Om Per August Hultman
1849 1853 1855 1857
1849
Barnen få en ny skolfader. Han har varit skollärare i 12 år och har de bästa betyg. Må Gud välsigna vår barn genom honom och giv oss en ny och tacksam glädjetid. (Årsberättelse 1848-1849)
Från årets början har vår skolmästare varit för oss en sannskyldig Guds gåva. Herren ska också låta allt verket få en lycklig framtid. Och får blott Gud vara med oss, så blir det så. (Dagboken 16/1 1849)
Föreningsdagen. Vår fromma stiftelse har genomlidit en svår och tung vinter, men nu hoppas vi på en skön vår. Den nye skolläraren skriver så uppmuntrande och glatt. Gud vare lovad! (Dagboken 10/4 1849)
Ett välsignat brev från skolmästaren. Herre, välsigna oss tillsammans! Under den gångna veckan har jag haft ledsamheter genom Schön. (Dagboken 22/4 1849)
Engström och hans kära Sofie kommo för att avsluta skolan före Schöns avgång. Giv mig himmelsk vederkvickelse. Måtte den nye läraren leda såväl föräldrar som barn till livets källa! Dagen var stilla, men jag var nedtryckt över det sätt, på vilket Schön avslutade sitt arbete på skolan. (Dagboken 1/3 1849)
Vid veckans slut flyttade också skolmästare Schön härifrån. Gud förbarme sig, det var ett svårt ögonblick beroende på förhållandet som uppstått mellan oss. Jag kunde inte förstå mig på honom. (Dagboken 24/3 1849)
Föreningsdagen. Vår fromma stiftelse har genomlidit en svår och tung vinter, men nu hoppas vi på en skön vår. Den nye skolläraren skriver så uppmuntrande och glatt. Gud vare lovad! (Dagboken 10/4 1849)
Den 12 hölls examen här. Skolmästaren behandlade katekesen så, att jag blev fullkomligt hänryckt. Hela mitt inre var en enda tacksägelse. (Dagboken 19/5 1849)
Jag har också fått ökat förtroende för skolmästaren Hultman genom en bekännelse han gjorde för mig. Gud välsigne den käre brodern! (Dagboken 8-9/6 1849)
Den gångna veckan har varit stilla och lugn för mig men så mycket mer arbete för Hultman. Han var här, talade och bad så kärleksfullt, att hjärtat öppnade sig för Herrens nåd och blev så varmt. (Dagboken 2/7 1849)
Hultmans morgonbön var skön och upplyftande, och blinde Hans talade så vackert. Ja, minnerna av de gångna veckorna äro idel goda och vackra. En dag rodde vi några stycken på sjön - det var blinde Hans, Hultman, lilla Anna och ett barn - och sågo en undebar lövprakt i alla skiftningar. Det var så mäktigt för mig att tänka på alla i båten, alla voro Guds barn, som färdades över djupa vatten tryggt och lungt med skyddande änglar på alla sidor och med Jesus i båten. (Dagboken 6/10 1849)
En vacker missionsbön hölls av blinde Hans. Han och Hultman stannade hos oss över natten. Vid frukosten höll Hans ett varmt avskedstal. Hultman svarade i ett kort tal och välsignade vår dyre Hans så kärleksfullt, att Guds änglar måste ha glatts sig åt denna förbrödring. Det var så gripande att se, hur känslorna i hjärtat avspeglade sig i det blinda ansiktet. (Dagboken 9/10 1849)
Den 11.
Från den 6 till i går voro Vilhelm och hans Ingeborg här. Samma dag de reste kom en stor glädje post: Konungen beställde genom Hamilton vadmal från fattigföreningen. Likaså änkedrottningen.
