Mormor om kyrkobesök
Jag hann ej mer i går och slutar nu, sedan jag är hemkommen från kyrkan, mitt samtal med dig. Min hörsel har blivit så svag, att jag ej hör predikan, likväl far jag gerna dit, ty der är mer än predikan, vida mer - den treenige Gudens närvarelse, Gud den helige Andes synnerliga verksamhet, de heligas samfund, det stilla tillbedjandet finner der så rätt egentligen sin plats, och det allmänna lofvet innelsuter äfven mig. Ytterst gerna ser jag begrafningar - ack Pauline, jag har der ett herrligt sädeskorn, som stilla gror till domedagen. Allt detta gör mig kyrkan kär - änskönt mina öron, genom Guds vilja, äro tillslutna. (Brev till PW sept. 1837)
Veckan har gått och jag har fått mer kraft att tåla all oro och att finna ro i oron. I dag i kyrkan fick jag mer kraft att bära fram i bön det som oroat. O, Herre föröka kraften än mer! Mina bekymmer om mitt älskade barn Emmy vill jag också kasta på Herren. Jag vet, att han kommer att bära dem. (Dagboken 18/8 1839)
Förra söndagen hade vi det så välsignat i kyrkan. (Dagboken 2/10 1839)
1840
På fredagen hörde jag passionspredikan, varefter jag var i stillhet ensam hemma i prästgården, medan Bloméns voro ute på sockenbud. Jag kom i så salig gemenskap med min älskade Petersen, vars stoft vilade strax utanför i kyrkogården.
(Dagboken 4/4 1840)Påskdagen åter en stilla och härlig dag i kyrkan. Herren var mig så nära, lika nära som under långfredagen, då himmelen rent av öppnade sig och jag tyckte mig få en hälsning från alla de saliga. (Dagboken 20/4 1840)
Undebara äro Dina välgärningar, Herre! På aftonen ville jag övertänka dem. Ett strålande härligt väder - underbra vistelse i det sköna kyrkogårdshörnet - gudstjänsten i kyrkan och sedan den stilla ljuvliga eftermiddagen med Hans förklaring över Jakobs brev. (Dagboken 10/8 1840)
De tre följande dagarna voro stilla och fridfulla, bl.a. en härlig stund hod Bloméns i Kärda, då jag också passade på att få en kvarts timme ute på kyrkogården. Så läskade vi oss vid brunnen med frälsningens läskande vatten, Guds allmaktsord, detta som liksom väntar på att få ge av sitt övernog och varav jag fått så rikligt i min bundenhet. Och så idag stunden i kyrkan, där var så mäktigt stilla för min själ. Jag mötte Gud i hans majestät. (Dagboken 24/8 1840)
1841
Var i kyrkan i dag och bevistade jorfästning och barndop. Vilken härlig sång, tack, att jag kunde höra den! Så en liten stilla stund vid min Petersens grav. Och hemma en stärkande predikan av vår käre troshjälte Luther. (Dagboken 3/10 1841)
1843
Välsignad kyrkogång. (Dagboken 1/1 1843)
Hallelujah! Idag har skänkts mig en välsígnad kyrkogång efter en lång väntan. (Dagboken 5/3 1843)
På den stilla fredagen (långfredagen) firade vi tillsammans med Engströms och Ydströms den heliga nattvarden. Påskadagen voro vi i kyrkan och på annandagen predikade Ydström avsked.
Nu väntar vi på Engströms invigning (installering) och på Sofies stund. (Dagboken 22/4 1843)I dag kommo Ingelmans samt Maria Cederschiöld och Amalie, och tillsammans med dem foro vi till kyrkan, där Engström predikade ljuvligt. (Dagboken 9/9 1843)
Idag har kyrkoåret tagit slut. Efter besök i Kyrkan var jag alldeles ensam hemma. (Dagboken 26/11 1843)
1846
Kommer just från kyrkan och har åter en gång efter sex veckor hört den käre sonen säga: "Se, jag kommer snart!" (Dagboken 4/10 1846)
1847
I dag har jag knotat i kyrkan över min stora dövhet. Förlåt mig, käre Fader! (Dagboken 21/3 1847)
Långfredagen. Kyrkogång. Oväntat bad Engström under gudstjänsten innerligt för fröken Sparre. Hon hade bett honom - honom den föraktade - komma, och Herren välsignade besöket. Hon bekände alla sina synder, och syndern blevo henne förlåtna. (Dagboken 2/4 1847)
Den 3.
