Dagbok för 1855
mormor 75 år gammal
Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December
På sommaren får hon besök av sin syster Elise. Emilia föder en liten dotter den 29 juni som gavs namnet Lydia Elisabeth Naemi och döptes den 5 juli av fadern själv Per Magnus Elmblad. Hon ordnar också med sitt testamente och vidtar nödvändiga åtgärder vilket leder till lite kylighet i relationen till Sofie. Mässlingen härjar mitt i sommaren och i augusti deltar mormor vid prästmötet i Smörhult där Sofie och hennes make är värdar. Vid missionsbönen i augusti blir en "lagpredikant" upptinad till evangeliskt liv. Under hösten avlider Sören Kirkegard och även en av gåvogivarna från Göteborg, affärsmannen James Dickson, vilket uppmärksammas på Herrestad.
Januari.
Den 1.
Missionsbön. Falk framförde ett benådat budskap.Den 2.
Falk stannade över natten och reste idag - en undebar man. Lovad vare Gud för allt! Undebara brev från vänner har glatt mig, särskilt var det fallet med ett brev från Odencrants. Emilia har frid, Gud vare evigt tack! Ett brev från Jenny Lind gladde mig obeskrivligt. Hon gjorden en stor beställning av vadmal. Gud välsigne henne för det! Därigenom har jag blivit i tillfälle att köpa mer arbetsmaterial till mina fattiga.
Under julhelgen hade vi inte mindre än 10 hemgudstjänster, som höllos av våra kära folkevangelister, och alla har varit mycket välsignade. Från Engström och Magnus välsignade brev: "Saliga äro de, vilkas orättfärdighet är förlåten och vilkas synder äro förlåtna!" Fader, led mig! Låt mig få gå med Dig! Låt mig förstå och finna mig i vad Du måste göra för att kunna frälsa min arma själ från döden! Vilket barn Magnus måste vara."Om i icken bliven såsom barn...!" Herre, jag ber: låt mig bli som detta barn. Amen, amen! - Tack, att jag blivit lite bättre i mitt stackars huvud! Men dövheten blir allt värre.Den 9.
Brev: min käre, käre vän och hjälpare d:r Gadau lever, lever, lever! Också Roentgen har skrivit, tack gode Gud!
I dag har jag jublat ut min segersång:O att jag tusen tungor hade
och mer än tusenfaldig röst,
min harpa jag ej nederlade
men sjöng ur djupet av mitt bröst
en sång så ljuvlig och så klar
om all den nåd Gud visat har!Min arm själ han har förlossat
ur avgrundens djupa, bittra kval.
Den boja, som mig höll, han krossat,
Jag räknas bland Gudsbarnens tal.
Han är min Fader och min Gud,
jag är hans barn, hans kära brud.Roentgens uttalande om de ortodoxa lutheranernas intolerans gäller även för alla de sekter, som bekänna att Jesus är Guds son.
Den 13.
Idag kom vår dyre Mathsson. Det blev så ljuvligt här hemma då. Allting ordnades så väl. Därtill kom också min käre, käre Vilhelm med sin kära, fromma Ingeborg. Lovad vare Gud för alla älskliga ungdomar! Igår ordnades med alla böckerna för Mathsson - ett svårt arbete. Men det var roligt att se honom stå där med kolportörsväskan, glad och uppmuntrad, så att ögonen lyste över glädjen över att få gå Guds ärenden på detta sätt. Ja lovad vare Gud, som med sin Son och Ande bekänner sig till detta verk!
På morgonen idag talade Hultman och i afton har Mathsson glatt oss med ett friskt vittnesbörd.Den 15.
I dag har vi läst Kirkegaards "Tystnad och glädje" - jag kände mig mycket gripen.Den 16.
Idag har min käre Natanael, Vilhelm, rest, och jag vet, att han välsignade mitt gamla Herrestad, nej, Guds Herrestad. Det var en så vacker morgon tillsammans med de kära barnen. Kärleken gör allt så ljust och varmt.Den 20.
Kostliga brev, bl.a. ett från Minna Runge med underättelsen om att d:r Gadau lever alltfort, lovad vare Gud. Föredrag av Falk.Den 22.
Uppgörelse med predikanterna - står bra till med kassan, Gud vare lov också för det. Mitt hjärta gladdes mycket över ett brev från Mathilda Foy liksom över en gåva som räckte till Mathssons avlöning för hela 1855.Den 23.
I dag skall göras bokslut.Den 29.
Blev idag mycket glad över att höra pastor Nilsson berätta om hur lyckliga man varit vid sammanträffande hos Peter Hallberg och över samtalet över ämnet "Porten är trång". Mathsson hade vid samma tillfälle utlagt Jes. 35, så att alla voro överlyckliga.Februari.
Den 2.
Den käre pastor Colliander skrev ett brev, som gjorde mig så lycklig.Den 3.
Kommo de kära Fjellstedts till oss, och på kvällen höll han bibelförklaring över Fil.2. Nanny är fortfarande svårmodig och kan inte vända blicken ifrån det som gjort Eugenie vemodig. Detta var ett smärtsamt styng i det som annars gladde mig.Den 4.
Lördagskväll. I afton har Fjellstedt utlagt 23 psalmen. Och just som vi höllo på att sjunga, kom Oskar Ahnfeldt!Den 5.
Idag har Fjellstedt predikat över gamle Simeon. På kvällen talade han över Sackeus, och Ahnfeldt över såningsmannen. För mig blev särskilt Sackeus betydelsefull. Fjelstedt sade bl.a. "Vi måste under fruktan och bävan söka saligheten: frukta och bäva inför gamle Adam, inför vår klentro, men alls inte inför Gud och hans Krist. Sackeus hade fått syndernas förlåtelse, innan han hade lämnat tillbaka det han orätt fångat eller förvärvat. Han fick inte förlåtelsen för att han lämnade tillbaka det han tagit. Han fick den genom den fria nåden, varigenom alla på Kristus troende skulle komma att vinna förlossning."Den 6.
