Dagbok för 1857
mormor 77 år gammal
Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December
Under de första månaderna detta år vandrade mormors kolportör Sven Mathsson genom Kärda socken med omgivande socknar och delade ut skrifter,samlade folk i de små stugorna och predikade. (En kolportörs dagbok) "Barnbarnet" Vilhelmina (Emmys dotter) gifte sig den 15 augusti med kamren vid hovförvaltningen och vice häradshövdingen, Armand Teofil Welin (1830-1876).
Januari
Den 1.
Klockan 11 på kvällen. Jag har en stund haft en vederkvickande sömn efter att ha känt mitt stora fördärv. Dock skänkte mig Gud en undebar tröst genom Menkens utläggning av Rom.8.- "Vem kan skilja oss ifrån Guds kärlek i Kristus Jesus?"
Den 3.
Fått från Emilia ett brev, som hon skrivit under största svaghet - 0, Herre, hjälp!
Den 4.
Min gamla människa tycks aldrig få nog, kan visst aldrig dö - pratsjuka och satir - O, Gud, två mig, två mig ren! Jag vill ju ändå vara Ditt barn. Vid Johnssons utläggning av Jes. 61 kände jag åter andelivets strömmar. Du, helige Guds Ande, försegla i mitt hjärta det jag hört och påminn mig därom, då jag håller på att glömma det! - Hultman ett välsignat tal över ämnet: "Han kommer - fröjda eder."
Den 5.
Nattvardsgång i hemmet. Ydström mycket klen, men orkade tala mycket livligt över Ps. 103. Jag tackar Dig, Gud, för vad jag fick.
Den 6.
En mycket svag missionsbön, den svagaste vi nånsin haft. Emellertid gjorde Ydströms bekännelse om sin svaghet åhörarna gott, det blev en allvarlig rannsakans stund.
Den 7.
På kvällen reste Emmy, och strax därefter kommo sju kära från Tagel. Jag kände mig förfärligt trött, men det gick. På söndagen tal av Johnsson.
Den 9.
Johnsson talade: "Låt oss likson sjunka ner i det ordet, att han själv tagit oss till sina barn." Ja, jag, min ande sjunker ned, vad skall och kan jag annat göra?
Den 11.
Kom min dyra Emmy åter - hon läste en utmärkt predikan av Hofacker över texten om Jesu frestelse i öknen. På kvällen talade Falk, så att hjärtat brann.
Den 12.
Mycket arbete med räkenskaperna. Rappes hos Emmy på Hörda.
Den 13.
Liliencreutz här - musik. Ett härligt föredrag av Hultman över Joh. 21:18 och 19.
Den 14.
Vännerna från Tagel reste. Jag har arbetat med räkenskaperna, som jag till sist fick anbefalla åt Gud.
Trots den oro som föresakats mig genom testamentets ordnande före och under julhelgen, har Herren bevarat mig lugn. Han har också bevarat mig och mitt hus från sjukdom, under det att hemsökelserna varit svåra både i Åminne och Källunda. - Fått brev från von Gadau och Justine - inget från Elmblads. - I drömmen en natt såg jag min Petersen resfärdig, sägande: "Jag har beställt vagnen för mig." Jag vaknade just när jag höll på att bedja honom stanna hos mig. - Dankwardts yttrande om min klagan att ej ha egna barn vill jag minnas. Han sade: "Du kunde inte ha fått bättre barn!"
Den 15.
Liliencreutz här igen. Hultman har i kväll talat över Joh. 21:18 som grep oss alla utom Liliencreutz. Han syntes fullkomligt oberörd.
Den 16.
Har hela dagen väntat på Fjellstedt. Kände mig så ensam.
Den 17.
Idag kom den älskade, fylld av kraft och liv.
Den 18.
Under det att han predikade idag, gick jag igenom en del brev från 1844 och 1845, emedan jag icke kunde höra ett ord av vad han sade. Breven voro som vita duvor med hälsningar från värld, som var min en gång. Tack, Gud! Herren är hos mig under långa, ensamma stunder.
