Dagbok för 1847
mormor 67 år gammal
Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December
Detta var året när en ny biskop valdes i Växjö, och Ch. I. Heurlin efterträdde biskop Tegnèr. Detta var något som säkert ingående diskuterades på Herrestad och Heurlin var troligen inte i mormors smak. Hon hade säkert föredragit Peter Wieselgren som var tvåa i valet. Marie Cederschiöld lämnar hushållet och flyttar hem till Forsheda. Mamsell Charlotte Wettermark anställs på rekomendation av Engström som kände Charlotte sedan tidigare.
Januari.
Den 1.
Jag börjar i Jesu namn. Bistå mig bittida och sent, tills mitt arbete slutar.
O, min Gud, endast en liten droppe av Din ro ur oceaner av Din nåd ber jag om varje kväll.
Utan att märka det, gled jag bedjande in i det nya året, vilket gjorde mig underbart gott att upptäcka. Någr ljuvliga timmars sömn i de trogna frälsararmarna, och jag mötte ett härligt gott nytt år.
Hela naturen står som i det vackraste tempel. Nyårsdagens predikningar gällde den uppåtgående Morgonstjärnan; o, må den uppgå i mitt eget hjärta! I det ljuset må vi se Ditt helga ord, ja må morgonstjärnan själv följa oss igenom hela året. Vare Du, o Jesus, både afton och morgonstjärna i mitt hjärta!Den 2.
Kära brev från Emilia och hennes make. Alla kära vänner hos mig idag. O, min Fader, bered mitt hjärta till att rätt kunna lova Dig, amen, amen!Den 3.
Fruktansvärd huvudvärk. Jag hade ingen glädje av alla mina vänner. Jag fick ett starkt intryck av att jag ska lida under mina gamladar. Kanske därför att det som finns av det eviga livet i mig så ska kunna bevaras. Då tackar jag för huvudvärken och säger: lovad vare Gud!Den 10.
Den 4 missionsbön här. Norlin, Ydström och Engström talade. Hade många bestyr, hela dagen gick utan att jag fick njuta av Mathildas och Elises sällskap. I afton hände mig något egendomligt. Då jag skulle vid mitt talgljus skriva min dagbok, böjde sig plötsligt veken nedåt, så att den stödde sig mot talgen. Jag formade för min inre syn en bedjare! Ljuset brann, och lågan bredde ut sig några ögonblick: jag tänkte på den Helige Ande, som vill ge oss mer av ljus och kraft, så att vårt livs låga brinnner klarare. Och så, plötsligt hade veken delat sig, så att från ett enda ljus steg tvenne lågor. Jag tänkte: kanske är det min Petersens och min låga, som här brinna tillsammans. Jag stirrade in i de tvenne lågorna, till mina ögon började tåras, så gripen var jag...Den 12.
Hemmet i Barnarp är upplöst, men alla barnen har fått tak över huvudet. Lovad vare Gud! Vi hade en dag igår full av vittnesbörd om god gemenskap. Idag reste jag till skolan i underbar omgivning av rimfrost. Jag är mycket tacksam för att jag fick komma till skolan, där min Engström tackade så vackert. - Välsigna, o Gud, det förestående biskopvalet.Den 13.
Bad och skrev mig trött för Elmblads skull. - Biskopsval. Det är så egendomligt ute i naturen sedan 14 dagar tillbaka. Den står orörlig som död. Ingenting rör på sig. Men jag vet, att så småningom ska denna dödens tystnad och stillhet bytas i liv och rörelse. Låt inte döden få sätta sin prägel på biskopvalet. Gode Gud, låt de troendes böner här fira triumfer.Den 18.
En mycket svår dag, ångest, ångest. Herre, hjälp mig att övervinna. Giv min bön mera liv i den heliga Ande.
Något bättre blev det för mig efter motttagandet av ett härligt brev från Elmblads. Han är förtjusande, vänlig och rar, Emilia öser vatten likt David ur hälsobrunnen och säger, att Guds ord är sötare än honung... Du helige Guds ande, låt mig tacka och prisa Dit heliga namn, giv mig efter allt suckande åter frid och glädje och kom mina tårar att upphöra.Den 19.
Äntligen kom min Emmy, som jag väntat på så länge, och det gladde mig så ofantligt, men ändock släppte icke den förfärliga ångesten.Den 20.
Idag bokslut. Det är svårt med hänsyn till min belägenhet - mitt huvud är efter all ångest som en böld. Varför, min Gud, skall jag ha det så här? Du allena vet det. Jag måste tro, att det kommer från Dig. Du vill göra mig riktigt utfattig för att sedan låta mig känna nåden så mycket starkare.
Alla räkenskaper äro nu lyckligt avslutade. Jag är så glad för att mina underlydande har haft det bra och att de fattigas barn sluppit att lida nöd.Den 22.
Igår var jag glad, alldeles för glad, ty idag måste jag ånyo ner i mörka djupet och kände mig som om jag varit igenmurad både till kropp och själ genom fasnfull ångest och huvudvärk.Den 23.
Åter glad och fri - Gud vare lov!
