Om Per Magnus Elmblad
1847 1848 1849 1853 1855 1857
1846
I går gjorde jag en promenad till M., och därifrån tog jag med hem ett mycket starkt intryck av Emilias lycka. Ja, vi sutto vid klippan. Där satt nu Elmblad med Emilia i sina armar, en bild av hemmets ljuva lycka. Vi sjöngo tillsammans "Vår Gud är oss en väldig borg...". Och så blev klippan mig ett Ebeneser. Mitt hjärta var fullt av lov.
På kvällen höll Elmblad bibelförklaring över Markus 7: 1-25 - en utmärkt framställning av fariseismen och den sanna fromheten. Jag tänkte så starkt på Magdalena. Hon älskade mycket, därför att så mycket vart henne förlåtet. Ja, så borde det vara i mitt hjärta. (Dagboken 13/7 1846)Alltså: den 15 började outsägligt skönt på Herrestads himmel. Elmblad kom som alltid vänlig och föreläste för mig. Emilias hjärtliga utgjutelser, sedan hon en lång stund suttit vid min säng, vore som balsam från evighetens värld. Den heliga boken låg tryckt såsom en föreningslänk emellan oss. Djupt grep mig tanken på hennes rara barn och att se hennes kärlek till det. Från denna stund stiger bönen ännu innerligare ur ett lättat och rört mormorshjärta.
I Ditt namn, o Jesus, beder jag, och Fadern bönhör mig. Dagen slöt med en examinering av Elmblad. Tyvärr har jag glöm innehållet. O, Herre, när skall detta glömmande upphöra? Jag vill ju så gärna fatta och bibehålla allt vad jag hör. Jo, en gång skall jag fatta och förstå allt, när jag förlossats från mitt stackars klena huvuds börda och kommit bort från jordens vimmel. Den 16 var en stilla dag med predikan av Elmblad. (Dagboken 26/7 1846)Den 11.
I dag förklarade Elmblad Mark. 10. Det gjorde modershjärtat så innerligt gott att få höra den faste mannens åsikt, att det kristna äktenskapet är oupplösligt. Ett borgligt äktenskap kan upplösa, men icke ett kyrkligt. Han sade också så skönt i anslutning till 1 Kor. 7, att om en icke troende kvinna har en troende man eller en troende kvinna har en icke troende man, så för den troendes skull uppgår över detta äktenskap liksom en strålande, underbar morgonrodnad.Den 14.
Många tankar har i dag gått till den kära Nanny. Må Herren förvandla dem till tröstetankar. Jag har särskilt manats att bedja för Nanny, Joel och Linnea.
En underbart vacker morgon. Skulle jag inte vara tacksam nu? Emilie är som ett älskande barn mot sin käre Elmblad. O, Gud, vad jag tackar för det kära barnet! Bistå henne genom Din helige Ande och giv henne nåd. Må hon alltid finna behag i honom och han i henne och må Du alltid finna behag i dem och välsigna dem. Elmblad förklarade i dag Mark. 11:12-23. När han slutade, bad han så innerligt för oss alla, och jag kände det som om det skulle vara omöjligt för Gud att tillbakahålla sina löften. Jag sade till Elmblad: "Jag känner i dag så levande, att jag i min svaghet får hjälp av den helige Ande. men jag känner det så svårt inför avskedet, endast tre dagar till." Elmblad svarade: "Efter tre dagar stod Herren upp!" Jag for till Engströms och var där, när Elmblads kommo. De kära barnen, de äro så lyckliga tillsammans. Emilie var mycket rörd inför den stundande avresan.Den 15 och 16.
Bibelförklaring av Elmblad. Många människor voro här, bland andra Nilssons. Många goda uppslag gåvos för nykterhetssaken.Den 17.
Sista dagen före Elmblads avresa. Engströms äro här för att vara mig nära.Den 18.
Den bittra avskedsdagen. Dimman, som höljde oss, brast, när vi gingo ut. Den frambrytande solen kysste de kära avresande och torkade bort alla mina tårar som en kär ängel, ja, det var nog Herren själv, som gjorde det. Jag tyckte honom säga: "Kvinna gråt icke!" En vacker tisdag följde, och de kära Engström blevo så mycket för mig. Och Sofie, hur underbar hon är! Och så reste även de för tre veckor. (Dagboken 11-18/8)Elmblads har varit tysta. De ville inte lova att skriva genast för att inte skämma bort mig! (Dagboken 10/9 1846)
Vid vår sammankomst i Tagel kom ett brev från Elmblad, vari han meddelade att fattivårdsaffärerna lyckligt ordnats. Detta gladde mig mycket. Hela veckan firade jag salig triumf med tanke på mitt överlyckliga förhållande till Elmblad och hans Emilia. Enbart tanken därpå är såsom en blick in i ljustets värld ifrån vår jordiska natt, vackarare än stjärnornas glimtning i djupaste mörker. (Dagboken 10/10 1846)
Avsände ett långt brev till Elmblad. (Dagboken 15/10 1846)
I dag för ett år sedan skrev min Emilie sitt jaord till Elmblad. Hon visade mig sitt namn: "Evigt din", stod där.