På onsdagen voro 50 personer och 20 hästar här! Trots allt kunde jag tacka och lova och vara fri från all oro. Bibelförklaringen av Fjellstedt gällde Hebr. 11. Åhörareantalet ofantligt stort. När Fjellstedt reste kände jag mig styrkt av hans underbara bön. Han bad för mig och mitt kära Herrestad - en välsignad bön!
Caroline reste med till Voxtorp och kom vederkvickt åter. Hennes käre mor, min älskade Emmy, stannade hos sin nu mycket trötta och klena mor.
Den 24.
Den 19 kom min dyre Engström och tjänade vid nattvardsbordet. Han stannade här till den 23, då han gjorde sällskap med kolportör Mathsson. Det var riktigt roligt att igår få fylla på kolportörsväskan med goda ting.
Den 25.
Kära brev från Elmblads - äntligen, Eva Marie och Lina Sandell. På kvällen predikan av Falk.
Den 26.
Det går trögt, men jag fortsätter med räkenskaperna. Hultman höll en förklaring över Sak. 3.
Den 29
Liksom Ordet tränger sig genom döden och lever, så måste jag med samma Guds ord tränga mig genom döden och komma in i livet.
Februari.
Den 2.
Missionsbön med tal av Ydström och Hadders. Jag var dock idag för klen för att deltaga i mötet. Jag fick emellertid 316 riksdaler från mina tyska vänner, som därmed gåvo mycket arbetet till föreningen.
Den 8.
Tal av Falk. Caroline har varit sjuk hela veckan och under hennes sjukdom fyllde hon år. den dagen gav jag henne en ungdomsbild av hennes mor.
Den 10.
Oroade mig ett brev från A. Hon är så vänlig men hon tror, att jag är en starkare bedjeska, än jag i verkligheten är. Ack, när Hultmn talade idag - och jag hörde väl då - blottades min fruktansvärda köld och dåliga insikt i evangeliet. Må Gud hjälpa mig, må han ge mig frid och styrka!
Den 15.
Vår kära Caroline ligger fortfarande mycket sjuk. Jag tycker hon ser ut som ett lik. Hennes bror Axel var här, men vi kunde inte glädjas däröver - och det föreföll som Caroline icke mådde bra av hans närvaro. Han var så frisk och stark.
Mars
Den 3.
Min älskade Sofie kom. Jag var så glad. Men ack - andnöden och dövheten tilltar. Men jag kan tacka för söt sömn och god vila. Har fått brev från vänner i Tyskland med inneliggande 104 R. och därjämte ett brev från Mathilda Foy med 130 R. Lovad vare Gud för hans outsägliga godhet!
I afton har vi druckit te inne hos Caroline. Jag var så trött, att jag knappast kunde vara med.
Den 8.
Ja, ja, känner svaghetens intåg mer och mer. Äntligen börjar Caroline att tillfriskna, men jag avtager. Vad jag blev glad för brev från Nanny och Eugenie Fjellstedt-Hermelin och Odencrantz.
Den 14.
Ack - nu har Carolines tillstånd förvärrats. Vilhelm och hans kära Ingeborg kommo.
I halvslummern hade jag den gångna natten en egendomlig förnimmelse: jag biktade mig för Ydström och uppenbarade för honom hela mitt syndiga hjärta, min otacksamhet och allt som stod i vägen för mig att nå det himmelska Jerusalem. Jag vaknade till och förstod meningen med det hela: jag borde inte vänta så länge som till påsken att fira nattvarden.
Den 16.
Denna dag har Ydström varit här och givit mig den himmelska skatten. Till flera tyska vänner har jag skickat flera årsberättelser och små missionsuppgifter. - Jag har också orkats städa upp och ordna gamla brev. Jag tänkte mycket på kommande årsberättelsen, och jag ber: "Giv mig nu nåd att kunna skriva årsberättelsen och låt oss alla sedan kunna fira högtiden!
