Skolläraren G. Palmqvist i Stockholm berättar i ett brev till den finländska prästen F. G Hedberg den 12/10 1848.

Ifrån skollärare Sandell i Småland hade jag ej längesedan brev, vari han berättar åtskilliga glädjande nyheter i synnerhet om en präst vid namn Petersson, nu komminister nära Värnamo, som i sommar kommit till ljus i evangelii hemligheter. Han har varit väckt i många år och predikat med mycket nit lagen, ja, det sades även evangelium; människor gingo långa vägar för att höra honom, han blev även därjämte mycke förföljd. De böcker han i synnerhet studerat voro Schartaus skrifter, men efter att hava flyttat från en trakt, där ett större antal gudsälskande själar funnos, till en otr, där större mörker härskade, hade han liksom mera blivit driven till sig själv att undersöka sitt eget själatillstånd närmare än förut och började samtidigt härmed att läsa bibeln och Luthers skrifter, varunder att han började mer och mer inse, aii kristus är oss av Gudi gjord till visdom och till rättfärdighet och till helgelse och till förlossning. Därefter skrev han ett ganska evangeliskt brev till samteliga vännerna på sitt förra ställe, vilket väckte stort uppseende bland dem. Där voro då några ibland dem, som beslöto sig att resa till honom för att närmare lära känna, huru saken förhöll sig. Detta skedde ock, och de funno honom, till sin stora förundran, sig icke lik. Han dels läste ur Luthers skrifter och Verklärans vederläggning, delstalade med mycket iver om Kristus såsom den enda inför Gud gällande rättfärdigheten. Detta hade till följd, att ännu flera av dessa trodde Ordet och reste hem fyllda med Guds frid och vilka ännu, vad bekant är stå faste i tron; måtte Gud få behålla dem däruti intill ändan!