Denna dag vaknade jag vid ett kostligt intryck. Visserligen värkte mitt gamla huvud, men så hörde jag liksom en röst säga: "Att du kan bära ditt sjuka huvud beror på att det stödes av osynliga änglahänder, som lägga sig så mjukt omkring det." (Dagboken 18/10 1846)Brev från Elmblads. Emilia anförtrodde mig en hemlighet, och den kan jag sedan icke slippa i tankarna. (Dagboken 10/10 1846)
Den gångna veckan fullt upp av arbete. På fredagen ett vedrkvickande brev från Elmblads. Vad deras lycka är ljuv och ren. Gud signe dem! (Dagboken 1/12 1846)
Hur skall jag beskriva den glädje jag kände, då jag hörde, att Elmblad hållit missionsbön i Stockholm. Halleluja! Jesus segrar alltid genom kraften han ger sina barn. (Dagboken 20/12 1846)
1847
Bad och skrev mig trött för Elmblads skull. (Dagboken 13/1 1847)
Något bättre blev det för mig efter mottagandet av ett härligt brev från Elmblads. Han är förtjusande, vänlig och rar, Emilia öser vatten likt David ur hälsobrunnen och säger, att Guds ord är sötare än honung... Du helige Guds ande, låt mig tacka och prisa Dit heliga namn, giv mig efter allt suckande åter frid och glädje och kom mina tårar att upphöra. (Dagboken 18/1 1847)
Brev från Elmblads - bekräftelse på modershopp. De glada, men Engströms ner. Sofie är deprimerad. Gud , hjälp Du! (Dagboken 9/2 1847)
Ett barnsligt och kärleksfullt brev från Emilia Elmblad, i vilket hon testamenterade mig sin dotter... (Dagboken 1/3 1847)
I natt har jag haft oförklarliga bekymmer för Emilia. Djävulen inbillade mig att hon kommer att dö i barnsäng, enär en vit duva (Emilia) blev bortrövad från en grå (Elmblad) av en skräckinjagande höök. Och eftersom jag nu ser duvan på min ugn i sovrummet, går det som ett aningens stygn genom hjärtat. Kaktusen, som står i fönstret, har burit vackra blommor, med en har de börjat sloka. O, Gud, förlåt! Hur kan en kristen se på detta sätt som en hedning! Ordet visar oss vägen, det är fullt av tecken för vår vandring, liksom moln och eldstoderna visade israeliterna vägen i och genom öknen. Jag lägger alla min drömmar i Dina händer, Fader! (Dagboken 25/4 1847)
Brev från Elmblads, att de komma. Må allt bli bra. Håll mitt hjärta stilla, o Jesus! (Dagboken 10/5 1847)
I dag kom också Elmblad - med fattiga ord kan inte barnens lycka beskrivas. (Dagboken 15/6 1847)
På aftonen kom mycket folk. Då höll Fjellstedt ett manande nykterhetstal och Elmblad predikade. (Dagboken 24/6 1847)
Jag hade ett samtal i dag med Elmblad om E., som gjorde mig mycket ond. Även hade jag stora förödmjukelse för en borgensförbindelse. Jag bad Gud innerligt om förlåtelse och fick fast tro på att även dessa mina försyndelse förlätos mig. (Dagboken 25/6 1847)
Elmblads bröllopsdag. Jag hade mycket att bestyra. När kommer jag åter i jämvikt? Dagen blev inte så som jag önskat. Elmblad läste och bad, men ideligen ankommande främmande störde oss. (Dagboken 26/6 1847)
Min dyre Elmblad håller varje dag bibelförklaringar. I dag sade han, att endast en kristen kan älska i sanningen. Vi bli sanningens hantlangare, när vi taga emot Guds barn; ty sådant innebär välsignelse för vårt hus. Tidigare hade Fjellsetdt yttrat sig på samma sätt. Därigenom blev jag styrkt i min övertygelse att fortsätta med mitt arbete, varigenom många Guds barn här finna rum och tillfälle för att träffas för att utbyta tankar. Vi må bara se till att vi bli tillräckligt små i de egna tankarna. Trots verkets ofullkomlighet, är Guds förborgade kraft mäktig i svagheten. Herren banar väg genom djupa vatten. (Dagboken 28/6 1847)
Elmblad har varit mycket sträng mot mig för att jag brutit mitt löfte till min man. Han tillräknar mig att jag hört på mitt eget hjärta och att jag trott mig handla enligt Guds vilja. Elmblad sade, att jag emellertid måste akta mig för att få göra Bileams erfarenhet. Jag är honom tacksam för hans kraftiga ingripande. Gud löne honom genom min ståndaktighet! Hjälp mig att hålla mitt löfte till min salige Petersen! Herre, hjälp mig! (Dagboken 2/7 1847)
I går var dopdagen, stilla och vacker. Jag fick följa med Elmblad tilll kyrkan. Elmblad var så själsligen fri och glad. Kyrkvägen var full av vandrare till Herrens hus. (Dagboken 5/7 1847)
Här voro på missionsbönen icke mindre än 11 predikanter. Bexell, Linnarsson, Landahl, Petersson talade. På kvällen kom den där misstämningen genom Elmblads oväntade, förbluffande häftighet. Men tidigt påföljande morgon skulle alla resa, och då blev det lugnt. (Dagboken 5/7 1847)
I dag har Elmblad kommit åter från sin resa. Besynnerligt, men Emilie blev så glad, att hon gråtit långt in på kvällen.
Den 14.
Ja, det var något som skulle komma. En rätt sorglig dag. Elmblad har varit på något sätt förändrad, sedan han kom från Drettinge. Det var något där, som tydligen gjort honom nedslagen för att det varit något fel med barnet.Den 15.
I dag har solen kommit tillbaka över Herrestad. Ett välsignat kafferep! Till oss kom Sofie med barnen och Karolina med Emanuel. På kvällen avslöt Elmblad skolan med ett tal till barnen och en brinnande bön om deras välgång. Han kom därvid också ihåg mig, som snart bör lägga mitt trötta huvud till vila i Jesus armar.Den 16.
I dag är Elmblad sig helt lik igen, fri och glad. Men Emilia kände sig inte bra, varför läkaren hämtades. Han stannade över natten, och allt är nu bra.Den 18.
Härlig sabbatsdag. Jag i kyrkan. Elmblads hemma.Den 25.
Underbart skriftemål av Engström. Därförut en god predikan av Elmblad, som jag helt hörde och förstod.