Kommo de kära Engströms, och vi hade den salig påskafton tillsammans och åto påskägg. Påskdagen åkte vi i härligaste vinterväder i släde till kyrkan. (Dagboken 3/4 1847)Tvenne vackra drömmar har jag haft under veckan. Den ena: över utsikten framför huset välvde sig ett skönte tempelvalv, så att Herrestad var inneslutet som i en kyrka. En präst stod inne i det hela och sade: "Här har vi den allra vackraste kyrkan!" Drömmen gjorde mig så glad vid tanke på att Herrestad verkligen är en kyrka, ett bönehus. (Dagboken 9/4 1847)
Kyrkobesök. Vinterns många ny gravar gjorde ett starkt intryck på mig. Efteråt hos Engströms. Kärlek, kärlek! Frida mycket bättre. - En förfärlig tjuvhistoria upprör hela Kärda. (Dagboken 9/5 1847)
Den kära Emilia följde med till kyrkan, så stark var hon, trots resan. Och hennes bekanta blevo mycket glada över att få se henne. Efter Gudstjänsten följde Engströms med hit... (Dagboken 16/5 1847)
Midsommardagens morgon kom Fjellstedt och mycken glädje med honom. Vi, som voro hemma, hade, när somliga rest till kyrkan, en underbar stund tillsammans med honom. Tyvärr kunde jag inte fatta allt han sade. Det gällde kyrkan och hur hon också på ett andligt sätt bör kunna bli skild från staten. Som det nu är stöter kyrkan bort "barnen", som därigenom tvingas att skaffa sig kyrkor och predikanter. Kyrkan borde inte betraktas som ett Babel, utan som en sjuk mor. Fjellstedt framhöll, att det voro också Rosenius mening. (Dagboken 24/6 1847)
Efter komministern Mårten Landahl: "Såsom skalden sjunger ur sitt eget hjärta, så sjunger ett Guds barn ursitt hjärtas liv i Kristus en sions sång, som är härligare än all andra sånger; ty det är den helige Ande, som slår på hjärtats strängaspel."
I går var dopdagen, stilla och vacker. Jag fick följa med Elmblad tilll kyrkan. Elmblad var så själsligen fri och glad. Kyrkvägen var full av vandrare till Herrens hus.
Genom Engström fick jag underättelsen, att tvenne predikanter från Skara stift hade kommit för att infinna sig på Herrestad på eftermiddagen, till missionsdagen. på läktaren väntade de på mig, och så satt jag mellan tvenne obekanta Guds barn.
Fick också ett kosteligt dopbrev från Hellberg. Komminister Landahls förklaring av episteltexten var en härlig överraskníng för oss. (Dagbok 5/7 1847)Till kyrkan flera gånger i jul. Det var så vackert att färdas fram. Solen var den undebara predikanten på vägen dit. Hon symboliserade Guds kärlek med Kristus som medelpunkt. Och strålarana fördelade sig som välbehag över alla Guds barn och samlade dem kring den ende, Jesus Kristus... (Dagboken 31/12 1847)
1848
Glädjen på kyrkfärden idag blev inte lång. Ty vid hemkomsten var mitt huvud så fullt av värk, att jag måste dra mig undan till mitt rum. Det var som om den onde själv kommit för att håna mig redan på årets första dag! (Dagboken 1/1 1848)
Glädjen på kyrkfärden idag blev inte lång. Ty vid hemkomsten var mitt huvud så fullt av värk, att jag måste dra mig undan till mitt rum. Det var som om den onde själv kommit för att håna mig redan på årets första dag! (Dagboken 1/1 1848)
Alla i kyrkan. På morogonen var jag annars så fattig, men då var den käre Arndt så rik. E:stens voro också i kyrkan. E. talade mycket om allting. Herren kommer nog att lägga sin kärleksfulla hand över hans mun, så att han pladdra mindre! (Dagboken 5/2 1848)
Tyvärr var jag mycket förkyld palmsöndagen i kyrkan. Sofie och hennes make voro mycket älskvärda och hjälpsamma. Vad jag tackar Dig, Gud, för dessa barn! På långfredagen var det så skönt. Petersens grav stod där så strålande, nyss uppstånden ur vinterhöljet. Nils och Eric Hellberg voro med i kyrkan och väntade efter rik välsignelse från Herren. (Dagboken 23/4 1848)
Vi fingo också ett starkt och vackert intryck från kyrkan i dag. De avtågande soldaterna deltog nämligen i nattvarden. En gammal krigare, som jag i min ungdom ansåg vara mycket vacker, stod några minuter före avmarschen mycket gripen i kyrkan, där församlingen just sjöng om döden.
