Dagbok för 1849
mormor 69 år gammal
Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December
Detta år slutade skollärare Schön efter en intern konflikt, något som gjorde mormor mycket nedtryckt. Den nye skolläraren Hultman fick däremot en bra start och det gladde henne. Kungen av Preussen Fredrik Wilhelm IV väljs till tysk kejsare av tyska nationalförsamlingen. Han vågar dock inte acceptera erbjudandet i fruktan för Österrike. Detta föranleder förbön av mormor men kungen tackar till slut nej i rädsla för krig med Österrike. Prosten Blomén flyttar till Tofteryd samtidigt som Ydströms installeras som kyrkoherde i Kärda. Emmy flyttar från Drettinge till Herrestad. På ett särskilt papper som mormor stoppat i Dagens Lösen för 1849 står: "Min dyra, moderliga vän Emilie Petersen. Psalm 103. Nanny Fjellstedt. Den 19 jan. 1849. Mormor fick i många år Dagens Lösen som gåva av Nanny Fjellstedt.
Januari.
Den 1.
Det nya året har börjat med glada förväntningar på Herrens välsignelser. Det var också årets första missionsbön. Vår dyre Engström predikade med mycket nåd. "Guds ord har kraft att saliggöra alla dem som tro på", sade han bl.a.
Den 5.
Mycket arbete med bokslutet. Jag har bedit mycket, att Gud skulle hjälpa mig, så att det hela blev bra och gick ihop.
Den 16.
Från årets början har vår skolmästare varit för oss en sannskyldig Guds gåva. Herren ska också låta allt verket få en lycklig framtid. Och får blott Gud vara med oss, så blir det så.
Mitt huvud blir allt klenare.
Gud välsigne "Fridsbudbäraren"! Ett brev i dag har gjort mig ledsen. Gud skall dock hjälpa.
Under denna tid ha tvenne egendomliga drömmar gjort intryck på mig. Den ena var följande:jag kom på en resa till en gästgivaregård av det mindre trevliga slaget och fann därför inte behag i omgivningen. Under det att jag strövade omkring, skildes jag från sällskapet och befann mig plötsligt i stenkolsgruva. I dess botten rann en bäck, över vilken en spång var lagd. Då jag såg uppåt, skymtade jag en underbar blå himmel. I det mörker, som omslöt mig, föreföll himlen som ett milt fadersöga. En gammal kvinna kom tillstädes och förde mig vidare, och i fortsättningen av drömmen såg jag bilden av välklädda bönder på hemväg från kyrkan. Vi stannade. Stigen var slut, och vatten skilde oss från ett landskap, som utbredde sig framför oss. Jag greps av en känsla av oro och blev rädd. Den gamla kvinnan ville bära mig över vattnet på sina armar, men jag kände mig bara än mer rädd. Då skyndade den gamla fram till kyrkobesökarna och ville att någon av dem skulle komma och föra mig över vattnet. Då såg jag uppåt, knäppte mina händer och kunde lyfta min själ mot fadersögat ovan mig och - jag vaknade!
Den 30.
Haft mycket ont i huvudet, som alltid blir värre, då jag måste anstränga mig att lyssna och tala.
Februari.
Den 1.
Brev från Nanny med den kära, kära Dagens lösen. Det var som en välgärning direkt från Gud.
Den 5.
En härlig missionsbön. Sju predikanter närvarande. Petersson och Colliander talade hänryckande. Morgonen därpå höllo desamma morgonbön, då jag särskilt fäste mig vid Collianders bön.
Den 9.
Lugnt i mitt inre, tack vare Arndt och Teerstegen och några härliga sånger, mycken bön. På kvällen läste vi kyrkohistoria.
Den 10.
En härlig lördag. Brev från Minna Wegener, Justine och Wichern. Emilia har lidit mycket, jag vet varför och det vet också Du, o Gud. Men Du är just hennes Frälsare, en nådig Gud.
Den 11.
Längtan efter gudstjänst i kyrkan övermannade mig idag. Styrkt och vederkvickt kom jag därifrån, trots att jag inte kunde höra något. - Ett kärt och oväntat brev från Emmy.
Den 13.