På aftonen kom helt oväntat en syster i Herren från Finland, Maria Hydén, en småskollärarinna i Tammerfors, vilkens arbete stötts av en tysk missions- och barnavän, patron Udhe. Att denna min landsman vill genom henne förena sig med mig nära nog förödmjukade míg, ja, Du, Gud, vet hur jag vederkvicktes. Hon stannar några dar.Den 30.
Åter mycket bekymmer för mamsell Ebba. Jag blev åter tydligt varse, att Elmblad kan vara partisk. Väl att Herren ser i det fördolda, att han ser kärlekslösheten, som vi kämpa emot, och att han reder ut, det vi trassla till. Fader, hjälp, hjälp, och visa oss vägen med mamsell E. Bönhör oss!Den 31.
Sofies födelsedag. Jag var där från kl. 11 till 4. det var så lugnt och kärt. Sofie går så på djupet.Augusti.
Den 8.
En härlig predikan av Elmblad. Emelie var efter kyrkotagningarna som en annan människa. Den 2 hade vi missionsbön av prosten Nilsson och Svensson som talare. Vilhelm och Mathilda kommo och överlämnade vita liljor - ett tecken på Mathildas kärlek. Hon gladde sig ycket om att få höra om Maria Hydén. På tisdagen reste de åter efter ljuva stunder tillsammans här. Den 7 kom prosten Nilsson för att inbjuda Elmblad till nykterhetsmötet.Den 10.
I dag reste Engström, Vilhelm och Elmblad till Wittaryd; de kunde ej komma åter förrän på torsdagen.Den 15.
Reste Engström och Elmblad till Broaryd, där den förstnämnde höll nykterhetstal. (Dagboken 13/7-15/8)Jag har fått brev från Elmblads flera gånger. Emilie har fått frid och ljus - hennes barn är friska. (Dagboken 31/10 1847)
Den 25.
Brev från Elmblads med tvenne vackra fotografier - Elmblads och lilla Maries. På kvällen kommo kära gäster, stor glädje. (Dagboken 25/12 1847)1848
Emelia och Elmblad gå mot en ständig stegrad utveckling. Jag säger detta förtröstansfullt genom tröstaren, den helige Ande. (Biktboken mars 1848)
På morgonen. de senaste dagarna har förflutit stilla och ljuvligt i sällskap med Engströms. Kära barn och barnbarn. Det var glädjande avbrott lördagen den 15, då Elmblads kommo. De gladde oss mycket genom sin andliga friskhet. (Dagboken 23/4 1848)
I dag kommo Elmblads. Och med dem tredubbla intryck: Emelie älsklig men ytterligt medtagen. Elmblad själv frisk och glad, Marie faderns avbild, ett kostligt glädjebarn. Elmblad började sina andaktsstunder med att föklara Davids 128 psalm och talade om ett fromt äktenskap, ett tal som jag vände till Elmblads. Tyvärr kunde jag ej med detsamma uppteckna något av det älskliga och goda som sades, det blev försent. Gud, stärk mitt andliga minne och hjälp mig att begagna dagen till övning! (Dagboken 26/6 1848)
Sofie var här och av någon anledning vemodig. Kände sig bunden. Men det gick över. Vi läste ur Bibelvännen och så hörde vi Elmblad utlägga 1 Mos. 37. Och då lossnade Sofie, hon blev fri från det som band henne. Gud vare lov! Elmblads ord befallde det onda att vika, och det vek. (Dagboken 20/6)
Kommo Emmy och Axel - det var ett kärt främmande. Dagens stunder präglades av innerlighet och ro. På kvällen förklarade Elmblad Davids 133 psalm om brödernas endräkt. Vidare återgavs en trösterik och vacker predikan av Schartau av Engströms. Den blev mycket välsignande för Emmy. (Dagboken 22/6 1848)
På kvällen gav Elmblad en förträfflig förklaring över Matt. 14.
Den 26.
Idag är det treårsdagen av Emelies och Elmblads bröllop. Många prövningar har både de och vi här genomgått under dessa tre år. Morgonen och middagen voro mycket ljuvliga. Elmblad var festligt glad, och de ungas rum var fyllt av blommor. På lördagsaftonen väntade de främmande, de kommo ock. Det var Emma Hylander och hennes broder, mycket älskvärda människor, jag hoppas verkligt kristna. Under alla dessa bestyr känner jag djupt och mycket starkt naturens fördärv, såväl igår som idag. Men, det är så innerligt skönt och ljuvt just nu, på söndagens stilla afton. Och sedan... ack ja, det är icke själ i att komma med detaljer; Herre, var med mig och stärk min tro!Den 28.
Idag avslutade Elmblad med romarbrevet 4 och en varmhjärtad maning till oss att hålla fast vid de löfterna att genom tron vinna seger i allt elände och över all synd, framför allt när vi känna hur lagen dödar oss, sedan den gjort oss till missdådare inför Gud. Ack ja! dagligen känner jag mig som en missdådare. Herre, hjälp mig att hålla fast vid Dina löfte, idag och allt framgent. (Dagboken 25-28/6 1848)Deltagit i nattvarden. Elmblad höll skriftetalet över trosbekännelsen på ett enastående sätt och sedan predikade han hänryckt och heligt. Hans skriftetal hörde jag helt, den andra blott delvis. O Gud, jag tackar dig! Låt de dyra orden, Dina egna ord, ljuda i min själ intill slutet! Aldrig förr har jag känt så starkt intryck av den heliga måltiden. O, min Fader, Jesus Kristus, den helige Ande, låt det tjäna mig till evigt liv och låt mig av denna måltid vara i sanning länge kraftigt styrkt! (Dagboken 2/6 1848)
Dina välgärningar äro så många. Tack för min dyre Runges liv. För hans senaste brev, för den nye vännen och för Elmblads och för allt, som mitt svaga minne ej erinrar sig eller ej alls lagt märke till. Bönhör mig angående Emelia. Du vill, att jag ska behålla henne. Var närvarande med dina välsignelse och låt en lycklig utgång, såsom förra gången, och skydda din gamla änka från allt för tunga tankar. (Biktboken juli 1848)
Elmblad höll skriftemålet och förkunnade först syndernas förlåtelse - i kraft av sitt ämbete. Därefte talade han om förlåtelsens villkor: Syndabekännelsen måste vara uppriktig. Det duger icke med undanflykter. Det måste vara mitt hjärta, som utsäger sitt behov. Ingenting, icke den minsata synd får människan hålla inne med eller kräva för sig själv. (Biktboken juli 1848)
Den 3.