Kylan är stark. Gud, förbarma Dig över vår arma jord. "Giv oss vårt dagliga bröd."
Fick också ett brev från min kära Elise, som jag tackar Gud för. (Dagboken 25/5 1848)Jag har inte känt mig så glad på länge liksom tacksam. Förmiddagen gick så fort. På eftermiddagen höll vår prost sitt avskedstal, som var mycket rart. Han själv var mycket rörd. Elmblad fördjupade sig i texten om den som går sin väg ostraffligt, då han håller sig efter Guds ord. Den 16 höll Elmblad en kostelig predikan - så väl att jag fick utkastet! Söndagen den 23 höll Engström en innehållsrik predikan och efteråt förhör i kyrkan, senare bibelsförklaring. Vissa aftnar har Elmblad hållit bibelförklaringar över Apg. 16 - han har talat om en öm moders inflytande, om Herrens kallande på människan och huru han öppnar örat för sin röst. Den 28 kom Engström och prosten Almqvist hit. Dagen var torr - ändock var jag tacksam för allt det goda, som Engström gav. Dagen gick, trots allt, ja, så är det! En dag var jag hos den sjuka syster E. Hon verkade inbunden och var säkert mycket klen. De unga har tagit hennes plats. Vårt hem är ej på jorden. Igår hade vi åter bibelförklaring över Apg. 16 och idag är det en stilla och lugn sabbat. Först var jag i kyrkan. Det var så oändligt skönt att vara där! Sedan vidtog förhör, som jag helt kunde höra. Jag hade förnimmelse av att jag badade i en ovanifrån kommande ström av välsignelser. O, må de, som kommo, verkligen höra ordet! I, som höre, haven det i sanning härligt! (Dagboken 30/7 1848)
Annadag pingst.
En välsignad kyrkogång, ehuru jag icke kunde höra något. Genom Guds nåd fick jag mycket genom min dyra Arndt. (Dagboken 10/6 1848)Söndag. I kyrkan - inte hörde jag mycket men tillräckligt om vad som tjänar den sanna helgelsen. På kvällen gav Elmblad en förträfflig förklaring över Matt. 14. (Dagboken 25/6 1848)
1849
Under denna tid ha tvenne egendomliga drömmar gjort intryck på mig. Den ena var följande:jag kom på en resa till en gästgivaregård av det mindre trevliga slaget och fann därför inte behag i omgivningen. Under det att jag strövade omkring, skildes jag från sällskapet och befann mig plötsligt i stenkolsgruva. I dess botten rann en bäck, över vilken en spång var lagd. Då jag såg uppåt, skymtade jag en underbar blå himmel. I det mörker, som omslöt mig, föreföll himlen som ett milt fadersöga. En gammal kvinna kom tillstädes och förde mig vidare, och i fortsättningen av drömmen såg jag bilden av välklädda bönder på hemväg från kyrkan. Vi stannade. Stigen var slut, och vatten skilde oss från ett landskap, som utbredde sig framför oss. Jag greps av en känsla av oro och blev rädd. Den gamla kvinnan ville bära mig över vattnet på sina armar, men jag kände mig bara än mer rädd. Då skyndade den gamla fram till kyrkobesökarna och ville att någon av dem skulle komma och föra mig över vattnet. Då såg jag uppåt, knäppte mina händer och kunde lyfta min själ mot fadersögat ovan mig och - jag vaknade! (Dagboken 16/1 1849)
Längtan efter gudstjänst i kyrkan övermannade mig idag. Styrkt och vederkvickt kom jag därifrån, trots att jag inte kunde höra något. - Ett kärt och oväntat brev från Emmy. (Dagboken 11/2 1849)
1853