I dag såg jag något förunderligt. Den uppåtgående röken blev som genom ett under av den glänsande solen färgad i Guld - det var bilden för mig, att en särskild bön var hörd. Tack, Gud!Den 10.
I dag har jag fått fem huspostillor för fattiga hem.Den 18.
I tisdags fick jag höra, att vår Mathsson lyckligt vandrat genom Torskinge och Forsheda, och i glädjen däröver kände jag stor frimodighet i bönen för honom.
Jag, otacksamma, hade nästan glömt, att jag den 15 fick ett brev från den återuppståndne Gadau! O, vilken glädje för mig att få brev från honom!
Bevarar mig, Herre, för allt som vill göras i egen kraft! Jag vill ibland i sällskap bedja så vackert och fulländat, o, låt mig hellre jollra som barnet, låt mig förbli barn!
När jag vaknade på morgonen idag, kände jag mig mycket ledsen över ålderns brister och mitt klena huvud, och jag suckade så innerligt till Gud efter hjälp. Och redan när jag klädde mig kom bönhörelsen. Den klara morgonstjärnan gick upp och skingrade mörkret i min själ och livet blev så soligt och vänligt. Och bland dagens glädjeämnen var ett brev från min syster. En härlig åktur genom skogen med de snöhöljda granarna var uppfriskande. Herre låt aftonens få stunder vara vigda åt Dig!Den 20.
Ifrån Bager och Palmqvist har jag fått böcker och brev.
Naturen hälsar mig idag på ett så undebart sätt. Utanför mitt fönster står den vita syrénen och blickar in i mitt lyckliga hem, alldeles som det heter om änglarna, att de önska blicka in i den frälsning, som Gud berett åt människobarnen.
Dödsbudet från Tagel kunde inte annat än bereda mig glädje: Herrens himmelska tempel fylles med dem som i vita kläder komma därin.Den 26.
I dag åter brev från min hjärtevän Magnus, som slutar med orden: "Jag är livets bröd, och den som kommer till mig han ska icke hungra eller törsta till evig tid." På kvällen den 21 kommo Engströms, och det blev en härlig bibelförklaring och Hultman utlade den 103:dje psalmen.Mars.
Den 3.
På lördagsmorgonen kom Emmy från Hörda och på eftermiddagen Johanssons. Han höll en utomordentlig bibelförklaring med text ur Apostlagärningarna. Med stor förväntan motsåg jag påföljande dags möte med ny utläggning av honom, och då blev jag gäckad. Kävsjöborna hade redan tidigt hämtat honom härifrån. Så går det med vår glädje här på jorden! Men Du, Herre, stanna kvar hos oss och leder oss in på dom gröna ängarna, amen!
Den gångna natten såg jag i drömmen åter min Petersen, som vänligt bjöd mig komma till honom. O, måtte det snart i en salig dödstimma ske! Om det är Guds vilja, amen!Den 4.
Falk var här idag och talade över Höga visans första kapitel, en glädje var det att höra honom.
Idag var det åter den söndag, som efter beräkningen var den sista som min Petersen och jag voro tillsammans på jorden.Den 5.
Efter dagen i veckan var det hans dödsdag - efter dagens dato var det vår bröllopsdag!
Missionsafton. Men vad mina tankar ilade! Rent äventyrligt funderade jag ut, att vi kunde kanske låta göra en sorts anordning från talarstolen, en fångsttrumma för ljudet, så att detta komme till min plats, där jag alltid sitter. Bäst jag satt där med mina tankar, blevo mina öron så snälla: jag fick höra ord från Ydström, och sen hörde jag Johansson, Hultman och Mathsson - Halleluja! Jag var så innerligt tacksam, att jag just denna stund skulle höra så bra.Den 9.
Efter datum min Petersens dödsdag.Den 11.
Jag fick idag genom Krummachers predikan över nattvarden en särkilt stark högtidsprägel. På kvällen kom oerhört mycket folk tillstädes, då Johansson och Hultman talade.Den 12.
Idag reste Johansson, och gav som avskedshälsning maningen att bedja i Jesu namn.Den 13.
Kommo Emmy och Caroline och på kvällen Mathilde och Mamsell B., en mycket kär varelse, Minas och Noras väninna.Den 16.
Reste Mathilde och vid ettiden på dagen for jag till mina kära å Hörda.Den 19.
I natt kände jag i drömmen en himmelsk förening med min Petersen, och därför längtar jag nu mer och mer efter att hans salighet ska bli min.
På kvällen talade Hultman.Den 24.
I natt förfärliga anfäktelse av djävulen. Varför kommer sådant, o Gud, när jag av hela min själ längtar endast efter vackra, andliga och ljuvliga drömmar? Men jag kan ju konsten att driva den lede på flykten. Jag behöver bara nämna namnet Jesus, så flyr han.
Ett kärt och ödmjukt brev från Linnarsson.Den 25.
Talade det kära gudsbarnet Falk och tolkade sin kärlek till Herren med ledning av Höga Visans andra kapitel.Den 28.
Bad om kraft att så småningom kunna arbeta på årsredogörelsen.Den 30.
Kom Villhelm. Emmy och Caroline hade rest till Jönköping.Den 31.
I dag är allt färdigt. Vad jag lovat och prisat Gud för all hjälp!
Det brinner annars som eld i mitt stackars huvud och jag måste ideligen bedja Gud giva mig tålamod att inte bli stygg, d.v.s. otålig.April.
Den 9.
Det har gått några hemska dagar. Huvudet är nu rent ohjälpligt. Stora äro annars Guds och människors välgärningar emot mig, gamla stackare, men huvudet, huvudet! Alla mina kära vänner, som skulle ha brev! Hur ska det gå?