Den 29.
Jag har haft en förkänsla av, att döden skulle komma till mig inom kort. Nu verkar det, som om Herren ville låta mig leva något ännu litet; ty han har med förunderlig kraft fört mig genom dödskuggans dal. Jag måste dela min käre Roentgens uppfattning: "Du måste vara ense med Herren antingen han vill liv eller död." Ja, Herre så göra vi; ty utan Dig förmår jag ändå ingenting.
Emmy har varit här hos mig sedan i lördags kväll. Densamma kvällen talade Hultman med text ur Lukasevangeliet gott, det förstod jag, fast jag inte kunde höra ett ord. Jag mådde förfärligt illa.
Den 30.
Men i natt har jag sovit gott. Behovet efter vila är nu synnerligen stort för mig. Men ack, om jag kunde höra Guds ord!
På måndagskvällen. innan Sofie reste, sutto vi kring tebordet. Jag blev då så trött, att jag måste bedja om vilstolen. Då såg jag min Sofie in i ögonen. Jag sökte efter hennes själ där ännu en gång. När jag sedan lade mig, klagade jag för henne min skröplighet, men då lade hon armen om mig och sade så stilla, själfullt: "Barnet mår bäst vid moderns bröst!" Jag förstod, vad hon menade. Så reste hon på tisdagen, och jag är tacksam för den glädje hon berett mig.
Jag arbetar med möda på årsberättelsen. Som genom ett under löste Gud min hand, så att det gick ganska lätt att skriva igen. Första delen är nu färdig, och Gud ska hjälpa mig i fortsättningen. Han förlåter mig ock alla mina synder. Jag ber: Låt mig, Gud, få en djupare och tydligare förståelse för Din död på korset, käre frälsare, och giv Ditt törstiga barn att dricka, amen, amen!
April.
Den 5.
Nådde mig en oväntad underättelse om att Emilia fött en son, som i dopet fått namnet Carl. Vår glädje stördes emellertid av meddelandet av att hon själv inte känner sig frisk.
Den 6.
Undervisades vi av den käre Menken om "den heliga gemenskapen". Dessutom missionsbön, då Hultman talade, så att jag, gamla, blev full av Andens kraft.
Den 8.
Vederfors oss frälsningsfröjd. Ydström kom redan kl. 8 och delade ut nattarden till Caroline och hennes moder. De kommo båda glädjestrålande ur sitt rum.
Så vidtog examen vid skolan, inberäknat Ydströms tal varade den til kl.1 då vi intogo måltiden och barnen promenerade i sina nya kläder. På e.m. kunde jag läsa upp årsredogörelsen, vilket gladde särskilt Hultman mycket. När jag såg hans glädje, blev jag också glad.
Den 11.
I brev meddelar min dyra Emilia, att hon snart kommer. På tisdagen meddelade Marie Cederschiöld en utförlig redogörelse över barndopet hos Elmblads.
Den 13.
Av de senaste gudstjänsterna här har jag icke haft mycken nytta för min dövhets skull. Mitt huvud är så klent. Men en och annan smula föll från det rika bordet in i mitt fattiga hjärta. Jag hade nämligen redan den 9 ett egendomligt vanmaktsanfall, som gjorde mig ytterst klen under påsken.
Den 19.
Igår och idag har jag kunnat företaga små utfärder, de första i år. Jag är vederkvickt och lovar Gud.
Många brev, o dessa vänner! Men hur kunna svara? I morgon börjar ett nytt arbetsavsnitt, för vilket Gud må ge mig sin välsignelse. Jag har varit ganska klen några dagar, och när sedan vår dyre Hultman insjuknade, blev jag sannerligen inte bättre för oron.
Den 26.
Missionsbön av Hultman och Johnsson, den senares var en undebar vederkvickelse.
