Dagbok för 1853
mormor 73 år gammal
Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December
Detta år avled Carolina Liborius Pehrsson 50 år gammal i cancer, mormors gamla mamsell som var född i Hamburg 1803. Familjen Engström flyttar till Smörhult där Carl Johan tillträder som komminister i Våthult och Båraryds församlingar i Villstad pastorat, Västbo kontrakt. Något som mormor till en början sörjer över likväl Karolinas död. I augusti bryter smittkoppor ut på Herrestad. Missionsbönen ställs inte in men flyttas till Kärda kyrka. Skolan byggs till och den nya lokalen invigdes den 12 oktober av "mågen" Elmblad. På insidan av Dagens Lösens första pärm har mormor skrivit: För diakonianstalten och för den evangeliska friheten och för missionens sak bön varje första söndag i månaden. På andra pärmens insida står det: Stensnäs, Linköping. Bibeln och Luther väcke Eder till levande tro på Jesus, så vare edert hus välsignat - lovar Eder i Jesu namn den gamla (oläsligt ord) Emilie Petersen.
Januari.
Den 1.
O, vad jag kände mig välsignad över att i dag få vara tillsammans med mina älskade barn och barnbarn! På kvällen en andlig vederkvickelse genom Hultman, som just återvänt från en missionsresa, som så när kostat den käre mannen livet.
Den 2.
Åter tal av Hultman.
Den 3.
Härlig missionsbön. E. talade i tre timmar. Jag måste för mitt huvud och hettans skull dock avlägsna mig tidigare. Den käre Ydström gav en översikt över julens välsignelse.
Den 7.
Mellanliggande dagar har Engström hållit bibelförklaringar. Nu äro alla resta. Give Gud, att alla mina ekonomiska bekymmer och angelägenheter måtte kunna avvecklas i skenet av denna julens ljus!
Den 9.
Hultman förklarade de första verserna av Davids 40:de psalm. Han var glad i sinnesstämning efter en missionsresa, men fann vårt folk otillgängligt och kyligt. Hjälp, Herre!
Den 10.
I dag har det egentliga föreningsarbetet börjats, förutom det att jag kunnat klara alla egna räkningar. Detta arbete varade hela veckan och var jag och min Frälsare ensamma under hela tiden, o, vilken välsignelse! Lovad vare Herren för att han är så nådig mot mig och oss! Året, som gått, var svårt, men nåden och hjälpen ännu större. Gör mig tacksam, du trofaste Givare! Jag var i stillhet så lycklig med Dig, min Jesus. Din närhet styrkte mig. Jag har också under denna tid drömt så många ljuvliga drömmar, först om min salig Petersen och så om Fjellstedt, Wieselgren och andra.
Februari.
Den 5.
Flera veckor har gått, sedan sist skrev i min dagbok. Många undebara brev har jag fått under tiden, alla vittnande om saligheten i det eviga livet såväl i Tyskland som i - Stockholm! Det andliga livet utvecklar sig särskilt i Stockholm på ett härligt sätt.
Genom den älsklige Fjellstedt kommer mig och mitt hus verkligen strömmar av välsignelser till del.
Jag har erfarit Guds nåd så väldig över mig och mitt hus. I nattens stilla stunder känner jag mig mycket förbunden med min Jesus. Hans nåd över mig sträcker sig också till ljuva drömmar om min Petersen och nu sist även om de kära vännerna i fosterlandet. Hjälp mig, Herre, att i tron få skåda ännu mer av Din härlighet! Karolina är mycket klen men känner sig styrkt av den heliga nattvarden. Vad är Din vilja med henne?
Den 7.
Missionsbön. Engström, Bexell och Ydström talade.
Den 10.
Märkliga brev från Hamburg och Lübeck: jag hade inga pengar till att köpa lin för. Nu skickade de trogna vännerna en särskilt helgad peng från en döende vän W.! Så gör Gud med den fattiga änkan!
Jag har fåt kostliga brev från Elmblad och Emilia. De äro ju Dina barn. Jag fick också mycken hjälp till räddningsskolan genom Carin Cederström (femtio riksdaler), ack, den kära systern. Morgonen dessförinnan hade jag i tron tagit gossen Rapp i räddningsskolan.
Den 12.
I dag kommo den kära Sofie och hennes Engström. De gjorde mycket för mig och föreningen - Gud välsigne deras arbete! Även Emmy och barnen kommo. Vi ha det så innerligt bra.
Nu väntar vi oss mycket av Hultmans bibelförklaring.
Den 13.
Hultman utlade Rom. 8.
Den 15.