Fridas (Engström) födelsedag. Fadern också här, båda är så glada. Lovad vare Gud.
Den 16
Kära brev från Vilhelm, Marie Cederschiöld och från Elmblad och Emilia. Det senare mycket sorgligt.
Den 23.
Brev från Nanny Fjellstedt rörande Stina, som hon vill ha. Nanny dock lidande.
Den 24.
Ett välsignat brev från skolmästaren. Herre, välsigna oss tillsammans! Under den gångna veckan har jag haft ledsamheter genom Schön.
Den 25.
I brev berättar Emmy, att Hörda sålts. Åter ett dyrbart brev från Vilhelm, vari vår vänskap, grundmurad för evigt, klart framstrålar.
Mars.
Den 1.
Engström och hans kära Sofie kommo för att avsluta skolan före Schöns avgång. Giv mig himmelsk vederkvickelse. Måtte den nye läraren leda såväl föräldrar som barn till livets källa! Dagen var stilla, men jag var nedtryckt över det sätt, på vilket Schön avslutade sitt arbete på skolan.
Den 2.
Vederkvickt genom skriftlig medelse från Nanny (Fjellstedt). Men allt blir svårare för mig därigenom att mitt huvud blir allt sämre. Trots detta fick jag av Gud nåden att uppsätta årsredogörelsen för fattigverksamheten samt översätta den till svenska.
Den 3.
Fick kära brev från Nanny, Emilia och Emmy. Min dyra Emilia är fortfarande ansatt av svåra anfäktelser. Gud hjälpe! För mig och min kära Emilia
har jag uppsökt följande bibelställen: 1 Sam. 2:6,7, Klag. 3:31,32, Jes. 66:2, Jes. 48:10, Jes. 41:17.
Den 5.
Missionsbön med Engström som ensam talare.
Den 8.
Emilias 25-årsdag - jag fick anledning att särskilt syssla med henne. Må Herren välsigna henne och draga henne närmare sig!
Den 10.
Veckan slutade med dödsaningar men med mycket inre ljus. Lovad vare Herren!
Den 12.
Översättningen av årsredogörelsen klar.
Den 13.
På morgonen välsignade brev från dr Gadau med en stor penninggåva, från Emilia och från Stiebel, den trogna gamla vännen. Från Hamilton en frimodig och glad bekännelse att han tillhör Herren. Dessförinnan en bönhörelse. Jag var alldeles utan pengar, Emmy hade glömt mig. Då kom helt oväntat från greve Wachtmeister penningar till föreningen. Detta hade jag ej längre räknat med. Tack, käre Fader! På tisdagen betalade mjölnaren, och det var skönt.
Den 14.
Reste mjölnarefolket, och det var mycket vemodigt. Precis som två älskliga och vänliga ögon som slutit sig så verkade den nu stängda mjölnastugan på mig.
Den 16.
Doktorn har varit här för de stackars Davids och Evas skull - måtte medlen han gav av Herren välsignas.
Den 17.
Oväntat kommo redan pengarna från Göteborg. Hur förödmjukande kändes det icke! Herren kommer så ofta i tjänarens skepnad till människor, som känna sig som stoft och aska. Det är väl för att vi icke skola allt för mycket ansättas av högmodsdjävulen.
Den 19.
Efter färdigställandet av tyska brev var jag på avskedsbesök hos prostens. Jag blev glad över vad jag kände av godhet från deras sida... De voro så vänliga båda.
Den 21.
Vilken nåd, att jag idag kunde betala föreningsskulderna med de tyska pengarna- därjämte Evas lön.
Den 22.
Prostens voro här på besök idag.
Den 23.
Avsänt ett riktigt brev till Emmy. Herre, rena, främja och upprätthåll vår innerliga förening till evig tid! Hon är så älsklig.
Den 24.
Konungen av Preussen tysk kejsare! O, Gud Fader, Son och Ande, stå honom bi!
Vid veckans slut flyttade också skolmästare Schön härifrån. Gud förbarme sig, det var ett svårt ögonblick beroende på förhållandet som uppstått mellan oss. Jag kunde inte förstå mig på honom.
Men ack, i dag har jag förolämpat min dyra, saktmodiga Eva, vilket förvärrade mitt tillstånd.