En minnesrik missionsstund. Tyvärr hörde jag icke Franzén och Petersson, men dess bättre Elmblad över Joh.4, om den samaritiska kvinnan, om tillbedjan i Ande och sanning. Engström, Norlin och Franzén stannade över nattan. (Dagboken 3/7 1848)Den 5.
Norlin, Elmblad och Petersson höllo undebara bibelförklaringar, Petersson talade över Rom. 7. Tyvärr har jag alldeles glömt, vad som mest grep mig därvid - jag är mycket ledsen för det, ty jag var mycket glad och tacksam för ordet. Elmblad har idag förklarat första hälften av kap. 8 alldeles underbart. På eftermiddagen gick jag för en gång skull en långpromenad och vid hemkomsten voro de kära (oläsligt namn) jämte fru Nordin här. Deras ankomst beredde mig verklig glädje. Elmblads förklaring av Rom. 8 och 9 var outsägligt rik och välsignad och gjorde på alla ett starkt intryck. Likaså på eftermiddagen, då han talade över 1 Joh. 1. (Dagboken 5/7 1848)Den 9.
En stilla söndag. Husfolket är ute. Elmblad med Charlotte och Eva reste till Sävsjö. Jag är ensam med Emilia, som är mycket klen. Gud, giv oss tålamod! (Dagboken 9/7 1848)Elmblad var två gånger bortrest, varthän lämnar jag därhän nu. Nu är det för mig angeläget att fasthålla vid det viktigaste och släppa det andra. På fredagsmorgonen kommo Elmblad och Engström och förklarade Rom. 11, allt härligt och lärorikt. Jag beder: "Låt vad jag hört bli mitt rättesnöre för min inre och yttre livsväg." (Dagboken 11/7 1848)
Den 30.
På eftremiddagen höll vår prost sitt avskedstal, som var mycket rart. Han själv var mycket rörd. Elmblad fördjupade sig i texten om den som går sin väg ostraffligt, då han håller sig efter Guds ord. Den 16 höll Elmblad en kostelig predikan - så väl att jag fick utkastet! Söndagen den 23 höll Engström en innehållsrik predikan och efteråt förhör i kyrkan, senare bibelsförklaring. Vissa aftnar har Elmblad hållit bibelförklaringar över Apg. 16 - han har talat om en öm moders inflytande, om Herrens kallande på människan och huru han öppnar örat för sin röst. Den 28 kom Engström och prosten Almqvist hit. Dagen var torr - ändock var jag tacksam för allt det goda, som Engström gav. Dagen gick, trots allt, ja, så är det! En dag var jag hos den sjuka syster E. Hon verkade inbunden och var säkert mycket klen. De unga har tagit hennes plats. Vårt hem är ej på jorden. Igår hade vi åter bibelförklaring över Apg. 16 och idag är det en stilla och lugn sabbat. Först var jag i kyrkan. det var så oändligt skönt att vara där! Sedan vidtog förhör, som jag helt kunde höra. Jag hade förnimmelse av att jag badade i en ovanifrån kommande ström av välsignelser. O, må de, som kommo, verkligen höra ordet! I, som höre, haven det i sanning härligt!
På eftermiddagen förklarade Elmblad Gal 3 - vår Elmblad var åter i sin fulla kraft. O, Gud, välsigna den dyre läraren! Emelies brudelängtan gladde mig mycket. Det var som om hon som Jesu lilla lamm hade legat vid hans fötter. Lovad vare Gud! Helige Guds ande, förklara för henne mer och mer hennes unga hjärtas trånad. Tack, fader, att Du att du ej ska förskjuta eller skilja en längtande själ ifrån Dig! Du bönhör - därför kommer jag till Dig, bönhör mig i Jesu namn! (Dagboken 30/7 1848)Augusti.
Beredelse till H.H.N. den 26.
Rom.5:1-5. Dessa härliga ord jämte hela Romarbrevet ha särskilt genom Elmblads förklaringar följt mig ända tills idag. O, min Herre Jesus Kristus, Son och Ande, har Du gjort dem levande i mig? Jag åberopa dem inför nu inför Dig och ber Dig förvandla dem till ett löfte för mig, som jag beder Dig uppfylla just i denna stund. Du har i dylika stunder tidigare så ofta bönhört mig, käre, käre Fader. Ditt stackars barn är nu svagt. Det vill tro och vill i Dig söka och finna uppfyllandet av allt det längtar efter. Ur gemenskapen och förbindelsen med Dig springer fram allt, som jag behöver, och så gör tron mig till Din egendom och ger mig allt, som Du har, och tager allt ifrån mig som pinar mig. Ditt blod renar mig från all synd. I mottagndet av Din helga kropp och Ditt blod kommer jag i morgon i allt innerligare och intimare ägande av Dig, vinner kraft till helgelse, som består i bevarandet och ägandet av Ditt verk. Dina verk äro Din död och uppståndelse och att Du vill så innerligt förena Dig med synderna, som Du är vinträdet och jag är grenen. Och då äger jag ditt tålamod, Dina erfarenheter, Ditt hopp och kommer aldrig mer på skam. O, hurur stora välgärningar från Dig har jag icke mottagit sedan förra nattvardsgången! Bland annat har Du fortsatt att undervisa mig i Ditt heliga ord. - Den dyre Elmblad var outtröttlig, och längtan efter att får höra har Du givit mig, och många, många andra har också deltagit i undervisningen. Helt utan behållning blev jag sällan. Du har förbarmat Dig och låtiti de rikbärande senapskornen av Ditt ord falla ner i mitt stackars öra. Må det som kunde fattas bli levande genom Dig, du skaparens sol av begynelsen, som skiner överallt. Ja, tack och lov vare Dig för de rika glädjestunderna. Har jag Dig, så har jag i Dig hela min helgelse, nåd, frid och glädje. Giv Dig åt mig, Du käre Jesus, giv Dig åt mig, o Fader med Din Ande!
