Mathilda Foy

Engelskt påbrå

Mathilda Foy föddes i Stockholm den 10 november 1813 och var dotter till den brittiske generalkonsuln George Foy. Han kom1808 till Sverige och gifte sig med en 17-årig svenska vid namn Mathilda Augusta. Fadern var vid sin ankomst till Sverige mycket rik men efter en dålig konjunktur sinade förmögenheten. Under Mathildas uppväxt växlade de ekonomiska förutsättningarna ständigt mellan bekymmersamma och ljusare tider. Något som Mathilda tvingades vänja sig vid. Faderns mod tröt stundtals i de svåra tiderna och modern var då pelaren i familjen som försökte uppmuntra och hålla uppe humöret. Hennes mor hade ett varmt hjärta och Mathilda växte upp med mycket kärlek och blev därför något bortskämd.

Älskade att läsa

Liksom sin far var hon något sluten till naturen och ett främlingsskap fanns mellan dem. Fader ägnade dock mycket tid åt Mathilda och lärde henne att läsa, skriva och räkna men också historia, grammatik och geografi. Det var dock en "ryckig" undervisning då fadern ibland var sysselsatt på annat håll. Boken blev hennes käraste ägodel och hennes mor hade stora svårigheter med att försöka lära Mathilda för kvinnor mer "passande" handarbete. Föräldrarna var under hennes barndom svalt intresserade av kristendomen även om de nån gång läste bibeln eller någon predikan.

Existensiell brottningskamp

Mathilda drömde ibland om den yttersta domen och kunde vakna i förskräckelse. Fadern såg dock till att det fanns böcker med verkligt andliga berättelse och biografier att läsa för Mathilda. Hon började så småningom läsa bibeln och tyckte att den var "vacker". Tankarna om att något inte stod rätt till i hennes andliga liv började att tränga sig på. Hon var ändå stolt och full av egna strävanden och tankar om jordisk ära och höghet. Konfirmationen avslutade hon med beröm och högsta betyg av alla 80 barn men var ändå glad att den var över. Hon strävade efter att bli en  bättre människa men brottades ofta med synd, otro, köld och ovänskap.

Fadern dör

Familjen ägnade mycket tid till societetsliv, bjudningar, teater och baler. År 1832 kommer den brittiske metodistpastorn George Scott till Sockholm och han beökte omdelbart Mathildas far som var brittisk konsul. Hans predikningar var något annat än vad de förut hört för "han menade det han sa; han trodde själf av hjärtat det evangelium, han förkunnade oss"  skriver Mathilda. Men 1837 insjukna hennes far hastigt och dör efter 3 dagar och denna plötsliga förlust griper henne djupt.

Vändpunkten

Fadern hade under en tid haft en sekreterare som hette Theodor Hamberg och han höll mycket av familjen Foy och han blev en mycket god och förtrolig vän till Mathilda. I novemeber 1842 kommer Hamberg hem till familjen och ser allvarsam ut. Han hade varit och hört Rosenius som övertagit pator Scotts mantel, då han fördrevs från landet. Hamberg sa att han hade mött "verkligt kristna" och ville ta med familjen för att lyssna till Rosenius. Med rädsla att någon skulle få veta att de gick dit följde de ändå med och detta blev en vändpunkt i Mathildas liv.

Startar söndagsskola

Mathilda kände sig till en början ganska ensam, i sin samhällsklass, om sin nyvunna tro och sina tankar. Hon funderade på hur hon skulle leva ut sin tro. Till slut fick hon idén om att starta en söndagsskola som kom igång vintern 1843-44 i Mariakyrkans församling. Men prästerna tycktes inte gilla att en kvinna blandade sig i sådan verksamhet och motståndet blev för tufft. Hon började istället att går runt och besöka de allra fattigaste. Det gav henne mycket uppmuntran och hon tog sig snart an en liten sjuklig flicka som hon hjälpte till tro och som bildade familj och "uppfostrade sina barn i Herrens fruktan".

Turbulent

Så småningom hade det bildats en grupp, som Mathilda tillhörde, kring bl.a. Rosenius och även mormors måg  P.M. Elmblad som vid denna tid började sin verksamhet i Stockholm. Det rådde emellertid ett utbrett hat mot de evangeliskt kristna och de beskylldes för lögn, oärlighet, osedlighet och hederligt folk ville inte gå bredvid dem på gatan. Det förekom också hotelser och våldsamheter som livligt dikuterades även i riksdagen.