Den 27.
Överraskande brev från vänner till föreningen. Jag har varit så lycklig över att mina små utflykter har kunnat fortsätta. De kännas så upplyftande. Och så brevet från Elise, vari hon meddelar om sin flyttning. Ett brev från Engström strödde faktiskt välsignelse över min själ.
Maj.
Den 7.
Gud har hört bön, som beredde mig outsäglig glädje. Jag fick en penningsumma, som gjorde mig oskyldig tilll föreningskassan och som gjorde, att jag själv nu är ägare till 90 R. Det kom från Gud. Nu kunde jag taga från mig och betala skulder, så att min Emmy skulle slippa att betala efter mig, om jag ginge bort. En sådan känsla av tacksamhet har jag inte haft på år och dag. På måndagen kom Axel och ordnade åt mig en del ärende med torparna. O, att jag nu slipper från det! Också däri ser jag tecken på Guds undebara ledning med mit liv! - Jag har dessutom haft en undebar stund med Jon på Berget. Han blev mig en kär broder. Vilket ljus han äger i evangelium! Jag behövde litet uppmuntran från Gud; ty den 2 var jag vid sågen och föll och trodde döden skulle komma. Hela dagen var jag som slut. - Från Emilia kom ett mycket sorgligt meddelande rörande gossen. Ack, hur det skiftar här i livet. Lugnast har den som håller sig intill den oföränderlige.
I dag har vi till stor välsignelse läst Zinzendorfs "Rövaren på korset". Hur olika går inte Frälsaren till väga för att hämta upp de fallna barnen! Helsta ville han göra det så enkelt och så rakt på sak som möjligt. Därom vittnar apostlarnas historia liksom flera tusen människors. Vad de fingo höra, gick dem till hjärtat, och så döptes de omedelbart. De omvändes genom den evangeliska nådens kraft. En metodisk omvändelse efter ett visst system är en människornas uppfinning. De som vilja gå en annan väg än genom dörren, kunna ju krångla sig fram över stegar, genom luckor och över vindar med risk att komma vilse. Nej, vi gå enkelt och rakt på Frälsaren. Han är dörren till fårahuset.
Den 19
Jag känner behov av att tränga mig fram till min bäste vän bland alla: "I världen liden I betryck, men varen vid gott mod, jag har övervynnit världen." Världen är i mig, men Du övervinner den dagligen.
I söndags talade Hultman och Mattsson, den senare över uppståndelsen, och då jag kunde höra rätt bra, grep mig hans ord.
På onsdagen hände något mycket sorgligt. Jag hade fått för mig, att Helene hade förstört duvboet, varför jag utan vidare tappade huvudet och föll ohjälpligt för gamle Adam. Herre, Du gjorde rätt som agade mig eftertryckligt. O, vad jag kände mig eländig, ja, jag känner mig sannerligen inte väl än idag.
Emilia meddelade, att hon är här på fredagen. Låt mig nu få vila ut hos Dig, min Gud! Ingenstädes är det så rofyllt som i Dig, därför ilar jag till Din famn.
Den 24.
Ja, på fredagen kom vår Emilia med hela sin skara, välsigna, ja, välsigna, min Gud!
Till följd av mitt uppträdande mot Helene gick hon ifrån mig till en tid. Kajsa kom och beredde mig hjälp och glädje. Gud gav mig nåd att göra upp och på det sättet avge ett kristligt vittnesbörd om Kristi kärlek till syndare.
Den 31.
Pingst. Det känns så tungt i huvudet och i naturen, men ändå är jag medveten om högtidens härlighet.
Juni.
Den 1.
Missionsbön, men jag var klen. En glädje var att så mycket folk var närvarande. Hultman var ensam och talade över Jes. 35. Avslutningen på tisdagen kunde jag till min stora glädje höra, och den beredde mig mycken glädje.
Den 6.