Påskaftonen beredde mig Emmy och hennes ungdomar på Hörda ett gott skratt, som för tillfället verkligen slog bort allt ont i det stackars huvudet: de kommo nämligen, de kära, körande efter ett par oxar och hade i schäsen så innerligt roligt och nöjsamt. De kommo, sade de, blott för att säka muntra upp mig, de trofasta barnen!
Den kär Mathilda Foy har ytterligare tänkt på oss genom att samla 178 riksdaler till fattigföreningen.Den 17.
Jag har drömt om min salig Petersen. Han stod bredvid mig och sade så innerligt och vänligt: "Min lilla hustru, min lilla hustru! "Tidigt på morgonen kom mamsell med några färska fiskar in till mig. De hängde på en grankvist - jag tyckte de levde ännu. Jag tänkte då på mitt stackars huvud och gladde mig övet att Gud dragit sina undebara ljusstrålar igenom det, d.v.s. han hjälper och bistår mig, när jag känner huvudet liksom genomborrat av värk och plåga. Med de där ljusstrålarna drager han mig så säkert och visst till sin himmel, det känner jag.Den 28.
Mycket har hänt, många brev har jag fått under de senaste veckorna. Jag är något bättre, så att jag har kunnat gå ut något. Nätterna äro stilla och lugna, jag har kunnat sova. Lovad vare Gud för det!Maj.
Den 15.
Reste jag till Hörda, till mina kära, och såg till sjuklingarna.Den 16.
Förberedelse till nattvarden.Den 17.
Himmelsfärdsdagen. I kyrkan för nattvardsgång. Ydström talade över: "Glädjens över att era namn äro skrivna i himmelen." Jag satt hela tiden i klockarestolen invid altaret med mitt nya testamenet och med min Krummacher i knäet och kände mig salig i Herren.
Jag har haft mycket bekymmer för vadmalen, men jag tror, att Gud nu befriat mig ifrån dem.
Falk talade den 6 på missionsbönen.Den 18.
Har Elmblads meddelat att de kommer i mitten av Juni.Den 19.
Voro vi med friska kransar vid gravarna. De sovo så stilla och lugnt under den gode Herdens beskärm.Den 21.
En stilla sabbatsdag med bibelstund ledd av Hultman. Han sade bl.a.: "Ödmjukheten består i att vi för Gud bekänna och erkänna vårt högmod."Den 24.
En natt hade jag en fruktansvärd själsvånda. Under hemskaste plåga kände jag precis som om onda andar skulle ha försökt att slita min själ lös från frälsaren. Det hela slöt med kramp eller förlamning i bröstet. Det hela räckte ända till söndagen, men medan Hultman talade, kom Ordet så mäktigt över mig och frigjorde min själ från kvalen, och i samma ögonblick strömmade en undebar frid genom mig. Hultman talade om Jesus såsom vinträdet och vi såsom grenarna. Särskilt framhöll han skilllnaden mellan den frukt, som kommer direkt från stammen, det är genom Jesus, och den som kommer utifrån på konstlade väg, den vi själva söka åstadkomma genom laggärningar. Andens frukt är kärlek..., köttets frukt är ingenting annat än själviska gärningar. Andens frukt kommer genom föreningen med stammen, Jesus, utan möda, av sig självt, såsom då ett träd bär goda frukter.Juni.
Den 1.
Sedan annandag pingst ha vi haft ett fruktansvärt oväder med köld och storm. Vi bådo Gud beskydda den späda grönskan på åkrarna, som redan stuckit fram. När vår nöd var som störst och vår bön som ivrigast, började molnen komma och på natten regnade det kraftigt.Den 3.
Idag faller ett milt regn, och en vacker regnbåge erinrade mig om förbundstecknet i skyn, då Gud uttalade fridstankar om sitt egendomsfolk.
Jag antecknade ett yttrande av Mathsson: "Om vi skulle kunna göra något gott i egen kraft, skulle det vara detsamma som att förneka syndafallet."
Det var sant: den 29 maj fick jag från Bremen 1000 riksdaler för anskaffande av vadmal. Vilka bekymmer jag fick! Men jag kastade dem på Herren, och han måste hjälpa mig med detta.Den 4.
Hultman och Lindberg ha talat här de senaste dagarna. Gud hjälpte mig från min förkylning med de läkemedel som funnos till hands. Men det bästa läkemedlet var hans heliga ord. På kvällen var här mycket folk och jag kunde trots min förkylning höra, jag gamla döva stackare.Den 5.
Lindberg har talat även idag. Huvudämnet var: "Vi äro alla syndare". Vidare behandlade han Joh. 5 från vers 18 och upprepade flera gånger orden "Vi veta" och "Barn, akten eder för avgudarna". Louise Kylenstierna var närvarande. Måtte hon fått något av detta!Den 6.
Reste både Louise och Lindberg.
Jag har idag genomläst Mina Claudius brev av den 12 dec. 1854 och fäste mig särskilt vid orden: "Min dyra Emilie! Med ett Hosianna ur min själs djup kommer jag emot Dig. Ack, jag hade tusen tungor för att riktigt kunna berömma min Herres oändliga godhet! Det är bäst att ta allt ifrån honom, ty under allt är det bara kärlek... Tänk att han kan älska oss stackare, vi som har så lätt för att snubbla, falla och svika, vi som faktiskt inte kunna ta ett enda fast steg på hans väg... Bland alla brev som kommit till oss och berett oss glädjestunder är också ett från Din goda vän Mathilde Foy. Det gladde oss mycket!... Min älskade Emilie! Det kom så livligt för mig att Herren skulle kalla Dig hem detta år, men han har inte ansett det lämpligt. Vill Du, om Herren giva Dig nåd därtill, även under det kommande året hålla mig kär? Jag är ju också en av de gamla, och mycket känner och vet jag, som de unga, de andra inte förstå. Vår kärleks gemenskap är så underbar, och vår Gud säger: "älsken varandra". Åt honom må vi anbefalla vår kärlek. Din Mina."Den 11.