Idag har jag också blivit mycket välsignad av gamla 84-åriga Hanna i templet. Hon hade bedit länge, väntat länge, hoppats länge, och till sist fick hon se Frälsaren. O, jag beder, att även jag kan bli en stilla bedjande och väntande Hanna och till sist får mitt livs stora syn.Den 26.
En förfärande kroppslig värk som gav mig förvarning till döden. Jag greps av en känsla av vanmakt och svimning, ur vilken Emmy väckte mig med den ljuvaste kyss. Den påminde mig om den kyss hon gav mig, då min Petersens kista stod framför altaret. Då det mörknade för mitt sinne eller medvetande, slog hon sina armar omkring mig och ropade "Jesus" i mitt öra. Hur nära Emmy är mig, kände jag nu tydligt.Den 27
fortfarande svår huvudvärk.Den 28
satte Karolina med kärleksfull hand blodigel på mig - hela dagen var plågsam.Den 29.
Äntligen mycket bättre. Mitt hjärta är fullt av lov och tack. Engström här. Han förklarade Filemon och blev jag därav mycket välsignad. Han berättade om ett besök i en liten stuga hos en väckt bondefamilj och om en 90-årig gammal mormor där, ur vars ögon Herrens glädje lyste. Den gamla hade berättat mycket om djävulens anfäktelse från hennes tidigaste barndom, att hon flera gånger sett honom men att hon gick lös på honom med ord ur Tobie bok och att hon t.o.m. en gång slagit honom!Februari.
Den 1.
En välsignad missionsbön, som måtte bli till välsignelse för mig och andra. Bexell förhärligade stunden, brinnande i anden. Mycket folk närvarande. Norlin talade först mycket bra, men kändes icke så fri i anden. Det kändes som han fullgjorde en plikt. Engström avslutade med bön.Den 2.
Vi gladde oss alla över en brinnande bön av Bexell, och vilen härlig sång!Den 3.
Under middagstiden idag syndade jag helt överraskad. Ack, jag förlorade vaksamheten, och genast var djävulen framme. Jag bekände, och genom Guds nåd kunde jag ångra mitt felsteg och få förlåtelse.Den 4.
Idag dog C. med en sång på läpparna. Det verkade uppskakande på oss alla. Även om hans ingång i härligheten var skön och glädjande, så var hans bortgång dock med hänsyn till hustru och de fyra barnen högst beklaglig. Må Herren Gud lysa upp i detta mörker!Den 7.
Övervägande håller jag nu till i Ordet och får tröst liksom tuktan därav. Guds ord har en förunderlig kraft. Denna veckan har jag genom ordet och trogna lärare fått så klar skillnad mellan tro och kärlek. Och nu tröstar mig den helige Ande och håller mig ifrån allt eget görande och visar på Kristus i mig, ett verk av tron.Den 8.
En stlla måndag med uppenbar kraft efter söndagen.Den 9.
Brev från Elmblads - bekräftelse på modershopp. De glada, men Engströms ner. Sofie är deprimerad. Gud , hjälp Du!Den 10.
En vederkvickande natt gav dagen lättnad - Gud gav mig mycket under bönen. Gråtit många tårar för mina kära Engströms. Måtte Gud i sin barmhärtighet hjälpa dem upp ur svårigheterna.Den 11.
Jag kan tala om en verklig fest mellan mig , Emmy och N. Anledningen var, att jag fått ta hand om C. Du gode Gud, hjälp oss tre änkor att till Din ära hjälpa varandra, amen!Den 12.
Återigen en förnimmelse av att vi människor icke kunna vad vi vilja. Allt blir bara styckeverk. Kanske är det väl, att det är så. Ty annars kommer vi nog många gånger att föregripa Guds ledning.Den 13.
Börjar årets passionstid. Emmy sjuk, men jag har en salig förening med henne.Den 20.
Jag hade den bästa vilja att skriva ned det senaste intrycken för de sista dagarna, men jag förmår icke. Käre Fader i himmelen, nöj Dig med den! Blott det vill jag säga, att jag varit i den allra hemskaste ångest och mycket har stört mig. Sofie mycket sjuk. Därigenom och genom fru M. och hennes besvärligheter voro mina dagar förstörda.Den 28.
Den svåra tiden har fortsatt, ideliga anfäktelse. Mycket svårt har jag haft genom den kära Sofies sjukdom, som gjort henne så nedtryckt och sorgsen. Hon lider så svårt av inre anfäktelserr och svårmod. Hon klagar också över sitt sydafördärv, men däröver är icle jag ledsen. Sådant länder alltid till bättring och hälsa i själen.
I dag känner jag mig själv verkligen något bättre efter all sorgbundenhet. Herren hjälper. Han är trofast mot de sina!Mars.
Den 1.
Min passionstid, som började med både kärlek och smärta, ändade äntligen med missionsdagen.
Jag hade tänkt skriva till Justine, men så kom Engström och han hade mycket att säga med anledning av biskopsvalet. Att stridigheter skola förekomma vid val av kyrkans högsta ämbeten, det är sorgligt.
Missionsaftonen var mycket skön. Stålhammar började med ett högtravat tal, Nilsson höll en god missionspredikan och Bergvall avslöt mötete med ett fritt framför underbart tal.