Jag kommer också i Ditt namn, o Jesus, enär jag får detför att bedja för Emilie, att hon åter måtte bli en lycklig barnaföderska och att Du innerligt förena henne med hennes make, som Du givit henne. Är detta icke Din vilja, så lägg Ditt finger på min mun. Jag ropar:Din vilja är det bästa som kan ske med dina barn. Jag beder för Elmblad , att han måtte stå fast grundad som en klippa i Din sanning, både i livet och döden. Jag beder för maria, att hon måtte bli Ditt barn, att hon ej må falla ur dopförbundet - de kära, älskade barnen! (Biktboken augusti 1848)Den 6.
De senaste 4 dagarnas mångfaldiga intryck av andlig art har tyvärr redan lämnat mig. Den 3 voro vi på det kära Nästa. Vagnen gick sönder, Elmblad och Emilia fick gå; det gick bra, Gud vare lov! Där uttydde Elmblad på ett alldeles underbart sätt förklaringsberättelsen. I hjärtat har jag det, men icke i ord Ja, Jesus allena, det är min bön, och med hjälp av hans kärlek skall även jag och alla trogna bedjar nå förklaringen en gång. Den 4 hade vi en stilla dag. Elmblad var ej hemma, men vi hade det skönt Scriver och en skön berättelse om Frans av Assisi gladde oss myckeet.
En gräslig och fruktansvärd anfäktelse av satan plågade mig natten mellan den 4 och 5. Härvid erfor jag emellertid mäktigt Guds hjälp. men den kom först sedan jag läs 91 psalmen och sjungit om Herren Jesus. Lovad vare Gud för denna nya upplevelse!
Idag har Elmblad predikat i Värnamo, där han också hållit ett nykterhetstal. Tidigare än jag väntat kom den älskade sonen hem och förklarade ljuvligt den 23 psalmen. (Dagboken 6/8 1848)Den 7.
En strålande missionsdag i det kära Herrestad. Skolmästaren Hallberg var närvarande vid morgongudstjänsten, och Elmblad, den outtröttlige, förklarade då Rom. 12 sällsamt skönt. (Dagboken 7/8 1848)Jag biktade mig för min dyre Elmblad, min käre son, och han gav mig absolution - tillsade mig syndernas förlåtelse i Jesu namn, och - lovad vare Gud, borta var udden, jag kände den ej mer. Du treenige Gud, Din kärleks verk genom den helige Ande skall nu följa mig, och jag beder, att Du ständigt skall vaka över mig. O min Jesus, utrannsaka mig, pröva mig och känn mina tankar och se till, om jag är stadd på en olycksväg. Led mig på den rätta vägen. Låt mig glömma vad jag gjort, och låt mig aldrig, aldrig mer kalla det gott.
Jag tackar Dig och lovar Dig av allt hjärta för åtrtvunna krafter till mitt myckna arbete. Jag beder, att Du dagligen, ja, stundligen väcker mig i bönens kraft och att Du därvide leder mig, så att jag blir bättre. Uppenbara för mig Din vilja. Led mig, stackars änka, och för mig till brunnen med det levande vattnet, ditt eget ord, och att mion själ badar sig frisk i den och blir renad från den inre spetälskans fördärv. Du har gjort mig till husmor för många, giv att jag förvaltar denna uppgift som ett prästerligt ämbetet i kraft av Din Ande och att jag och mitt hus må tjäna Herren. Låt mig intill mitt sista andetag tilltaga i bönenens uthållighet och kraft. Styrk mina båda tröttnade händer med Dina änglars vingar, så att de håller mina armar uppe, såsom skedde med Mose armar en gång. Och nu, då Emelie åter befinner sig i anfäktelser i den vackra adventstiden, o, mana fram förbönen hos mig och gör den uthållig i kraft... Bryt hennes vilja, låt henne underkasta sig sin mans vilja men bevara henne också inför den hotande frestelsen att bli ljum. Giv också Elmblad nya krafter och bevara också honom i hans många bestyr. Hör min bön, käre Fader i himmelen. Låt oss vara trogna intill döden, så att Du kan giva oss livets krona. Ja, må trofastheten aldrig lämna oss. Hoppet vise män till de saliggörande löftena, att Ditt liv må leda oss igenom döden. (Biktboken december 1848)Giv oss tro, käre Fader, och den helige Ande, som ouphörligen må verka trons liv genom ordet, sakramentet och bön. O, min Jesus, giv mig ord för min Emilia, som träffa henne. Låt nådemedlen göra sitt. Verka ock i Elmblad Ditt verk och genom honom inverka på min käre Benjamin (Emilia). Men - allt efter Din vilja.(Biktboken augusti 1848)
1849
Kära brev från Vilhelm, Marie Cederschiöld och från Elmblad och Emilie. Det senare mycket sorgligt. (Dagboken 16/2 1849)
I måndags ett mycket kärt brev från vardera Elmblad och Emmy. För övrigt stillhet en vecka, då jag känt mig svag. (Dagboken 2/4 1849)
Elmblads 45-årsdag. Gud bekände sig härligt till den och jag bad mycket för den käre sonen. (Dagboken 21/4 1849)
På grund av mitt huvud varit mycket dåligt, har jag inte kunnat skriva sedan den 19. Emellertid minns jag nu, att jag bedit mycket om att Fjellstedts förflyttning måtte ske i enlighet med Guds vilja, likaså att Emilie med sina barn måtte bli andligen välsignad och stärkt samt att Elmblad måtte hugnas av Guds ande däruppe i sin ensamhet. (Dagboken 30/5 1849)
På fredagen kom Elmblad. I går höll han bibelförklaring.
