Om Charlotta Wettermark

Maria framhärdar i att vilja lämna mig - ack, ja, Herren skickar mig säkert ett annat hjärta , kanske ett systerhjärta. Den 27. Kom systerhjärtat redan! Nu kommo nämligen Sofie och hennes käre make med underättelsen, att Charlotta Wettermark antagit platsen som mitt andliga och kroppsliga stöd. Nu välsigne Gud resten! (24-27/4 1847)

Mamsell Wettermark är nu här. Det föreföll mig som om en god, försonande ande gjorde sitt intåg med henne för att taga vård om mig, stackars gamla. O Gud, giv nu din Helige Ande till. (Dagboken17/6 1847)

Jag tackar också för Charlotta Wettermark. Hon äger så mycket av det jag saknar, det stilla, lugna, ödmjuka och saktmodiga sinne, som är så kostligt inför Gud. Mitt i sin egen oro säger hon så älskligt till mig:"Var lugn, var lugn, Emilie!" Hennes älskliga sångåva är mig dagligen till glädje. Lovad vare Gud för henne. (Dagboken 16/10 1847)

Först vid middagen idag kunde jag stiga upp efter plågorna igår. Jag möttes av min kära mamsells vällagade mat. Efter måltiden kunde jag själv läsa om Kristis översteprästliga ämbete av Nohrborg, vilket gav anledning till ett älskligt samtal med mamsell Charlotta. (Dagboken 2/1 1848)

Någon dag hade jag samtal med mamsell Charlotta Wettermark och hon lovade att stanna hos mig under hela nästa år! Gud vare tack! (Dagboken 31/3 1848)

Min Charlotta vill hem till de sina, och medan hon är borta hjälper mig Sofie. Lovad vare Gud för hans trofasthet! (Dagboken 10/4 1848)

Kom den kära, kära Charlotta åter, min himladuva! Ack Herre! Käre, käre Fader, låt henne inte flyga ifrån mig, utan låt henne få ledsaga mig, om det annars är Din heliga vilja, ända till den sista stationen! (Dagboken 26/4 1848)

Charlotta gladde mig idag med ett par vita handskar, avsedda att användas vid nattvardstillfällerna - hennes ord vid överlämnandet voro verkligen älskliga. (Dagboken 1/7 1848)

En stilla söndag. Husfolket ute. Elmblad med Charlotta och Eva reste till Sävsjö. (Dagboken 9/7 1848)