Dessutom brev från min älskade Nanny. På förmiddagen var Hultman här, och tänk - jag kunde utan påstötning från hans sida betala honom hans lön, vad jag tackar Gud! Det skedde allt i Jesu namn. Det var hans verk och hans styrka i oss. (Dagboken 11/11 1849)1850
Ett företag av vår käre skollärare har glatt oss mycket och lova vi oss av dess fortsättning mycket gott. Han har besökt de fattiga barnens föräldrar, sett med egna ögon deras ställning, talat om deras barn med dem, skänkt dem Nya testamenten, Roos bönebok eller Barths bibliska historia, och fick därigenom anledning att tala Guds ord i sinom tid med dem som de vänligt mottaga. En fattig man i Wallerstad rote, fordom brottsling, blev rörd till tårar, när han såg skolläraren komma över stock och sten och skog till hans avlägsna boning. Uti en annan stuga hde an hört, att han skulle komma, och flera hade samlat sig för att lyssna till Guds ord. Missionens största kärleksföretag att söka det förlorade och ej av möda och försmädelse låta avhålla sig därifrån. Vår Herre Jesus sökte de förtappade till han fann dem. Han är och förbliver vår enda förebild. Lätt är det ej att gå åstad utan ärende, men Guds ande ingiver både att veta och sättet att utföra. Så väljer t.ex. den inre missionens kristliga kolportörer kringående handlande med biblar och andliga skrifter. De skickas även till sjunkna hushåll. Han frågar, om de vilja köpa, han akta ej försmädelse, tills han gör dem genom beskrivning av böckernas innehåll stilla och benägna. Då uppstår upptäckten, att de ej hava penningar att köpa (för). han visar sig glad, när de vill köpa på kredit. Han lovar, att han vill komma varje vecka och hämta en skilling eller en styver, tills bibeln eller en annan skrift är betald. De undrar över mannens kärlek, som åtager sig så mycket besvär. Den största kärleken märka de ej. Dess förnyade besök under betalningens långsamma insamlande gör honom hemmastadd hos de arma mäniskorna hos de arma människorna, som nu älska honom. Liv och ljus förer han med varje gång till dessa arma, övergivna och räddar mångens själ och kropp från fördärvet. Oh huru uppfinningsrik gör den barmhärtiga gudomliga kärleken sina redskap! Lovad vare Herren! (Årsberättelsen 1850-1851)
Dessa 23 barn har kostat kassan 563 rdl. Av räddningsbarnen (ty godsets barn räknas ej) inalles 44 utgått i tjänst, över vilka hittills ingen klagan blivit hörd. Vår skollärare, som nu redan i 4 år såsom skolfader på Herrestad vistats på Berget, har inlämnat följande vitsord: "Några av barnen har lämnat skolan med beröm för flit och sedlighet, de övriga som utgjort största antalet, har inträtt i skolan mer eller mindre sjunkna i sedelöshet och laster, men har dock genom Guds ords kraft utgått moraliskt förbättrade och, såsom jag vill hoppas, med många djupare intryck av sanningen på sin a hjärtan, vilka en gång torde bliva en brodd till evinnerligt liv. För grövre utbrott av synden har Herren Gud bevarat vår skola, ehuru syndens eld varit nära att uppflamma. Sedligheten har på det sista året betydligt förbättrats. Gud vare pris och ära!" (Årsberättelsen 1852-1853)
1853
Vår skollärare, som nu i 6 år varit även räddningsbarnens fader på Berget, har inlämnat följande vitsord."Nästan alla av de äldre barnen, som under det förflutna året blevo så ymnigt besökta av Guds livgivande Ande, ha redan utgått ur skolan och lämnat rum åt andra yngre, om vilka man i allmänhet kan säga, att de ingenting hört om lagen och synden, om evangelium och nåden i Kristo ej heller om sitt saliga dop, förrän de upptogos här i skolan. Fulla av förundran ha de ofta åhört samtalen om dessa stycken, och ehuru de i allmänhet ännu icke öppnat sig för emottagandet av den himmelska sanningens säd, kan man dock redan