I dag har vi haft missionsbön med en underbar predikan av Elmblad. Guds ande var mäktig särskilt i bönen. Guds heliga ord är sömnaden till Jesus underbara klädnad, genom vilkens vidrörande vi kunna hålla oss andligen friska.Den 14.
Examensdag. Elmblad ledde högtidligheten. Även de dyra vännerna på Tagel kommo. Om natten blev jag våldsamt sjuk med förfärligt illamående och kräkningar, och i dag,Den 15.
firade vi min födelsedag, medan jag ännu låg i sängen. På eftermiddagen var jag så pass återställd, att jag kunde deltaga i gudstjänsten.Den 18
reste den dyre Elmblad. (Dagboken 2-18/7 1849)En härlig missionsbön igen. Engström och Petersson talade, den senare nästan för mycket personligt. Engström stannade över natten. Sent på natten kom Elmblad från sin resa - det gjorde mig så gott. Han hade också många kära brev till mig, bl.a. från Nanny Fjellstedt. (Dagboken 6/8 1849)
I kväll bad Elmblad en så underbar bön, att bönens Ande gjorde mig, böjda och arma människa, riktigt glad och frimodig. Jag hoppas få en god natt, inget klent huvud, ingen död - halleluja! En gång ska jag komma till Dig. Hjälp, att vi alla må bli kvitt synden, gode Fader! (Dagboken 13/8 1849)
I natt kom Fjellstedt - så fri, så glad, så mild kom han in till mig på morgonen. Och så övermannade honom de många uppgifterna, och jag fick inte rå om honom längre.
Elmblad är så hjärtligt glad att få vara tillsammans med Fjellstedt. På eftermiddagen kommo Ydströms, Engström - att Petersson icke kom beredde mig mycket smärta. (Dagboken 15/8 1849)En svår dag - Elmblad har också rest. (Dagboken 20/8 1849)
Bereddes mig stor glädje genom en stor nattvardsduk, som jag fick av Elmblads. På kvällen skänkts oss stor glädje genom läsning av "Bibelvännen". (Dagboken 22/9 1849)
Brev från Emilia - Elmblad mycket sjuk, fara för livet, dessutom var lille Magnus sjuk - stackars Emilia, må Gud hjälpa henne! (Dagboken 9/10 1849)
1853
Vidare beder jag för vår dyre Elmblad, som Du så rikligen välsignat. Ditt ord verkar i och genom dem. Min själ tackar och lovar. Det lilla flickebranet låter Du bli till föräldrarnas glädje. Modern håller Du böjd i sjukdom, men låt henne därvid förspörja evangeliets kraft. Jag söker lyfta henne genom förbönen upp till Dig. I Dina välsignade händer lägger jag det sjuka, välsignade barnet tillsammans med dem som anropa Dig i sina lidanden. (Biktboken februari 1853)
Jag har fåt kostliga brev från Elmblad och Emilia. De äro ju Dina barn. (Dagboken 10/2 1853)
Du har bönhört mig beträffande Emilias stilla ande och i allt är jag innerligt förenad med Elmblads och de dyra vännerna i Kärda. (Biktboken juli 1853)
På fredagskvällen den 20 kommo de kära Elmblads efter en mycket lycklig resa. Glädjen var stor och ömsesidig. Ack, vad Frida är rar, och vad Emilia är moderlig! Och så oväntat kry! Alla förresten så innerligt rara. (Dagboken 26/5 1853)
Den 2.
På tisdagen kom den dyre Elmblad, från Hörda hade alla de kära redan kommit. Samma afton talade Hultman över Matt. 20:10-34 om hur Jesus står framför den hjälpsökande och om hur vi skola låta våra ögon öppnas, så att vi riktigt kunna få se Jesus; ty därpå hänger det, om vi skola bli fullkomligt friska.
På onsdagen började Elmblad sin andliga verksamhet hos oss som husfader. Han behandlade Joh. 6, samma bibelställe som jag sista gången tillsammans läste med Petersen.
I dag upplevde jag en undebar morgontimma. Jag vaknade vid att jag hörde mig själv bedja. Jag måste fortsätta bönen men på knä bredvid sängen. Så lade jag mig åter och somnade in, drömde en ljuvlig dröm. Jag befann mig tyckte jag, i vår kyrka, då det började mörkna. Plötsligt hörde jag den mest undebara sång från läktaren, det var Malmström som sjöng utomordentligt vackert. Kort därpå kom ännu en röst till, det var Vilhelms härliga stämma. Länge, länge ljöd den härliga sången. När den slutade, kom den dyra Nora in, förde mig fram till altaret och visade mig en ny ljuskrona, precis likadan som den jag har hemma i missionssalen. Jag vaknade i en känsla av helig glädje. Lovad vare Gud! Han besökte mig på detta sättet. När jag senare i dag befann mig på promenad med Elmblads söta barn, måste jag åter bedja, och med de små omkring, alla knäböjande, uppsände jag brinnande böner där på platsen, under Guds blå himmel. Vi behövde få regn över markerna, och vi bådo så innerligt därom. När Elmblad fick höra om vår bön, gladdes han storligen och sade, att vi måste bedja mer på samma sätt och på samma ställe. Ack, allt detta är som en söt hemlighet för mig.
Bevara mig, o Herre, inför min egen andes oro. Din Ande är ju en fridens Ande, den eviga stillhetens andedräkt.Den 3.