Jag har på sista tiden sysslat mycket med tillståndet efter döden, men fick den ro jag behövde genom Ordet.
Jag är så lycklig genom mina aftonpromenader med Eva. Särskilt tackade jag idag Gud för kvarnen, som hjälper oss, när Gud givit växt, att få mjöl till bröd.
Jag har ofantligt stor nytta av Hultmans predikningar, de äro så utmärkta.
Men idag skäms jag. Jag har nämligen varit stygg emot Eva, som alltid är så kärleksfull emot mig. Mörkrets makt hade en stund fått makt över mig och omkring mig. Jag fick emellertid under middagssömnen en fruktansvärd dröm, som uppenbarade hela mitt fördärv. Tack, Gud! Det var Din tuktande kärlek, som därigenom kom mig att segra i detta förfärliga tillstånd. O, Gud, låt mig alltid få vara i Din vilja!Den 12.
Ehuru klockan redan är halv tio, måste jag redan nu tacka Herren för Hultmans eldiga och manande förkunnelse. Han stannade först vid att Jesus Kristus själv nämner sig AMEN. Ja, ja, det skall ske. Han är det trogna och sannskyldiga vittnet. Han är ej början eller slutresultat. Han är själva begynnelsen; ty han är den oskapade. Han vet allt. Han föredrager vår synd, att vi äro så kalla, oförmögna till allt. Nu hotar han den ljumma ängeln eller sändebudet till föramlingen. Han säger ej att han är utspydd, utan att han ska bli.
Förklaringen över vad som är ljum blev: ljum är den rike, han som har nog och ingenting behöver. Du tror, att om du är trög i bönen, så är du ljum, eller du tror, att när du känner dig fattig och utblottad andligen, eländig och naken, blind för andliga rikedomar, så är du ljum. Nej, nej - endast om du ingenting behöver, om du känner dig färdig och mätt och ägande nog, då är du ljum.
Men om du känner dig andligen fattig och utblottad, då kan Herren Jesus här giva dig hjälp: du får köpa för intet det sköna röda guldet, Jesus Kristi blod, som gör oss rika på gudomlig fullhet och förser oss med rättfärdighetens klädnad mot vår nakenhet och ögonsalva mot vår blindhet. Nu kan den rengjorda och pånytttfödda vara stark och bättra sig. O, vilken härlig salighetsordning! Halleluja i eveigheternas evighet, amen!Den 16.
Ofta har jag rört vid Din mantel, Du älskade frälsare, för mina sjuka. Käre Jesus, giv oss mer av Din kärlek! Du ger ju så gärna, men om Du ser, att vi ej göra nytta genom den, så tar Du den stundom ifrån oss. Äro vi trogna och rätta förvaltare av Din kärlek, så ger Du oss mer och mer. Tack, att Du gjort Magnus frisk. Jag var svag i tron, när jag bad för honom, men Du har hört min bön. Du har segrat i mitt kalla hjärta. Låt mig nu finna rätt glädje i att Du besegrade mig! Tag alla mina vadmalsbekymmer ifrån mig nu också! Du har ju lovat det. Låt inte mörkrets furste förstöra nattens vila för mig! Det får ej lyckas honom!Den 18.
Ett kärt paket från Tyskland.Den 24.
En undebar rik Johannesdag genom tal av Hultman.Den 25.
Är det inte underligt - i går var jag så glad, i dag eller rättare i natt har en obeskrivlig olustig känsla av ängslan regerat mig. Jag bävar för den stundande resan till Värnamo, och ändå ville jag inte göra det.Den 29.
I natt föddes en flicka hos oss, halleluja! Ännu kl. 9 i går kväll satt modern, Emilia, hos oss. Hennes själsstyrka är stor, tack, att Du, Herre, ger den!
Vad jag skäms! Färden till Värnamo gick så bra! Varför var jag så orolig! Min klena tro spelar mig gång på gång riktiga spratt. Herre, vill Du inte föröka min svaga tro? Sjuk och ängslig reste jag till lagmanskan, frisk och glad vände jag åter hem.
I tisdags var jag hos A. bland en hel massa Guds snälla barn och kände mig ung och andligen vital - o, måtte glädjen helt ha varit i Guds helige Ande!
I dag har jag varit vid den nya skolan och for dit på den nya vägen.Juli.
Den 2.
I dag kommo Mathilde Rappe och Elmblad på morgonen och vid middagstiden kommo syster Elise och Hilda Hedenstjerna.
Jag har fått så mycket kärlek av detta. Det är undebart att inte bara kunna tro på att det finns kärlek utan också få känna den, den kärleken nämligen som Gud genom helig Ande har utgjutit i våra hjärtan.
Missionsaftonen härlig med tal av Ydström, Hultman och Elmblad.Den 5.
I dag ha vi haft dop - Lydia Elisabeth (Naemi var det tredje) blev den lilla flickans namn. Elmblad döpte henne, sedan han älskligt och rart betraktat Jesus ord om att barnen höra till Guds rike.Den 6.
Vi reste till Hörda - Elise var så glad över färden, och jag var mycket glad över att få vara tillsammans med den älskliga Hilda.Den 8.
I vardagsrummet ligga nu Emilia jämte tre av barnen i mässlingen. Men även nu kunna vi tacka Gud för allt.
Examensdagen nalkas. Då jag ej kan höra gästernas tal, ber jag: Låt mig få höra Din röst, Herre Jesus, i mitt hjärta. Hjälp mig i all oror till en salig ro! Var städse vår gäst! Då skall allt lyckas väl och vi komma igenom det hela med ära.Den 10.