märka, att många börjar knoppas av dess värme och livskraft, varav vi i hoppet kunna sluta, att sommaren är när för dessa arma barns pånyttfödelse. Till grundval för detta hopp har vi vår barmhärtige Frälsares trofasta herdekärlek, varigenom han vill församla lammen i sin famn, samt Guds sannfärdiga löften. Es. 55:10,11. Måtte den kär Fadern styrka oss i tron och kärleken, så skall vårt arbete icke vara fåfängt i Herranom. - Ett stort nådeunder har dock redan skett bland de nykomna barnen. En flicka som under sin nattvardsläsning blivit intagen i skolan, emedan hon ej hade något hem, har funnit liv i sin Frälsares försoning. Hon var före sin hitkomst beryktad för sitt dåliga uppförande. Vid begynnelsen av sin härvaro kom hon till djup ånger över sina synder, men då hon ville förtiga dem, kunde ordet om en skedd förlossning genom Jesu Kristi blods offerdöd iche få rum i hennes hjärta eller giva liv och frid åt detsamma. Slutligen utbrast hon i en hjärtlig bekännelse samt fick en salig förvissning om syndernas förlåtelse och barnaskapet hos Gud. Hon säger nu: 'Jag tror på jesus och har en sådan hjärtlig glädje, att jag ej vill byta bort honom mot hela världen.' Hon har skrivit till sina syskon och omtalat sin saliga förändring samt uppmanat dem att skyndsamt omvända sig till Herren, på det de måtte bliva delaktiga i samma himmelska frid som hon nu i tron på Lammets blod åtnjuter. Men en yngre skolflicka, som förlidet år kom till liv i Kristus, bad hon om lov att få besöka en sjuk syster, vartiill de även erhöllo tillåtelse. Med glädje begåvo sig dessa små inre-missionärer under djup snö en halv mils väg till den sjukas hydda. Framkomna började de att framställa följande frågor. 'Förstår du, att du är förtappad för dina synders skull? Vet och tror du, att Jesus borttagit alla dina synder. Du har inte andligt liv och kan ej bliva salig, om du ej har Guds son, ty den sonen haver, han haver livet' o.s.v. Den sjuka hade tyvärr ingenting att svara på dessa och dylika frågor och förblev svarslös. Då uppstämde de i en andlig sång, och slutade med bön på knä, varav husfolket och den sjuka blevo gemensamt gripna och bådo de små flickorna återkomma. Några dagar därefter begåvo sig dessa , efter erhållen tillåtelse, ånyo till den sjuka, som då var så svag att hon ej kunde tala vid dem. Hon är nu avsomnad. Om flickornas ord verkade något på hennes hjärta, vet jag icke, men anförer det blott såsom ett bevis, att varest kristligt liv finnes, där är dock nödvändigt kristlig verksamhet i övning. Intet annat än Kristi kärlek tvingade dessa små flickor att göra det de gjorde. Icke heller hade någon människa lärt dem vad de skull säga eller fråga. Här synes således Guds finger, och skriftens ord gå i fullbordan. 'Det som oädelt och föraktat är för världen, det har Gud utvalt.' Och 'av unga barns mun skall Guds lov förkunnas'." (Dagboken 1854-1855)
Den 1.
O, vad jag kände mig välsignad över att i dag få vara tillsammans med mina älskade barn och barnbarn! På kvällen en andlig vederkvickelse genom Hultman, som just återvänt från en missionsresa, som så när kostat den käre mannen livet.
Den 2.
Åter tal av Hultman.
Den 3.
Härlig missionsbön. E. talade i tre timmar. Jag måste för mitt huvud och hettans skull dock avlägsna mig tidigare. Den käre Ydström gav en översikt över julens välsignelse.
Den 7.
Mellanliggande dagar har Engström hållit bibelförklaringar. Nu äro alla resta. Give Gud, att alla mina ekonomiska bekymmer och angelägenheter måtte kunna avvecklas i skenet av denna julens ljus!
Den 9.
Hultman förklarade de första verserna av Davids 40:de psalm. Han var glad i sinnesstämning efter en missionsresa, men fann vårt folk otillgängligt och kyligt. Hjälp, Herre! (Dagboken 1-9/1 1853)Den 12.