I dag tog jag vågstycket: jag reste till Hörda! Det var som att komma i ett paradis både ute och inne. Alla blommor stodo sköna och kring bordet de kära Gudsbarnen. Bland dem satt Caroline och strålade av tacksam glädje i ögonen som en himmelsk brud. Varför, månne? På kvällen var jag mycket trött och fick sannerligen en känning av hur bräcklig vart jordiskt paradis är. - Jag fick också glädja mig över en gåva från Hamburg på 80 R.
På onsdagen kom pastor Dahlstedt på besök vid genomresa. Ett samtal med honom gav mig så mycket. Han sade, att min nya människa mår bäst genom att inandas himmelsk luft och att min jordiska människa bör helt överväldigas av den förra. Hans berättelse om pastor Harms var ett kostligt vittnesbörd om Guds väldiga gärningar med en människa. Gud signe så väl Harms som Dahlstedt!
På lördagsmorgonen hade jag en himmelsk skön stund inne hos min älskade Emilia. Lovad vare Gud!
Den 21.
På måndagen kom vår käre Engström. Han stannade några dar och talade för oss på fredagen.
Den 22.
Jag vågade resa till ett silverbröllop i Kärda, men det var väl mycket. Jag var trött efteråt.
Den 23.
Kom ett kärt brev från Adolf Rappe med 150 R. I kväll deltog jag i gudstjänsten i Emilias rum tillsammans med hennes fem barn, och det var så kosteligt.
Den 30.
Inatt kom min syster och ett par andra resenärer. Detta sammanträffande var som en stor nåd inte minst för min syster, som var uuprörd och orolig. Men vårt samtal här gjorde henne gott. Jag led rätt mycket för henne. jag tänkte ju också på min egen fattigdom på goda gärningar. Elise får nu vila ut sig här, förlåt mig, Gud, att jag klagar, men låt det bli lugnare!
Juli.
Den 6.
Vi ha haft en härlig missionsbön, nio predikanter, bland dem två missionärer, som skola till Indien. Ett kraftigt åskväder verkade visserligen störande, men vi kunde tacka Gud för det också. Burkhards nationalitet hade ett välgörande inflytande på mig, hans tyska predikningar voro ljuvliga, men jag glömde icke att prisa Gud på svenska!
Den 8. Reste en del av predikanterna.
Den 10.
När Burkhard idag reste, sade jag: "Nu ska jag stackars jollrande gamling hålla morgonbön. Hjälp mig, Herre, så att jag slipper det!" Och se, strax därefter ropade Eva: "Elmblad kom i natt!" Vilken fadersomsorg!
Den 12.
Alla i kyrkan, jag ensam hemma. I går voro alla i Hörda och jag hade då tillfälle att göra upp med Nils, mamsell och Mathsson. Lovad vare Gud, som håller sin hand över mig!
Den 15.
Blev en verklig barnens dag, mig till våldsam glädje. Skolbarnen blevo av våra vänner rikligen ihågkomna, auktionen inbringade 65 R.
Den 16.
Fyra brev från Tyskland och ett från Fjellstedt med 145 R. i. Lovad vare Gud! Så gladde han mig.
Den 26.
Idag har jag tagit nattvarden i kyrkan. Elmblad hade sagt till mig, att jag skulle vara nöjd bara jag hörde orden: "För dig utgiven", och jag hörde dem, men inget mer. Efter nattvards gången var jag mycket sjuk. Jag plågades också av min stackars systers lidande under snart 50 år. Hon reste den 18.
Jag tycker om promenaderna i rullstolen. Jag har alltid Davids psalmer med mig och över mig ständigt Guds välgärningar.
Augusti.
Den 3.
Härlig missionsbön. Elmblad kom i tid. Hit kom även Fischer, en älsklig man, Fornander, Hadders och Ydström. Jag var som en vanlig fånge på mitt rum men jag gladde mig över de nedströmmande välsignelserna över de stora människorskarorna.
Den 4.