På middagen kom den dyre brodern Odencrants, och på kvällen talade Elmblad för oss om enfalden i Kristus.Den 11.
Alla gästerna i skolan; jag och Emilia njutit stilla ro tillsammans hemma.Den 12.
Gästerna äro i Hörda. Jag hemma tillsammans med Emilia och hennes tre barn.
Jag längtade så efter en promenad utåt ängarna och företog den också. Men fråga är, om det var så klokt. Mitt onda knä började värka, och det var med knapp nöd jag kom hem.Den 13.
Knäet sämre idag, haltande fick jag börja examensdagen, varför det blev för mig en allvarets dag i högsta grad. Må jag inte bli haltande i bekännelsen!
Barnen och gästerna voro glada och tacksamma. Auktionen av förfärdigad träslöjd sköttes både originellt och humoristiskt av pastor Nilsson, allt vad han sade andades kärlek till de små, som gjort alstren. Behållningen av försäljningen blev 56 riksdaler. Ännu sent på kvällen voro alla tillsammans. Elmblad avslöt med Guds ord.Den 14.
Mitt knä är bättre. Men idag har både Berta och Mathilde insjuknat. I kväll höll Falk en anderik utläggning av 91 psalmen.Den 15.
Söndag. I dag störde mig ett brev från Sofie. Hon var på väg hit med några av sina barn, då hon fick veta, att mässlingen härjade bland "mina" barn här, och så vände hon. Hon var i penningnöd och bad nu så ömt om hjälp.
Efter några timmars välbehövlig vila kom Emmy. Och hon erinrar mig om vikten att i tid beställa om mitt hus, d.v.s. ordna mina testamentariska angelägenheter. Jag är nu 75 år gammal, sade hon, och det vore nog klokt att ordna med testamente så fort som möjligt. Jag fick också en stark känsla av att Gud var med i detta och hörde rösten: "Tänk på att du måste dö!" Jag klarade mig ganska bra resten av dagen med mitt knä, men förlamningen i det gjorde mig nedstämd. Förtroendefullt lämnar jag alla mina papper och affärshandlingar till min kära Emmy, Axel och Willin. När jag gjort detta, kände jag ro och frid. Jag visste, att efter min död allt skulle handhavas på bästa sätt.
Även min dyre Vilhelm var med vid detta tillfälle.Den 17.
Hultman utlade Rom. 8 på ett djupt och andligt sätt. Mina själsgåvor voro mycket avtrubbade, men mycket föll i det fördolda.Den 18.
Tänk, att både Bertha och Mathilda fingo mässlingen! Bertha äro så illa däran, att vi fruktar för hennes liv. Hon har redan tagit avsked av oss och bedit om förlåtelse, om hon sårat någon av oss. Hon vittnar hugnesamt om att Jesus är hennes herde och frälsare. "Han ska hämta mig hem", säger hon.Den 20.
I dag är läkaren här och stannade hos oss tills i morgon. Aurore har kommit för att hjälpa oss. Hon är mig kär, en själssyster. Så har allting blivit väl ordnat, och vi kyssa fadershanden, som hålles över oss i lätt hemsökelse.
Mina affärer med Engströms uppklarade. De har fått sitt. Jag är glad över att ha kunnat infria mitt löfte till dem, välsignande deras barns jordiska arvedel.
Vår dyre Emilia är bättre amma än någonsin - hon kan knappast lämna barnkammaren!Den 22.
En salig nattvardsgång mitt i allt stim med Elmblad som förrättare. Han talade över ämnet "Mästaren kallar dig". Tyvärr kunde jag, arma stackare, knappast höra något.
Engströms kommo igen. De beredde mig ett stort bekymmer. Sofie hade skrivit brev, hennes penna var skarp, och nu gjorde det mig ledsen. Gud har väl tillåtit detta för att förödmjuka mig.
Har varit med om ett stort möte i kyrkan. Jag satt sex timmar där. Jag kände emellertid, att den tyska svalan här funnit ett näste. "Dina altaren, Herre Sebaot". Jag trodde inte, att jag skulle kunna vara med under hela dagen, men jag litade på att Gud skulle höra mig, och han svek inte. Jag blev nämligen mycket styrkt av Elmblads och Hultmans förkunnelse.Den 29.
Hela veckan har gått åt för att ordna testamentet. Jag är inte orolig men inte heller lugn. Mitt huvud blev så förfärligt rådbråkat, varför vi inte kunde göra testamentet färdigt.
Våra sjuka tillfriskna och epedemin tycks vara på återgång.Den 30.
En svår dag. Dankwardt var här och ordnade med testamentet, och när det var klart, blev jag lugnare. O, käre fader, välsigna änkans hand, som nu ger bort vad hon äger.Den 31.
Har tillbringat denna dag ensam. De senaste 14 dagarna har pressat mig förfärligt och jag känner mig mycket svag. Jag reste en tur till Hörda och möttes där av min Emmys kärlek liksom de kära barnbarnens.Augusti.
Den 4.
På morgonen en härlig betraktelse av Elmblad. På lördagen hade jag blivit varse, att jag inbjudits till prästmötet i Smörhult, där Engströms skulle vara värdfolk. Tanken på detta var för mig som en ljusstråle från ovan.Den 6.
Under middagstiden kom Ahnfeldt. Efter ett kraftigt regn på morgonen blev under dagens lopp väderleken sådan, att vi kunde hålla missionsbönen ute i det fria. Jag såg under mötets lopp, att en predikant, som hade namn om sig som lagpredikant, tinade upp och vaknade till evangeliskt liv - det var medan Elmblad talade. Det gick med honom som med lärjungarna på vägen till Emmaus: Som en blind hade han kommit till missionsbönen, som fri och seende man reste han hem. Lovad vare Gud! Hur viktigt är det icke att för Jesu skull bereda dylika tillfällen åt folk. Välsigne Gud därför våra mötet! Ahnfeldt talade över Rom 3.Den 7.