I dag kommo den kära Sofie och hennes Engström. De gjorde mycket för mig och föreningen - Gud välsigne deras arbete! Även Emmy och barnen kommo. Vi ha det så innerligt bra.
Nu väntar vi oss mycket av Hultmans bibelförklaring.
Den 13.
Hultman utlade Rom. 8 (Dagboken 12-13/2 1853)Den 19 och 20 höll Hultman bibelförklaringar. (Dagboken 22/3 1853)
Min bröstvärk tilltager. Kanske jag får följa min kära Karolina. Hultman talade så vackert vid båren över Jes. 28. (Dagboken 23/4 1853)
Påsken har gått tillända och var en stilla, vacker högtid tillsammans med Engströms, Emmy, Eva-Marie. Både Hultman och Engström gåvo oss rikligen av Guds härliga ord. (Dagboken 23/4 1853)
I afton har Hultman talat över Jes. 51. (Dagboken 26/5 1853)
I afton har Hultman talat över Jes. 51.
Nu börjar vi tillbygget vid Berget. Gud, välsigna, välsigna, välsigna!(Dagboken 26/5 1853)På tisdagen kom den dyre Elmblad, från Hörda hade alla de kära redan kommit. Samma afton talade Hultman över Matt. 20:10-34 om hur Jesus står framför den hjälpsökande och om hur vi skola låta våra ögon öppnas, så att vi riktigt kunna få se Jesus; ty därpå hänger det, om vi skola bli fullkomligt friska.
(Dagboken 2/7 1853)För fösta gången såg jag idag min Emmy böja knä vid morgonbönen. Vad jag blev glad! Mycken glädje beredde mig i dag också Hultmans utläggning av texten "Viljen också I gå ifrån mig?" Ack, Herre, låt mig bli helt delaktig i försoningen i ditt blod, så Kristus allena utgör hela min gädje - detta ej minst på min 73:dje födelsedag. (Dagboken 15/7 1853)
På lördagen kunde jag gå till stenbrottet i berget och kom därefter till det nya skolhemmet, Hultman är så lycklig där. Han och Elmblad talade och kvällen slöt så vackert. (Dagboken 18/7 1853)
Elmblads mening, att följa med Hultman på resa, rubbade jämnvikten hos mig, varöver jag skämdes förfärligt. Men jag kan väl inte låta folket gå hit och inte ha någon istället. Det kan inte vara Guds mening. (Dagboken 5/8 1853)
Den gångna veckan är ett enda stort nådesbevis från Gud. Tillsammans med den dyra Emmy och Caroline Kylenstierna hörde vi Hultman och Elmblad utlägga ordet. Allt var så undebart. (Dagboken 4/9 1853)
I dag invigdes vår skollokal, Elmblad, Ydström och Hultman talade. Hans kom, och han skildrade i en historisk översikt de gångna 21 åren, varvid han mycket dröjde vid sin första bekantskap med min Petersen. O, jag kände mig ung och glad! (Dagboken 12/10 1853)
Så tackade jag Gud för att vår dräng håller på att andligen uppvakna och för att han uppsökt Hultman. Herre, giv oss, som tro, blott en frimodig bekännelse, så vaknar människorna omkring oss. (Dagboken 6/11 1853)
Missionsbön. Vi föreläste ur en missionstidning om "Var är bibeln?" Ydström och Hultman talade. (Dagboken 5/12 1853)
På kvällen hörde jag Hultman bättre, då han utlade Jes. 35 i en segrande, ljuvlig ande. (Dagboken 11/12 1853)
Genom, Hultmans rådiga ingripande avvändes i denna vecka ett svårt tillbud med eldsvåda. Jag har också haft brev från Odencrants - idel kärlek, kärlek, kärlek!(Dagboken 13/12 1853)
1855
På morgonen idag talade Hultman och i afton har Mathsson glatt oss med ett friskt vittnesbörd. (Dagboken 13/1 1855)
I dag åter brev från min hjärtevän Magnus, som slutar med orden: "Jag är livets bröd, och den som kommer till mig han ska icke hungra eller törsta till evig tid." På kvällen den 21 kommo Engströms, och det blev en härlig bibelförklaring och Hultman utlade den 103:dje psalmen.(Dagboken 26/2 1855)
Efter dagen i veckan var det hans dödsdag - efter dagens dato var det vår bröllopsdag!