I dag upplevde jag en underbar morgontimma. Jag vaknade vid att jag hörde mig själv bedja. Jag måste fortsätta bönen men på knä bredvid sängen. Så lade jag mig åter och somnade in, drömde en ljuvlig dröm. Jag befann mig tyckte jag, i vår kyrka, då det började mörkna. Plötsligt hörde jag den mest undebara sång från läktaren, det var Malmström som sjöng utomordentligt vackert. Kort därpå kom ännu en röst till, det var Vilhelms härliga stämma. Länge, länge ljöd den härliga sången. När den slutade, kom den dyra Nora in, förde mig fram till altaret och visade mig en ny ljuskrona, precis likadan som den jag har hemma i missionssalen. Jag vaknade i en känsla av helig glädje. Lovad vare Gud! Han besökte mig på detta sättet. (Dagboken 2/7 1853)
På nattvardsgång i kyrkan. Den blev i stort sett ljudlös för mig. Jag hörde blott orden: "Jesu lekamen, du anammat, bevare dig till evinnerlig liv" och "Jesu blod, du anammat, bevare dig till evinnerligt liv", men det var ju nog! (Dagboken 11/12 1853)
Vid årsslutet.
Jag längtade efter att få vara med i kyrkan nyårsdagen. Vi foro dit på släde och hade det mycket gott under färden. (Dagboken 27/12 1853)1855
Himmelsfärdsdagen. I kyrkan för nattvardsgång. Ydström talade över: "Glädjens över att era namn äro skrivna i himmelen." Jag satt hela tiden i klockarestolen invid altaret med mitt nya testamenet och med min Krummacher i knäet och kände mig salig i Herren. (Dagboken 17/5 1855)
En salig nattvardsgång mitt i allt stim med Elmblad som förrättare. Han talade över ämnet "Mästaren kallar dig". Tyvärr kunde jag, arma stackare, knappast höra något.
Engströms kommo igen. De beredde mig ett stort bekymmer. Sofie hade skrivit brev, hennes penna var skarp, och nu gjorde det mig ledsen. Gud har väl tillåtit detta för att förödmjuka mig.
Har varit med om ett stort möte i kyrkan. Jag satt sex timmar där. Jag kände emellertid, att den tyska svalan här funnit ett näste. "Dina altaren, Herre Sebaot". Jag trodde inte, att jag skulle kunna vara med under hela dagen, men jag litade på att Gud skulle höra mig, och han svek inte. Jag blev nämligen mycket styrkt av Elmblads och Hultmans förkunnelse. (Dagboken 22/7 1855)Just när jag för Sofie höll på att föreläsa ur mina tyska brev, kommo alla predikanterna från kyrkan. På e.m. blev det åter föredrag och däremellan vacker sång. Under Elmblads föredrag drog ett åskväder med blixt och dunder över trakten. Elmblad talade över ämnet "den trånga porten - jag är dörren, jag är vägen!" Jag fann, att Elmblads närvaro vid prästmötet var till stor välsignelse. (Dagboken 9/8 1855)
1857
Alla i kyrkan, jag ensam hemma. I går voro alla i Hörda och jag hade då tillfälle att göra upp med Nils, mamsell och Mathsson. Lovad vare Gud, som håller sin hand över mig! (Dagboken 12/7 1857)
Idag har jag tagit nattvarden i kyrkan. Elmblad hade sagt till mig, att jag skulle vara nöjd bara jag hörde orden: "För dig utgiven", och jag hörde dem, men inget mer. Efter nattvards gången var jag mycket sjuk. Jag plågades också av min stackars systers lidande under snart 50 år. (Dagboken 26/7 1857)
Bröllop här. Beslöt mig två timmar före avresan till kyrkan att följa med trots min klenhet. Jag blev glad över all vänlighet, som kom mig, gamle stackare, till del. Jag bor ju dock i ett främmande land, men jag behöver icke känna mig som främling bland alla dessa vänliga människor. (Dagboken 15/8 1857)