En undebar predikan och glädje genom predikant F. Falk slutade med en som vanligt enfaldig och barnslig bön, som höljde oss med välsignelse.
Och så reste jag till Engströms och prästmötet i Smörhult. Emilia var så rar, hon sprang med oss ända ner till grinden, och jag reste vidare salig i min Herre över att få vara i sådant sällskap. Under resan mellan Forsheda och Ölmestad kom Elmblad i samtal med vår kusk om hans frälsningssak. Han var säkert en präktig och rättskaffens man, full av kraft och livsluft. Han svarade Elmblad: "Jag håller före, att om jag gör var man rätt och sköter mig och mitt kall, så är Gud nöjd med mig." Elmblad blev mycket ivrig. Han var tydligen inte nöjd.
Fru Svalander och hennes make mötte vi under vägen. I Gislaved rastade vi och åto middag. Hittills hade vi haft stora vägen, men när vi togo av från den, blev färden på sina ställen rätt besvärlig och verkligt orolig här och där. Trakten var annars så vacker. Sofie, den kära, och Engström med hela barnaskaran kommo oss friska och glada till mötes. Resan hade på mig gjort ett överväldigande intryck, och jag hade mycket funderat över, hur jag skulle finna min Sofie nu, sedan nya förhållanden inträtt oss emellan. Men jag var så tacksam nu. De bodde så utsökt, vegetationen var kraftig runt huset och inuti rådde den allra bästa ordning. Jag försattes genast av en stämning av andakt och ro. Min tanke var, att här komma barnen säkerligen att kunna bo kvar till sin död, om de ha sin Herre Jesus med sig.Den 8.
Natten var orolig. På dagen blev jag mest välsignad av en utläggning över Joh. 14.Den 9.
Just när jag för Sofie höll på att föreläsa ur mina tyska brev, kommo alla predikanterna från kyrkan. På e.m. blev det åter föredrag och däremellan vacker sång. Under Elmblads föredrag drog ett åskväder med blixt och dunder över trakten. Elmblad talade över ämnet "den trånga porten - jag är dörren, jag är vägen!" Jag fann, att Elmblads närvaro vid prästmötet var till stor välsignelse.
Sofie var en ypperlig prästfru, rask, älskvärd och stark. Och min glädje över att ännu kunna hjälpa Engströms var nu synnerligen stor.Den 10.
Vi beredde oss för återresa i hällande regn. Just som vi stego i vagnen, klarnade det och vi fingo en härlig resa hem. Kl. 5 voro vi hemma och mottogs med glädje. På torsdagen hade Ahnfeldt rest. Under vår frånvaro hade Eva och den kära gamla mamsellen klarat hushållet riktigt bra.
På kvällen kom Marie Cederschiöld.Den 12.
Söndag. I dag har Elmblad och Hultman talat till stor välsignelse.Den 14.
Reste båda och Anden vittnade tydligt, att de skulle få bli till välsignelse.September.
Den 3.
Missionsbön. Helt oväntat stod den käre Colliander i talarstolen. Och jag har bett honom här nedan inskriva sitt tal:
"Huru få ett rent hjärta?
Svaret ligger i det stora ordet: Kristi, Guds sons, blod renar från alla synder. 1 Joh. 1:7, och detta: Hur mycket mer... kan Kristi blod... levande Guden, Ebr. 9:14.
Hjärtats renhet är först och främst en syndaförlåtelsens renhet, grundande sig på den utom människan i Kristo Jesu objektivt och faktiskt verkställda rentvagningen. Denna kunde icke ske utan blod, ty "utan blodsutgjutelse sker ingen förlåtelse," Ebr. 9:22. Men det måste vara syndfritt. Ett sådant har sedan syndafalle icke runnit i någon människas ådror utom den enda människans i nåden, Jesum Kristum, ådror. Därför kunde endast hans blod tjäna till rentvagningen. Men även syndfritt och rent som det var, skulle det inte ha kunnat rena från alla människors alla synder, därest det icke kunnat sägas om detsamma, att det tillika var Guds sons blod. Endast därigenom att med Jesu mandom var förenad sann Gudom kunde hans återlösningsverk få det oändliga värdet, som det måste hava - endast genom denna föreninga av mandom och gudom i hans enda person kunde således det blodet som han utgjöt erhålla den oändligt och fullkomligt renande kraften och egenskapen. Orsaken åter därtill, att det måste vara blod, om där skulle kunna bliva rentvagning, ligger uti Guds helighet och rättfärdighet å ena sidan samt uti syndens beskaffenhet å den andra. Synden har såsom den vederstyggligaste av all pestsmitta och all orenlighet inträngt uti människonaturen ända därhän, att den genomträngt hela varelsen och influerat särskilt den bestämda del av människan, vari både det kroppsliga och själsliga livet företrädesvis har fått säte, nämligen blodet. Sedan, om detta blivit orent, måste det utgjutas. Synden kunde inte annorlunda varda borttagen och förlåtelse-rening icke annorlunda vinnas än så, att synden angreps i sin innersta källa och blottades i sitt innersta väsen såsom blodsskuld. Men nu fodrar Guds rättfärdighet betalning för den skulden, vilken betalning innerfattar detsamma som straff. denna betalning eller detta straff måste äga rum på ett sätt som motsvarade själva skulden. var denna en blodsskuld, så måste betalningen, straffet, utgå i och med blod. Därjämte bör härmed bemärkas, att det för synden från början utsatta straffet är döden; men då nu livet ligger i blodet, så måste även av denna orsak dett blod utgjutas, ja, utgjutas och icke blott (oläsligt ord) stanna eller stelna. På den faktiskt utom människan skedda rentvagningen i Kristus Jesus vilar ytterst möjligheten att få ett rent hjärta. Men huru möjligheten blir verklighet, säges i dessa blnad flera andra av skriftens ord: "Huvudsumman av budet...ett gott samvete och en oskrymtad tro", 1 Tim. 1:5. - Ett rent hjärta har till sin förutsättning ett gott samvete och en oskrymtad tro, så att där dessa senare äro, där är ock det förra. Men hur åter bekomma ett sådant samvete och en sådan tro? det sker genom andlig och övernaturlig bestänkelse med detsamma blodet, som förut är omnämnt såsom den objektiva reningsgrunden, jämför Ebr. 9:13-24!
