Hans (Blinde Hans) Håkansson
(5/11 1805- 1878)
Hans yttre är hiskeligt, sättet egendomligt, han har ingen deklamation, och ändå gripes man af hans tal.
(Mormor i brev till Pauline Westdahl 3/9 1837)
Bonden från BlekingeBlinde Hans var son till torparen Håkan Svensson och hans fru Anna från Blekinge och föddes i Trantorp, Nättraby församling. Han förlorade synen under tidiga barnaår, enligt mormor var den medfödd. Ernst Newman beskriver honom som en av den sydsvenska väckelsehistoriens mest originella och intressanta personer. Han var utrustad med en stor fantasi, ett fantastiskt minne och en "grovkornig" och saftig humor. Enligt mormor hade han bibeln, katechesen och psalmboken inom sig. Kommer i kontakt med SellegrenI början av 1820-talet kom Blinde Hans i kontakt med Peter Lorenz Sellegren och prästerna kring honom. Han lärde sig många av de predikningar han hörde i bl.a. Hälleberga och kunde sedan återge dem utantill. Han blev en stor folktalare som var hemma både i enklare och finare sammanhang, ofta med en stor publik. Somliga ansåg att om han inte sedan barn varit blind skulle blivit en andra Thomander(som var biskop, riksdagsman, professor och satt i svenska akademin). Undervisade hos WieselgrenBlinde Hans var outbildad och kunde förstås inte läsa sig till sina kunskaper men han lyssnade gärna när andra läste. Tack vare sin otroliga förmåga till att lägga det han hörde på minnet samlade han på sig stor kunskap. Hans kom i kontakt med Peter Wieselgren som lät honom undervisa i katekesen i sin skola. Något som mormor senare hade nytta av då hon lät Hans undervisa Emilia Rappe i katekesen. Han var ofta ute på resa och stannade till hos trossyskon och höll då dagliga husandakter. Blinde Hans brukade också predika för gästerna på Ronneby brunn. Återkommande gäst på HerrestadHans kom första gången till Herrestad den 30 juli 1833. Det var mormors make Johan Petersen som inbjöd honom att komma. Han återkom några veckor på senommaren till Herrestad i över 20 år. Petersen förstod att den fattige, men med väldiga gåvor utrustade, Blinde Hans kunde bli en föreningslänk mellan den enkla allmogen och det finare herrskapsfolket. Blinde Hans var inte skön att titta på men han var en stor folktalare som också väckte beundran på herrgårdarna. Han blev därför inbjuden att tala på många av de stora adliga godsen. Han uttryckte vid ett tillfälle på Tagel att den sanna adeln fanns under Kristi korsfana. Greve Hamilton hade hört Hans på Herrestad och inbjudit honom att komma till Hörle men inte förrän efter flera övertalningsförsök under en period av tre år gav Blinde Hans med sig. Högmod och överfyllandeEn period oroade sig mormor för att blinde Hans blev för mycket beundrad. Det kunde få honom hemfalla åt högmod. Han talade också så mycket så att mormor ville dämpa det hon ansåg var ett "överfyllande" av andlig mat. Han hde också en del ovanor och behövde därför en tid fostras. Mormor bad sin gode vän Wilhelm Rappe framföra kritiken då det var sådant "som fruntimmer ej kan säga honom till". Återfår förtroendeHan återfår dock förtroendet och är sammantaget mycket beundrad och avhållen av mormor. Det sista kända besöket på Herrestad är den 12 oktober 1853 då den nya skollokalen invigs. Hans talar då och gör en historisk tillbakablick över de gångna 21 åren. I dagboken den 23/9 1855 nämns Hans för sista gången. Mormor minns då, och "Ett uttryck av Hans kommer för mig: "Tron och trosvisshet äro två olika ting såsom doften och blomman. Tron är ej hunger och törst efter rättfärdighet, utan tron är en överbevisning om tillvaron av osynliga verkligheter."
Fördjupning |
Blinde Hans
Liv i Korthet
"Blinde Hans, den i våra kretsar väl bekante andlige folktalaren har i dessa dagar aflidit 72 år gammal." (Blekinge läns tidning 11/9 1878) |