Emmy har stannat tills idag. Vi ha haft tankeutbyten, och det voro vi i stort behov av. Under tiden var Karolina mycket sjuk, men denna hennes sjukdom blev för oss till verklig välsignelse.
Den 27.
Rika, välsignade brev, tack, Gud! Mycket pengar har influtit och jag har varit lycklig över att kunna göra erforderliga inköp för föreningen.
Gång på gång gör jag saliga erfarenheter av att vara ensam med min Jesus. Jag har lärt mig att uttala hans dyrbara namn på ett särskilt sätt högt för mig själv. Allt blir för mig så livgivande. Dessutom har Gud beskärt mig stilla, ljuvliga nätter med vackra drömmar om kära vänner. Blott en dag, den 20, var jag sjuk. Hade värk men när den var över, tillät Gud undebara utfärder i skogen med givande tankeutbyten med de mina.
Mars.
Den 6.
Vår trogna P:s nöd blev min. Skall jag taga hennes dotter till lättnad för Engströms? Gud, jag lägger avgörandet i Dina händer. Du ska visa mig, hur jag skall göra.
I går fruktade vi för Karolinas liv, i dag hoppas vi på nytt, att hon ska få leva. Du allena, livets och dödens Herre, vet, vad Du här kommer att göra. Jag fick idag en tydlig och välsignad förnimmelse av vad Du givit mig i mitt liv genom Petersen.
Ur min bibelspråkslåda fick jag i dag samma vers i mina händer, som jag en gång 1847 fick i min djupaste ensamhet fick till outsäglig tröst. Därefter kom i mina händer försvarskriften mot M., och fick jag ånyo klart för mig vad jag under livstiden fått genom min Petersens ledning. Inom mig hör jag orden: "Befall du dina vägar..." Amen!
Den 13.
Stilla dagar, men växlande hopp och ängslan för vår kära Karolina. I alla fall har beslut fattats att ta hand om Bertha och Minna, om det nu kan vara Din vilja, käre Fader - det är då i alla fall mot mitt kött och blod! Du allena kan göra det omstridda beslutet till seger även för mig, om Du vill. Du ser, o Fader, hur litet jag förmår att fatta Dina tankar, som ju äro kärlek, och hur litet jag förmår att utföra Din vilja. Och ändå ger Du mig ständigt nya uppgifter! "Verka så länge dagen varar..."
Jag har emellertid fått nåd att skriva till Minna Claudius, Mathilda Foy, Nanny, och Nicoline.
I dag är min salig Petersens begravningsdag. Karolina, det kära barnet, liknar mer ett lik än en levande. Engströms flyttning liksom allt det andra har satt mig i en häftig sinnesrörelse.
Den 15.
Karolina och jag ha intagít den heliga nattvarden tillsammans - en stor högtidsstund för oss båda, mäktig som en evighetsstund. K. liknade faktiskt en döende. Skriftemålstexten var Hebr. 4:16. Och så från Engströms hand nattvarden kanske för sista gången. Ack, allt härnere är blott för en liten tid. Karolina sade efter nattvarden: "O, nu är jag riktigt inlindad i Jesu Kristi kärleksmantel. Nu har jag kastat alla mina synder på honom."
Den 22.
Från och med nattvardsgången den 15 var Karolina allt svagare. Hon var orolig för barnets skull, och ville skicka Nils till S. Gud gav mig nåd att taga detta bekymmer ifrån henne genom att föreslå, att barnet kunde stanna hos Bertha. Lovad vare gud, att jag vågade det!
Den 19 och 20 höll Hultman bibelförklaringar.
Den 23.
I dag kom den kära Emmy upp från Karolinas dödsläger och sade, att ögonen redan överdragits av en vit hinna och att hon nu låg i dödskampen. Efter morgonbönen gick jag ner till henne och fann det vara sant. Min första impuls var att falla på knä och uttala samma ord, som den helige Ande manade mig att utsäga vid salige Petersens död: "Herre Jesus, tag emot hennes ande, här har du henne , som min själ älskade." Ja, dessa ord gav mig nu Herren ånyo. Lovad vare Gud för hans stora nåd! Jag tog bibeln och läste Herrens ord på korset. Sedan jag läst orden till Maria och Johannes, ställde jag mig bredvid hennes säng och bredvid Nils, lade välsignande handen på hans huvud och sade: "Här har jag mitt arv." Med underbart, överjordiskt leende såg hon upp på oss, tryckte min hand ett ögonblick.