En härlig dag för mina döva öron. Elmblads föredrag var vist, älskligt och djupgående. Alla fingo något, den begåvade lekmannapredikanten såväl som prästmannen. På e.m. talade Fischer över Kol. 1, en utläggning, som han delade med Hultman, den senare var överväldigande.
Den 10.
Vår kära Caroline anlände hit från Marstrand. Elmblad ombedes av allmogen att resa än hit än dit för att förkunna Ordet. Hemma hos oss håller han förträffliga bibelstunder, för tillfället över Korintiebrevet. I dag kom Odencrants. Han var så innerligt vänlig mot mig och talade, för honom ansträngande, ofta med mig.
Den 12.
Odencrants reste till Hörda, och sent i kväll kom Elmblad från en predikoresa. Vi voro så ängsliga för honom; ty han skulle resa över oländiga vägar. Herren var hans beskydd.
Jag gladde mig mycket över Odencrants sätt emot den sjuka systern Marie Storckenfeldt. Han var så älsklig och hjälpsam.
Nu började bröllopsgästerna anlända. Axel, Carl-August och Engströms har kommit. Jag är sjuk, men innerst inne glad.
Den 15.
Bröllop här. Beslöt mig två timmar före avresan till kyrkan att följa med trots min klenhet. Jag blev glad över all vänlighet, som kom mig, gamle stackare, till del. Jag bor ju dock i ett främmande land, men jag behöver icke känna mig som främling bland alla dessa vänliga människor.
Den 23.
Hela veckan efter bröllopet var jag så orolig för min kära Emilias skull. Hon ska ju snart resa och behöver vara i stillhet och vila ut. Herren visar dock väg i allt.
Hur ska jag svara min kära syster Elise, som vill komma till mig, vet jag ännu inte, och det hela gör mig bekymmer. Må jag kunna se Guds väg i detta! Jag vill så innerligt gärna följa den.
För övrigt är jag mycket klen och känner mig inte ha lust till några som helst affärer numera. O, Du livets Herre, som låter mig leva - giv mig kraft till att verka!
September.
Den 20.
Sedan fyra veckor tillbaka har jag icke skrivit en enda rad. Ack, Gud, vad det nu är klent med mig. Och ändå har jag varit med om mycket som glatt mig. Jag ville särskilt tacka för allt vad jag i år fått uppleva tillsammans med min dyra Emilia och hennes barn. Jag har alldeles särkilt fäst mig vid barnens lekar, och vi har varit tacksamma för att de alla fått vara så friska. Så kom ju tiden för svalmammas och svalornas flyttning, de kära Emilia och barnen.
Men en svart skugga drar förbi vår bygd just nu: rödsot och kolera har bitit sig fast i några hem, och vår kära Caroline står mitt i det hela. Vi bedja innerligt till Gud att han måtte bevara oss, och vi bedja med 91:sta psalmens ord. Kanske återstår en del prövningar för oss, som vi måste bereda oss på. Jag vet emellertid, att jag för Jesus skull är bönhörd och att han ska skona mig för allt för svåra intryck. Nog besvärar mig den yttre oron, men jag känner kontakten med livskällan, fadershjärtat, och det hjälper mig - vad skulle eljest kunna hjälpa? Jag är också glad för att kanske få anställa även Johnsson som kolportör.
Den 27.
Det ser ut som jag i någon mån skulle kunna komma i kontakt med mina affärer. I går kunde jag hålla tömmarna något.
På torsdagen gladde oss broder Malmström med en utmärkt bibelförklaring. I viss mån är jag ibland orolig, ty jag tycker mig hålla på att förlora barnasinnet. Hjälp, Herre!
Oktober.
Den 4.
Åter en vecka i kamp och nöd. På tisdagen talade Hultman om hoppets bekännelse. Johnsson vittnade gott om den tro, som bär honom.
Förslaget om hans arbete som kolportör är nu framställt. Det beror på hur han kommer att svara.