Den 26.
Har i dag känt glädje över att ha fått förlåtelse för min synd. På kvällen har jag i Pietisten läst förklaringen över Davids psalm " Lova Herren, min själ". Det kändes så gott hela natten under vaktimmarna.
Den 27.
Engströms voro här, kärleksfulla och snälla. På morgonen fyra brev. Endast glädje därav. Men synden förvandlar jorden till en jämmerdal. Gott att förlossningen i Lammets blod är som en plantering därpå med frukter av ljus och nåd! Med den heliga gemenskapen är det något förunderligt.
Från den 23 har jag haft mycket arbete med årsredogörelsen.
April.
Den 2.
En härlig missionsbön, Petersson, Engström och Stålhammar voro här. I dag flera kära brev. Engströms forfarande snälla som änglar.
I måndags ett mycket kärt brev från vardera Elmblad och Emmy. För övrigt stillhet en vecka, då jag känt mig svag.
Den 7.
Ett kärt brev från Nanny Fjellstedt. De har nu bestämt sig för att stanna. De äro beredda på kors i Jesus efterföljd. Hon säger att båda är överens därom hellre än att våga sig in i det jordiska paradiset, vilket ändå inte bleve - Herrestad! Men lovad vare Gud!
Påskaftonen kommo de kära Engströms med hela sin barnaskara. De hade så mycket att berätta om Guds nåd med dem. Trots sin fattigdom hade de skänkt den sjuke Petersson en madrass, som han så väl behövde. Lovad vare Gud för den gärningen och för dessa barn!
Den 8.
Påskdagen. Sent på kvällen kom Engström åter från sin tjänstgöring just när Sofie berättade om sina andliga erfarenheter. Hon nämnde något om sin tidigaste barndom. Första gången hon frivilligt böjde sina knän till bön skedde vid fyra års ålder. Hon hade tvärtemot tillsägelse av Terese smakat på ett giftigt bär. Hon minns än, hur hon bad Gud om förlåtelse, så liten hon var, även om rädsla för döden var anledning till bönen.
Engström återgav något av sin predikan för oss och slutade med att trösterikt säga, att hoppets vita duva på korsets segerfana vid den tomma graven ska möta oss vid uppståndelsen.
Den 10.
Föreningsdagen. Vår fromma stiftelse har genomlidit en svår och tung vinter, men nu hoppas vi på en skön vår. Den nye skolläraren skriver så uppmuntrande och glatt. Gud vare lovad!
Den 17 och 18.
Engström har hjälpt mig med avräkningen för torparna. David Petersson är saligen avsomnad. Mitt brevumgänge med Emilia är synnerligen kärt. Hon skriver bl.a. om planerna på den nya diakonianstalten.
Den 21.
Elmblads 45-årsdag. Gud bekände sig härligt till den och jag bad mycket för den käre sonen.
Maj.
Den 3.
Den 23 april började dagen sålunda: den kära Eva var så glad. Hon åkte till kyrkan och hon kom tillbaka, men på natten insjuknade hon allvarligt. Hela veckan ägnade vi henne den ömmaste vård, ty hennes belägenhet var kritisk. Söndagen den 29 togo vi tillsammans nattvarden. På måndagen blev hon allt svagare, varför vi sände efter hennes syster, och i dag, den 3 maj, är hon forfarande så förfärligt klen. Under hela hennes sjukdomstid liksom under hälsans dagar har hon emellertid vilat trygg i Herrens hand.
Den 19.
All min uppmärksamhet under de senaste veckorna har jag ägnat min kära Eva. Gud, jag tackar Dig innerligt för att Du givit oss henne åter. Du är i stor nåd. Utom det att jag innerligt tackar för denna Din nåd, beder jag: Giv henne och mig en stilla och lugn ålderdom och ledsaga oss dag för dag till det sista!
Den 11 kom Emilia och med henne de båda söta barnen. Den 12 hölls examen här. Skolmästaren behandlade katekesen så, att jag blev fullkomligt hänryckt. Hela mitt inre var en enda tacksägelse. Även har Ydström varit här i ljuvlig missionsbön. Tyvärr är mitt gamla huvud numera så klent. Jag beder mycket om att jag inte ska mista medvetandet. Tack, Herre, Du skall bönhöra mig! Jag har lärt mig mycket i fråga om bönens trygghet under Evas sjukdom - ja, det är hon som lärt mig.