Jag stannade hos henne i 2 timmar, läste under tiden, dels tyst och stilla, dels högt ur bibeln. Det föreföll, som om hon ej hört det, men jag tror i alla fall, att hon gjorde det, då - ack, hon fäste sin blick, de bristande ögonen på mig; ett himmelskt leende drog över hennes anlete, och två gånger gav hon med handen tydliga slängkyssar åt mig! Så skönk hon tillbaka. Intuitivt utropade jag: "Ack, ack!" Sedan måste jag gå ut, för jag kunde inte längre skåda dödens härjningar med min älskade Karolina.
Vilhelm kom några minuter senare. Också han möttes med ett leende av den döende. Så knäppte hon sina händer, skådade uppåt och dog.
Frid över den älskade vännens minne!
April.
Den 3.
I dag har Karolina begravts.
Min bröstvärk tilltager. Kanske jag får följa min kära Karolina. Hultman talade så vackert vid båren över Jes. 28.
Den 4.
Missionsbön. Märklig därför att Engström då höll sin avskedspredikan här. De kära stannade till tisdagen.
Den 23.
Påsken har gått tillända och var en stilla, vacker högtid tillsammans med Engströms, Emmy, Eva-Marie. Både Hultman och Engström gåvo oss rikligen av Guds härliga ord. Jag fick också tillfälle att påbörja och slutföra avfattandet av årsredogörelsen. Guds änglar hjälpte mig, då att den var klar till föreningsdagen, den 19.
Jag har fått många och skrivit många brev de senaste dagarna. Under tiden hade min sängkammare grundligen rengjorts, och nu lyser aftonsolen så vänligt in genom dess fönster. Det ska bli egendomligt att åter sova i vår första sängkammare i det främmande landet.
Maj.
Den 1.
En vecka med de mest smärtfyllda händelser ligga bakom mig. Det gällde att på allvar taga avsked av de kära barnen, den dyra läraren. Ske Guds vilja! På tisdagen flyttade de - mamsell var med till lilla Ryd med deras koffertar. Denna sista kärleksgärning gjorde dem gott. Men, Gud ske lov, sedan dess har jag redan haft tre underättelser från dem.
Den 12.
I dag har jag känt det förfärligt att vara så ensam - jag har flyttat in in mitt renoverade rum, i vilket jag ämnar att dö.
Den 2 hade vi den mest sorgliga missionsbön jag någonsin varit med om - må vemodets och sorgens slöja falla ner över den! Pastor Cavalli var här, men Engströms plats stod tom. Jag tackade Gud för att vi ändå hade Ydström. Den 6 kom mamsell tillbaka från Engströms och hade hon enbart glädjande ting att berätta. Ja, Gud vänder allt till det bästa.
I går på tisdagen voro Kylenstierna, Ydström och Emmy här. Det var väl, att Ydström utlade texten, ty annars hade det blivit dött.
Jag saknar mer än jag kan säga min Karolina och Engströms.
Den 7.
Har mycket ont om pengar.
Den 8.
I går hade jag ont om pengar! I dag har jag gott om dem! Ty jag har från doktor Stone fått icke mindre än 88 pound. En ljusstråle från den heliga gemenskapens bärare i London.
Också har jag fått ett om trofast kärlek vittnande brev från Fjellstedt med goda underättelser.
På tisdagen fick jag ett vänligt brev från Karolinas syster.
Så ber jag, kära Fader, om kärlekens vingar och det på ett alldeles särskilt sätt till pingst.
Känslan av ensamhet tränger sig så mäktigt på mig. Min vandel vare i himmelen! Därför får jag ock vara glad, trots allt.
Den 26.
Efter inflyttning i min "dödskammare", i vilken jag fått löftet om en stilla levnadsafton, rentvagen i lammets blod, i hoppet och i visshet om att äga det eviga livet, hade jag skriftlig umgängelse med vår älskade Justine.
På fredagskvällen den 20 kommo de kära Elmblads efter en mycket lycklig resa. Glädjen var stor och ömsesidig. Ack, vad Frida är rar, och vad Emilia är moderlig! Och så oväntat kry! Alla förresten så innerligt rara.
För övrigt äro nätterna ganska goda för mig. En natt såg jag min Petersen stå bredvid sängen. Tack, Gud, för att han så trofast väntar på mig!
Den svåra vintertiden är nu slut och sommaren kommer. Så ska den hårda vintern i vårt liv förbytas i den eviga våren. Eja!
Jag skriver detta i väntan på Emilia - vi förbereda oss att fira Herrens nattvard...
O, så skönt! I skriftemålet behandlades texten om den förlorade sonen. Gud vare tack, jag kunde höra. Efter nattvardsgången gick jag ut. Hettan i mitt huvud blev outhärdlig. Jag satt en hel timma vid Petersens grav.