I dag har jag haft en undebar morgon tillsammans med barnen. Jag läste engelska brev för dem. På eftermiddagen kommo Linnarsson och Lindberg. Det har varit en härlig högtid. Först talade Elmblad och sedan avslutade Lindberg.Den 4.
I dag har vi haft missionsbön i det fria. En stor skara människor hade lägrat sig på gräsmattan på planen vid porten. Först talade Elmblad, mäktigt och övertygande om Guds nåd i Kristus, därefter Danielsson och sedan en älsklig tysk representant för brödraförsamlingen, som redogjorde för Herrnhuts ringa början och stora framgång. En insamling företogs för brödraförsamlingens verksamhet och den gav 32 rdl. Predikanterna skötte själva om insamlingen. Elmblad avslöt samlingen. (Dagboken 2-4/7 1853)På eftermiddagen talade Elmblad över Kristi förklaring och Lindberg hade Sackeus till text. Mycket folk hade samlats på gården. Talarna stodo under pelarna, och det kändes som om himlen var öppen. (Dagboken 10/7 1853)
Nattvard. Elmblad höll skriftemålet med ledning av 1 Kor. 11. O, vad det hela gjorde gott! På eftermiddagen bibelförklaring med mycket folk. Kl. halv fem i dag på morgonen vaknade jag med en stark längtan efter att få träffa Nora. Jag måste bli förenad med henne igen. Vi äro mycket olika, men vi har så mycket gemensamt. Jag förödmjukade mig. Nora menade nog, att jag tog all skulden på mig, då jag teg. Men jag har ju också mycken kärlekslöshet att förebrå mig. Herren Gud får hjälpa att göra mig möjlig bland människorna, jag kan det inte. Jag märkte också att B. gick så glad från nattvardsbordet.
På lördagen kunde jag gå till stenbrottet i berget och kom därefter till det nya skolhemmet, Hultman är så lycklig där. Han och Elmblad talade och kvällen slöt så vackert. En bagatell: Karolinas Nils gav mig i sin mors namn en näsduk, som kommit från Tyskland. Jag blev så rörd av hans vänlighet. (Dagboken 18/7 1853)På tisdagen talade Elmblad, Bergvall och Svallander. Tyvärr var det idag svårt att höra, och det gjorde mig mycket ledsen. (Dagboken 3/8 1853)
Elmblads mening, att följa med Hultman på resa, rubbade jämnvikten hos mig, varöver jag skämdes förfärligt. Men jag kan väl inte låta folket gå hit och inte ha någon istället. Det kan inte vara Guds mening.
På dagen voro vi i Kärda och hade det där mycket angenämt. Nora vänlig, men man kan aldrig utbyta tankar med henne, och det är förfärligt ledsamt.Den 6.
Jag var så ledsen över Elmblads beslut att resa ifrån Emelie. Mitt stora och levande intresse för detta barn gjorde, att han föreföll mig kalla och likgiltig för henne. Och Emelie är inte glad. Hon stirrar framför sig som en människa, som stirrade ner i en öppen grav. Det ser ut som om hon vore löst från allt jordiskt. Marie och magnus har hon skickat till Kärda och förhåller sig själv alldeles stilla, precis som om hon förberedde sig på döden. Fader, din vilja må ske!
Elmblad är just nu i Kulltorp och Anderstorp. Må Gud hjälpa oss denna vecka, då vi leva skilada från vår dyre Elmblad. Amen! (Dagboken 5-6/8 1853)Vilken glädje, att Elmblads får den engelska kapellvåningen i Stockholm! Så giver oss Gud ro i våra hjärtan. (Dagboken 25/9 1853)
Ja, styrk mig genom Din Ande. Välsigna Elmblads den 23, i deras allra heligaste kall. (Biktboken oktober 1853)
Elmblads lyckliga under sitt kyrkotak. Emilia forfarande glad och munter. Vår stilla samvaro under sex veckors tid har Du, o Gud, rikligen välsignat. Du höll Din fadershand över oss. (Biktboken december 1853)
1855
Har Elmblads meddelat att de kommer i mitten av Juni. (Dagboken 18/5 1855)
I dag kommo Mathilde Rappe och Elmblad på morgonen och vid middagstiden kommo syster Elise och Hilda Hedenstjerna.
Jag har fått så mycket kärlek av detta. Det är undebart att inte bara kunna tro på att det finns kärlek utan också få känna den, den kärleken nämligen som Gud genom helig Ande har utgjutit i våra hjärtan.
Missionsaftonen härlig med tal av Ydström, Hultman och Elmblad.Den 5.
I dag ha vi haft dop - Lydia Elisabeth (Naemi var det tredje) blev den lilla flickans namn. Elmblad döpte henne, sedan han älskligt och rart betraktat Jesus ord om att barnen höra till Guds rike. (Dagboken 2-5/7 1855)På middagen kom den dyre brodern Odencrants, och på kvällen talade Elmblad för oss om enfalden i Kristus. (Dagboken 10/7 1855)
Knäet sämre idag, haltande fick jag börja examensdagen, varför det blev för mig en allvarets dag i högsta grad. Må jag inte bli haltande i bekännelsen!
Barnen och gästerna voro glada och tacksamma. Auktionen av förfärdigad träslöjd sköttes både originellt och humoristiskt av pastor Nilsson, allt vad han sade andades kärlek till de små, som gjort alstren. Behållningen av försäljningen blev 56 riksdaler. Ännu sent på kvällen voro alla tillsammans. Elmblad avslöt med Guds ord. (Dagboken 13/7 1855)En salig nattvardsgång mitt i allt stim med Elmblad som förrättare. Han talade över ämnet "Mästaren kallar dig". Tyvärr kunde jag, arma stackare, knappast höra något.
Engströms kommo igen. De beredde mig ett stort bekymmer. Sofie hade skrivit brev, hennes penna var skarp, och nu gjorde det mig ledsen. Gud har väl tillåtit detta för att förödmjuka mig.