Hela veckan till fredagsmorgonen stannade E:s här, och sällskapslivet för alltid med sig meningsbrytningar och t.o.m. stridigheter. Jag blev under tiden ganska överansträngd. Även den stackars själen, som känner sig lyckligast med Gud, kved och mådde illa. Kärleken kräver emellertid, att man uppfostrar sig själv att vara vänlig och hänsynsfull. Genom Engström hade vi under tiden rikligt med Guds ord, och en och annan stund fick jag vara ensam med den tillfrisknande Sofie... Ett barnsligt och kärleksfullt brev från Emelia Elmblad, i vilket hon testamenterade mig sin dotter...Den 7. (Ett citat av Schartau.)
Den 8.
En vacker och stilla dag för mig. Emilias födelsedag och min Petersens dödsdag sammanföllo.
Jag har idag ordnat med de testamentliga bestämmelserna och känner mig belåten därmed. Hoppas, att Gud kommer att välsigna dem. Han har hjälpt mig med deras fastställande. Jag tackar också Gud för tankeutbytet med Emilia, det gjorde mig så lycklig... Jag kände mig också lycklig över att kunna tacka Gud för att min salig Petersen icke behöver ha så mycket att stå i som jag.Den 9.
Ett hiskligt yrväder och en fruktansvärd köld, som var så inträngande, att det kändes som om den också band själen. Trots allt kommo de trogna barnen Sofie och hennes man. Jag får ständigt lära av deras kärlek. Gud sände precis så många vederkvickande nådesregn, som vi behöva.
Natten mellan måndagen och tisdagen drömde jag, att jag redan blivit iförd ljusets klänning. Jag sov också på dagen en liten stund och drömde mig omgiven av en mängd osynliga väktare, kanske rent av min Petersen, och blev vederkvickt.Den 10.
Är fortfarande bestämd på att söka behålla Hörda. Brev därom i dag avlåtet till Vilhelm.Den 15.
Mycket orolig genom ett brev från Emmy. O, min Frälsare, när blir jag rätt förlitande på Dig? Du allena vet det, men hjälp mig!Den 17.
En stilla skön dag med Sofie, som nu är frisk och glad igen. Men nu var jag sjuk. Många lidanden.Den 18.
Reste den kära Sofie. Då blev Gud mäktig i den svaga. Jag orkade med allt arbete, som jag var tvungen till, och det var inte litet.Den 20.
Har i dag varit i ladugården på inspektion. Där var allt väl, och Guds välsignelse ligger över den!Den 21.
I dag har jag knotat i kyrkan över min stora dövhet. Förlåt mig, käre Fader!Den 23.
Engström och Vilhelm på besök. Bibelförklaring över Ps. 21. Hörde mycket kärt från Lund genom Vilhelm. Må Gud låta oss behålla Nanny, och må hon få behålla glädjen i Gud!Den 24.
På morgonen överraskade mig Sofie med sin allra ljuvaste blick in till mig, innan jag stigit upp. Min själ och min ande voro just då förenade med mina kära hemgångna - så kom Sofie och, synlig, förenade sig med dem!Den 25.
En stilla dag tilldammans med Vilhelm.Den 26.
Fick en plågsam dag genom att Marie ville lämna mitt hus. Herre, Du får ta på Dig alla mina bekymmer. Det är så svårt för mig att ta på mig och vänja mig vid nya förhållanden vid min höga ålder och i mitt nuvarande läge. Låt mig blott, Herre, stå i rätt förhållande till Dig, så blir allt annat väl. En skön afton med Karolina och Hellberg, det kära gudsbarnet . O, Jesus, giv mig sådan kärlek till Dig!Den 27.
En svår anfäktelsens stund... Jag kallade på Engström, och han visade mig Rom. 7. Det gav mycket tröst. Han påstod, att det är Guds ande, som väcker denna häftiga botkamp hos mig, och jag blev mycket lugnad. Käre Gud, är det Du, som kommer så! De jordiska bekymren borde inte få förena sig med och sätta ned det andliga livet.Den 28.
Nattvardsgång. Jag fick så övermåttan mycket av min Gud och Fader. På kvällen en härlig bibelförklaring av Engström över Hebr. 10, som på ett alldeles särskilt sätt uppenbarade för mig försoningens djup.Den 29.
En stark hemlängtan har gripit mig i dag. Jag har formulerat min egen tröst i dag så: "Saliga äro de som hava hemlängtan, ty de skola komma hem"! I dag reste den käre Vilhelm. Han har varit till riklig välsignelse för hela Herrestad dessa dagar.
Därefter fick jag kraft att skriva färdig årsredogörelsen, som blev färdig före långfredagen.April.
Den 2.
Långfredagen. Kyrkogång. Oväntat bad Engström under gudstjänsten innerligt för fröken Sparre. Hon hade bett honom - honom den föraktade - komma, och Herren välsignade besöket. Hon bekände alla sina synder, och syndern blevo henne förlåtna.Den 3.
Kommo de kära Engströms, och vi hade den salig påskafton tillsammans och åto påskägg. Påskdagen åkte vi i härligaste vinterväder i släde till kyrkan.Den 5.
