höra på och nästa gång hon kommer, är det snyggt. Under det att barnen arbeta, sår den kära med stor andlig kunskap och talförmåga begåvade vännen den andliga säden både för de lyssnande barnen och deras föräldrar. Barnens arbeten blir sålda och nya materialier inköpas. Om söndagseftermiddagarna håller hon bibelskola i stadens skolhus för över 100 och varje afton i veckan är helgad på ovannämda sätt. Under vinterns mörker, storm och oväder vandrar denna trogna själ under änglarnas beskydd ofta till de mest avlägsna hyddor, där hon uppenbarar Guds kärlekstankar för det mörkaste djup av mänskliga eländet. Lovad vare Herren, som verkade detta sköna verk!

Hon var i förra året en tid på landet för att hämta nya krafter som efter en så stor ansträngning så väl behövdes. Hemkommen skrev hon följande ord till en vän: "I söndags hade samtliga barn för första gången efter min återkomst infunnit sig i söndagsskolan med de skönaste kransar. Och vid mitt inträde kommo de och räckte mig med glädjestrålande ansikten vars in bukett, vid vilken voro fästade de bibelläxor, de självmant lärt sig för varje söndag jag var borta. Detta var rörande och högtidligt och gav anledning till många varma böner och tillämpningar. Herren välsigne ordet på dessa och på alla..."