Har varit med om ett stort möte i kyrkan. Jag satt sex timmar där. Jag kände emellertid, att den tyska svalan här funnit ett näste. "Dina altaren, Herre Sebaot". Jag trodde inte, att jag skulle kunna vara med under hela dagen, men jag litade på att Gud skulle höra mig, och han svek inte. Jag blev nämligen mycket styrkt av Elmblads och Hultmans förkunnelse. (Dagboken 22/7 1855)På morgonen en härlig betraktelse av Elmblad. På lördagen hade jag blivit varse, att jag inbjudits till prästmötet i Smörhult, där Engströms skulle vara värdfolk. Tanken på detta var för mig som en ljusstråle från ovan. (Dagboken 4/8 1855)
Under middagstiden kom Ahnfeldt. Efter ett kraftigt regn på morgonen blev under dagens lopp väderleken sådan, att vi kunde hålla missionsbönen ute i det fria. Jag såg under mötets lopp, att en predikant, som hade namn om sig som lagpredikant, tinade upp och vaknade till evangeliskt liv - det var medan Elmblad talade. Det gick med honom som med lärjungarna på vägen till Emmaus: Som en blind hade han kommit till missionsbönen, som fri och seende man reste han hem. Lovad vare Gud! Hur viktigt är det icke att för Jesu skull bereda dylika tillfällen åt folk. Välsigne Gud därför våra mötet! Ahnfeldt talade över Rom 3. (Dagboken 6/8 1855)
Och så reste jag till Engströms och prästmötet i Smörhult. Emelie var så rar, hon sprang med oss ända ner till grinden, och jag reste vidare salig i min Herre över att få vara i sådant sällskap. Under resan mellan Forsheda och Ölmestad kom Elmblad i samtal med vår kusk om hans frälsningssak. Han var säkert en präktig och rättskaffens man, full av kraft och livsluft. Han svarade Elmblad: "Jag håller före, att om jag gör var man rätt och sköter mig och mitt kall, så är Gud nöjd med mig." Elmblad blev mycket ivrig. Han var tydligen inte nöjd. (Dagboken 7/8 1855)
Just när jag för Sofie höll på att föreläsa ur mina tyska brev, kommo alla predikanterna från kyrkan. På e.m. blev det åter föredrag och däremellan vacker sång. Under Elmblads föredrag drog ett åskväder med blixt och dunder över trakten. Elmblad talade över ämnet "den trånga porten - jag är dörren, jag är vägen!" Jag fann, att Elmblads närvaro vid prästmötet var till stor välsignelse. (Dagboken 9/8 1855)
Söndag. I dag har Elmblad och Hultman talat till stor välsignelse. (Dagboken 12/8 1855)
Skrev till Jenny Lind. Tack, Gud, för många glädjebrev, inte minst från Emilia och Elmblad. (Dagboken 24/11 1855)
1857
Fått brev från von Gadau och Justine - inget från Elmblads. (Dagboken 14/1 1857)
Kära brev från Elmblads - äntligen, Eva Marie och Lina Sandell. (Dagboken 25/1 1857)
I brev meddelar min dyra Emelie, att hon snart kommer. På tisdagen meddelade Marie Cederschiöld en utförlig redogörelse över barndopet hos Elmblads. (Dagboken 11/4 1857)
När Burkhard idag reste, sade jag: "Nu ska jag stackars jollrande gamling hålla morgonbön. Hjälp mig, Herre, så att jag slipper det!" Och se, strax därefter ropade Eva: "Elmblad kom i natt!" Vilken fadersomsorg! (Dagboken 10/7 1857)
Idag har jag tagit nattvarden i kyrkan. Elmblad hade sagt till mig, att jag skulle vara nöjd bara jag hörde orden: "För dig utgiven", och jag hörde dem, men inget mer. Efter nattvards gången var jag mycket sjuk. Jag plågades också av min stackars systers lidande under snart 50 år. Hon reste den 18. (Dagboken 26/7 1857)
Härlig missionsbön. Elmblad kom i tid. Hit kom även Fischer, en älsklig man, Fornander, Hadders och Ydström. Jag var som en vanlig fånge på mitt rum men jag gladde mig över de nedströmmande välsignelserna över de stora människorskarorna.
Den 4.
En härlig dag för mina döva öron. Elmblads föredrag var vist, älskligt och djupgående. Alla fingo något, den begåvade lekmannapredikanten såväl som prästmannen. På e.m. talade Fischer över Kol. 1, en utläggning, som han delade med Hultman, den senare var överväldigande.Den 10.
Vår kära Caroline anlände hit från Marstrand. Elmblad ombedes av allmogen att resa än hit än dit för att förkunna Ordet. Hemma hos oss håller han förträffliga bibelstunder, för tillfället över Korintiebrevet. I dag kom Odencrants. Han var så innerligt vänlig mot mig och talade, för honom ansträngande, ofta med mig.Den 12.
Odencrants reste till Hörda, och sent i kväll kom Elmblad från en predikoresa. Vi voro så ängsliga för honom; ty han skulle resa över oländiga vägar. Herren var hans beskydd. (Dagboken 3-12/8 1857)Den 12 fick jag den sorgliga underättelsen att kolera utbrutit i Elmblads hus. Ett sorgligt förhör har här varit med tvenne flickor - o, vad jag var sjuk, medan det pågick. Men i allt får jag vederkvickelse genom Herrens ord.
Den 22.
I måndags hjälpte mig mer livsmod in i affärerna något. Efteråt mycket klen. Ära vare Gud för vittnesbörd om att vårt arbete kan fortsätta även under nästa år. Axel och Carl August har varit här mycket. Så mycket Gud gav frihet åt den sjuka från plågor och bundenhet kunde vi ha glädje åt varandra. - Underättelse från Elmblad att allt är väl. (Dagboken 14,22/11 1857)