Det utgjutna Kristi, Guds sons, blod måste inkomma i hjärta ock samvete. Men på ett andligt sätt och på ett sakramenteligt, och icke på ett lekamligt och sinnligt sätt. Kristi blod stänkes andeligen i och genom Ordet, evangelii ord om Kristi lidandes försoning och lydnads rättfärdighet. Därvid äger något motsvarande rum till det som i gamla testamentet enl. 2 Mose 24:5-8 och 3 Mose 8:15,19 skedde med offerblodet i templet: liksom detta medelst en isopviska eller knippa, doppad i offerdjurets blod, stänktes ut över folket, även som temlplets käril, särskilt nådastolen, så stänkes Kristi blod medelst Ordets predikan. Herren Kristus har behagat i Ordet, som härom handlar, nedlägga helga droppar av sitt blod, vilka falla i samvetet och i hjärtta i och med detsamma männisakna hörer eller läser och fönimmer detta Ord. Men fastän bestänkningen andligen äger rum på detta sätt, kan dock ej endast därigenom bliva ett gott samvete, utan måste även Ordet, som innersluter bloddropparna, varda anammat=trott. När Ordet om Kristi kors upptages i hjärtat och där kvarhålle genom tron, så tillföres samvetet just det som det kräver - ett rätt vaket samvete kräver alldeles detsamma som Guds lag för synden, nämligen blod och ett sådant, som tillika innebar betalning eller tillfredsställelse, försoning i avseende på kränkta majestät, och si, ett så beskaffat blod får på samvetet, när det erhåller Kristi. Då tystnar detta samvete med sina anklagelse och fodringar; så ock lagen: det blir gott inom människan, ty det är gott utom henne hos Gud till följe av den gottgörelse, som i Kristus skedd är. Men när samvetet är genom den oskrymtade = barnsliga tron vordet gott, då varder i och med detsamma även hjärtat rent - rent inför Gud, så att Gud icke tillräknar det vare sig syndaskuld eller syndafördärv. Där skapas till och med ett nytt hjärta efter Jesu kristi beläte - en helt ny människa uppkommer.
"Den som en gång rentvagen är, hohon göres intet behov, att han ytterligare rentvås utom till fötterna", säger Herren Kristus till Petrus. Och de orden hava ännu sin betydelse och giltighet. En hel tvagning sådan som den första stora göres väl icke behov, men desto vissare och oundgängligare den dagliga fötternas tvagning. Kristi blod måste därför fortfarande utgöra reningsblodet, som oavlåtligen anlitas och användes i och för den helgelse, utan vilken ingen får se Herren, Ebr. 12:14. Det rengjorda hjärtat måste således allt vidare renas ifrån den besmittelse, som vill påtränga sig och vidlåda detsamma ifrån dels den gamla människan med sitt gamla orena hjärta, dels ifrån världen och de ting, som i världen äro. (Detta i största hast och ofullständigt.)
"Colliander på missionsbön d. 3:dje september"
På eftermiddagen talade Hultman.
Jag har glömt att nämna, att jag den 1 september var i Vetlanda och i Åminne, där jag hade stor glädje.Den 4.
Även idag talade Hultman och Colliander, fast mitt huvud var så klent, att jag inte kunde följa med.Den 5.
Var jag kroppsligen och själsligen nere på grund av simpel otro. Gode Gud, hjälp mig!Den 6.
Reste Colliander, den käre vännen. Nu är jag sysselsatt med att utrusta Mathilda, som skall i tjänst i diakonianstalten och påtingad av min dyra Marie.Den 8.
Hultman talade över Davids 112 psalm.Den 10.
I går fick jag riktigt skämmas inför Gud. Jag och Marie hade talat så mycket, att jag kände det som om jag hade ohelgat sabbaten. I dag straffade mig Gud riktigt ordentligt. Jag kunde nämligen inte höra Hultman, som hade talat mäktigt och gripande.Den 11.
Genom ihärdigt böneumgänge med Gud fick jag härlig frihet i anden. I dag kunde jag också höra den käre Hultman, härligt!Den 13.
Marknad. På kvällen kommo alla in till mig och voro glada över sin dag. Alla kreaturen och en unghäst hade de sålt, och jag tackar Gud för hjälpen. Jag tackade också Gud för att Nils börjat bedja.Den 14.
Engström och Bergvall voro här. Engström talade här och Bergvall på Hörda. Gud var mitt ibland oss genom sin ande.Den 23.
En massa småhändelser ligga bakom, bl.a. en dröm, att jag har ännu åstskilligt svårt att genomgå, innan jag kommer lyckligt hem.
Bedrövligt var att höra hur sjuk min syster varit. Lyckligt var däremot att få höra om fru Hultmans lyckliga förlösning och om barndopet.
För övrigt tackar jag för arbetsförmåga, för härliga promenader, för hälsan, för fredliga nätter, ja, för alla nådesvälgärningar!
Ett uttryck av Hans kommer för mig: "Tron och trosvisshet äro två olika ting såsom doften och blomman. Tron är ej hunger och törst efter rättfärdighet, utan tron är en överbevisning om tillvaron av osynliga verkligheter."Den 29.