Missionsafton. Men vad mina tankar ilade! Rent äventyrligt funderade jag ut, att vi kunde kanske låta göra en sorts anordning från talarstolen, en fångsttrumma för ljudet, så att detta komme till min plats, där jag alltid sitter. Bäst jag satt där med mina tankar, blevo mina öron så snälla: jag fick höra ord från Ydström, och sen hörde jag Johansson, Hultman och Mathsson - Halleluja! Jag var så innerligt tacksam, att jag just denna stund skulle höra så bra. (Dagboken 5/3 1855)Jag fick idag genom Krummachers predikan över nattvarden en särkilt stark högtidsprägel. På kvällen kom oerhört mycket folk tillstädes, då Johansson och Hultman talade. (Dagboken 11/3 1855)
I natt kände jag i drömmen en himmelsk förening med min Petersen, och därför längtar jag nu mer och mer efter att hans salighet ska bli min.
På kvällen talade Hultman. (Dagboken 19/3 1855)En stilla sabbatsdag med bibelstund ledd av Hultman. Han sade bl.a.: "Ödmjukheten består i att vi för Gud bekänna och erkänna vårt högmod."(Dagboken 21/5 1855)
En natt hade jag en fruktansvärd själsvånda. Under hemskaste plåga kände jag precis som om onda andar skulle ha försökt att slita min själ lös från frälsaren. Det hela slöt med kramp eller förlamning i bröstet. Det hela räckte ända till söndagen, men medan Hultman talade, kom Ordet så mäktigt över mig och frigjorde min själ från kvalen, och i samma ögonblick strömmade en undebar frid genom mig. Hultman talade om Jesus såsom vinträdet och vi såsom grenarna. Särskilt framhöll han skilllnaden mellan den frukt, som kommer direkt från stammen, det är genom Jesus, och den som kommer utifrån på konstlade väg, den vi själva söka åstadkomma genom laggärningar. Andens frukt är kärlek..., köttets frukt är ingenting annat än själviska gärningar. Andens frukt kommer genom föreningen med stammen, Jesus, utan möda, av sig självt, såsom då ett träd bär goda frukter. (Dagboken 24/5 1855)
Hultman och Lindberg ha talat här de senaste dagarna. Gud hjälpte mig från min förkylning med de läkemedel som funnos till hands. Men det bästa läkemedlet var hans heliga ord. På kvällen var här mycket folk och jag kunde trots min förkylning höra, jag gamla döva stackare.(Dagboken 4/6 1855)
Jag har på sista tiden sysslat mycket med tillståndet efter döden, men fick den ro jag behövde genom Ordet.
Jag är så lycklig genom mina aftonpromenader med Eva. Särskilt tackade jag idag Gud för kvarnen, som hjälper oss, när Gud givit växt, att få mjöl till bröd.
Jag har ofantligt stor nytta av Hultmans predikningar, de äro så utmärkta.
(Dagboken 11/6 1855)Ehuru klockan redan är halv tio, måste jag redan nu tacka Herren för Hultmans eldiga och manande förkunnelse. Han stannade först vid att Jesus Kristus själv nämner sig AMEN. Ja, ja, det skall ske. Han är det trogna och sannskyldiga vittnet. Han är ej början eller slutresultat. Han är själva begynnelsen; ty han är den oskapade. Han vet allt. Han föredrager vår synd, att vi äro så kalla, oförmögna till allt. Nu hotar han den ljumma ängeln eller sändebudet till föramlingen. Han säger ej att han är utspydd, utan att han ska bli.