På morgonen voro vi stilla och hade det mycket skönt. Vi visste inte, att Engström var hos fröken Sparre såväl på påskdagens morgon och kväll som på annandagen. Han kom till missionsbönen, i vilken såväl han, Stålhammar som Norlin talade för mycket folk.Den 9.
Föreningens årsmöte. Jag mycket lycklig. Fröken Sparres lidande gjorde dock dagen allvarlig för oss.
Tvenne vackra drömmar har jag haft under veckan. Den ena: över utsikten framför huset välvde sig ett skönte tempelvalv, så att Herrestad var inneslutet som i en kyrka. En präst stod inne i det hela och sade: "Här har vi den allra vackraste kyrkan!" Drömmen gjorde mig så glad vid tanke på att Herrestad verkligen är en kyrka, ett bönehus.
I den andra drömmen hade jag besök av min Petersen. Han kom från ett fjärran, vackert land, sade han och gav undebara frukter, söta apelsiner och annat. Han lät mig se hur han målade mitt rum i himmelsblått med vita duvor - och så försvann han.Den 21.
I dag dog fröken Sparre stilla. Caroline Rappe stod brud - böneskrift insänd till konungen.Den 25.
I natt har jag haft oförklarliga bekymmer för Emilia. Djävulen inbillade mig att hon kommer att dö i barnsäng, enär en vit duva (Emilia) blev bortrövad från en grå (Elmblad) av en skräckinjagande höök. Och eftersom jag nu ser duvan på min ugn i sovrummet, går det som ett aningens stygn genom hjärtat. Kaktusen, som står i fönstret, har burit vackra blommor, med en har de börjat sloka. O, Gud, förlåt! Hur kan en kristen se på detta sätt som en hedning! Ordet visar oss vägen, det är fullt av tecken för vår vandring, liksom moln och eldstoderna visade israeliterna vägen i och genom öknen. Jag lägger alla min drömmar i Dina händer, Fader!
Maria framhärdar i att vilja lämna mig - ack, ja, Herren skickar mig säkert ett annat hjärta, kanske ett systerhjärta.Den 27.
Kom systerhjärtat redan! Nu kommo nämligen Sofie och hennes make med underättelsen, att Charlotte Wettermark antagit platsen som mitt andliga och kroppsliga stöd. Nu välsigne Gud resten! Måtte han vaka över oss alla! - Frida E. insjuknad, hon dör nog, är mycket dålig.Den 30.
Erhöll jag underättelser att konungen i audiens mottagit (oläsligt namn) tillsammans med sonen, och att konungen besvarat deras framställning med ja. Jag tackade Gud därför hela aftonen.Maj.
Den 1.
Kände mig som om en älskad människa plötsligt dött, så tomt var huset - Emilia har ännu icke kommit! Jag for istället till Sofie för att se till den döende Frida, hon såg verkligen döende ut med ett uttryck, som jag ej tidigare sett hos henne. Mer frånvarande än hennes kan inte öga se. Sofie är bedårande i lidandet. Hon utvecklar sig så mer och mer.Den 3.
Missionsdag. Mycket gripande. Sandén talade, Engström bad som ett i sanning benådat barn ber. Frida tillfrisknar! På onsdagen var jag där, ja, det gör hon!Den 9.
Kyrkobesök. Vinterns många ny gravar gjorde ett starkt intryck på mig. Efteråt hos Engströms. Kärlek, kärlek! Frida mycket bättre. - En förfärlig tjuvhistoria upprör hela Kärda.Den 10.
Brev från Elmblads, att de komma. Må allt bli bra. Håll mitt hjärta stilla, o Jesus!Den 12.
Engströms här. Stålhammars förflyttning till Kärda och Lings till Forsheda gjorde oss ledsna. Må Gud låta sin kärlek leda allt! Jag är rädd för att det fattas en hel del härvidlag.Den 13.
Vi trodde, att rågen var förlorad i den stränga vintern. Så kom Lina och visade, att där är fullt av livstecken ute på rågåkern - ett omvändelsetecken. Lovad vare Gud!Den 14.
I dag kom brev från min Pauline med underättelden, att Emilia icke kunde komma hit som väntat var, enär ångfartygen icke kunna komma fram på grund av ishinder.Den 15.
På kvällen, när vi höllo på att sjunga "Allena Gud..." tittade Emilia, utan att jag visste det, in genom rutan! Hon var alltså med vid aftonbönen utan att jag visste det! Jag fortsatte därför lugnt att läsa vidare, och först när jag reste mig under bönen "Fader vår", saknade jag mamsellen och tjänsteflickan, och då förstod jag, och något hänt och att Emilia hade kommit. Stilla, lugn stod hon framför mig som vit lilja! Resan hade gått helt under änglars beskydd - hade tagit 4 dagar och 4 nätter med en annan ångbåt, som vågade ta en dust med ishindren. Emilia hade icke varit sjuk en enda gång under resan, varemot en del andra yngre kvinnor hade varit mycket illa däran under resan.Den 16.
Den kära Emilia följde med till kyrkan, så stark var hon, trots resan. Och hennes bekanta blevo mycket glada över att få se henne. Efter Gudstjänsten följde Engströms med hit...Den 30.