Åter en vecka närmare evigheten. Herre, hjälp mig, svaga!
Den 25.
En svår sjukdomsnöd har hindrat mig från att skriva flera dar. Den kära Caroline har hjälpt och skött mig som ett barn. Allt som skulle sändas iväg från fattigföreningen har hon ordnat med, allt är också skickat.
I går var avlöningsdag. Den pressade mig mycket. Värst var emellertid gamle Adam, som ju aldrig kan dö! han stack fram nu och då. Jag fruktade sedan för natten, men det har gått över all förväntan: jag t.o.m. har känt mig i natt som om jag redan varit hos de saliga. Ja, Herre, hav akt på Ditt svaga barn, lär mig åter att bedja: ske Din vilja i allt, amen!
November.
Den 1.
Åter en vecka närmare döden, en vecka rik på välsignelser. Nils lyckligt hemkommen från linmarknaden. Allt har gått väl. Jag har känt mig så bra, att jag kunnat skriva några ord till Emilia. Så har jag fått en vacker gåva från den rara kristinnan fru Tham.
Den 14.
Åter fjorton dagars klenhet och ur stånd att skriva. Nu ber jag Gud låta mig kunna vittna intill min saliga död och att han icke må taga sin heliga Ande ifrån mig.
Missionsbönen var ljuvlig - vänliga, kära ansikten gladde mig, fru Lemcken, Raab och den käre Carlborg. Alla tittade in till mig och hade så vänliga ord. - På tisdagen kom Sofie och stannade ända till i går. Ett paket från Tyskland beredde mig outsäglig glädje. Det var precis vad jag behövde. Gud, välsigna oss alla och tack för den heliga trosgemenskapen! Den 12 fick jag den sorgliga underättelsen att kolera utbrutit i Elmblads hus. Ett sorgligt förhör har här varit med tvenne flickor - o, vad jag var sjuk, medan det pågick. Men i allt får jag vederkvickelse genom Herrens ord.
Den 22.
I måndags hjälpte mig mer livsmod in i affärerna något. Efteråt mycket klen. Ära vare Gud för vittnesbörd om att vårt arbete kan fortsätta även under nästa år. Axel och Carl August har varit här mycket. Så mycket Gud gav frihet åt den sjuka från plågor och bundenhet kunde vi ha glädje åt varandra. - Underättelse från Elmblad att allt är väl.
Den 29.
Ur djup ångest ropar jag till Dig, håll Dina löften, lär mig, helige Ande, att tro, älska, hoppas, att tro utan återvändo, gör mig tålig, när jag söker och ej finner Dig: Du kommer, blott jag bidar.
Tack för Hans Von Essens kärleksfulla ord, för syster Claras kärlek och för Ditt heliga ord!
December.
Den 25.
Och nu är julen här, men nöden är stor. Herre, hjälp! Du måste låta det komma regn.
Emelie Engström kom till julen, och jag kunde hjälpa för det nödvändigaste. Av en engelsman fick jag 50 riksdaler till barnen. Jag kunde skriftligen tacka. Också till den söta Marie Elmblad kunde jag skriva i går, men sen var det slut med mig. Julnatten blev dock skön och ljuvlig för mig. Och i dag, juldagen, är Guds barmhärtighet väldig över oss.
Den 26.
Mycken glädje och vederkvickelse har du berett mig, Herre! Där framför mig står julträdet, som jag sett 47 år framför mig och som var med oss från Hamburg. Jag minns Ottos ansikte mitt i ljusen från vår ungdom: det är som jag i kväll såge hans bild på nytt där. Ja, hans minne hör för mig evigheten till. Sista helgdagen var för mig mycket svår. Däremot kunde jag deltaga i tisdagens möte, då den käre Hultman förklarade Heb. 4. Och likaså på fredagen, då han utlade 63:e psalmen.
O, så mycken glädje! Halleluja! Amen, amen!