Modern dör

Under år 1847 insjuknar hennes mor i tyfus och dör efter en månads sängliggande. Efter detta är Mathilda helt utslagen och kraftlös efter veckor av omvårdnad. Hon sjunker ner i en djup sorg och funderar över varför Gud ville ta hennes älskade mor ifrån henne. Kanske var det för att hon mer skulle kunna ägna sig åt Guds rikes utbredande? Ännu var hon inte helt trygg i om hon var Guds barn. Efter att ha varit sängliggande i förkylning någon vecka kommer hon till slut till insikt om att hon är Guds barn. Som en blixt kom denna genomträngande tanke "Du är frälst och salig - det är gjordt - det är färdigt." Detta datum den 30 mars 1851 betraktade hon som sin nya födelsedag. Den som mer än någon annan lärare kunde leda henne fram var Josua Colliander. Han var en av lärarna i gruppen med Rosenius och Elmblad, som ofta samlades hemma hos Mathilda.

Mathilda möter "mormor på Herrestad"

Genom Emilia och P. M. Elmblad fick Mathilda kontakt med "mormor på Herrestad" som hon besöker första gången våren och sommaren 1851 och sedan flera gånger fram till 1856 som blev hennes sista besök. Där möter hon också Marie Cederschiöld som kommit hem från sin utbildning i Kaiserswerth. Kort därefter öppnade diakonihuset med Cederschiöld som föreståndarinna och de första kvinnorna i styrelsen var fru Maria May och Mathilda Foy. På hösten börjar Marie C. och Mathilda besöka fängleserna något som genom Fredrika Bremer fick stöd av konungen.  

Till England och Hamburg

Året efter reste Mathilda till England för att informera sig om bl.a. söndagsskolorna i landet och hon stannade där i 18 månader och besökte också Dublin tillsammans med sin nye vän, doktor Steane. När hon på hösten 1853 reser hem stannar hon till i Hamburg där hon träffar bl.a. Johann Henrich Wichern och Amalia Sieweking.

Koleran härjar

Tillbaka i Sverige har koleran härjat och lämnat 700 barn fader- och moderslösa. Mathilda engagerade sig i arbete för detta och ett barnhem startas vid diakonihuset. Även att folk såg att arbetet hade framgång motarbetades de av somliga på grund av att de var "läsare". Våren 1856 var Mathilda slutkörd av arbetet och åkte till England för att vila upp sig. Hon stannade där ett år. Hon följer sedan i september 1857 doktor Steane till Berlin för att närvara vid ett stort möte med evangeliska alliansen följt av en resa söderut genom bl.a. Italien och Schweiz innan hon kom åter till Sverige.

Avlider i Jönköping

Hösten 1869 befinner sig Mathilda Foy på besök hos familjen Alexander Leuhusen i Jönköping. På kvällen den 31 oktober är hon pigg och delar med sig av gamla minnen och nykomna brev. Tidigare på dagen har hon varit på gudstjänst. Hon lägger sig vid 10-11 på kvällen för att sova. På morgonen hittar man henne avsomnad i sängen med oförändrat anletsdrag. Ett blodkärl i huvudet har brustit och hon blev 56 år gammal. Kroppen förs till Stockholm där hon begravs jämte sina föräldrar vid Maria kyrka.

Människovän

Mathilda Foy besökte ofta Herrestad på 1850-talet.

Liv i korthet

• 1813 10/11 Föds.
• 1824 Familjen besöker England.
• 1832 Hon möter George Scott.
• 1837 Fadern dör.
• 1842 Hon möter Rosenius.
• 1843 Hon startar söndagsskola.
• 1847 Modern dör.
• 1851 På sjukbädden gör hon en andlig upplevelse.
• 1851 Besöker mormor på Herrestad.
• 1851 Tar plats i diakonihusets styrelse.
• 1852 Reser till England.
• 1869 Avlider i Jönköping.

Sammankomst i hemmen

Samling troligtvis hemma hos familjen May. Mathilda Foy syns i mitten med ett barn
på varje sida.

I verksamheten för kvinnliga fångar jobbade Mathilda tillsammans med:

• Fredrika Bremer
• Marie Cederschiöld
• Betty Ehrenborg
• Amy Moberg

Mathilda skrev traktat

Mellan 1858-1860 skrev Mathilda små barnböcker som kom ut på Per Palmqvist förlag. Sammanlagt mellan 60-70 st. De var på 24 eller 32 sidor och innehöll uppmuntrande och väckande berättelser eller betraktelser. Några av dessa handlade om mormor på Herrestad och verksamheten där.

Fördjupning

Mathilda om sitt livs vändpunkt

Mathildas första möte med mormor

Mormor om Mathilda

Mathildas första missionsbön

Missionsbön 1855