I afton har Hultman talat över Jes. 51.
Nu börjar vi tillbygget vid Berget. Gud, välsigna, välsigna, välsigna!
(Med en annan stil står i dagboken)
Magnus Elmblads älsklingsbön:
Ett, Jesu, än påminner jag,
var du min trogna följeslag,
på alla vägar skydda.
I mörker var mitt klara ljus,
i fattigdom mitt rika hus,
i storm min lugna hydda.
Var min stav
till min grav,
spis och föda,
ro och möda,
allt i alla
sist min själ hem till dig kalla. Amen!
Juni.
Den 4.
I dag har jag varit på Hörda med alla de kära barnen. Hörda stod i sin allra vackraste vårskrud.
Emilia är en enastående mor. Trots att de förlorat sin förmögenhet, leva de båda glada med vad de tjäna för dagen. Och deras små barnhistorier äro sannerligen som vackra pärlor. Om någon av barnen ljugit, stulit eller varit olydigt, så böjer modern alltid knä med dom och ber Herren Jesus om förlåtelse, och så blir allt bra igen.
Den 24.
Brev från Sofie med vittnesbörd om Guds trofasthet. Under den gångna veckan har jag fått brev från Mathilda Foy, som gav mig outsägliga glädjestunder.
Från de engelska vännerna liksom från vänner i Sverige fått mycket pengar till anstalterna, vilket fyllde mig med outsäglig glädje. Lovad vare Gud! Jag har på många sätt den gångna veckan upplevat Guds förunderliga närvro och hjälp. Jag har liksom vandrat i himmelskt ljus och gått tackande och lovprisande - och ändå tycker jag att min tacksamhet varit så fattigt bevisad. Den borde höjts med himmelska tungor. Men nog brinner mitt hjärta av tack i det fördolda.
Juli.
Den 2.
På tisdagen kom den dyre Elmblad, från Hörda hade alla de kära redan kommit. Samma afton talade Hultman över Matt. 20:10-34 om hur Jesus står framför den hjälpsökande och om hur vi skola låta våra ögon öppnas, så att vi riktigt kunna få se Jesus; ty därpå hänger det, om vi skola bli fullkomligt friska.
På onsdagen började Elmblad sin andliga verksamhet hos oss som husfader. Han behandlade Joh. 6, samma bibelställe som jag sista gången tillsammans läste med Petersen.
I dag upplevde jag en underbar morgontimma. Jag vaknade vid att jag hörde mig själv bedja. Jag måste fortsätta bönen men på knä bredvid sängen. Så lade jag mig åter och somnade in, drömde en ljuvlig dröm. Jag befann mig tyckte jag, i vår kyrka, då det började mörkna. Plötsligt hörde jag den mest undebara sång från läktaren, det var Malmström som sjöng utomordentligt vackert. Kort därpå kom ännu en röst till, det var Vilhelms härliga stämma. Länge, länge ljöd den härliga sången. När den slutade, kom den dyra Nora in, förde mig fram till altaret och visade mig en ny ljuskrona, precis likadan som den jag har hemma i missionssalen. Jag vaknade i en känsla av helig glädje. Lovad vare Gud! Han besökte mig på detta sättet. När jag senare i dag befann mig på promenad med Elmblads söta barn, måste jag åter bedja, och med de små omkring, alla knäböjande, uppsände jag brinnande böner där på platsen, under Guds blå himmel. Vi behövde få regn över markerna, och vi bådo så innerligt därom. När Elmblad fick höra om vår bön, gladdes han storligen och sade, att vi måste bedja mer på samma sätt och på samma ställe. Ack, allt detta är som en söt hemlighet för mig.
Bevara mig, o Herre, inför min egen andes oro. Din Ande är ju en fridens Ande, den eviga stillhetens andedräkt.
Den 3.
I dag har jag haft en undebar morgon tillsammans med barnen. Jag läste engelska brev för dem. På eftermiddagen kommo Linnarsson och Lindberg. Det har varit en härlig högtid. Först talade Elmblad och sedan avslutade Lindberg.
Den 4.
I dag har vi haft missionsbön i det fria. En stor skara människor hade lägrat sig på gräsmattan på planen vid porten. Först talade Elmblad, mäktigt och övertygande om Guds nåd i Kristus, därefter Danielsson och sedan en älsklig tysk representant för brödraförsamlingen, som redogjorde för Herrnhuts ringa början och stora framgång. En insamling företogs för brödraförsamlingens verksamhet och den gav 32 rdl. Predikanterna skötte själva om insamlingen. Elmblad avslöt samlingen.