Växlande dagar följde efter Emilias ankomst... Alla dagar voro inte ljusa beroende på en mamsell som hon hade med sig. Tvenne mamseller i ett hus, nej...! Det är natt. Jag känner nöd, men vet inte riktigt varför.Juni.
Den 5.
Oro och nöd i hjärtat och huvudet. På söndagen satte Karolina, det kära barnet, även den andra blodigeln på mig. Också Nora var här, tröstade och bad för mig i min stora anfäktelse.Den 13.
En egendomlig sabbat i sängen. Emilia föreläste Müller i tacksägelse.Den14.
Forfarande dålig.Den 15.
Tog ett vederkvickande fotbad och en promanad på det - naturen var så underbar att hela mitt inre kom för mig.
I dag kom också Elmblad - med fattiga ord kan inte barnens lycka beskrivas.Den 17.
Mamsell Wettermark är nu här. Det föreföll mig som om en god, försonande ande gjorde sitt intåg med henne för att taga vård om mig, stackars gamla.O Gud, giv nu Din heliga Ande till.Den 24.
Midsommardagens morgon kom Fjellstedt och mycken glädje med honom. Vi, som voro hemma, hade, när somliga rest till kyrkan, en underbar stund tillsammans med honom. Tyvärr kunde jag inte fatta allt han sade. Det gällde kyrkan och hur hon också på ett andligt sätt bör kunna bli skild från staten. Som det nu är stöter kyrkan bort "barnen", som därigenom tvingas att skaffa sig kyrkor och predikanter. Kyrkan borde inte betraktas som ett Babel, utan som en sjuk mor. Fjellstedt framhöll, att det voro också Rosenius mening.
På aftonen kom mycket folk. Då höll Fjellstedt ett manande nykterhetstal och Elmblad predikade. I samtalet efteråt deltog även Fjellstedt. Denne uppehöll sig särskilt vid orden "Se Guds lamm". Även hans eldiga och varma bön efteråt rörde sig om vårt förhållande till Guds lamm. Han var så innerligt god och rar.Den 25.
Jag hade ett samtal i dag med Elmblad om E., som gjorde mig mycket ond. Även hade jag stora förödmjukelse för en borgensförbindelse. Jag bad Gud innerligt om förlåtelse och fick fast tro på att även dessa mina försyndelse förlätos mig.Den 26.
Elmblads bröllopsdag. Jag hade mycket att bestyra. När kommer jag åter i jämvikt? Dagen blev inte så som jag önskat. Elmblad läste och bad, men ideligen ankommande främmande störde oss.Den 27.
I dag längtar jag efter kärlek! Och hjälp mig, Gud, så att jag icke syndar med min tunga!
Fjellstedt berättade följande lilla lärorika bild ur livet. Tvenne kristna bröder vore tillsammans och talade illa om den tredje, som var frånvarande. Då sade en annan broder, som var närvarande och hörde på: "Bröder, varför har ni inte tagit på er överrockarna?" - "Överrockarna? Det är mitt i sommaren", blev svaret. Den andre: "Överrockarna måste vi alltid ha med oss. Det heter ju: 'Framför allt iklädern Eder kärleken, som är fullkomlighetens band'!"Den 28.
I dag reste vår käre Fjellstedt, och hans avskedsbesök vid min säng kl. 6 på morgonen var en sådan glädjestund som Gud sänder och allena känner. Ack, han föll på knä vid min säng och bad för mig så bevekande varmt och innerligt, mig, gamla ensamma. O, en sådan kärlekens bön! All bundenhet inom mig löstes. Jag kommer aldrig att glömma den stunden. Jag kände det som om livet redan vunnit seger och som om jag just nu skulle få flytta in i himlen.
Min dyre Elmblad håller varje dag bibelförklaringar. I dag sade han, att endast en kristen kan älska i sanningen. Vi bli sanningens hantlangare, när vi taga emot Guds barn; ty sådant innebär välsignelse för vårt hus. Tidigare hade Fjellsetdt yttrat sig på samma sätt. Därigenom blev jag styrkt i min övertygelse att fortsätta med mitt arbete, varigenom många Guds barn här finna rum och tillfälle för att träffas för att utbyta tankar. Vi må bara se till att vi bli tillräckligt små i de egna tankarna. Trots verkets ofullkomlighet, är Guds förborgade kraft mäktig i svagheten. Herren banar väg genom djupa vatten.Den 29.
Min andliga brunnskur fortsätter.Den 30.
Kom en liten flicka till världen i mitt hus, utan att jag visste det. Kl. halv tolv blev Emilia sjuk och kl. 1 var det hela över. Lovad vare Herren!Juli.
Den 1.
Mycken nöd och kamp för borgensförbindelser med Emmy.Den 2.
Elmblad har varit mycket sträng mot mig för att jag brutit mitt löfte till min man. Han tillräknar mig att jag hört på mitt eget hjärta och att jag trott mig handla enligt Guds vilja. Elmblad sade, att jag emellertid måste akta mig för att få göra Bileams erfarenhet. Jag är honom tacksam för hans kraftiga ingripande. Gud löne honom genom min ståndaktighet! Hjälp mig att hålla mitt löfte till min salige Petersen! Herre, hjälp mig!Den 3.