Förklaringen över vad som är ljum blev: ljum är den rike, han som har nog och ingenting behöver. Du tror, att om du är trög i bönen, så är du ljum, eller du tror, att när du känner dig fattig och utblottad andligen, eländig och naken, blind för andliga rikedomar, så är du ljum. Nej, nej - endast om du ingenting behöver, om du känner dig färdig och mätt och ägande nog, då är du ljum.
Men om du känner dig andligen fattig och utblottad, då kan Herren Jesus här giva dig hjälp: du får köpa för intet det sköna röda guldet, Jesus Kristi blod, som gör oss rika på gudomlig fullhet och förser oss med rättfärdighetens klädnad mot vår nakenhet och ögonsalva mot vår blindhet. Nu kan den rengjorda och pånytttfödda vara stark och bättra sig. O, vilken härlig salighetsordning! Halleluja i eveigheternas evighet, amen! (Dagboken 12/6 1855)En undebar rik Johannesdag genom tal av Hultman.(Dagboken 24/6 1855)
Jag har fått så mycket kärlek av detta. Det är undebart att inte bara kunna tro på att det finns kärlek utan också få känna den, den kärleken nämligen som Gud genom helig Ande har utgjutit i våra hjärtan.
Missionsaftonen härlig med tal av Ydström, Hultman och Elmblad. (Dagboken 2/7 1855)Hultman utlade Rom. 8 på ett djupt och andligt sätt. Mina själsgåvor voro mycket avtrubbade, men mycket föll i det fördolda.(Dagboken 17/7 1855)
Har varit med om ett stort möte i kyrkan. Jag satt sex timmar där. Jag kände emellertid, att den tyska svalan här funnit ett näste. "Dina altaren, Herre Sebaot". Jag trodde inte, att jag skulle kunna vara med under hela dagen, men jag litade på att Gud skulle höra mig, och han svek inte. Jag blev nämligen mycket styrkt av Elmblads och Hultmans förkunnelse. (Dagboken 22/7 1855)
Söndag. I dag har Elmblad och Hultman talat till stor välsignelse. (Dagboken 12/8 1855)
Den 3.
På eftermiddagen talade Hultman.
Jag har glömt att nämna, att jag den 1 september var i Vetlanda och i Åminne, där jag hade stor glädje.
Den 4.
Även idag talade Hultman och Colliander, fast mitt huvud var så klent, att jag inte kunde följa med.
Den 5.
Var jag kroppsligen och själsligen nere på grund av simpel otro. Gode Gud, hjälp mig!
Den 6.
Reste Colliander, den käre vännen. Nu är jag sysselsatt med att utrusta Mathilda, som skall i tjänst i diakonianstalten och påtingad av min dyra Marie.
Den 8.
Hultman talade över Davids 112 psalm.
Den 10.
I går fick jag riktigt skämmas inför Gud. Jag och Marie hade talat så mycket, att jag kände det som om jag hade ohelgat sabbaten. I dag straffade mig Gud riktigt ordentligt. Jag kunde nämligen inte höra Hultman, som hade talat mäktigt och gripande.
Den 11.
Genom ihärdigt böneumgänge med Gud fick jag härlig frihet i anden. I dag kunde jag också höra den käre Hultman, härligt!(Dagboken 4-11/9 1855)Bedrövligt var att höra hur sjuk min syster varit. Lyckligt var däremot att få höra om fru Hultmans lyckliga förlösning och om barndopet. (Dagboken 23/9 1855)
På måndagen hölls missionsbön, då blinde Hans , Hultman, Ydström och Johnsson talade. Jag har upplevt många underbara ting av Gud, men det är som jag aldrig bleve nöjd. (Dagboken 15/11 1855)
Vid missionsbönen idag voro 5 predikanter närvarande. Tre av dem talade, nämligen Hultman, Bergvall och Engström. (Dagboken 3/12 1855)
Palmqvist kom hit under helgen. Han var så vänlig. Hultman har uppbyggt med härligt tal. Så tackar jag för allt, mest för att Du vill hjälpa mig att komma in i vilan. Amen.(Dagboken 31/12 1855)
1857
Gud välsigne dig, vår skollärare, och ditt hus med sin eviga nåd, sitt eviga ljus!