Icke mindre än tolv predikanter voro här om natten, alla rum voro upptagna av glada människor i förbrödringens tecken, enade med fridens band, väntande från Herren, lovande och tackande Gud.
På kvällen talade åter Lindberg. En mäktig stämning rådde och Guds ande vilade mäktigt över oss. Min älskade Emilia var mycket upprymd och glad.
Den 5.
De predikanter, som stannade över natten, voro: prosten Linnarsson, Danielsson, Engström, Bergvall, Svalander, Lindvall, Roentgen, Palmqvist, Lindberg, Vilhelm (Rappe!) och Ekensten.
Den 6.
I dag tisdag bjöds allt folk på Hörda hit. Alla lägrade sig i trädgården och under Lindarna. Nu talade Lindberg med text ur Höga Visan på ett gripande och välsignande sätt. på kvällen talade prosten Linnarsson, men tyvärr kunde jag inte höra honom.
På middagen reste alla utom R. till nykterhetsmötet i Berga.
Den 7.
Åter ett mäktigt tal av Lindberg. Bergvall avslöt med en härlig bekännelse till Kristus. På eftermiddagen möte igen, då Roentgen förklarade Matt. 16:21-23.
På grund av explosionsartad osämja med Nora kände jag mig verkligen sjuk. Tack, Gud, att jag har Emilia, mitt verkliga glädjeljus.
Den 9.
I dag har Marie Cederschiöld varit här.
Den 10.
I dag söndag har Lindberg haft en härlig bibelförklaring över 92:dra psalmen. På eftermiddagen talade Elmblad över Kristi förklaring och Lindberg hade Sackeus till text. Mycket folk hade samlats på gården. Talarna stodo under pelarna, och det kändes som om himlen var öppen.
I går kom B. men hon var så orolig och vankelmodig, att hon oroade mig. Jag säger detta bara för Dig, min Frälsare; ty Du känner det bottenlösa djupet i vårt väsen. Trots allt kan Du förlåta alla synderna. Till allt det andra kom också Hanna Brusewitz. och förödmjukelserna och agandet fortsatte.
Den 14.
Efter en ansträngande men god dag gick jag ensam genom rågåkrarana och hamnade till sist i Karolinas dödsrum, där det var så lugnt och fridfullt. Ron återvände inom mig. Jag väntade på att Sofie skulle komma mig till mötes. Istället kom en massa människor, barn och äldre, och oron kom åter. Jag fick så gott som en sömnlös natt.
Den 15.
För fösta gången såg jag idag min Emmy böja knä vid morgonbönen. Vad jag blev glad! Mycken glädje beredde mig i dag också Hultmans utläggning av texten "Viljen också I gå ifrån mig?" Ack, Herre, låt mig bli helt delaktig i försoningen i ditt blod, så Kristus allena utgör hela min gädje - detta ej minst på min 73:dje födelsedag.
Den 16.
Brev till min födelsedag, gåvor och beställningar.
Den 18.
Nattvard. Elmblad höll skriftemålet med ledning av 1 Kor. 11. O, vad det hela gjorde gott! På eftermiddagen bibelförklaring med mycket folk. Kl. halv fem i dag på morgonen vaknade jag med en stark längtan efter att få träffa Nora. Jag måste bli förenad med henne igen. Vi äro mycket olika, men vi har så mycket gemensamt. Jag förödmjukade mig. Nora menade nog, att jag tog all skulden på mig, då jag teg. Men jag har ju också mycken kärlekslöshet att förebrå mig. Herren Gud får hjälpa att göra mig möjlig bland människorna, jag kan det inte. Jag märkte också att B. gick så glad från nattvardsbordet.
På lördagen kunde jag gå till stenbrottet i berget och kom därefter till det nya skolhemmet, Hultman är så lycklig där. Han och Elmblad talade och kvällen slöt så vackert. En bagatell: Karolinas Nils gav mig i sin mors namn en näsduk, som kommit från Tyskland. Jag blev så rörd av hans vänlighet.
Den 31.
I dag bar man Brita Å. som lik över vår bro. Hon dog en salig död. För fjorton dagar sedan såg jag hennes lyckliga anlete, men på måndagen blev hon sjuk. dagen innan hon dog bad hon att få sin bibel. Hon försökte läsa skriftemålstexten och så försökte hon återge orden, så som hon uppfattade dem. Men det stannade vid förmaningarna att icke gå egna vägar.