Den 5.
Efter komministern Mårten Landahl: "Såsom skalden sjunger ur sitt eget hjärta, så sjunger ett Guds barn ur sitt hjärtas liv i Kristus en sions sång, som är härligare än all andra sånger; ty det är den helige Ande, som slår på hjärtats strängaspel."
I går var dopdagen, stilla och vacker. Jag fick följa med Elmblad tilll kyrkan. Elmblad var så själsligen fri och glad. Kyrkvägen var full av vandrare till Herrens hus.
Genom Engström fick jag underättelsen, att tvenne predikanter från Skara stift hade kommit för att infinna sig på Herrestad på eftermiddagen, till missionsdagen. På läktaren väntade de på mig, och så satt jag mellan tvenne obekanta Guds barn.
Fick också ett kosteligt dopbrev från Hellberg. Komminister Landahls förklaring av episteltexten var en härlig överraskníng för oss.
Så kom då denna dag, ljus och vacker. Visserligen försökte fienden på att ansätta Arvid genom stolthet hos en präst, men det var förgäves. Glädjen blev ogrumlad, ja, den stegrades under dagens lopp. Här voro på missionsbönen icke mindre än 11 predikanter. Bexell, Linnarsson, Landahl, Petersson talade. På kvällen kom den där misstämningen genom Elmblads oväntade, förbluffande häftighet. Men tidigt påföljande morgon skulle alla resa, och då blev det lugnt.Den 6.
I går kom mitt stora huskors till Menzers. Gud min Gud, låt henne kunna stanna där, och låt henne komma till besinning.
Den 7.
I dag har Ulla Moberg kommit till mig. Hon stannade till den 11.Den 12.
Först i dag är jag något bättre efter att några dar ha varit förfärligt sjuk, frossa blandad med medvetslöshet.Den 13.
I dag har Elmblad kommit åter från sin resa. Besynnerligt, men Emilia blev så glad, att hon gråtit långt in på kvällen.Den 14.
Ja, det var något som skulle komma. En rätt sorglig dag. Elmblad har varit på något sätt förändrad, sedan han kom från Drettinge. Det var något där, som tydligen gjort honom nedslagen för att det varit något fel med barnet.Den 15.
I dag har solen kommit tillbaka över Herrestad. Ett välsignat kafferep! Till oss kom Sofie med barnen och Karolina med Emanuel. På kvällen avslöt Elmblad skolan med ett tal till barnen och en brinnande bön om deras välgång. Han kom därvid också ihåg mig, som snart bör lägga mitt trötta huvud till vila i Jesus armar.Den 16.
I dag är Elmblad sig helt lik igen, fri och glad. Men Emilia kände sig inte bra, varför läkaren hämtades. Han stannade över natten, och allt är nu bra.Den 18.
Härlig sabbatsdag. Jag i kyrkan. Elmblads hemma.Den 25.
Underbart skriftemål av Engström. Därförut en god predikan av Elmblad, som jag helt hörde och förstod.
På aftonen kom helt oväntat en syster i Herren från Finland, Maria Hydén, en småskollärarinna i Tammerfors, vilken arbete stötts av en tysk missions- och barnavän, patron Udhe. Att denna min landsman vill genom henne förena sig med mig när nog förödmjukade míg, ja, Du, Gud, vet hur jag vederkvicktes. Hon stannar några dar.Den 30.
Åter mycket bekymmer för mamsell Ebba. Jag blev åter tydligt varse, att Elmblad kan vara partisk. Väl att Herren ser i det fördolda, att han ser kärlekslösheten, som vi kämpa emot, och att han reder ut, det vi trassla till. Fader, hjälp, hjälp, och visa oss vägen med mamsell E. Bönhör oss!Den 31.
Sofies födelsedag. Jag var där från kl. 11 till 4. det var så lugnt och kärt. Sofie går så på djupet.Augusti.
Den 8.
En härlig predikan av Elmblad. Emilia var efter kyrkotagningarna som en annan människa. Den 2 hade vi missionsbön av prosten Nilsson och Svensson som talare. Vilhelm och Mathilda kommo och överlämnade vita liljor - ett tecken på Mathildas kärlek. Hon gladde sig ycket om att få höra om Maria Hydén. På tisdagen reste de åter efter ljuva stunder tillsammans här. Den 7 kom prosten Nilsson för att inbjuda Elmblad till nykterhetsmötet.Den 10.
I dag reste Engström, Vilhelm och Elmblad till Wittaryd; de kunde ej komma åter förrän på torsdagen.Den 15.
Reste Engström och Elmblad till Broaryd, där den förstnämnde höll nykterhetstal.Den 17.
I dag var här dop. Efter dopakten utropade Emilia: "Nu har Mormor ännu ett barn, för vilket hon är gudmor, den käre Peters barn, som när nog kostat modern livet."Den 28.
I dag kom fröken Braun och med henne paketet från Tyskland. Fröken Braun tog mycket tid.September.
Den 4.
På måndagen kommer Fjellstedt med en kär broder, Bexell.Den 6.