På tisdagen fick jag brev från Nanny, och så kom meddelandet, att d:r Gadau återfått sin syn - lovad vare Gud!Oktober.
Den 3.
I dag kom Mathilda tillbaka från Tagel och Ohs. Med henne en lång promenad över Hult. Har ej gått här på fyra år. Var rädd för att se stubbarna efter de fällda träden. Det var inte vackert, men de måste ju ner.Den 21.
I början av månaden hade jag en ljuvlig dröm. Ånyo såg jag min Petersen och bredvid honom lilla (oläsligt namn), som var klädd i en vit klädnad och barnsligt ljuva drag. Hon höll ett lysande korn mellan fingrarna och jag hörde henne säga: "Detta korn älskar jag mycket och jag bär det alltid vid mitt bröst." När jag vaknade tolkade jag drömmen så, att kornet hon bar var det eviga livet.
Så reste Mathilda till Stockholm och jag var med henne till Jönköping, där vi skildes. Efter en lugn dag där, började ett så intensivt arbete, att jag ej hann med vare sig läsning eller brevskrivning; inte ens mina dagboksanteckningar hann jag med.
Under tiden hade kärt brev från Emilia ankommit, vari hon tackar Gud för frälsning ur ett svårt lidande.November.
Den 15.
I tisdags höll blinde Hans föredrag över förklaringen på Tabor och Golgatamysteriet alldeles förträffligt. Sedan talade Johnsson.
På måndagen hölls missionsbön, då blinde Hans , Hultman, Ydström och Johnsson talade.
Jag har upplevt många underbara ting av Gud, men det är som jag aldrig bleve nöjd. Och ändå, hur underligt, känner jag ibland en längtan efter mer andlig klarhet över sammanhanget av Guds ledning med mig. Jag grubblar ofta över at Gud låter i min själ komma andlig torka och fattigdom. Hur kan sådant vara möjligt för den som vill leva i Guds närhet med allt sitt varje stund och dag? Men jag vill ödmjukt söka bida din hjälp till klarhet, Herre. Du ska inte neka mig den.Den 20.
En del brev från kära vänner, bl.a. Mathilda Foy, under de senaste dagrana har gjort mig fundersam. Varför så många tankar och problem omkring tron och trons väg? Må själviskheten ändå få vika, så att våra olika åskådningar icke må skilja oss åt! Bevara mig i enfalden och tron, trofaste Herde!Den 23.
Skickade årsredogörelser till Växjö.Den 24.
Skrev till Jenny Lind. Tack, Gud, för många glädjebrev, inte minst från Emilia och Elmblad.
En natt drömde jag att jag hade en mycket svår dödsväg att vandra. Jag måste föras på knä på en smal spång över en gapande avgrund. Hu! Men jag trodde, att det gick! Och det gick!
Underättelsen om Kirkegaards död nådde oss. Dicksons död var en överaskning, helst som han så sent som den 9 skrev ett vänligt brev tillsammans med 100 riksdaler för skolans räkning.
Åt min dagbok anförtror jag, att jag beträffande arbetsföreningens bestånd kämpat mycket med Gud.Den 27.
Från Tyskland har jag fått biblar, bildeböcker och paket - o, vilken glädje! Jag kände det så översvallande, att jag höll på att alldeles brista sönder.December.
Den 1.
Sofie och Engströms bröllopsdag. På fredagen var jag hos Nora och Ydström och erfor där uppståndelseanda.
Så har jag fått tacka Gud för stalldrängen Anders. Han lever!Den 3.
Vid missionsbönen idag voro 5 predikanter närvarande. Tre av dem talade, nämligen Hultman, Bergvall och Engström.Den 5.
I dag reste de alla var åt sitt håll. Må nu den helige Ande göra levande allt vi fingo höra! Emmy och Vilhelm äro ännu kvar i mitt hem.Den 9.
Herre, Du är min läkare i nödens tid. iI går var jag totalt borta av olika anledningar. I dag vaknade jag frisk och kry efter en härlig sömn.Den 13.
Har skrivit till vännerna i Jönköping, även till Odencrants.
Har arbetat mycket med förberedelserna till julen och för att i tid kunna sända den kungl. beställningen. Gud välsigna allt för mina fattigas skull!
Tack också, min himmelske Fader, för de tvenne undebara rimfrostdagarna. Jag njuter alltid av det vackra i skogen, då träden rimmas vita som helgonen måste vara. Tack, att du välsignar både mina dagar och nätter!Den 17.
I dag kunde jag ensam gå ut i skogen mot landsvägen. Plötsligt mötte jag en man. Jag blev mycket förskräckt. Då fick jag se vem det var. Det var Ahnfeldt! I samma ögonblick blev jag viss om att jag denna jul kom att få vila vid Jesu bröst.
Dagarna rinner fort undan. Vi äro sysselsatta med att ordna om gåvorna till jul åt skolbarnen. Det kommer så starkt över mig, att julen är kärlekens högtid. O, må vi älska, älska! Det är Du, Fader, som lärt oss älska utan gräns och mått. Förlåt därför den stackars gamla änkan det som brister i kärleken!
I fredags fick jag paket från Jönköping med gåvor från Odencrants, Hedenstjerna, Lindman, Linnarsson, Björkmans. Tack för Björkmans glada bekännelse!Den 31.
Så kom den kära julen, rik på gåvor med ljuvlighet i min ande som den största julgåvan - förklarad också i bräcklig tro! Halleluja! Jag är ännu mycket trött, men Du, Fader, får hjälpa Ditt trötta barn att samla sig i Dig.
Palmqvist kom hit under helgen. Han var så vänlig. Hultman har uppbyggt med härligt tal.
Så tackar jag för allt, mest för att Du vill hjälpa mig att komma in i vilan. Amen.Till 1857»