Och så berder jag mig på att fira en ny söndag. Giv oss, helige Gud, en helig dag, ja, låt det så ske! Guds nåd är den väldigaste makten över synden.
Augusti.
Den 1.
I dag missionsbön. Mycket folk lägarde sig ute på planen. Ydström talade först.
Den 2.
Över natten stannade Svallander, Bergvall, Danielsson och Norlin.
Den 3.
På tisdagen talade Elmblad, Bergvall och Svallander. Tyvärr var det idag svårt att höra, och det gjorde mig mycket ledsen.
Den 4.
I dag reste de alla, också min kära Sofie, som under tårar lämnade sin Minna hos mig.
Den 5.
Elmblads mening, att följa med Hultman på resa, rubbade jämnvikten hos mig, varöver jag skämdes förfärligt. Men jag kan väl inte låta folket gå hit och inte ha någon istället. Det kan inte vara Guds mening.
På dagen voro vi i Kärda och hade det där mycket angenämt. Nora vänlig, men man kan aldrig utbyta tankar med henne, och det är förfärligt ledsamt.
Den 6.
Jag var så ledsen över Elmblads beslut att resa ifrån Emilia. Mitt stora och levande intresse för detta barn gjorde, att han föreföll mig kalla och likgiltig för henne. Och Emilia är inte glad. Hon stirrar framför sig som en människa, som stirrade ner i en öppen grav. Det ser ut som om hon vore löst från allt jordiskt. Marie och Magnus har hon skickat till Kärda och förhåller sig själv alldeles stilla, precis som om hon förberedde sig på döden. Fader, din vilja må ske!
Elmblad är just nu i Kulltorp och Anderstorp. Må Gud hjälpa oss denna vecka, då vi leva skilda från vår dyre Elmblad. Amen!
Den 7.
Nils kärlek till Hallberg fäste min uppmärksamhet, och jag ber Gud innerligt om att de må komma att trivas tillsammans.
Den 8.
Vår käre Elmbld återvände.
Den 11.
Jag känner så djupt främlingsskapet i denna världen. Ingen förstår mig. Min tyska Jonatan har fått hembud. Jag läste Stiebels brev och fick tröst. De svenska lärarna ger icke samma tröst. De har icke samma evangelii ljus. Djupare och djupare leder mig Gud - också denna sommar. Men undebart har jag haft med Roentgen och Svallander.
Den 13.
Åter stor glädje genom de engelska vängåvorna.
Det var en underbar underättelse jag fick från Tyskland. Tänk, att veta sig vara i trosgemenskap med konungen av Preussen!
Den 21.
Hu! I dag har koleran utbrutit här. En flicka har insjuknat i smittkoppor.
Brevet i dag från Mine Lindeberg beredde mig en obeskrivlig glädje. Hon skrev bl.a.: "Fader Stiebel uttalade dagligen under sin sjukdom, att han ville flytta hem till Gud. Han sade sig längta så intensivt att få se Fader i ahns härlighet på tronen och efter att där hemma kunna riktigt få tillfälle att tillbedja honom. Ni får inte bli ledsna, sade han, när Gud kallar mig, utan ni skola glädja er över att jag får se Fadern. Han förmådde nu ej länger röra sig ute. Till sist somnade han in och sov i två dagar, och under denna sömn hämtade Gud honom. Stilla gick hans ande över gränsen."
Den 24.
Engström hade en svår dag i syn å gården. Hans motståndare bjöd ut hela sin själviskhet mot honom.
Den 26.
Vi böra alltid komma ihåg att bereda vår medmänniskor all glädje vi kunna.
På kvällen fingo vi den glädjande underättelsen, att Elmblad får stanna. På morgonen var jag så ängslig över att Emilia måste bli ensam här, och se, nu var hjälpen redan här.
Den 27.
I dag känns det som när otacksamma människor få en mycket stor glädje: vi äro rent förlägna över Guds nådesunder!
Annars är jag mycket bekymrad över den olycklige F. Må Gud hjälpa min käre Gadau till Guds barns härliga frihet.
Hjälp mig, Herre, att helt förlita på Dig för att kunna fullfölja mina åtagna förpliktelser.