I går, den 18, upplevde jag och Emilia hos Ydströms en stor glädje. Den gamla kärleken lever och dess makt är obruten oss emellan.
Under allt detta och trots allt vilar en mörk ande över oss på grund av Carolines förbindelse med Crusenstierna. Hjälp här, Herre! Hjälp också med hänsyn till den fruktansvärda nöden i världen! Man blir så beklämd av allt som händer. Dock äro vi tacksamma för att vi här i landet ännu blivit skonade.
Den 30.
På grund av mitt huvud varit mycket dåligt, har jag inte kunnat skriva sedan den 19. Emellertid minns jag nu, att jag bedit mycket om att Fjellstedts förflyttning måtte ske i enlighet med Guds vilja, likaså att Emilia med sina barn måtte bli andligen välsignad och stärkt samt att Elmblad måtte hugnas av Guds ande däruppe i sin ensamhet.
Juni.
Den 4.
En härlig missionsbön med Bergvall som predikant.
Han förklarade Jes. 55. Petersson var sig olik, han nästan sårade några av våra gamla vänner. Jag ropar till Dig, Du medlare, Herre Jesus Kristus, förena och ena! Båda parterna ha tro och kärlek, ta därför bort det som hindrar kärleken att flöda. Du är ju bådas grund, låt dem enas i Dig!
Den 8 och 9.
Arbete med i ordningställande av paket till konungen. På lördagen var jag i stillhet och beredde mig till den heliga nattvarden. I den gångna veckan har jag också haft ett kosteligt brev från Nanny. Vad jag tackar Gud för denna förbindelse! den måste vara ett barn av evigheten. Att just jag skulle få uppleva denna förbindelse på min levnadsafton! Det är nåd.
Jag har också fått ökat förtroende för skolmästaren Hultman genom en bekännelse han gjorde för mig. Gud välsigne den käre brodern!
Underbart var också ett brev från Fjellstedt.
Så har jag varit hos Ydströms för första gången i Kärda, men blev nedtryckt av att finna honom så sjuk.
Juli.
Den 2.
Den gångna veckan har varit stilla och lugn för mig men så mycket mer arbete för Hultman. Han var här, talade och bad så kärleksfullt, att hjärtat öppnade sig för Herrens nåd och blev så varmt.
På fredagen kom Elmblad. I går höll han bibelförklaring.
I dag har vi haft missionsbön med en underbar predikan av Elmblad. Guds ande var mäktig särskilt i bönen. Guds heliga ord är sömnaden till Jesus underbara klädnad, genom vilkens vidrörande vi kunna hålla oss andligen friska.
Den 14.
Examensdag. Elmblad ledde högtidligheten. Även de dyra vännerna på Tagel kommo. Om natten blev jag våldsamt sjuk med förfärligt illamående och kräkningar, och i dag,
Den 15.
firade vi min födelsedag, medan jag ännu låg i sängen. På eftermiddagen var jag så pass återställd, att jag kunde deltaga i gudstjänsten.
Den 18
reste den dyre Elmblad.
Den 25.
I dag kom den älsklige Fjellstedt. Han lämnade sina kära barn hos mig. Min glädje över Eugenie är stor, fast den kunde vara än större, om jag inte vore så döv.
Augusti.
Den 6.
En härlig missionsbön igen. Engström och Petersson talade, den senare nästan för mycket personligt. Engström stannade över natten. Sent på natten kom Elmblad från sin resa - det gjorde mig så gott. Han hade också många kära brev till mig, bl.a. från Nanny Fjellstedt. O, Gud, kungör Din vilja med avsende på Fjellstedts.