Amen! (Årsberättelsen 1856-1857)Min gamla människa tycks aldrig få nog, kan visst aldrig dö - pratsjuka och satir - O, Gud, två mig, två mig ren! Jag vill ju ändå vara Ditt barn. Vid Johnssons utläggning av Jes. 61 kände jag åter andelivets strömmar. Du, helige Guds Ande, försegla i mitt hjärta det jag hört och påminn mig därom, då jag håller på att glömma det! - Hultman ett välsignat tal över ämnet: "Han kommer - fröjda eder." (Dagboken 4/1 1857)
Liliencreutz här - musik. Ett härligt föredrag av Hultman över Joh. 21:18 och 19. (Dagboken 13/1 1857)
Liliencreutz här igen. Hultman har i kväll talat över Joh. 21:18 som grep oss alla utom Liliencreutz. Han syntes fullkomligt oberörd. (Dagboken 15/1 1857)
Det går trögt, men jag fortsätter med räkenskaperna. Hultman höll en förklaring över Sak. 3. (Dagboken 26/1 1857)
Emmy har varit här hos mig sedan i lördags kväll. Densamma kvällen talade Hultman med text ur Lukasevangeliet gott, det förstod jag, fast jag inte kunde höra ett ord. Jag mådde förfärligt illa. (Dagboken 29/3 1857)
Undervisades vi av den käre Menken om "den heliga gemenskapen". Dessutom missionsbön, då Hultman talade, så att jag, gamla, blev full av Andens kraft.(Dagboken 6/4 1857)
Så vidtog examen vid skolan, inberäknat Ydströms tal varade den til kl.1 då vi intogo måltiden och barnen promenerade i sina nya kläder. På e.m. kunde jag läsa upp årsredogörelsen, vilket gladde särskilt Hultman mycket. När jag såg hans glädje, blev jag också glad. (Dagboken 8/4 1857)
I morgon börjar ett nytt arbetsavsnitt, för vilket Gud må ge mig sin välsignelse. Jag har varit ganska klen några dagar, och när sedan vår dyre Hultman insjuknade, blev jag sannerligen inte bättre för oron. (Dagboken 19/4 1857)
Missionsbön av Hultman och Johnsson, den senares var en undebar vederkvickelse. (Dagboken 26/4 1857)
I söndags talade Hultman och Mattsson, den senare över uppståndelsen, och då jag kunde höra rätt bra, grep mig hans ord. (Dagboken 19/5 1857)
Missionsbön, men jag var klen. En glädje var att så mycket folk var närvarande. Hultman var ensam och talade över Jes. 35. Avslutningen på tisdagen kunde jag till min stora glädje höra, och den beredde mig mycken glädje. (Dagboken 1/6 1857)
En härlig dag för mina döva öron. Elmblads föredrag var visst, älskligt och djupgående. Alla fingo något, den begåvade lekmannapredikanten såväl som prästmannen. På e.m. talade Fischer över Kol. 1, en utläggning, som han delade med Hultman, den senare var överväldigande. (Dagboken 4/8 1857)
Åter en vecka i kamp och nöd. På tisdagen talade Hultman om hoppets bekännelse. Johnsson vittnade gott om den tro, som bär honom.
Förslaget om hans arbete som kolportör är nu framställt. Det beror på hur han kommer att svara. (Dagboken 4/10 1857)Däremot kunde jag deltaga i tisdagens möte, då den käre Hultman förklarade Heb. 4. Och likaså på fredagen, då han utlade 63:e psalmen.
O, så mycken glädje! Halleluja! Amen, amen! (Dagboken 26/12 1857)