I dag hörde jag något i Elmblads predikan, som också träffade mig ganska kraftigt. Han framhöll nämligen att i vår iver att upptäcka fel hos andra bli vi själva syndigare, något som vi alls icke tänkt oss. Däremot är det också sant, att söka vi efter det goda hos andra, så bli vi själva bättre. Ja, sade han, kunna inte gudsbarnen komma kritik och skvaller att stanna, så bli världen aldrig befriad från dylikt! Vad jag nu är honom tacksam för den sanningen! Han har så rätt. Jag är fullt ense med honom. Men mitt onda hjärta måste jag i alla fall blotta inför Dig, o Gud. När jag vaknade i morse, lät jag gårdagskvällens obehagliga känslor näras av mina olustkänslor. O, vilket djup av elände och otacksamhet! I stället skulle jag ju ha tackat för nattens vila. Ack, Herre, kan Du inte försegla min ande, så att bara Du kan verka i den? "I Dina händer befaller jag min ande."
September.
Den 4.
Den gångna veckan är ett enda stort nådesbevis från Gud. Tillsammans med den dyra Emmy och Caroline Kylenstierna hörde vi Hultman och Elmblad utlägga ordet. Allt var så undebart.
På kvällen den 28 blev Emilia illamående och på natten den 29 födde hon en gosse. Påföljande tisdag döpte han här.
För övrigt talade Elmblad hela veckan. Ett djupt intryck gjorde Rom.13:8 på mig. "O, saliga skuld", började Elmblad med då. Morgonen därpå stodo de orden kvar, och jag kände att väl vore det mig, om jag var morgon kände den saliga skulden.
I min översvallande glädje hade jag nästan gått för långt vid ett par tillfällen. Tack, Gud, att Du hjälpte mig.
Den 12.
Jag kände stor välsignelse av att få deltaga i nattvardsgången. Även Beata har insjuknat i smittkopporna och har blivit förd till trädgårdsmästarestugan, där de andra äro inlagda. De stackars sjuka utöva en stor dragningskraft på mig. Jag kunde ej sitta på bänken utanför dem men jag sjöng en sång för dem.
Den 20.
Jag har blivit hårt ansatt av Vilhelm att inställa missionsbönen för smittkoppornas skull. Detta är absolut emot min uppfattning.
Den 25.
Vilken glädje, att Elmblads får den engelska kapellvåningen i Stockholm! Så giver oss Gud ro i våra hjärtan.
Oktober.
Den 6.
Har haft en huvudvärk som nästan gjorde mig medvetslös - men en utmärkt huskur hjälpte.
Den 7.
I dag kom den älskade Fjellstedt hit med sin benådade själs hela rikedom, glad och meddelsam såsom jag aldrig sett honom förr. Och så evangeliskt fri! Annars blek i hela anletet var han denna gång rödkindad. På det mest innerliga sätt förklarade han 1 Tess. 5. Han dröjde särskilt vid att en människa, som förbliver i sin motsträvighet, inte får syndernas förlåtelse utan får, trots att hon lever i nåden, känna sig vara klämd under vandringen i tåredalen.
Den 8.
Redan kl. 7 reste Fjellstedt men dessförinnan läste han Joh. 14 och så följde en brinnande bön, varefter han rikligen välsignade sin kära mor. Halleluja! Ps. 103:2.
Samma dag kom också Elmblad tillbaka från sin utfärd. Han hade under resan svävat i verklig livsfara, ty skjutskarlen hade kört omkull. Lovad vare Gud för bevarande nåd! E. kom också med den glädjande underrättelsen, att gamle Jonas vaknat till andligt liv - det gladde mitt hjärta.
Den 9.
På söndagskvällen. Vi hade fyra talare här, en härlig afton.
Den 12.
I dag invigdes vår skollokal, Elmblad, Ydström och Hultman talade. Hans kom, och han skildrade i en historisk översikt de gångna 21 åren, varvid han mycket dröjde vid sin första bekantskap med min Petersen. O, jag kände mig ung och glad!
Den 15.
Deltog jag med mina gamla skyddslingar i N. i den heliga måltiden. Elmblad höll ett underbart skriftetal. Roligt vara tillsammans med de kära gamla, vilkas lidanden och prövningar gjort dem så mjuka. Innan skriftemålet hade jag ett samtall med Elmblad, som gjorde mig gott - det gjorde mig till en riktig storsyndare! Efteråt gick Elmblad ensam till nattvarden.
Emilia är nere, naturligtvis. Hon har det svårt nu.
I går hade jag en enastående härlig fest med de mina i Kärda, de saligen hemgångna. De kommo alla så nära. Jag kände mig ett långt stycke över jorden. Den höstliga dagen gav en skön reflex åt det inre ljuset och gav också ljuvlig näring åt mina vemodiga känslor. Halleluja! Det går hemåt!
Den 17.
Elmblad tvivlar på att han nu ska resa upp. I varje fall funderar han på hur han ska göra. Emilia är fortfarande nere.
Den 18.