Utdrag ur ett brev: "En persisk furste gav en av sina tjänare ett stort uppdrag. Denne försökte ursäkta sig med att han måste nog först ta hand om sin familj och därefter inte gärna ville utföra uppdraget. Då svarade hans furste: 'Tag du hand om mitt, så ska jag taga hand om ditt'
När tiden är inne, uppenbarar sig Herrens mäktiga hjälp. Är blott din vilja stilla i Guds, så blir du fri från alla bekymmer men icke från alla lidanden. Lidandets udd är bekymret, som har sitt upphov i den obrutna, köttsliga viljan... Hettan kommer ej att stiga en halv grad högre än det är nödvändigt till den ädla metallens framställning."
Den 13.
Är åter mycket klen. Jag gick upp, men blev inte bättre. Jag beder: O, min Jesus, för Dina lärjungars skull har jag bjudit dem hit - för att de skola höra från Dig. Giv mig nu hälsan, så att jag under de mångahanda, kära bestyren också kan höra när det vittnas om Dig och jag ej stör de kära vännernas glädje.
Herren gör fortfarande under bland oss. Han driver ut djävulen, när vi i levande tro uttala hans heliga namn. Vi behöver pånyttfödelser, verkad av den helige Anden, för att få en ny tunga. Ormen - synden - omsluter hårt det arma hjärtat. Vi kristna behöva ständigt mer av Herrens kraft, vi behöva dagligen fästa blicken på den korsfäste för att icke bli lurade av den gamle ormen. Alla dessa under gör Herren ännu, och väl oss, att han ständigt är oss när!
I kväll bad Elmblad en så underbar bön, att bönens Ande gjorde mig, böjda och arma människa, riktigt glad och frimodig. Jag hoppas få en god natt, inget klent huvud, ingen död - halleluja! En gång ska jag komma till Dig. Hjälp, att vi alla må bli kvitt synden, gode Fader!
Den 14.
Efter en obeskrivligt skön natt, under vilken jag känt Herrens omedelbara närhet och hjälp, hade jag en härlig dröm, i vilken min salig Hanna var mig så nära. Hon vek undan mina sänggardiner och såg på mig lika frisk och glad, som när hon ännu var i detta livet. Hennes åsyn gjorde mig så vederkvickt. Därtill hade Herren lindrat trycket i mitt stackars huvud. Så kom jag mina kära barn så innerligt nära vid kaffebordet och den kostliga morgonbönen, ack, så vederkvickt jag kände mig!
Den 15.
Kommo Rappes och en fru B. Under kaffedrickningen fick jag ett mycket ofördelaktigt intryck av fru B. Jag hade svårt att finna mig i att mina kära Rappes kommo i sådant sällskap. Jag kände mig så bunden.
I natt kom Fjellstedt - så fri, så glad, så mild kom han in till mig på morgonen. Och så övermannade honom de många uppgifterna, och jag fick inte rå om honom längre.
Elmblad är så hjärtligt glad att få vara tillsammans med Fjellstedt. På eftermiddagen kommo Ydströms, Engström - att Petersson icke kom beredde mig mycket smärta. Av Fjellstedt fick jag intet hela eftermiddagen, ty Mathilda och fru B. lade helt beslag på honom. Så gick det ock för de andra vännerna.
Den 16.
I dag ha vi alla fått mer av Fjellstedt. Han utlade bibelställen både på förmiddagen och eftermiddagen - underbart! Visserligen var dagen för mig mycket mödosam, men ändå ljuvlig. På eftermiddagen kommo ock Ydströms - Fjellstedt beredde alla mycken glädje. Gud ske tack och lov för denne tjänare! Ack, käre Fader, låt mig alltid få vara glad, och låt mig icke tänka så mycket på hur jag själv känner det, blott andra beredas glädje här!
Den 17.
I dag lyckades det oss att få hit även Engströms. Fjellstedt talade strax därefter, men just som mötet började, kom A:s, och då var det som om glädjen försvann. På kvällen talade den outröttlige Fjellstedt igen, men då var jag förbi, trött och missräknad! Gud, hjälp mig!
Den 18.
Natten har emellertid varit god, tack vare de starka intryck jag fått av Fjellstedt denna gången och så tanken på den stundande nattvardsgången den 19. När jag vaknade dagen därpå, hade Fjellstedt och Ydström rest.
Den 20.
En svår dag - Elmblad har också rest.
Den 27.