Missionsdag. Härligt. Sandén, Fjellstedt och Petersson talade - o, att mitt huvud skulle vara så klent!Den 8.
Reste alla mina kära gäster.Den 13.
På kvällen fick jag en mycket glädjande post med betydande bidrag från doktor Gadau samt av Schiber en tung sidenklänning.Den 14.
Värnamo marknad var skuld till att inte Engström kommo till mig.Den 18.
Denna dag var en verklig högtidsdag. Jag fick då besök av vännerna Pauline och kyrkoherde Westdahl. Det var synnerligen kärt. Var det sista gången vi träffades på jorden? Varför komma ofta aningar?Den 19.
En härlig bibelförklaring av Engström. Ack, om vi efteråt mera hade begrundat innehållet, så hade icke det kärlekslösa samtalet senare på dagen kunnat förekomma!Den. 26.
Ett kärt brev från von Bager bör nämnas. Det var fyllt av Guds kärlek, utgjuten i ett barnahjärta.Den 27.
Kärt brev från Fjellstedt. Rickard döende. Fjellstedt måste resa för att hämta honom, alltså komma de inte nu.Den 29.
Kom Krusenstjerna - han är som förr. Jag hade tänkt mig honom som besmittad av världen, ofri, avmätt, nej, lovad vare Gud. Men en som jag var mycket missbelåten med var - mej själv!Oktober.
Den 2.
I går kom Maria Wettermark, den kära själen. Idag kom Ebba, den stackars själen, som dock kan bli en kär själ.Den 4.
Missionsbön, men jag blev mycket splittrad efter en promenad med E. och nu i kväll är jag mycket ledsen och nedstämd.Den 16.
Jäkt, stim, oro en tid. Gärna skulle jag vilja få en längre period av ro. Jag behöver bereda mig mer för himlen. Jag har för mycket oro omkring mig. Jag längtar efter ett i Jesus mer grundat och fast liv och därtill behöver jag Guds kraft. Jag tackar också för Charlotte Wettermark. Hon äger så mycket av det jag saknar, det stilla, lugna, ödmjuka och saktmodiga sinne, som är så kostligt inför Gud. Mitt i sin egen oro säger hon så älskligt till mig: "Var lugn, var lugn, Emilie!" Hennes älskliga sånggåva är mig dagligen till glädje. Lovad vare Gud för henne!Den 31.
Fyra veckors lugn och rik tid. Herren gav mig precis vad jag behövde och längtade efter. Ordets kraft och rika nådesbevis har kommit mig till del. Jag har varit så rädd för att det skulle bli svårt med Ebba och fröken Mentzer, men det blev det icke. Vi hade det gott tillsammans denna gång. Gud bönhörde mig och jag försporde hans närhet. Nåden verkade kraftigt i Ebbas hjärta, och Beata kom också in i det andliga livet. Lovad vare Gud.
Jag har fått brev från Elmblads flera gånger. Emilia har fått frid och ljus - hennes barn är friskt.November.
Den 15.
Jag har upplevt en innerlig stund med Herren Jesus. Jag hade faktiskt en förnimmelse av att han var i mitt rum. Intrycket därav var så starkt, att jag fortfarande lever kvar i det.
Den 1 dennes hade vi en skön missionsbön med Engström som ensam talare. Den kära gamla på Tagel kom hit. Ej mycket folk denna gång.
Också kom ett brev från Fjellstedt, om sonen Rickards dödliga sjukdom. Det blev, som väl var, inte med Nanny som de trodde. Nu stannar hon kvar hos sitt döende barn i Tyskland.
Jag måste här skriva ned några ord från min vän Daniel Runge.
"I går var den kära vännen Wichern med sin kära hustru, som jag sällan träffar, här hos oss. Han tog med sig första numret av Fridsbudbäraren, som mormor skickat mig. Han kan ju inte svenska, men han vill ändå försöka tyda något av innehållet. Inom den närmaste tiden väntar han en svensk yngling, som hos honom ska studera och lära, för att sedan kunna vara till nytta vid en räddningsanatalt i Sverige. Jag hoppas, att ynglingen kan så mycket tyska, att dr Wichern kan meddela sig med honom. Kanske Wichern istället skickar sina blad...Daniel Runge."
Under stod:
" Vi önskar Dig Guds välsignelse på alla Dina vägar, kära Emelie, och vi minnas Dig med kärlek inte minst för den svenska barnsköterskan. Gud har begåvat henne med en underbart vacker röst. Hennes sång bereder oss en försmak av himmelen. Hon gav här i S:t George kyrka en konsert, och ännu idag ljuder hennes röst i vår öron: 'jag vet, att min förlossare lever', och 'O, huvud, blodigt,sårat'. Hälsa Dina kära! Gud vare med Dig! Din Mina Runge."Den 27.
Har varit hårt sjuk i 14 dagar. Har dock under tiden uppehållits av min käre Fader i himmelen. Men vad jag längtat efter en salig död! O, att få dö i Herren! Dagligen beder jag nu, att Gud måtte leda allt till det bästa. Barnens sång har glatt mig mycket. Ack, om jag kunde låta översätta Wicherns sångbok till svenska och vi kunde lära sjunga hans sånger!