I dag kom brev till Elmblad. Läroverket ska öppnas. Elmblad måste då resa! Skönt att det blev så, men ack, så vemodigt!
Den 22.
Hela veckan full av oro. Under tiden var det så innerligt kärt med Emmy. Avskedet från de kära Elmblads har aldrig känts så lätt som denna gång. Såsom ett insegel på en högre kärlek kändes det att bedja om Guds välsignelse över deras nya, heliga kall. Ja, avskedet var vackert och stilla - aldrig ska jag glömma Elmblads kärleksfulla blick, när han i mitt rum tog avsked.
November.
Den 6.
Redan 14 dagar har de älskade varit borta. Redan äro de invigda under kyrkohimmelen i sitt nya kall. Må nu den helige Ande dagligen och stundeligen göra sin ledning förnimbar för dem.
Här gå dagarna stilla fram; medan de vanliga sysslorna skötas skrivas brev och skickas paketer - ett svar med tack för gåvan till Dickson avsänt. Den käre Vilhelm är ofta här. Fast han är klen och blivit mager, har jag hopp om att han ska bli bevarad.
Hans bereder oss mycket glädje. Tyvärr är min hörsel nu så dålig, att jag endast med största möda kan följa med.
Från Tyskland har jag fått traktater, som mycket gladde mig.
Så tackade jag Gud för att vår dräng håller på att andligen uppvakna och för att han uppsökt Hultman. Herre, giv oss, som tro, blott en frimodig bekännelse, så vaknar människorna omkring oss.
Den 7.
Hans höll i dag en härlig missionspredikan. Mycket folk.
Den 14.
På eftermiddagen reste jag med Eva till Nora. På vägen dit mötte mig ett stort paket från vännerna i Tyskland. Vid lämpligare tidpunkt kunde det inte möta mig. Jag blev mycket rörd över de tyska vännernas kärlek. I paketet låg två tyska biblar med Luthers översättning - hjärtat hoppade av glädje, då jag fann dem. I paketet låg dessutom allt, vad jag kunde önska mig.
December.
Den 5.
Missionsbön. Vi föreläste ur en missionstidning om "Var är bibeln?" Ydström och Hultman talade.
Den 6.
Reste till Hörda genom skogen. Rimfrosten var så vacker. Vid ditresan moln på himlen. På hemresan glänste solen i sin härlighet. Det blev en erinran om först synden, sedan förlåtelsen från synden.
Den 11.
På nattvardsgång i kyrkan. Den blev i stort sett ljudlös för mig. Jag hörde blott orden: "Jesu lekamen, du anammat, bevare dig till evinnerlig liv" och "Jesu blod, du anammat, bevare dig till evinnerligt liv", men det var ju nog!
På kvällen hörde jag Hultman bättre, då han utlade Jes. 35 i en segrande, ljuvlig ande.
Den 13.
Mina nattvardsgångar är slut för i år. Jag hoppas innerligt, att min andliga nattvard, d.v.s. den dagliga föreningen med Jesus, måste ersätta vad jag ej fått uppleva tillsammans med andra. Amen!
Jag ber, att Herren måtte välsigna resten av adventstiden och att han måtte beskära mig goda nätter och rena, vackra drömmar. Den stora julhögtiden nalkas. Endast tack och lov fyller mitt hjärta över glädjeströmmarna, som Jesus Kristus mäter ut.
Genom, Hultmans rådiga ingripande avvändes i denna vecka ett svårt tillbud med eldsvåda.
Jag har också haft brev från Odencrants - idel kärlek, kärlek, kärlek!
Den 26.
Jag önskar nu att få dra ett djupt andetag efter allt jag har varit med om sedan jag sist skrev. Det vilar omkring mig nu en helig stillhet, och mitt hjärta fröjdar sig i levande Gud. Ja, jag känner mig riktigt utvilad. Jesu öppna kärleksarmar äro mig nära, så nära att jag endast har att kasta mig i dem.
Hur många brev har jag inte fått mottaga denna jul! Jag kan inte räkna dem alla. Med varje brev, nya välsignelser.
Julafton beredde mig en övermåttan överraskning - då kom Ahnfeldt! Jag blev så glad att jag en stund alldeles tappade koncepterna! Vilken glädje och välsignelse vi hade genom honom! Ännu klingar i mina öron välsignelsen avGal. 4:4-5. Mötena under helgen bevistades av väldiga skaror.
Den 27.
I dag kommo Malmströms och Hallbergs.
Vid årsslutet.
Jag längtade efter att få vara med i kyrkan nyårsdagen. Vi foro dit på släde och hade det mycket gott under färden.