Reste Emmy. Beträffande hennes vistelse här och mitt föhållande tilll henne i allmänhet kom jag i dag på morgornen till klarhet, i det jag hörde inom mig tydligt orden: Jesus ska du ha ellena, men alla andra och allt det andra må du dela.
Den senaste veckan har jag varit obehagligt berörd av den olyckliga striden. Jag har varit tvungen att tillskriva Petersson. Han är ju min käre broder, och jag kunde inte längre bära på detta - han vill ej längre deltaga i missionsbönerna, och det har gjort mig verkligt ledsen. Måtte detta rättas till, och må vi alla bli ett i Herren!
September.
Den 1.
Ensam, lycklig.
Den 3.
Missionsbön. Det tänkbarast ljuvliga väder. Jag tog en lång promenad i Sjöhagen. Iskogens ensamhet kändes Gud och Frälsaren mycket nära. Missionsbönen var talrikt besökt, sex predikanter! Colliander och Engström samt, till min stora glädje, Petersson predikade. Vi hade sexton gäster på natten.
Den 4.
Reste alla utom Ekenstens.
Den 5.
Reste Ekenstens. Eva vågade resa till Kävsjö. Hon kom styrkt och vederkvickt tillbaka.
Den 7.
Hade ett långt samtal med C. Mannen är nog ärlig, men han är mycket bunden. Gud hjälpe honom! På eftermiddagen kommo Rydströms. Frun tilltalade mig, men mina öron.
Den 9.
Under en promenad i ensamheten i Sjöhagen rann plötsligt framför mina fötter en orm över vägen. Utan att jag visste om hans närhet stod Nils vid min sida. Han slog ihjäl ormen och visade mig hans gifttänder. Jag betraktade ormens vackra mönster och frågade Nils, om han ej ville ta ormen med hem och visa den för barnen. Men Nils log, skakade på huvudet och grävde ner ormen under ett träd.
Den 12.
I en dröm i natt såg jag min Petersen frisk och älsklig som vanligt under livstiden och i hälsans dagar. Han erinrade mig om hur lyckliga vi voro tillsammans här. Hela dagen har jag levat i sällskap med honom. Härligt! Samtidigt kände jag att min inre människa sysslade med frågan om att vara rättfärdiggjord i Kristus.
Den 16.
I stillhet hemma tillsammans med Eva och Marie. Under dagens lopp hämtade vi in rågax. Jag tog dem i mina händer och bad Gud välsigna den mat vi lagrade i ladan!
Blinde Hans var här och talade så innerligt gott.
Den 17.
På morgonen gick jag ut för att försöka få träffa B., men jag kände snart att jag inte orkade gå dit ensam. Plötsligt stod Nils vid min sida, och då han också ville gå till B., gingo vi tillsammans. Vi kommo fram och voro där två timmar. Under tiden och än är mitt hjärta överfullt av tack och lov - ett förtvinat land, och liv överflödande i frälsning och förlossning.
Den 18.
I dag var vi tillsammmans med Engströms, Ydströms och den kära Carolina Larsson (Carolina Larsson från Hörda) en underbar eftermiddag. Hans höll ett originellt missionstal, och Ydström bad så innerligt. Det var första gången vi hade den s.k. syeftermiddagen tillsammans med utomstående. Vi fingo verkligen givande gemenskap och beslöto att fortsätta därmed var fjortonde dag.
Den 19.
I dag en högtidsdag: lille Magnus döptes, och det blev föreningens enskilda angelägenhet och högtid.
Den 22.
Bereddes mig stor glädje genom en stor nattvardsduk, som jag fick av Elmblads. På kvällen skänkts oss stor glädje genom läsning av "Bibelvännen".
