Abraham Almén

(21/3 1797-1869 29/6)
17 år yngre än mormor

...vicepastorns totala eländighet och uselhet avgör nu denna utestängning från vår kyrka...
(Brev till Tegnér om Almén 4/4 1831)

Prästson från Kävsjö

Abraham Almén föddes i Kävsjö den 21 mars 1797 och var son till den senare kyrkoherden i Kulltorp som också hette Abraham Almén och dennes hustru Clara Carolina Erasmie. Almén tycks ha varit en envis och kantig person och fick därför många av sina sina församlingsbor mot sig. Inte alls lik sin far som var ihågkommen "för sitt goda och oförfalskade sinnelag".

Vicepastor i Kärda

Han var vicepastor i Kärda i början av 1830-talet och blir då inblandad i en strid med mormor och hennes gode vän lagmannen Carl Danckwardt. Konflikten handlade om hans eget och kyrkoherde Mellins ovärdiga liv. Kyrkoherde Mellin söp och var till och med onykter framför altaret. Almén var eligt mormor totalt eländig och usel. Mormor ville därför inte låta sin fosterdotter Sofie konfirmeras i Kärda utan i Forsheda hos prosten Cederschiöld. Detta hade Almén först godkänt men sedan utsatt prosten för hotelse om anmälan till konsistoriet. Detta för att prosten Cederschiöld på mormors begäran besökt och betjänat henne med nattvarden när hon var sjuk.

Till Gnosjö

Abraham fick sin första fasta tjänst i Gnosjö och där ville han utveckla jordbruket på sitt boställe och behövde därför pengar. Han började att göra affärer i järnhandel med personer som inte hade det bästa ryktet. Med dessa kom han i konflikt och blev anklagad för en massa brott. Han blev också förföljd och utsatt för skadegörelse från dessa personer som inte drog sig för att nattetid krossa hans fönster och skjuta in i hans rum. Här blev han tack vare sin tuffa stil och osmidighet under flera år invecklad i rättegångar med flera sockenbor.

Anklagad

År 1843 anklagades han för förfalskning men blev 1853 frikänd efter brist på bevis. Han dömdes däremot för svordom, slagsmål, vägfridsbrott, självpantnig, sabbatsbrott, olagligt svedjande på bostället samt averking av skog på detsamma. Med anledning av detta dömdes han av domkapitlet den 29 september 1853 till att mista sitt prästämbete. Denna dom faställdes av hovrätten 15 juni 1854 men ändrades av kungen den 5 februari 1855 till ett års suspendering. Han förbjöds dock den 27 augusti 1856 av domkapitlet att utöva sitt ämbete men fick behålla en del av sin komministelön.

Martyr

Själv betraktade han sig som martyr vilket framgår av hans skrivelser till domkapitlet men också av inskriften på ett fotografi som tillhörde och föreställde honom själv. (Läs under fördjupning) De sista 15 åren levde han i Värnamo och försörjde sig genom privatundervisning.