Under min sjukdom fick jag en salig känning med de heliga i hemlandet. O, vilket brev från Runges!
Natten till idag hade jag hemska förnimmelse av det ondas makt. det var som om onda makter reagerade runt omkring mig och ville mitt värsta. Var det för att jag inte längesedan upplevde ett innerligt möte med Jesus? Det är, det har jag märkt, som om djävulen inte tålde att min själ prisar Gud och tackar för undfången nåd. Det är väl därför han så ofta stör min ro med underliga ovidkommande ting. Men jag har lärt mig hur han ska behandlas. Han tål inte Jesusnamnet! När jag ivrigt anropar min Jesus, så fly den lede. O, vilken underbar makt Jesusnamnet har i sig än i dag, och det är då förväl. Sedan jag i natt ropat "Jesus" många gånger, så flydde han, och jag sov sedan lugnt återstoden av natten.Den 28.
Jag firade idag Hannas födelsedag, och medan jag det gjorde, kände jag vännerna Runge så innerligt nära mig.Den 29.
Vännen Daniel Runges födelsedag, och medan jag skrev ett brev till honom, blev jag så salig, att jag högt måste gång på gång prisa min Gud. O, vilken fröjd i de heligas gemenskap!December.
Den 1.
Kom pastor Steenhoof i sällskap med Engström. Gud hjälpte mig att riktigt varmt mottaga denna kära gäst.Den 2.
Steenhoof reste till Kulltorp för att hålla föredrag. Gud hjälpte mig. Må han förlåta, att jag kanske talade för mycket.Den 3.
Kom den käre, käre Vilhelm med stor glädje för oss alla. Steenhoof predikade i Forsheda kyrka.Den 4.
I dag har Steenhoof predikat i Bredaryd, och sedan han återkommit hade vi förunderliga stunder. Han föreläste ur sina översättningar av Paul Gerhardt-sånger.Den 5.
I dag skulle han predika i Kärda, men jag fick stanna hemma för mitt sjuka huvuds skull.
Som ett av veckans stora glädjeämnen var ett brev från von Bager med inneliggande 350 rdl.Den 7.
Steenhooh förklarade Ps. 56.Den 8.
I dag reste den kära Steenhoof. Sedan dess mycket upptagen med de fattiga.Den 23.
Mycket har hänt de senaste dagarna, därav antecknar jag följande:
Veckan till den 17 beredde jag mig till den heliga måltiden och bad innerligt till Gud att han skulle hjälpa mig att kunna betala alla gamla skulder. Den trogne Scheiber tvekar eller dröjer. Han brukar alltid vara så trofast med regelbundna sändningar, och jag ville inte gärna påminna honom. Med ett utfattigt hjärta och nedstämt sinne firade jag den 18 Herrens måltid. Den 21 kom försändelsen från Scheiber! Min glädje kände inga gränser! Gud fick särskilt tack för trofast hjälp. Tydligen hade han manat på Scheiber. Nu har jag redan kunnat betala alla mina föreningsskulder.
Nu minns jag - den 15 kom Steenhoof tillbaka och höll ett nykterhetstal, som grep mig mycket.Den 24.
Överlastad av arbete. Ibland har jag trott, att jag icke skulle orka längre, men så har liksom Guds änglar bistått mig, och nu är jag färdig med allt. Herren vare lov!
Slutet på dagen var, att vi alla sutto kring Betlehemskrubban och läste det heliga Ordet. Sofie och Engström kommo, en mängd fattiga förutom barnen. Engström talade. Tvenne barn upptogos i skolan med fullt underhåll, ett barn kunde vi förse med kläder. Det var från Forsheda. Sofie stannade hela eftermiddagen och beredde mig stor glädje.Den 25.
Brev från Elmblads med tvenne vackra fotografier - Elmblads och lilla Maries. På kvällen kommo kära gäster, stor glädje.Den 31.
Till kyrkan flera gånger i jul. Det var så vackert att färdas fram. Solen var den undebara predikanten på vägen dit. Hon symboliserade Guds kärlek med Kristus som medelpunkt. Och strålarana fördelade sig som välbehag över alla Guds barn och samlade dem kring den ende, Jesus Kristus...
Mellandagarna förflöto så skönt, stilla och uppbyggligt. Till julglädjen hörde också sången "Hemlandet", tonsatt av pastor Petersson.
Och nu i kväll slutar jag året inför den allseendes öga. Trofast har du,Gud, varit mot din gamla tjänarinna, änkan och främlingen på denna jorden, hela året. I Din kärleks ljus fick jag börja året, i samma slutar jag det. En gång kommer jag att i evighetens ljus och i förklarad kropp kunna se sammanhanget av Dina välgärningar. Härnere är det icke möjligt, icke ens för ett ögonblick möjligt att förstå allt i dess rätta ljus."Vi bedja, vi åkallar Dig!
Förlåt vår synd misskundelig,
låt sakramenten och Ditt ord
ej tags bort ifrån Din hjord.
Din kärlek i vårt hjärta tänd,
Din Andas nåde till oss sänd,
så varder satans list bortvänd!"Till 1848»