I dagboken förkommer här utdrag ur ett brev där det bl.a. står: "Den käre brodern ämnar sig inte till Stockholm, och det motsvarar helt enkelt min hjärteönskan. Det förefaller mig vara av Gud förutbestämt, att ni ska till Lund för att där bära frukt för hans rike. Det är inte bra att flytta, om inte Gud bestämmer platsen. Vidare motsvarar din nuvarande verksamhet Guds rikes krav. Utvecklingsmöjligheterna äro bra mycket större härvidlag under omedelbar kunglig kontroll och protektion. Jag har för mig, att det inte vore lyckligt att rubba eller förändra Din nuvarande verksamhet. Sättet, på vilket den så småningom har gestaltat sig, uppbär den norm, som är mest välsignelserik och bör därför fortsättas. Även om jag är kyrklig och monarkistisk, så önskar jag dock inte, att vår kristliga verksamhet nu utan vidare sammankopplas med något som helst kyrkoskepps eller en statsångares bogserlina! Vi vilja i dessa tider, då seglatsen är så stormig och då så många tremastare krossas, helst fara ensamma i vår enkla privata farkost, men under allt tillsammans med Herren Jesus."
Oktober.
Den 6.
Under 14 dagar har jag haft flitigt tankeutbyte med mina tyska vänner. Gud signe mina tyska välgörare!
Lördagen den 29 kom Ekenstens, och därmed följde mycken kamp - de ville utan vidare arbeta på att förena alla kristna, av vilket slag dessa än vore. Det blev så mycket prat. Jag var kanske för hård. Mitt samvete oroades efteråt.
Som väl var kom sabbaten dagen därpå med vila. På eftermiddagen blev det en välsignad stund tack vare Hultman.
Den 1 oktober hade vi missionsbön. Engström kom, han stannade till påföljande dag. Hultmans morgonbön var skön och upplyftande, och blinde Hans talade så vackert. Ja, minnerna av de gångna veckorna äro idel goda och vackra. En dag rodde vi några stycken på sjön - det var blinde Hans, Hultman, lilla Anna och ett barn - och sågo en undebar lövprakt i alla skiftningar. Det var så mäktigt för mig att tänka på alla i båten, alla voro Guds barn, som färdades över djupa vatten tryggt och lungt med skyddande änglar på alla sidor och med Jesus i båten.
Under denna tid har jag också företagit många undebara promenader i Sjöhagen tillsammans med Eva... Det låg något av avskedstämning i dem.
Den 9.
Brev från Emilia - Elmblad mycket sjuk, fara för livet, dessutom var lille Magnus sjuk - stackars Emilia, må Gud hjälpa henne! Engström och Ydström har varit här. En vacker missionsbön hölls av blinde Hans. Han och Hultman stannade hos oss över natten. Vid frukosten höll Hans ett varmt avskedstal. Hultman svarade i ett kort tal och välsignade vår dyre Hans så kärleksfullt, att Guds änglar måste ha glatts sig åt denna förbrödring. Det var så gripande att se, hur känslorna i hjärtat avspeglade sig i det blinda ansiktet.
Den 10.
Vi firade en liten fest vid morgonkaffet, och då höll blinde Hans ännu ett gripande avskedstal, och därmed vara hans fem veckors vistelse här för denna gången slut. Det känns nu så ödsligt och tomt efter den käre brodern.
Den 25.
En undebar höst. Sjöhagen, där jag ofta vandrar i ensamhet, lysa träden i den allra grannaste och färgstarkaste rikedom, och sjön intill speglar himlens blå på det trolskaste sätt. Där manar mig Anden till innerlig bön. Emilia har också där en liten bönesten, där hon bedit många böner för sina små barn, och se, just i denna vecka födde hon en gosse!
Jag ser mig tillbaka. Den 17 blev jag plötsligt mycket sjuk. Det var för mig så som för lärjungarna på Tabor. Först härligheten, sedan det arma, fattiga livet! Min klenhet varade länge. Men den 21 gick jag upp, trots en förfärlig huvudvärk. Engströms voro nämligen här, och på kvällen höll Engström en bibelstund. Även Nora var med.
Den dagen fick jag en påminnelse om livet utan Gud på ett mycket egendomligt sätt. Utanför mitt fönster lyste den gulnande rönnen i morgonsolen så underbart vackert. Men, så dolde sig solen, och rönnen blev så svart och dyster. Då fick jag klart för mig, hurdan människosjälen ter sig utan livets solglans. Herre Jesus, giv mig Din sol, så att det lyser inom och utom mig!
Den 22 kände jag, att domnande livskrafterna började vakna till liv. Det är Gud, jag vet det.
Hushållsåret är nu avslutat. I tro fick jag börja det, i tro avslutar jag det; ty jag kunde dessvärre inte helt betala mitt folk. Tänker jag emellertid på de överståndna svårigheterna det gångna året, måste jag tacka och lova Gud. Den trogna Vilhelm har hjälpt mig, inte minst när den gamle mjölnaren skulle bryta upp och Schön flytta. Min trofasta brödherre tackar jag för all hjälp.
Den 26.
I dag har fröken Mentzer och Marie Cederschiöld varit här.
Den 27.
Emmys rum är nu färdigt.
Den 29.
Emmy flyttade in. Det vore förfärligt, om vi inte nu skulle kunna leva i sämja.
November.
Den 4.
I dag fick jag Fjellstedts Bibelvännen, och ur den läste vi på kvällen i husandakten.
Den 11.
Från den 6 till i går voro Vilhelm och hans Ingeborg här. Samma dag de reste kom en stor glädje post: Konungen beställde genom Hamilton vadmal från fattigföreningen. Likaså änkedrottningen.
Dessutom brev från min älskade Nanny. På förmiddagen var Hultman här, och tänk - jag kunde utan påstötning från hans sida betala honom hans lön, vad jag tackar Gud! Det skedde allt i Jesu namn. Det var hans verk och hans styrka i oss.
Den 13.
Engström kom ej idag - jag läste själv Fjellstedts härliga missionspredikan från 1847, och aftonen var härlig.
Den 16.
Voro Engströms här. Vi lade råd om vad vi skola göra med deras barn! Förutom Engströms bibelförklaring gladde oss mycket Steenhoffs översättning av en Paul Gerhardts psalmer. Emmy var så glad. Ett oväntat brev från Ydström innehöll en liten hjälp - lovad vare Gud, som styrker och hjälper dag för dag!
Emmys härvaro gläder mig mycket.
Den 18.
Mycken glädje genom Dagens Lösen för 1850, som redan kommit. Jag fick den genom Nanny och så kom en till Vilhelm från Fjellstedt. Dessutom fick jag en andaktsbok med utläggningar av Luther. Halleluja!
December.
Den 3.
En härlig missionsdag. Petersson talade. Vi sjöngo Hosianna.
Den 9.
Begick nattvarden. Ydströms text var Luk. 3:4.
Den 16.
Kanske på grund av mycket arbete blev jag mycket sjuk. I dag bättre. Fader, Du som hulpit hittils, hjälp också härefter! Amen.
Den 23.
Veckan har gått under mycket arbete och Guds beskydd. Natten till måndagen såg jag i drömmen vännen Moberg i en överjordisk men ändå mycket mänsklig gestalt och blev mycket glad däröver.
Under förberedelserna till julfirandet har jag genomträngts av glädje i Gud och han hjälpande kraft. Jag är rädd, att jag sov alldeles för länge i dag. O, Herre Jesus, giv mig den heliga och stilla glädjen och gör mig förvissad om att Du är hos oss. Tag bort alla onödiga bekymmer, hör min bön, hjälp min mamsell Eva - hör och bönhör!
Den 28.
Julaftonen blev så vacker hos oss. Hultman höll en innerlig skön bön. Bad om ny välsignelse över barnen och sjöng Hosianna med dem. Sofie var mycket dålig, men jag kunde inte göra mer för henne än innerligt bedja Gud om hjälp. Vi voro alla dagar ensamma med min Kära Emmy, och det var vila och skönt.
Den 31.
Ja, mycken godhet har bevisats mig sedan den 28. Jag är riktigt sjuk av längtan att få vara allena med min Jesus. Allt för mig och min frälsning har Du fullbordat på korsets stam, så att jag nu kan äga frid med Gud och all människor. Gör mig nu mer helt till Din egen!
Fattigt är det annars inom mig nu, fattiga blir mina anteckningar, mitt arma huvud är så klent. Lägg nu, o Fader, även under 1850 Din välsignande hand på det, Du som hulpit hittills. Amen, ja, Herre gör det!
Ett brev från Emilia gjorde mig så glad, att jag utan att veta det just i den glädjen gled in i det nya året. Tack för alla glädjestunder och för alla de stunder, som det älskade barnet under det gångna året berett mig!